Kategorier
Vardagstrams

Jag blir galen

– Mamma! Vad fyller jag?
– Du har precis fyllt fyra så du fyller fem nästa gång.
– Fyller jag fem om ett år?
– Ja.
– Fyller jag fem idag?
– Nej. Om ett år. 
– Men vad fyller jag då?
– Du fyller fem.
– Nu?
– Nej.
– *argt* MEN VAD FYLLER JAG DÅ?
– DU FYLLER FEM FÖR FAN!

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Jag blir galen”

Kan inte låta bli att le, sorry. Fick sån flashback från när jag själv inte förstod det där med tiden när jag var mindre. Höll på att driva min mamma till vansinne över att "vi skulle ju åka till badet en fredag så varför är vi inte där idag!?" när det var lördagen INNAN vi skulle åka iväg.

Kommer inte ihåg hur det slutade, bara att jag tjatade o tjatade om att det faktiskt varit fredag så vi borde redan badat. Hahahaha! 🙂

Haha! Här hemma går det inte ihop att den store är tre och den lilla två. Det går ju inte in att den ene föddes före den andre. Det ska ju vara RÄTTVIST och precis samma (de har enats om att båda är flickor just av den anledningen, antyder någon nåt annat är bråket snart ett faktum. Så jag lägger mig inte i 😉

Haha, mycket bekant dialog eller typ såhär:

-varför ska vi cykla hem? (betonar inte ordet varför så jag förstår inte riktigt hur hon tänker)

-Hur menar du? Undrar du varför vi ska CYKLA hem eller undrar du varför vi ska cykla HEM.

-MEN, varför ska vi CYKLA HEM?!

-jag förstår inte vännen. Undrar du varför vi ska CYKLA hem eller varför vi ska cykla HEM?

-MEN VAAAAAAAARFÖÖÖÖR SKA VI CYKLA HEM?

Man ba, men lär dig prata.

Svar:
GAAAAAAH låter bekant. Speciellt det där "hur menar du?" och så det rabiata utbrottet för att man inte förstår hur hon menar ba "NEEEEEEJ!!!"
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Jag har inga egna barn men har en historia från när jag var litet barn, jag stod och pekade och högljutt sa "Tutal!!" och min stackars mamma förstod inte vad jag menade förrän hon kom fram till (jag kan tänka mig att det var genom uteslutningsmetoden "Är det den?") att det var satsumas jag ville ha.

Ah, här hemma kör vi moment 22-aktiga samtal med 2,5-åringen:

– Jag såg att du lekte med ett av de nya barnen på dagis idag, vem var det?

– Vem va det?

– Ja, vad heter hon?

– Va heter hon?

– Jag vet inte, vet du vad hon heter?

– Va heter hon? Va heter hon? VA HETER HON??

-Mamma, är det lördag idag?

-Nej det är torsdag.

-Är det lördag sen då?

-Nja, efter torsdag kommer först fredag, och SEN kommer lördag.

-Efter torsdag?

-Först fredag.

-Fredag idag, och lördag i morgon?

-Nej, torsdag idag, sen fredag och SEN kommer lördag. Om TVÅ dagar.

-Idag imorgon?

Det här med veckodagar är klurigt…

Hujj, liknande diskussioner förs här i hemmet. Skillnaden är bara att jag är 19 och personen jag diskuterar med är 20…

Han: Hur lång tid går det att gå från sjukhuset till Ålidhem?

Jag: Jag vet inte.

Han: För jag måste vara där i god tid.

Jag: Jag vet fortfarande inte, men jag kan kolla på kartan.

[…]

Jag: Jag vet inte om det finns någon busshållplats mellan sjukhuset och Gimonäs, men om det finns en busshållplats nära Sofiehem så är det närmast.

Han: Finns det någon hållplats vid Sofiehem?

Jag: JAG VET INTE!

Han: Ska det finnas en hållplats där?

Jag: Jag sa JAG VET INTE! Jag vet inte om det finns någon hållplats mellan Gimonäs och sjukhuset.

Han, skrattande: Det finns ju ingen hållplats där! Hur kan du tro det?!

Det slutade med att han frågade hur lång tid det tog att gå från sjukhuset till träffpunkten på Ålidhem i Umeå trots att jag aldrig har gått den sträckan, och när jag försökte uppskatta tid och avstånd skrattade han igen och sa att han visst hittar dit. Det är för fan omöjligt att avgöra om han inte uppfattar vad jag säger eller driver med mig… Kommunikationsproblem på hög nivå.

Oh God, de där evighetsdiskussionerna driver mig till vansinne varje dag..

Eller vad sägs om den här varianten:

-Suck

-Vad sa du?

-Jag sa inget

-Men vad sa du?

-Ingenting

-MEN JAG HÖRDE ATT DU SA NÅGOT

-Jag suckade bara

-Vadå?

-Jag suckade

-Vad gjorde du?

 -INGET..

-MEN VAD GJORDE DU??

Har en femåring här hemma som blir sex i Mars, det låter exakt lika här, så förbered dig på ett år (eller två) till 😀

I går var han på Mulleskola och ska alltså gå fem torsdagar till. I går kväll säger han

-Jag har gömt en beyblade i väskan som jag ska visa i morgon på Mulle

-Men det är inte Mulle förrän nästa torsdag.

-Är det torsdag i morgon?

– Nä det är sju dagar dit

-Dagen efter i morgon då? är det Torsdag då?

-Nä det är sju dagar dit.

-MEN dagen efter det då, är det Torsdag då?

– Jaa *suck*

Samtal mellan min mamma och lillebror på ikea

– Mamma, när kommer bebisen ur min mage?

– Du har ingen bebis i magen, det är bara flickor som kan ha bebis i magen

– Jaha så Saga (jag) har en bebis i magen?

– Nej hon måste hitta en pappa till bebisen innan hon kan få en.

– Men Saga har ju redan en pappa…

– Men pappa kommer ju bli morfar när hon får en bebis

– Jahopp, då får pappa flytta hem till mormor!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *