Kategorier
Vardagstrams

Föreställ dig att ditt barn tas ifrån dig. Föreställ dig att du aldrig mer få se din mamma eller pappa.

Föreställ dig att myndigheterna knackar på dörren en morgon och informerar dig om att din lilla skrutt på två bast ska utvisas. Föreställ dig att de ska skicka ditt lilla lilla barn till en plats där ingen vet om hen blir mottagen eller älskad eller väl omhändertagen. Föreställ dig att ni aldrig kommer ses igen. Föreställ dig hens upplevelse av att siltas från sin familj, ryckas upp ur den enda tryggheten hen känner och vet om. Föreställ dig att som liten tvååring helt plötsligt befinna dig ensam bland främlingar och varje natt undra var mamma/pappa är. Kan du föreställa dig det?
 
Jag kan inte. Jag orkar inte. Jag bryter ihop bara av tanken. 
 
Men nu är det precis det som händer. De känslokalla outbildade asen på migrationsverket har bestämt att totalt strunta i allt vad anknytning och trygghet heter och skicka tvååriga Haddile till Frankrike. ”För att hennes biologiska mamma kanske befinner sig där” och att ”Hon är Frankrikes ansvar”.  Övergiven, misshandlad och undernärd kom hon till sin svenska familj som fyramånaders bebis och nu ska hon utvisas. Vilken som helst med någon kunskap om barns behov och utveckling skulle aldrig kunna ta det här beslutet.
 
Snälla, skriv på namninsamlingen. Kanske gör det någon liten skillnad? Vi måste iallafall uppmärksamma galenskaperna och inte bara låta dem passera obemärkt. 
 

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Föreställ dig att ditt barn tas ifrån dig. Föreställ dig att du aldrig mer få se din mamma eller pappa.”

Det är inte en enstaka händelse. Det är sjukt mycket bisarra fall som pågår.

Några exempel: http://mattlo.se/i-mina-boner-pagaende-flyktingaktivism/

http://www.facebook.com/groups/112843665533633/ Selmas pappa ska utvisas.

http://norrteljetidning.se/hem/2.7968/1.1811585-lat-masarra-och-cristian-fa-stanna Cristian, 18, ska utvisas utan sin syster Masarra, 16. De är varandras enda familj.

http://www.facebook.com/StoppaUtvisningenAvAmirehOchZeinab?ref=ts Amireh och Zeinab, mor och dotter, som riskerar dödsstraff.

Vi måste förändra lagar och praxis NU!!!!

Hur lyckas migrationsverket gång på gång göra de mest korkade analyser och komma fram till de mest konstiga beslut. Jag FÖRSTÅR verklgien inte hur man tänker i det här fallet! Hur man än vrider och vänder känns det bara så fel. Usch och fy skäms!

Man undrer sig gang på gang når man læser sådanne historier. Hvordan tænker de…både her i Sverige, men også i Danmark? Ufatteligt man overhovedet overvejer at sende dette barn ud af landet. Det eneste hun kender. Jeg skriver selvfølgelig under…tack for at du gjorde opmærksom på dette.

Jag blir så ledsen av detta, förstår inte vad det kan ligga för grund till beslutet. Har skrivit på namninsamlingen. Jag hoppas att Haddile kan stanna hos sin familj i Sverige men känns som att med den idiotiskt stelbenta byråkratin som ligger bakom detta beslut så vet man ju inte.

Det är så sinnessjukt vidrigt att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Det är ju RIKTIGA människor (utan hjärta uppenbarligen) som har BESTÄMT detta. Det är inga robotar som styr och slumpar ut livsödena till folk på varken Migrationsverket eller socialen utan riktiga människor…. Vart är världen på väg?!

Fy fa-an! Jag illa, det är ju omänskligt. Stackars lilla flickan, stackars föräldrar. Fy fan vad vidrigt. Hur kan någon vid sina sinnens fulla bruk komma på något så vidrigt. Jag skäms över Sverige varje gång Migrationsverket kommer på tal.

Rubriken är missledande. Det är inte deras barn. Fosterbarn placeras temporärt, det är alla medvetna om. Och slutresultatet bör alltid vara att försöka återförena barnet med sin familj.

Svar:
Har man tagit hand om ett barn i två år så ser man nog på det lite annorlunda. Det är deras barn. Blodsband är helt jävla irrelevant. Att återförena barn och mamma ska aldrig ske på barnets bekostnad. Aldrig. Och detta går dessutom att göra här isåfall.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Reagerade direkt när jag läste det på aftonblaskan. Alltså de agerar verkligen totalt åt skogen. Att skriva på namninsamlingen är minsta jag kan göra nu. Hoppas att de inser att det är ett felaktig beslut att skicka en 2 åring till Frankrike.

Jag såg en tänkvärd kommentar på Twitter angående utvisningar. Naturligtvis ska vi protestera mot enskilda fall – för det här är helt obegripligt och fruktansvärt, MEN vi måste förstå att sånt här kommer att fortsätta hända, för det här är ett SYSTEMFEL och inget annat. Så om vi vill ha en förändring måste vi även protestera mot och KRÄVA att systemet görs om. Jag SKÄMS för att bo i Sverige när vi behandlar människor på det här viset – barn, ungdomar, HBTQ-personer, gamla och dementa osv osv. Det är omänskligt och ovärdigt.

Flickan är lite drygt två och ett halvt då? Har bott i Sverige sen fyramånadersålder. Det innebär att hennes språk är svenska. De ska skicka iväg henne från hennes mamma till ett barnhem i ett land där ingen känner henne och hon förstår inte vad någon säger eftersom hon kan ju inte franska.

Humanitärt? Nja va.

Nu är det ju som någon säger att detta är egentligen inte ett problem med ett enskilt fall utan ett systemfel. Att kalla de människor som jobbar röven av sig på Migrationsverket för outbildade as är i sig ett tecken på att man själv kanske är ett outbildat as. Jag blir också arg av detta beslutet men är så pass medveten om hur världen och systemet är uppbyggt att jag vet att det inte är enskilda anställda och beslutsfattare det är fel på. Så visst, man kan skriva på en namninsamling för att hindra att detta verkställs och det tycker jag absolut att man ska göra. Och då kanske man kan luta sig tillbaka och känna sig nöjd med sin insats och känna sig duktig och fortsätta se ner på dom som dagligen måste arbeta med detta och fatta otroligt svåra beslut. Om man verkligen vill se en förändring så får man jobba för att ändra systemet. För allas skull. Usch, känner att detta inte blev formulerat som jag hade velat, men det är för att jag är lite arg. Tycker allt som oftast att du skriver väldigt bra och vettiga saker och blir besviken när du slentrianmässigt, precis som många andra, skyller system- och lagbrister på människorna som måste jobba inom ramen för de systemen och lagarna.

Det gör ont i hjärtat av att läsa sådant här. Tänk vilket liv det blev om de där amerikanska(?) föräldrarna som tröttnade på sitt ryska(?) adoptivbarn och skickade tillbaka hen. Och nu vill myndigheter i Sverige i stort sett göra exakt samma sak, för BARNETS bästa..? Galet!

(För några år sedan träffade jag en gammal gymnasieårskullskompis som numera arbetar vid migrationsdomstolen (tror det heter så). En mer fördomsfull syn på flyktingars behov/ bidragsfiskande har jag ALDRIG hört någon annan ha, inte ens de uttalat SD-röstande. Bör/ska sådant anmälas? "Får" de som arbetar med flyktingpolitik tycka så eller måste de vara neutrala(re)? Jag vet ju att de har rätt till sin åsikt rent lagligt, men hur påverkas lämpligheten för yrket? Nån som vet?)

Man kan också svänga på saken. Föreställ dig att du två år tidigare inte kunde ta hand om ditt barn. Föreställ dig att du nu är kapabel att fostra och försörja din dotter. Föreställ dig också att du vägras få den möjligheten. Föreställ dig den frustration du kommer att känna då.

Det är din dotter, du älskar henne så mycket så du vill ha tillbaka henne. Men du får henne inte.

Jag ser det som en självklarhet att ett barn, om möjligt, ska återförenas med sina biologiska föräldrar. Flickan är bara två år, hon kommer alltså att kunna leva 18 år med sin biologiska mor innan hon blir vuxen.

Hon kommer heller knappast traumatiseras för livet, som jag hört många säga. När hon är tillräckligt gammal kommer hennes mor antagligen att berätta för henne hur allt gått till.

Blodsband ÄR viktiga.

Som sagt, hur skulle du själv känna om du var i flickans biologiska mors situation?

Svar:
Jag måste fråga om du har egna barn…? Jag ser det också som en självklarhet att barn ska ha rätt till sina biologiska föräldrar, men jag ser inte att detta måste eller alltid bör vara synonymt med att växa upp med sina bio-föräldrar. I det här fallet är det tydligt vad som – just nu – är bäst för barnet. Kontakt kan etableras och upprätthållas ändpå. Dock så vet ingen var mamman är. Hade det varit jag som var bio-mamma så hade jag sett till mina ungars behov. Inte till mina egna egoistiska sådana. För jo, barnet kommer traumatiseras av det här.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Rebecca: Fast ingen har ju någon aning om var mamman är eller varför hon försvann. Barnet kommer skickas till ett barnhem i Frankrike men mamman är inte ens därifrån. Hon är från Algeriet och de får franskt medborgarskap trots att de inte bor där. Så i princip skickar man barnet från ett fosterhem där hon har föräldrar och syskon och ett bra liv, till ett barnhem där hon knappast kommer ha det så bra. Och där ska hon sitta och vänta på att mamman ska hittas?! Då vore det väl i så fall bättre om mamman kom till Sverige och så sköttes allt här?

Skriver på.

Och vill inflika att JO DET ÄR ENSKILDA ANSTÄLLDAS FEL! Oxå. Ja det är fel på systemet men människorna som följer systemets regler och gör så vidriga saker har oxå ett ansvar. Säg upp er, fuska med papperna, what ever! Stå inte där och fatta dessa sjuka beslut och peka på regelboken när du varit en idiot. Stå för dina åsikter och våga vägra!

Miss Bildad och Louise: tack för att ni satte ord på mina tankar.

det här är väldigt tragiskt och sorgligt, MEN det är inte enskilda handläggare på migrationsverkets fel att ett sådant beslut tas, det är ett system- och regelfel. anställda på migrationsverket får inte fatta beslut hur som helst, utan har lagar, riktlinjer och regler att följa. därför är det också bra att sådana här fall får plats i media, så kanske en förändring kommer att ske

Tvååringen har "ett synnerligen ömmande skäl" till att få stanna hos sin fosterfamilj, som också vill adoptera henne, tycker jag. Skälet kallas på psykologiska för anknytning och innebär att barnet riskerar livslång traumatisering om anknytningen för barnet obegripligt och brutalt bryts.

En förutsättning för migrationsverket att verka för en återförening med den biologiska mamman måste därför vara att 1. Mamman hör av sig och vill ta hand om sitt barn. 2. Upplösning av anknytningen till fosterfamiljen sker försiktigt och under en längre tidsperiod med hänsyn till barnets bästa.

Slutligen vill jag bara säga att det här är fan inget "systemfel" utan handlar enbart om grundläggande humanism och sunt förnuft eller brist därav. Finns inget i nuvarande regelsystem som förhindrar att barnet får stanna hos sin fosterfamilj pga synnerligen ömmande skäl. Det är bara att fatta beslutshelvetet som ska göras av nån skitnödig migrationsverksmänniska.

Jag blir sällan asskitförbannad men när jag läste om detta i går så kokade frun. Jag blir så arg och ledsen och känner mig maktlös.

Jag har en dotter som är 2 år, jag försökte tänka mig in i sitsen i går. Att någon skulle skicka henne, min fina bästa underbara dotter till ett annat land. Hur hon skulle sitta där ensam, inte förstå språket bland flera andra barn och vuxna som hon inte känner, sitta och sakna oss.. men där var jag tvungen att avbryta mina tankar för jag klarade inte av att tänka så mer. Detta är så hemskt och bland det värsta jag hört i hela mitt liv.

Vi i vår familj har skrivit på, hoppas det ger någonting.

Klart jag skrev under direkt, att det händer en gång är helt sjukt och sanningen att det händer ganska ofta är absurt och nånting vi alla svenska medborgare måste visa INTE ÄR OKEJ. Det är alla svenska medborgares land, inte en diktatur där ett statligt verk (migrationsverket) kan ta ett beslut som inte stämmer överens med folkets, folkomröstning?

Blev också ledsen när jag läste kommentarerna på sidan som var full av främlingsfientlighet.

Anonym, du som svarade på min förra kommentar:

rätta mig om jag har fel, men var det inte så att mamman hade bett om hjälp att återförenas med dottern?

Svar:
Hon hade dykt upp på nån ambassad för ett år sen och sagt att hon ville det. Sen hade hon försvunnit. Nånstans tycker jag att man som förälder förlorar sina rättigheter när man tydligt inte vill ha sina barn. Detta utesluter dock inte barnets rätt till sina föräldrar, men denna kontakt kan etableras utan att ta barnet från sin trygga miljö.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Jag håller helt med Rebecka. Dessutom har vi enbart hört en sida av historien.

Svar:
Jag ser enbart till barnets bästa just nu och de fakta vi har. Hon har sen hon var 4 månader gammal växt upp hos en familj som hon nu som tvååring känner som sin egna. Detta är avgörande.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

wigwag: nu är inte jag jätteinsatt i utlänningslagen och liknande, men är inte ömmande skäl om man tex. har bott här under väldigt lång tid, är i behov av vård som ej kan ges i annat land, är funktionsnedsatt eller så?

"Som sagt, hur skulle du själv känna om du var i flickans biologiska mors situation?"

Rebecca: Vad du inte fattar är att det här inte handlar om den biologiska mammans eventuella känslor för sitt barn. Visst ska hon få åtminstone en andra chans att återanknyta med sin dotter men det har isf inget med hennes behov att göra utan är då för barnets långsiktigt bästa.

Och ett första steg i återföreningen borde väl rimligen vara att ta kontakt med svenska myndigheter och fosterfamiljen för att skaffa sig kännedom om dotterns utveckling och första 2 år i detta jordeliv. I det här läget är det rimligt, för barnets bästa, att ställa långtgående krav på den biologiska mammans agerande och inte ömma för hennes eventuella känslor.

Linn: Säkert. Men det är isf en praxis som vuxit fram. Min poäng är att migrationsverket tolkar och skapar praxis ur luddiga lagtextformuleringar och skyller sen på "systemet". Synnerligen ömmande skäl kan mycket väl åberopas i detta sammanhang om migrationsverket, eller nån enskild handläggare, väljer att göra det. Så kan det bli debatt om den tolkningen istället i efterhand.

Är inte ett dugg förvånad, har läst en del avvisningsbeslut från Migrationsverket och de har sällan med logik att göra. Och precis lika illa som jag mår när jag läser om Haddile, lika illa mår jag när jag ser kommentarerna under namninsamlingen, "Klart hon ska få stanna, skicka hem alla brottslingar från Somalia istället". Det verkar vara totalt omöjligt för vissa att ha mer än en empatisk och rationell tanke i huvudet åt gången.

Rebecka och Siobhan: Men alltså de vet ju inte var mamman finns? Eller har hon dykt upp nu? De kan väl leta upp hennes mamma INNAN de skickar henne tillbaka till Frankrike åtminstone.

Rebecca – Mamman bad om hjälp att återförenas med sin dotter för ett år sedan men försvann sen spårlöst igen. Frivilligt eller ej, jag tror inte mamman är i stånd att ta hand om ett barn och utvisningen av Hadille ÄR vansinnig. Hur mycket mamman än ömmar för sitt förlorade barn. Barnets behov måste sättas i främsta rummet och just nu behöver hon stabilitet och folk som älskar henne, något hon inte kommer att få i ett land där hon inte känner någon. I ett land där mamman, enligt alla uppgifter jag kunnat hitta, aldrig satt foten. Det har hon HÄR i sin fosterfamilj som vill adoptera henne, något som inte alls är ovanligt. Var är logiken? Om jag alltid skulle utgå från mina behov som mamma när det kommer till mitt barn skulle hens villkor i livet försämras. Hen kommer alltid först och jag gör gladeligen uppoffringar för hens skull.

Det här är helt vansinnigt. Javisst, målet bör vara en återförening som vissa skriver, men varenda jäkel som har lite koll på hur återföreningar efter långvarigt LVU brukar skötas vet också att man inte bara flyttar tillbaka ett barn över en natt. Det görs utredningar och kontroller och kontakten trappas upp gradvis. I det här fallet vet ingen var mamman befinner sig. Hon är försvunnen. Eftersökningar efter henne eller hennes släktingar är inte gjorda, allt detta enligt Migrationsverket själva. Men istället för att börja leta efter mamman med den hjälp som finns att tillgå här, så ska barnet FÖRST skickas till Frankrike, för att hon är "deras ansvar". Det är sjukt och vansinnigt, och det finns ingen annan sida i det. Varje socialarbetare, barnpsykolog, barnpsykiatriker och barnläkare som uttalat sig säger samma sak. Idioti. Jag blir illamående.

Även om fallet i sig är fruktansvärt skrämmande,hemskt och moraliskt förkastligt tycker jag det läskigaste är att ingen på migrationsverket reagerade innan det beslutades. Vilken sorts kultur finns det på en myndighet där ett sådant här beslut kan gå igenom utan att någon säger stopp? Jag vet att det finns regler och lagar att följa men när blir rutiner och protokoll så viktiga att man glömmer att man handskas med människors liv? När man glömmer att det är ett barn av kött och blod det handlar om och inte ett paket man kan skicka ned till Frankrike bara för att det "tillhör" FRankrike?

Till L, Lady Dahmer och Sabina (och eventuellt någon annan):

Ber om ursäkt. Är nog jag som missuppfattat, jag trodde att avsikten var att skicka tillbaka henne när mamman hittats. Inte att lämna henne vind för våg i Frankrike.

Svar:
Men även om mamman hittats så är det ju vansinnigt att skicka tillbaka barnet. Du tror väl ändå inte på något magiskt band mellan barn och mor bara för att hon klämt fram henne för två år sen? Barnet vet inte vem hon är och har inga som helst känslor gentemot henne. De har inte anknytit till varandra. Det är ens tveksamt om modern har några utvecklade känslor. Sådant växer oftast fram. Att skicka barnet till mamman är precis detsamma som att skicka henne till en random främling.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

LD, som svar på din senaste kommentar:

Men några "magiska band" finns väl inte heller vid adoptioner, och det funkar alldeles utmärkt ändå att apotera ett barn som inte längre är spädbarn. Känslor växer då fram både hos barnet och mamman.

Svar:
Att adoptera är en svår och känslig process. PROCESS är nyckelordet. Dessa barn har dessutom oftare anknytningsstörningar och andra trygghetsproblem.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Jag begriper inte varför vi skall lägga någon som helst vikt vid moderns eventuella känslor eller varför det blev som det blev. Detta är en princip som jag tycker borde anammas i varje fall där barn fan illa: skit föräldrarna. Det enda som har betydelse är barnets väl och ve.

och precis som LD skrev ovan finns det inte något magiskt band

Svar:
eller hur!?!! Visst, barnets rätt till sin mamma och pappa ska värnas, men INTE till vilket pris som helst. Dessutom är det BARNETS rätt. Inte förälderns. Hon gav upp den biten när hon lämnade.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

råkade skicka iväg kommentaren innan jag skrivit klart.

forts. Precis som LD skriver finns det inte något "magiskt band" mellan barn och mor bara för att hon fött barnet. Det är något som utvecklats. Hon har ingen anknytning till sin biologiska mor och skulle inte ens reagera om hon stod öga mot öga med kvinnan.

Men fosterfamilj är faktiskt en tillfällig lösning. Har man tagit på sig ett fosterbarn får man också vara beredd på vad som kan hända.

Svar:
Jo jag vet. Men det behöver förändras när det handlar om små barn.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *