Kategorier
Vardagstrams

Jag gillar tjocka kvinnor

”Jag har kommit på att jag gillar tjocka kvinnor” sa min man igår och jag ba ”redan?” med tanke på att hans senaste två kvinnor varit tjockisar. Fabulösa, fantastiska sådana förvissor, men ändock. Han borde ha anat mönstret liksom om man säger så. (Vilken tur också!)
 
Men jag fattar grejen. Vi tvångsmatas med ett ganska snävt ideal som i sin tur präglar våra preferenser. Vi lär oss gilla en typ av skönhet och ve den som avviker. (Då kallas det fetish. Men jag är inte någons jävla fetish.) Män i synnerhet får ganska tidigt lära sig vilken typ av kvinna de ska attraheras av och vi kvinnor får i vår tur lära oss hur vi ska vilja se ut och sen lever vi långa liv fulla av självhat, komplex och ångest. (och bestraffar oss själva konstant för att vi inte duger.)
 
Innan jag själv blev tjock så var tjocka kvinnor osynliga. De var på sin höjd ett roligt inslag i filmer och för det mesta något så där tragiskt som man aldrig ville vara. Men nu ser jag dem överallt. Och de är ju skitsnygga! Inte för att ”riktiga kvinnor ska ha något att ta i” utan för att de helt enkelt bara är det. Snygga.
 
Och jag nästan förvånas över min upptäckt för WHO KNEW liksom? Men nu kan jag inte sluta stirra. Jag kan inte sluta överväldigas av hur jävla häftigt det är med kvinnor som tar plats på fler sätt än ett. BADABOM!  De dundrar fram som amazoner och när jag känner att jag kanske inte riktigt duger så är de rena medicinen och ibland tänker jag att jag vill vara samma fantastiska inspiration för andra tjocka kvinnor (eller smala) som fortfarande tror att de måste minska på måttet för att vara fina.
 
Att man kan vara snygg, frisk, hälsosam och lycklig oavsett vad måttbandet visar.
 
 
I got enough rolls to start a bakery. Kickass!

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Jag gillar tjocka kvinnor”

Bukfetma är inte hälsosamt och inte övrig övervikt heller. Med det sagt så är det ju självklart att alla har olika smak.

Svar:
vet du vad? så enkelt är det inte. Äter du bra mat och tränar så är det ingen fara alls. Många tjocka människor är i bättre form än många smala. Livsstil är avgörande för hur en hälsa ser ut, inte vikten. Ofta går detta dock hand i hand vilket gör att människor som du drar fel slutsats.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Anonym: Men när kvinnor går omkring med komplex och mår skitdåligt över sin vikt så är det väl inte (i de flesta fall) på grund av att de inte vill vara ohälsosamma? Det är ju för att de vill vara snygga och "inte är det".

Vi har fått det inpräntat att om man är tjock så är man automatiskt inte snygg.

Det är väl det hela inläget handlar om, som jag förstod det, att man kan vara snygg fast man är tjock. Poängen var inte att alla ska bli tjocka och att alla måste tycka att det är attraktivt, utan att alla lär sig att det är ett visst ideal som vi ska följa och gilla, och det som faller utanför är automatiskt oattraktivt.

Men vad är det med människor? Det har diskuterats fetma här förut och det kan inte undgått någon att ja, fetma är farligt. Men sen beror det på personen som är överviktig också.

Och måste det alltid vara ett argument? Vissa tjockisar trivs som dom är, så låt dom vara det!

Suck.

Svar:
det handlar inte om hälsa alls. det handlar om tjockishat och förakt och dessa "välmenande" personer bryr sig egentligen inte alls om att tjocka blir sjuka utan de vill helt enkelt bara spy sitt hat alt. slippa se oss.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Hälsan sitter inte i vikten. Jag äter chips till frukost, om jag ens äter frukost. Jag har en kondition som en astmatiker med kol. Har inga muskler what so ever. Men jag väger 50 kilo på 169cm så det är ingen gnäller om min hälsa.

Sluta försöka dölja ert tjockisförakt i nån slags hälsoråd, det är bara pinsamt.

Svar:
PRECIS!!!!
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Dessa "välmenande" kommentarer… Men för att se det ur en smalis perspektiv så vet jag hur mycket det där förlöjligandet av tjocka människor påverkar, i alla fall, mig. Särskilt när jag ser vissa tjocka så blir mina tankar automatiskt föraktfulla, tills en röst inom mig säger ifrån och får mig att tänka till. Alltså, jag vill absolut inte se ner på tjockisar men jag gör det automatiskt, antagligen på grund av samhällets smalideal. Jag gillar att läsa tjockisbloggar om fatshion och kroppsacceptans. Men ändå är dessa föreställningar om vad en sund kropp innebär så inbitna i mig. Jag själv är liten och väger under 50 kg. Detta upplever jag nog som ganska praktiskt på många sätt, det är lätt att ta sig fram snabbt då jag inte bär på så mycket vikt. Men antar att jag behöver gå upp i vikt, om en rejäl influensa skulle drabba mig hade det nog varit bättre om jag vägde fem kg mer. Tror att livsstil är ett bättre mått på hälsa än att endast se till kroppsform.

Svar:
Jag förstår precis hur du menar och känner igen mig.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Kom till en liknande insikt som din man fast tvärt om när jag för några år sedan insåg att jag INTE gillar fylliga kvinnor med "kurvor på rätta ställena" och stora bröst som man ska, utan föredrar slanka, småbystade kvinnor med pojkiga/androgyna kroppar. För det är ju precis så som du säger att vi blir så matade med vad som ska vara sexigt (stora bröst tex) att vi glömmer att känna efter vad vi själva gillar eller upplever våra egna preferenser som "udda".

Fast övervikt _i sig_ är farligt.

Sedan är det dessutom ohälsosamt att inte träna och äta dåligt. Men det finns det ju såväl smala som tjocka som gör.

Det klart att inte alla tjocka är mindre hälsosamma än alla smala. Men att säga att man kan vara hälsosam trots övervikt är inte riktigt sant… Man ökar risken för en massa sjukdomar, även om man har fått sin övervikt av för mycket gurka och löprundor.

(Jag är tjock själv. Har ohälosamt mycket bukfett och väger några kilon för mycket.)

Svar:
Nej övervikt i sig är inte farligt. Sluta sprid den där jävla myten. Såvida vi inte snackar om grav fetma typ 200 kilo. Men jag är inte så stor.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Ingenting är svart eller vitt och det mesta är väldigt individuellt. Jag själv, till exempel, är smal. Men jag går genast upp i vikt perioder när jag inte tränar (eftersom jag dessutom alltid äter mer onyttig mat när jag inte tränar). Hade det inte varit för min ledsjukdom hade jag kanske inte brytt mig om att jag gick upp i vikt, men nu vet jag att lederna (och då också resten av livet – hur kul är det att inte kunna gå för att knäna svullnar upp titt som tätt?) blir förstörda, så jag är (oftast) väldigt noggrann med att träna och äta rätt (det vill säga mat som jag märkt är bra för MIG) för att inte lägga på mig för mycket.

Tycker du har en fantastisk blogg! Även om jag tar bort hår både här och där på kroppen och sminkar mig (men bara lite) nästan varje dag 🙂

Svar:
tack!
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Tänk om det nu skulle vara så som Anonym säger, att det är ohälsosamt med alla sorters övervikt (vilket jag personligen inte tror på, bra kondition och kost kan fortfarande resultera i en, av samhället sedd, överviktig kropp). Om jag då skulle behöva välja mellan 1 – ett bra psykiskt tillstånd där jag tror på mig själv, mår bra och har ett sjysst självförtroende och självkänsla, eller 2 – en "smal" kropp som av normen anses vara snygg, och ett dåligt självförtroende och självkänsla och jag hatar mig själv och kämpar mot dåliga tankar och den konstanta tron att jag inte duger – alla gånger skulle jag välja alternativ 1!

Svar:
jo
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Jag blir alltid full i skratt av dessa som börjar med att "övervikt ÄR farligt!" anledningen är att ingen går säker. HÄLFTEN av alla kvinnor med normalt BMI har fetma eftersom de har för stor andel fett. Jag är överviktig men har inte det men har en hög BMI (tränar inte). Ironiskt eller?

Svar:
det många inte vet är dessutom att hälften av de som drabbas av hjärt och kärlsjukdomar och andra sjukdomar som länkas till fetma, inte är feta alls utan normalviktiga.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Men visst är det lite så att man kan säga att "tjocka kvinnor är skitsnygga" och det helt okej. Men säger man "smala kvinnor är skitsnygga" då tolkas det som att man per automatik tycker tjocka kvinnor är fula och att man är en av de här förhatliga personerna som sätter krav på att en kvinna ska vara smal för att kunna vara snygg?

Personligen så tycker jag att det är att generalisera att säga att tjocka/smala kvinnor/män är snygga eller "fula". Det är väl som med allt annat en högst individuell fråga, alla tjocka/smala är inte snygga/fula.

Sen tycker jag att personligheten är den som avgör om jag tycker en person är fin eller ful. Personen kan ha de "perfekta" anletsdragen eller den perfekta kroppen, men har hen en otrevlig attityd så blir hen heller inte snygg.

Svar:
grejen är ju att hela samhället SKRIKER ut att smala är snygga så det är inget som behöver påpekas eller uttryckas högt. Alla vet det.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

-> Catta

Orsaken till det lär väl vara att allt och alla berättar för oss dagligen att smala kvinnor är snygga. (Media, reklam, film, och så vidare i all oändlighet)

Jag vet inte om det var så just du menade, men jag kan bli lite lätt sömnig av att varje gång någon säger att de gillar kurvor så kommer alltid några och skriker att "SMALA KVINNOR ÄR FAKTISKT OCKSÅ VACKRA OCH VI ÄR OCKSÅ RIKTIGA KVINNOR". Ja, vi vet, öppna första bästa tidning så får du din bekräftelse, liksom.

Men angående kommentaren att samhället skriker ut att smalt är snyggt, så tycker jag det är lite dubbelt. Visst reklam/mediabilden av en snygg kvinna är en en smal kvinna. Men i den "riktiga världen" så är det ju grym tabu att säga att man gillar smala kvinnor. Man ska gilla kurviga kvinnor, sådana som är "lite att ta i". Och när någon tidning har modereportage för andra kroppar än modellkroppar är det ALLTID tjocka kroppar som får synas och som lyfts fram som "härliga" och "kvinnliga", aldrig tex smala kroppar utan de rätta kurvorna och formerna.

Svar:
ja. just för att smala kroppar bekräftas och framhävs i oändlighet. Då blir det lite extra viktigt att framhäva alternativet.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Jag har varit smal i hela mitt liv. Många tror att bara man är smal så kommer man undan fördomar, påpekanden, hånfulla kommentarer osv. Men det är skitsnack.

Jag har hela mitt liv fått höra saker som: "Men guuud vad liten du är!", "Äter du inget", "Det är ju ingenting att ta i", "Är du sjuk?", "Kvinnor ska ha kurvor" osv osv. Det har jag fått höra av både kvinnor och män. Jag var en av de som gick med tre par långkalsonger under jeansen i många år (tonåren) för att se lite tjockare ut.

Skillnaden är att det är "ok" att hoppa på en smal och tjata om att den är för smal, ser sjuk ut, äter för lite eller vad det nu kan vara. Hur många skulle hoppa på sina överviktiga vänner och säga: du är för fet, du måste verkligen äta mindre nu, du har för mycket fett så det känns inte bra att ta i dig, har du nån sjukdom som gör att du blivit så fet ?

En person är inte sin kropp, det är innehållet som gör personen. Smal eller tjock, du kan vara en idiot eller en underbar person vilket som, så storlek är helt ointressant egentligen.

Svar:
Det är aldrig ok att hoppa på nån, men som en som varit på båda sidor – alltså smal och fått höra att "är du sjuk?" "har du anorexia?" "ät nåt!" osv och tjock med allt vad det innebär, så kan jag ärligt säga att det senare är en helt annan liga. Som tjock är du osynlig. Och är du inte osynlig så är du ett skämt. Äcklig. Lat. Pinsam. Skämmig. osv. Som smal får man bekräftad hela tiden, trots dumma kommentarer, att man är inom ramarna. Nu ska jag givetvis inte tala om för andra hur de ska känna, men det finns skillnader i hur man både bemöts och framförallt framställs. (jag hade alltid också dubbla byxor för att se tjockare ut när jag var smal! Sådana där usa-sockar var perfekta för att få vaderna att se normalare ut.)
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

så fruktansvärt bra skrivet. jag har själv varit smal så länge ja kan minnas med usel kondition och även om det så klart är mest mitt eget fel så kan jag inte låta bli att lägga en del av skulden på föräldrar/ kompisar/lärare som aldrig någonsin uppmuntrat mig till att röra på mig. genom att enbart måla ut tjocka människor som en fara för sin egen hälsa vaggar man ju in alla oss andra i någon slags falsk trygghet där man tänker att så länge som vågen visar samma vecka efter vecka så är det lugnt!

Svar:
Jag har bättre kondis nu än när jag var smal. Jag har mer muskler och rör på mig mer osv.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Men att vara smal är ju verkligen inte detsamma som att matcha idealet?! Det är ju inte smala kroppar i sig som är idealet, utan man ska vara smal, men med rätt former & gärna (oproportionerligt) stora bröst. Det är väl inget som säger att en smal kvinna är ett dugg närmare idealutseendet än en tjock? Skillnaden är ju att mulliga/tjocka kvinnor faktiskt trots allt bekräftas i ganska många sammanhang (de är härliga, kvinnliga osv), medan smala kvinnor med "fel" utseende aldrig någonsin får se sin "kroppstyp" lyftas fram som vacker.

Svar:
de tjockisar som bekräftas är bara de som är tjocka på rätt sätt. alltså med smala midjor och stora rumpor och bröst. "kurviga" kvinnor. Inte kvinnor som ser ut som jag.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Det är inte hälsosamt med silikonbröst.

Det är inte hälsosamt att sola solarium.

Smink är ofta(om inte oftast?) djurtestat.

Det är inte hälsosamt att hata sitt utseende, även om man är ohälsosam.

Det är inte hälsosamt med hårspray, glansspray och många, många andra skönhetsprodukter som många använder för att passa in i idealet.

osv osv i all oändlighet.

Så varför, VARFÖR hakar folk upp sig på just övervikt?

PS. Jag är normalviktig och förmodligen ohälsosammare än de flesta överviktiga personerna. Lever typ på skräpmat, kaffe och godis. Är 19 år och kan inte ens springa 70 meter, ändå får jag ofta höra att jag "ser hälsosam och vältränad(Jo det är faktiskt sant!) ut", "inte för tjock och inte för smal" osv. DS.

Jag håller med pella lite där, jag tänkte under lång tid att "så länge jag inte väger si och så, så finns det ju ingen anledning att börja träna". Men nu, några år äldre och en flytt senare pungar jag ut stora summor pengar på gymkort, samt äter bättre. För jag vill ha en HÄLSOSAM och "stark" kropp. Sen att man blir fastare och finare i kroppen är ju ingen nackdel!

Sofie:Jo i alla slags media så är det smala kvinnor som syns, det är sant. Men i verkliga livet så är det inte riktigt så att bara man är smal så tycker alla att man är snygg eller har den perfekta kroppen(se mitt svar till LD). Jag har aldrig någonsin känt att jag fått bekräftelse att jag "duger" genom en tidning, det är de man träffar i vardagen som är de man lyssnar på. Osäkerheten kommer (fast inte numera) av när folk man möter påtalar gång på gång att man är för smal, för mager, ser liten och ynklig ut. När pojkvännen kommenterar att det bara är revben eller att kvinnor ska ha kurvor osv.

Sen om tidningen Elle eller andra modemagasin visar upp idel smala kvinnor som nån slags norm det har aldrig gjort varken till eller från för min del i alla fall. Jag skiter väl i vad de kan tycka eller deras läsare tycker. Jag har lyssnat på vad folk jag möter säger. Numera när jag kommit upp i ålder kan jag dock inte bry mig mindre, nu ger jag svar på tal och känner att jag duger precis som jag är.

Jag vet inte hur många gånger jag fått höra nu, ifrån olika familjemedlemmar, om ett av mina syskonbarns nya kille, att "ja han är en jättegullig kille, MEN, det är synd att han är så kort. Sekundärt är alltså att han är snäll, intelligent, mogen för sin ålder e t c, för han är så kort. Tragiskt.

För egen del är det somliga som inte drar sig för att uttrycka sig som så att "åh du som var så smal förut". Precis som att det vore något djupt tragiskt att jag numera inte är det. Ska man be om ursäkt för det kanske?

Svar:
eller "du skulle vara så snygg om du gick ner i vikt". say what liksom???
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Felicia: Bra inlägg där, jag känner igen mig precis i det du beskriver. Det mest sunda vore väl om man inte jämförde tjocka/smala och vilka som har det värst eller vilka som är snyggast. Och tyvärr så tror jag faktiskt att det är kvinnor själva som är snabbast att döma andra kvinnor.

Alla kvinnor har press på sig att vara snygga och snygg= smal i mångas ögon. Personligen så har jag tagit steget till att skita i vad det står på vågen, och istället fokusera på vad jag orkar! Mitt bmi gränsar till fetma men jag klarar att springa 5 km, jag rider och är ute med hunden varje dag 2 timmar. Vet med mig att magen är lite för stor för mina anlag för hjärt och kärlsjukdomar men jag jobbar på det. Sedan om någon tycker att jag är för stor eller inte skiter jag i då jag vet vad jag mår bra av.

Tjockisförakt är osmakligt. Alla dessa "Hon är lite för stor för sitt eget bästa. Det är verkligen inte hälsosamt", som egentligen betyder "Oh HERREGUD, har du sett fettot!? Fy fan för att vara så karaktärslös och breda ut sig på det där sättet". Och inte sällan är lyder undertexten "Jag är själv livrädd för att själv bli tjock".

För vissa människor är det väldigt provocerande att man kan föredra något som inte passar in i idealet. Själv gillar jag lite kraftigare killar, och det har jag fått väldigt mycket skit för. Bland annat så har folk talat om för mig att jag bara tror att jag gillar det eftersom min sambo är lite större och jag älskar honom. Men om det tog slut mellan oss så skulle jag inse att jag inte alls gillar stora män, hävdar folk. Jävligt irriterande när andra ska tala om för MIG vad JAG innerst inne gillar.

Catta – Känner igen mig i det där. Det är liksom okej att påpeka en smal persons kropp och säga "ät mer, du är så svag, du är så liten, har du anorexi eller????". Tycker att det kan vara ganska jobbigt ibland. Ska faan börja säga att jag har haft anorexi så kanske folk slutar tjata om min kropp.

Smalhetsidealet har påverkat mig otroligt mycket. Men det har inte varit tidninger och annan media så mycket som det har varit mina släktingar. Även när jag hade normalt BMI fick jag höra "Ska du verkligen ta mer?" "Du vet väl att det är mycket kalorier i det och det", "När jag var i din ålder var jag så och så smal". Underligt egentligen att ingen påpekade att jag var väldigt oaktiv, tränade inget någon längre tid utan det var vad jag stoppade i munnen som var viktig (för andra). Jag blev väldigt tjock till slut och gjorde en magsäcksförminskning för 15 månader sedan. Jag rekomenderar det inte om man inte tar reda på allt om det och är medveten om vad man ger sig in på. För att vidare främja min hälsa har jag blivit vegan och jag mår bra fysiskt, förutom att jag faktiskt fortfarande är oaktiv (finare ord för lat). Det finns ett stigma som är liknande att säga att man tycker om tjocka kvinnor. Som kvinna får jag "blickar" om jag säger att jag trivs bäst som smal. Hälsa sitter dock INTE i BMIet, utan i hur man tar hand om sig själv med kost och motion. En normalviktig person kan ha ett mycket sjukare inre (och det är inte sinnet jag talar om) än en person vars BMI säger att de är överviktiga.

Du skriver att ingen skulle komma på tanken att säga till en överviktig kompis att hen är överviktig, och där har du tyvärr fel. Det händer mig ofta att både vänner, släkt och helt okända människor pratar om min vikt både bakom ryggen och ansikte mot ansikte.

Fast det är såklart inte okej att säga till en smal person att hen är äckligt smal, har anorexia etc. Fast det gör man ju inte bara för att man säger att man gillar tjocka kvinnor. Stor skillnad.

Tack för ett fint blogginlägg om något angeläget (tyvärr). Har vuxit upp med en mamma med aningen stört förhållande till mat och kroppar och hon har noll insikt om det. Hon projicerar all sin tjockisfobi på sina döttrar och är en expert på "välmenande" kommentarer. Jag har själv gjort en liten viktresa (snarare livsstilsförändring) och den ledde nästan till utvecklat ätstörningsbeteende. Har nog kommit ur det värsta, men bär som så många andra (främst kvinnor) på stark ångest och skuld inför mat. Förra veckans mammakommentar: Men du har ju fortfarande mage kvar – varför har du det, du som tränar så mycket!!???!! Ska inte slösa energi på det egentligen, men fan, vad den sved 🙁 En i personalen i gymmet pratade förresten om "pommes frites-tjejerna" -smala, men med hög fetthalt, apropå snacket om att lågt BMI skulle vara någont form av mått på hälsa… Ätstörningar sitter för övrigt inte i midjemåttet utan i huvudet – vem/vad sätter dit dem??? http://www.chippis1972.com/2012/09/ata-bor-man.html

Min make gillar också tjocka tjejer (obviously) och påstår själv att han aldrig ens reflekterat över att hans preferens skiljer sig från normen (vilket jag tycker låter lite udda).

Och herremingeeee vilket träsk av fat-shaming, välmenande hälsotips och illa dold fettfobi ditt kommentarfält blir så fort du skriver om tjocka topics. Cudos till dig för att du orkar fortsätta skriva om det, det behövs i en så stor blogg som du har! 🙂

Jag och några andra tjocka tjejer har startat http://fatshionistas.se/, ett gemensamt bloggprojekt med mycket fokus på fatshion (plusmode) men som också tar upp kroppspolitk och fettfobi, fördomar, fettacceptans och så vidare! Vårt mål är att vara synliga som tjocka och dela med sig av våra olika perspektiv som tjocka tjejer, där det både finns likheter (för att vi alla är tjocka) och skillnader (eftersom alla tjocka, till motsats av vad folk brukar tro, INTE ÄR EN HOMOGEN MASSA!). Förlåt för skamlös reklam, men det känns relevant iom inlägg om synlighet som tjock och snygga tjockisar 😉

Jag har bra kondis, kan springa en mil och om det behövs på hyfsad tid, jag är stark och uthållig om än inte så särskilt muskulös, jag äter nyttig mat men unnar mig sånt som jag gillar som inte är nyttigt oxå, jag är inte smal. MEN, jag är inte smal sedd med vår tids mått mätt, jag är långt ifrån överviktig, jag är inte ens tjock. Jag är sund, stark och frisk och jag är osmal.

… och jag ÄLSKAR att vara smal, inte av utseendeskäl, utan för att det är så förbannat mycket lättare att röra på sig, att ta sig fram, man slipper svettas så förbannat på sommaren, det är så mycket BEKVÄMARE att vara smal. Sluta fokusera på utseende hela tiden, det är tröttsamt!!

Svar:
Jag älskar också att vara smal. Av samma skäl. Av samma skäl är övervikt jobbigt. Sen är det ju inte så att jag fokuserar på utseende speciellt ofta, speciellt inte när vi snackar om kroppar. Men ibland är det faktiskt helt ok att prata sånt också.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Som bisexuell kvinna har jag det lätt när det gäller min kropp. Jag behöver bara titta mig själv i spegeln för att inse att jag skulle ha fallit för mig om jag var någon annan till och med de dagar jag känner mig nere. Kanske är det för att jag gillar precis den kroppstypen som jag har (behöver bara titta på de kvinnor jag har varit förälskad i), små bröst och stora höfter. Sedan finns det bara en sak som slår allt när det kommer till att attrahera människor och det är att kvinnor och män är trygga i sig själva. Om en kvinna eller man utstrålar glädje, energi och självsäkerhet så kvittar det vad vågen säger.

Nej, att vara smal är inte samma sak som att vara snygg. MEN MEN MEEEEEEEEEEEEEEN att vara fet är samma sak som att INTE vara SNYGG!!! Hur många gånger har jag inte fått höra att jag är fin "i ansiktet" = "fy helvete vad din kropp ser ut!" och att jag "skulle vara såååå snyyyyygg om jag gick ner lite i vikt" = "banta ditt fula jävla as!". Det handlar liksom inte om några "Snälla gå ner lite i vikt för jag är avundsjuk på ditt vackra utseende" som jag har känslan av att det mer handlar om när folk säger åt smala att äta. Ingen är avundsjuk på ett fetto. Många är avundsjuka på den smala normen.

Jag har naturligt stora och rätt snygga bröst och har ofta fått höra från andra tjejer "Men ska du inte ta och låta en plastikkirurg skära sönder dina bröst och förvandla dem till frankensteins boobies!?". Nej det sa det inte precis så men det var vad de menade. För att de av nån jävla anledning var avundsjuka. Det tycker jag är liknande kommentarer som "Men guuuud vad smaaaal du är äääät något". Antagligen för att "Amputera dina stora bröst så att jag slipper känna mig mindre bystig bredvid dig!" anses som en mycket mer ok kommentar att ge än "Du känner inte att lite sillikon i brösten hade varit för dig!?".

Sen fattar jag inte varför man inte får skriva om sin upplevelse av att tjocka inte accepteras utan att smala far in och ska ha sympatier. Skriv ett eget jävla blogginlägg istället för att komma och förneka andra människor att ha en upplevelse av hur de uppfattas! Fat shameing blir inte mindre av ett problem för att också smala får kommentarer. FATTA!

Haha, alltså jag ORKAR inte ens läsa igenom alla kommentarer du fått. Som att vi tjockisar inte fattar att det inte är det bästa för hälsan redan liksom.

(typ som att rökare inte vet om att det är dåligt att röka)

Jag stör mig som fan på en grej, ifall jag säger att jag är tjock (vilket jag är) så blir folk helt… jamen generade. Ska börja rota i väskan eller förneka det uppenbara osv. Mitt ex fick typ panik när jag sa att jag var tjock och ba: "MEN SÄG INTE SÅDÄR!" Varför förknippa tjock med nåt dåligt?

Suck.

Hursomhelst tycker jag att jag är skitsnygg, mycket mycket snyggare nu än för tio år sen då jag vägde typ hälften så mycket som idag.

(sorry the wall of text)

"Nej övervikt i sig är inte farligt. Sluta sprid den där jävla myten."

Är du verkligen säker på att det är en myt? Du verkar väldigt säker.

Jag skulle snarare tro att vikten är en faktor bland många andra som påverkar din hälsa, dvs ej överviktig, vältränad och bra kost är mer hälsosamt än överviktig, vältränad och bra kost. Men du verkar ju som vanligt sjukt säker på dig själv när det gäller hur människor påverkas fysiskt och psykiskt av sitt eget beteende och omvärldens. Man skulle ju kunna tro att du var högt utbildad naturvetare och forskare eller något..

Jag brukar inte kommentera men till alla dom som tror att alla tjocka är ohälsosamma borde googla på UFC fightern Roy Nelson. Många skulle kalla honom tjock men för att kunna vara en UFC fighter så måste man vara i otroligt bra form. Så övervikt är inte alltid lika med ohälsosam.

Att vara riktigt överviktig sliter på knäna, oavsett hur hälsosam mat man äter. Jag har en moster som efter flera operationer kan intyga det. Jag bryr mig inte om hur andra ser ut men tycker det är lite naivt att tro att det är ofarligt att vara kraftigt överviktig så länge man äter bra och motionerar.

Svar:
Sen jag började träna så har mina knän blivit avsevärt bättre. Ingen värk och inga problem (hade dock dåliga knän innan övervikten).
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Jag tycker att själva poängen är att folk ska ge f-n i hur andra människor ser ut och sluta vara så dömande. Jag tycker nog att även män har krav på sig hur de ska se ut (ex inte vara för korta), men tycker nog ändå att vi kvinnor i allmänhet är mer föremål för kritisk granskning av sin omgivning. Undrar hur många kommentarer det var om kvinnornas utseende under ex OS..”åh för breda axlar, för tjock, för okvinnlig e t c var då vanligt förekommande kommentarer om de kvinnliga deltagarna.

Lite oväsentligheter om mig själv är att jag både fått ros och ris p g a min kropp. När jag gick i nian var jag inte trådsmal, men inte heller tjock på något sätt. Kurvig kan man säga. En gång var det en kille som gav mig en komplimang, men tyvärr på en annan tjejs bekostnad. ”Så där ska en kvinna se ut och inte som dig din jävla spindel.” Det var alltså en mager tjej som fick skit för att jag skulle få den där komplimangen. Som vuxen har jag varit både trådsmal och numera alltså en tjockis. Kan säga att min upplevelse är att i synnerhet kvinnor är sååå imponerade av smala kvinnor. För en viss kategori kvinnor (ganska många) tycks det vara den ultimata drömmen att få vara riktigt slank. Nu är det emellertid annorlunda. Om jag i ett viss sammanhang nämner att jag varit trådsmal, så syns misstroendet i somligas ögon. Upp till bevis liksom. Precis som att det egentligen spelar någon roll. Jag känner mest att låt mig och min kropp vara ifred.

Håller med om att man skall skita i hur andra ser ut. Däremot finns det ju en hälsoaspekt enligt det jag förstått och läst ( är öppen för ny forskning/fakta ). Risken att drabbas av sjukdomar ökar vid fetma eller övervikt enligt Vårdguiden : http://www.vardguiden.se/Sjukdomar-och-rad/Omraden/Sjukdomar-och-besvar/Overvikt/. Har ju inga egna verktyg för att avgöra om det stämmer men tänker att ändå att normalviktig kropp mår bättre än tung kropp.

Vad hette han, den där snygga, smala, vältränade pojken som till allas chock dog av ett ohälsosamt leverne? Han hade levt på mcdonalds och snabbnudlar i några år eller så, men folk trodde han var hälsosam för han var ju smal, så det var aldrig någon som försökte tvinga i honom morötter. KOmmer alltid att tänka på honom när människor säger att smal är ett mått på hälsa. De flesta bodybuilders är ju för fan överviktiga BMI-mässigt. Sålänge man har näring och muskelstyrka nog att bära upp det så är 10 – 20 extra kilon ingen fara att släpa runt på, de ger bara lite extra träning.

Att vara otränad är väl farligare än att vara fet, om man inte pratar om extrem fetma. Samtidigt är det väl inte heller så att vältränade människor som äter hälsosam mat blir feta, fett bildas ju inte från ingenting.

Men åh. Det går att vara tjock utan att för den sakens skull vara vid dålig hälsa. BMI över 25 är en riskfaktor för vissa sjukdomar. Detsamma kan sägas om hög ålder eller manligt kön, men det betyder inte att alla gamla människor och alla män är sjuka och ohälsosamma.

Jag tycker också att många tjocka kvinnor är snygga, för övrigt.

Fast sen är det ju ingen annans jävla business hur tjock eller smal eller vad man nu råkar vara heller. Jag själv är inte tjock men har väldigt breda höfter och stora bröst, och det är så jag gillar att se ut. Det finns makalöst vackra kvinnor av alla former och storlekar, men jag personligen blir ofta mer imponerad av tjejer med lite övervikt. Men det är bara en parantes eftersom okej, samhället blir tjockare och det är ett problem, men det betyder inte att folk måste hålla på och tjafsa om hälsa eller förebilder så fort någon visar sig offentligt med en stor rumpa eller så fort någon erkänner att han eller hon gillar tjockisar. Det är ingens business utom min egen hur tjock eller smal jag blir, och min hälsa ser jag efter själv. Nu blev det väldigt osammanhängande, men min poäng var iallafall att folk inte behöver frälsa varken tjockisar eller tjockisälskare från sig själva, eftersom det inte har med dem att göra. Blir jag tjock och får diabetes drabbar det ingen utom mig själv och min kropp är min egen. Punkt.

Hej igen, det var jag som skrev den första anonyma kommentaren där du svarar på:"Ofta går detta dock hand i hand vilket gör att människor som du drar fel slutsats." Människor som du (?) Vad är det du menar? Jag har läst igenom dina andra svar och förstår nu hur du menar, men jag har alltid fått höra från läkare och omgivning att övervikt som sitter i t.ex. buken är hälsofarligt. Jag har inget hat mot tjockisar, är själv en med 20 kg övervikt, har inget större komplex över det och jag klankar inte ner på någons smak eller utseende. Det är klart att alla ska kunna se ut hur de vill utan att bli dömda, men jag har svårt att tro att mina 20 extrakilo inte påverkar min hälsa negativt, skulle jag äta nyttigare och röra på mig mer så skulle jag ju bli normalviktig, gäller det inte alla tjocka?

Svar:
Jag menar att det inte är övervikten i sig som är det farliga utan livsstilen som ofta leder till övervikt. Men jag som t.ex tränar ganska mycket samt äter bra är inte i någon riskzon. LIVSSTIL. Inte vikt.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

ja herregud vem gillar inte tjocka kvinnor liksom. har då aldrig haft svårt att fånga boys in my whole life. och jag har inte varit smal jo det var jag ju förresten i 20 års åldern men that passed. och nej man är inte en udda sexgrej bara för att man inte ser ut som en tolvårig pojke.

Det är så sorgligt att människor känner sånt behov att kommentera andra människor vikt. Tycker att det blir speciellt märkbart vid en graviditet/efter man fött barn. Från man blir gravid tills ungen är ett får man frågor om hur mycket man har gått upp och sen ner. Jag tillhör dem som gick ner mina 10 gravidkilon snabbt, de plus 6 kg till bara rann av mig efter mitt barn föddes. Men då blir det plötsligt fritt fram att säga till mig att "nu är du för smal, det där är inte snyggt, ät nånting". Medans mina vänner som fortfarande har kilon kvar att gå ner blir peppade att fortsätta äta nyttigt, träna, gå promenader. Tills de också blir "för smala" för någons egna självkänsla och får höra att de nu istället har en för benig kropp. Ingen duger. Tror att det många gånger bottnar i folks dåliga självkänsla. Som det där jävla citatet "dear God, if you can’t make me thin, make my friends fat." Man ba, eh va??

Det är klart att människor ska slippa må dåligt över sina kroppar oavsett om de är smala eller tjocka, eller vad man nu har för attribut som liksom inte "håller måttet" riktigt. Inga komplex är roliga, någonsin. Men övervikt handlar inte bara om komplex och känslan av att inte vara tillräckligt fin (eller hälsosam, om man måste dra in det också) utan om alla personlighetsdrag som automatiskt appliceras på tjockisen. Lata tjockisen, tröga tjockisen, tjockisen som hittar på ursäkter och inte vet sitt eget bästa. Det är inte bara fult, utan skamligt också. Det handlar inte bara om att kläderna "sitter fel" eller att man kanske fått höra någon elak pik i bland. Utan om den STÄNDIGA skammen och hur en tjock människa inte bara är tjock på kroppen, utan ÄR hela sin övervikt, från insidan och ut i gäddhänget. Kom i håg också att bara för att man råkar gå runt i sin övervikt, så betyder det inte i att man skiter i vad man äter eller hur ofta man rör på sig.

Svar:
Det här stämmer ju alltför väl. Det är det jag menar med tjockisförakt. Vi föraktar inte bara hur de ser ut utan hela deras personer.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Tänk också såhär:

enligt BMI räknas vi som normalviktiga mellan 20-25. jag får höra att jag ser sund, stark och hälsosam ut på ett BMI 16,7. helt sjukt, för jag är inte ett dugg sund då, orkar fan inte ens gå i trappen. fast någon med BMI 27 får nog sällan höra att denne ser sund och hälsosam ut.

hälsomässigt är det inte bra med vare sig under eller övervikt i längden, men det är mer okej att väga för lite än för mycket. tydligen. vilket är sorgligt.

tack för detta inlägg LD!

Jag tycker också att kraftiga kurviga kvinnor är enormt vackra men jag vill inte vara kraftig själv.

Jag har varit det i två omgångar och funnit det EXTREMT obevämt. Kanske för att jag blivit det snabbt och aldrig hunnit vänja mig vid att vara tjockare och enligt mig orörligare.

Kläder sitter obekvämt, motion är jobbigt när allt hoppar, man kan inte sitta ordentligt på vanliga stolar då magen är i vägen, knappt komma ner till och upp från golvet när man leker med barnen och blir snabbt trött i höfter och ben.

Jag gick upp mer än 40kg när jag väntade mitt första barn och 35 kg med mitt andra och när barnen var ute var fettet kvar. O enligt mig var det ett hinder för att leva som jag ville.

Därmed inte sagt att det är fult med övervikt, tvärtom. Det allra viktigaste är att man är bekväm i sin kropp!

Svar:
Jag tycker också att det är obekvämt, men det är ju en helt annan fråga!
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Carolina: Det krävs väldigt lite för vissa för att nå 27 i BMI, så jag tror faktiskt inte att så många utomstående skulle betrakta dessa människor som ohälsosamma.

För mig räcker det tex med 12 kgs övervikt för att jag ska nå upp till fetma BMI på 30 och det tror jag inte många är medvetna om, att fetma börjar "så tidigt".

Helt rätt LD. 🙂

Själv har jag ångest över att gå till ungdoms eller hälsokontroller för jag "har för högt BMI" (även om BMI är ett skitsystem så förstår visst inte vården det?) och sagt att min höft/midjekvot är normal, men det spelar föga roll för husguden BMI säger att jag är ett äckligt mongofetto så då är jag väl det då. Tydligen. Eller det faktum att jag ändå har ganska stora och tunga bröst. Det hetsar mig i alla fall, men i andra sammanhang är jag faktiskt relativt obrydd.

Överviktiga är inte de enda som får kommentarer, vet inte hur ofta jag blivit nypt i magen eller folk tagit mig om handleden och påpekat hur mager de tycker jag är. Irriterade att höra man ser ut som ett "skelett/benrangel/om en vind kommer så blåser du omkull". Får höra "ska du verkligen äta det där? Du som är så tjock, höhö" sarkastiskt sagt av släktingar och bekanta så fort de ser mig äta något. Alltid sett ut som jag gör, varit ohälsosam/otränad i perioder och hälsosam/tränad i perioder, inget någon annan verkar märka skillnaden förrutom just jag.

Här är en länk också, angående mitt påstående om att övervikt orsakar problem med knäna: http://www.dn.se/livsstil/halsa/fetare-och-fetare–med-trasiga-knan.

"Det räcker med en lättare övervikt för att riskera knäproblem. Det visar ortopeden Stefan Lohmander i en studie där han och hans kolleger har följt 28 000 män och kvinnor i Malmö under elva år. De såg att den som är fet löper ungefär åtta gånger högre risk att drabbas av så pass allvarlig artros att de behöver knäproteser.

– Det var knappast förvånande. Däremot var det oväntat att också lätt övervikt, kanske 7–8 kilo, medför en fyra gånger ökad risk att få artros och knäprotes, säger han."

Svar:
Jo visst kan övervikt i sig slita på lederna, men det går även att motverka med träning osv.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Tycker du har många bra poänger, MEN: tycker aldrig man ska börja "omfamna" fetma som något "mysigt, då det har gått om rökning i det mest hälsoskadliga sjukdomstillståndet i västvärlden idag. Tycker givetvis inte att man ska tycka illa om sig själv oavsett vikt, men tycker det blir något snedvridet i att vara stolt över en så pass farlig sak. Ska man vara stolt rökare också? Eller stolt alkoholist? Som sagt, tycker man ska tycka om sig själv så som man är men inte omfamna någonting destruktivt utan peppa sig själv att bli frisk. Är inte det att verkligen älska sig själv – att kunna se sig själv med sina brister och laster och bestämma sig för att man är värd mer än att dö i förtid av fetma (hjärtsjukdomar framförallt, även diabetes mm)?

Svar:
Du kan inte jämföra min övervikt med rökning. Min övervikt är inte ett dugg farligt. När man talar om farlig fetma så talar man om extremheter. inte vanliga småtjocka människor. Och som sagt – fetman i sig är inte det som orsakar sjukdomar. Hjärtsjukdomar och diabetes drabbar t.ex smala i samma utsträckning. LIVSSTIL, inte vikt är avgörande.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Håller med Anonym 2012-09-01 22:48:05

Läkare säger ju dessutom att bukfetma är farligt, jag tror inte dom hittar på för skojs skull direkt.

Svar:
Visst. Problemet är att du mfl inte verkar förstå vad bukfetma är. Det är inte att vara lite extra rund kring midjan.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Här kommer ett tips till alla er som är så väldigt oroliga över tjockisarnas hälsa. 1.Håll käften…se där, bara genom att inte komma med nåt expertutlåtande om en okänd människas hälsa så har ni redan förbättrat hälsan för en tjockis. 2.Gå till psykologen…se där, genom att fundera på varför ni har ett så stort behov av att tala om för andra hur de ska leva sina liv så har ni förbättrat hälsan för en tjockis. 3.Gå ut och njut av att ha förbättrat hälsan för en tjockis, för det var väl det som var viktigt eller hur var det nu?

Svar:
bra tips!
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Tycker att folk kan sluta använda sig av BMI-kartan helt. Den skapades som ett instrument inom vården för GRAVT underviktiga/överviktiga. Och då som en fingervisning, ingenting annat. F ö tycker jag att folk borde sluta kommentera andras kroppar (speciellt framför dem!! Herregud, har folk inget hyfs nu för tiden??) och val av livsstil. Så länge det inte skadar dig så är det none of your fucking business.

Jag känner igen det du skriver om att ta plats. Jag har alltid varit liten och smal, helt utan egen förtjänst. Jag har varit gravid två gånger och båda gångerna har det varit så härligt att liksom ta upp plats i rummet. Bara döna in och inte be om ursäkt för mig själv. Det är svårt att beskriva känslan, men det har varit lättare att låta bli att förminska mig själv när jag varit större fysiskt.

Jag tror att du hade reagerat negativt om han hade sagt "jag gillar smala kvinnor"?

Svar:
ja det hade jag. Men hade min man känt så så hade han haft vett att hålla tyst om det.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Vart tar du din information om att det inte skulle vara farligt att vara överviktig eller ha problem med fettma? Det känns nämligen som en personlig åsikt och teori vilket jag då tycker du ska skriva att det är. När jag googlar ämnet så finns det endast vetenskap om det motsatta, att det är farligt.

Svar:
Det finns massvis med information tillgänglig. Böcker t.ex. Att vara fet själv och ha samtal med läkare är ett annat sätt. Att fetma i sig skulle vara farligt är en förenkling. Det är orsaken/livsstilen som ofta (inte alltid) leder till övervikt som är det farliga. Stillasittande, passiv livsstil, dålig kost osv.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Jag tycker det är lite synd att det ALLTID ska pratas om hälsa när man pratar om övervikt. Övervikt är ett folkhälsoproblem och bla bla bla, men kan man inte prata om acceptans och det stora problemet med att så många ser ner på tjocka människor? Tänker att de är lata och dumma (fast all forskning visar att det inte finns någon som HELST koppling mellan intelligens och vikt).

Så, bara för att något kanske är ohälosamt så måste man väl inte prata om det HELA TIDEN så fort man nämner saken? Om jag säger att jag ska till Thailand så MÅSTE jag inte nämna att det är farligt med sol för man kan få cancer. Om någon ger ett recept på en god kladdkaka så MÅSTE man inte nämna att man kan få diabetes av för mycket socker… osv osv.

"Här kommer ett tips till alla er som är så väldigt oroliga över tjockisarnas hälsa. 1.Håll käften…se där, bara genom att inte komma med nåt expertutlåtande om en okänd människas hälsa så har ni redan förbättrat hälsan för en tjockis."

Kicki, Lady Dahmer skreva tt övervikt inte är farligt så länge man tränar och äter rätt. Att då bemöta det påståendet, när hon skrivit så på sin blogg och förväntar sig kommentarer, är väl inte konstigt? Självklart är det däremot inte ok att gå fram till random överviktig på stan och meddela att deras livsstil kan vara hälsovådlig.

Åh! Vad jag känner igen mig.

Har nyligen, eller tja under året som gått, gått ner ca 10 kg i vikt. Detta antagligen pga ngn slags hormonomställning (högst oventenskapligt men jag äter och tränar samma som innan), innan vägde jag ca 75, nu 65 till mina 173 cm. Folk menar väl, men jag får en massa kommentarer i stil med "ååååååh vad smal OCH SNYGG DU HAR BLIVIT, du har verkligen KRYMPT". Jo tack, men jag var snygg innan också!!

Svar:
Japp. klassiker. Jag får också positiv respons från folk nu när jag slimmat till mig lite av träningen. (dock ej gått ner i vikt.)
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Har du läst Unni Drugges böcker om Berit Hård? En typ av kvinna som sällan beskrivs i den moderna litteraturen. Tjock, smart, sexig, skiter i kvinnliga normer och går genom livet som en plog. Allt är inte bra i böckerna men Berit Hård, fan vad hon behövs!

Svar:
nej! Men tack för tipset!
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Jag tror inte heller att lite övervikt är farligt, snarare tvärtom. Det som spelar roll är hur man äter och hur man motionerar.

Min mormor på snart 93 år har varit frisk hela sitt liv och ätit mat med mycket fett (dock bra mat och alltid grönsaker till) och en hel del socker. Hon har aldrig varit en pinne men inte heller fet, utan någonstans där emellan.

En av anledningar till hennes ålder och att hon varit så frisk tror jag är att hon gått och cyklat hela sitt liv och aldrig ägt en bil.

Jag tror att allt handlar om att röra sig mer i vardagen och äta någorlunda vettigt.

Svar:
oskars farmor är också lite rundare och frisk och pigg. hon rör också på sig mycket. (och är 80 + år) jag tror liksom du att en aktiv livsstil är avgörande. inte kilona.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

TAAAAACKKKKKKK!

Min pojkvän/make/kärlek sa senast i går att han inte trodde han skulle falla för en tjej som inte var bensmal – kändissmal- för de var de snygga tjejerna han såg. De var dem som var vackra. Men jag är vacker! JAG ÄR STÖRRE 😉 TACK ATT DU FINNS LADY

Fast jag tror inte att bukfetma är att vara "lite extra rund kring midjan". Jag tror att bukfetma är FETMA, när man har 40 kg eller mer extra på kroppen. Om man motionerar och äter någorlunda så borde man inte ha extremt mycket övervikt.

Svar:
ja. precis. många verkar ha svårt att förstå detta och vrålar om hur "farligt bukfetma är" varje gång nån är lite rund kring midjan.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Min PT sa till mig efter avslutat komma-i-formprogram att bortsett från normalvikt, så är det bättre att vara aningens överviktig än underviktig. Han menade på att kroppen och hjärnan funkar bäst så.

Svar:
JO man har kommit fram till att de med lite extra hull oftare är friskare än de utan hull. Förutsatt att denne lever hälsosamt.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Alltså. För att minska risken för knäproblem måste man träna, sluta gå i dessa jävla skor som inte har någon jävla dämpning någonstans och sluta gå på hårda underlag. Att cykla är bättre för knäna än att jogga, men ska det prompt joggas ska det vara på sviktande underlag och inte asfalt, för annars pajar ni knäna//mvh familjen knäproblem. Sedan finns det människor som har övervikt trots att de äter enligt viktväktarna, tränar fem dagar i veckan och spelar matcher på helgerna. Varför ska dessa personer inte få ses vackra hälsosamma människor, när jag med mina utstickande revben, som aldrig i hela mitt liv kommer käka en sallad och inte kan gå i 45 min utan att bli anfådd och svimfärdig får gå runt, höra att jag är vacker och får vara en förebild för hur andra människor ska se ut? Sluta gnäll om att övervikt är farligt, ingen gnäller ju om att anorexia är farligt när modeller visas upp eller hur? Nej då, för anorexi är en sjukdom samhället låtsas inte existerar.

Vilken värld lever du i? Det pratas väldigt mycket om anorexi och att modeller ser sjuka ut osv. Det ena utesluter väl inte det andra. Man kan vara mager och frisk och inte ha anorexi vilket en del tycks ha svårt att förstå. Sen kan man vara rund och frisk också.

Jag ligger på en del extrakilon och centimeter runt midjan. Tyvärr består mycket av det av lös hud efter en kraftig viktnedgång – jag får inte på mig de kläder jag vill pga gäddhäng som är i vägen, en extremt dallrig mage jag skäms för och skyler så gott det går i lösa plagg osv. Men jag tycker ändå om mig själv, främst beroende på att jag VET att jag lever hälsosamt idag, är aktiv, bra mat osv. Tyvärr så är "det tjocka" inget jag kan göra speciellt mycket åt om jag inte opererar mig. Men tro ändå på fan att jag skäms JÄTTEMYCKET de få gånger jag går ner till affärn för att köpa nåt gott, typ glass eller en chokladkaka. Får lust att säga till kassörskan "alltså jag äter ju inte såhär jämt!". Unga studentkillen på 1.95 och 70 kilo kommer liksom undan med sina chipspåsar och 5 burkar energidryck på söndagarna, medan det känns som att inte jag gör det. Likadant känns det ibland när jag handlar bra grejer, typ färska grönsaker till middagen osv så inbillar jag mig att folk tänker "kolla på tjockisen, tror hon att hon är nyttig nu eller". Hahaha

Det var jag som råkade skriva inlägget under signaturen "Den Feta", fick lite hjärnsläpp, det var en kommentar på Den Fetas inlägg.

Svar:
ahaaa ok jag blev faktiskt lite småförvirrad.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Det är farligt att vara kraftigt överviktig. Det är även farligt att vara kraftigt underviktig.

BMI-kategorierna tar hänsyn till vikt och längd, inte om vikten består av muskler eller fett (läste nånstans att både Tom Cruise och Schwarzenegger är "överviktiga"). Människor är olika, kolla in den här bloggen med olika kroppar som illustrerar BMI-kategorier: http://www.flickr.com/photos/77367764@N00/sets/72157602199008819/with/1651752679/

Personligen har jag varit lika ohälsosam (tyvärr) vare sig jag varit smal eller tjock. Eftersom jag bara brydde mig om att bli smalare, struntade jag i hälsan (rökte istället för att äta; pajade knäna när jag hetsjoggade; fick magkatarr pga bantning, osv). Nu övar jag mig sakta men säkert på att sätta hälsan först och strunta i vikten.

Monika: Visst, det pratas ibland om att vissa modeller ser sjuka ut, när de gör det, och men det enda stället där man får höra att det är farligt att vara för smal är på feministbloggar och högstadiet typ, och i högstadiet vet man ju redan att hellre anorexia än ett kilos övervikt. Finns otroligt mycket thinspiration i samhället, man behöver inte ens googla det, det är bara att gå in här och läsa alla kommentarer om hur sjuka tjocka människor blir. Säger man ens anorexi så ska människor helt plötsligt försvara smala för att de får så mycket skit, men när någon säger att överviktiga människor blir sjuka så är det liksom för att "hjälpa" och det är ingen som ser det som ett problem. Man slänger alla tjocka under samma titel, oavsett om det är BMI 25 eller 40. Skulle man göra det med smala skulle det vara BMI 5 till 20. Det är en ohållbar jämförelse att säga till någon med BMI 27 att den kommer att bli sjuk för att övervikiga blir det, om man inte säger detsamma till en med BMI 18, för underviktiga blir banne mig också sjuka.

Blir så besviken. "Du kan inte jämföra min övervikt med rökning". Jo, det är precis vad jag kan. Och som jag skrev, idag klassas övervikt som ett värre folkhälsoproblem än just rökning. Blir så ledsen av all brist på självinsikt; "Min övervikt är inte ett dugg farlig". Jo, det är den och det är så trist att du inte har mod nog att se det.

Tycker för övrigt att du verkar vara en riktigt härlig tjej och det behövs fler som du! Kanske just därför jag blir besviken…

Vad sägs om inställningen: "Jag är tjock, jag vet att det inte är hälsosamt men jag älskar mig själv hur jag än är, OCH jag gör så gott jag kan, därmed kommer jag försöka leva på ett sunt sätt och försöka tappa några kilon, för min hälsas skull. Inte för att det är normen i samhället, utan för att JAG som människa vill må så bra som möjligt"?

Svar:
1. Tala inte om för mig vilkn inställning jag ska ha. 2. Tala inte om för mig hur jag mår eller huruvida jag är ohälsosam. 3. Tala inte om för mig vad jag ska göra eller att jag bör gå ner några kilon. 4. Kör upp ditt skitsnack och ditt illa dolt förakt och okunskap i röven. Du har INGEN rätt att vara "besviken" på mig.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Den Feta, jag håller inte med dig alls faktiskt. Anorexi är en sjukdom som jag inte träffat någon som hyllar. Man har inte snorexia för att man enbart är mager, det är en mycket mer komplicerad sjukdom än så. Jag har varit riktigt mager och aldrig haft anorexia, idag är jag vad man kallar normalviktig. Jag mår bättre idag är mycket piggare t.ex. men det betyder inte att jag var anorektisk tidigare.

För övrig

Siffror siffror siffror. Fick en släng av viktnojja efter förlossningen (i februari i vår) men den gick över när vågen stod still men kläderna blev lösare. Blir antagligen tightare/muskligare.

"lider" också av tvärtom-problemet: förhöjd ämnesomsättning. Kan leva på chips o godis utan att öka ett gram. Skitsvårt att få diagnos o den leder inte ens till nåt. Var glad att du är smal! Men som en bekant säger: jag är nog lite som en strips – lång o smal på utsidan, fet på insidan.

Hade en handledare på en praktik en gång som är väldigt rund. Under Skoljoggen pallade inte jag hålla hennes tempo alls! Hon tränar diverse kardio-pass ca 4-5 ggr/v. Själv rör jag mig helst inte en mm extra om jag inte behöver 😉

Tror även på att det ska finnas balans här i världen så några tjockisar o några tunnisar måste det finnas!

Jag tycker att när man börjar prata med killar om deras preferenser vad gäller kvinnokroppar så är det få killar som generellt gillar väldigt smala kvinnor. De vill oftast ha lite mer kurvor.

Jag tycker att det är upp till var och en hur man vill se ut. Som förälder tycker jag dock att man har ett ansvar om att försöka leva så hälsosamt som möjligt för att kunna finnas där för sina barn, både att orka springa runt i parken och leka eller spela fotboll eller vad de nu vill och för att kunna leva såpass länge att man kan stötta dem när de vill ha stöd.

Om det sen innebär att man har storlek 36 eller 44, vad spelar det för roll.

Jag tror att många (både män och kvinnor) skulle må bättre om man inte hade så smala ideal.

Jag lyssnade på Emma Wiklunds sommar för ett tag sedan. När hon jobbade som modell så var storlek 36 den storleken som kläder syddes upp i (och redan då klagades det på att modellerna var för smala), numera är närmare storlek 32. Vilka normala vuxna kvinnor kan ha den? Det tycker jag är ett väldigt tydligt tecken på att vi är helt fel ute och oftare stjälper än hjälper våra medmänniskor.

@kinapuffen: och jag fick höra tvärtom av en läkare, att det är bättre att vara magerlagd för kroppen. Så svårt att veta ju när man får olika information hela tiden!

En sak som jag lagt märke till är att förr fanns inte feta i samma utsträckning som idag. Bara man tittar på foton från 70-talet slås man av hur väldigt smala folk verkade vara.

Men åh, det är så sorgligt alltihopa. Oavsett vilken "sida" man säger sig tillhöra, ("NN blir illamående av dessa människors utseende", "betydligt snyggare med ") så blir slutsatsen densamma. Kvinnor/tjejer/tanter/flickor får sitt existensberättigande utifrån deras utseende. Vårt syfte är att se vackra ut. Och då spelar det ingen roll om vissa prackar ideal som orakad och tjock eller smal och sminkad eller rödhårig med korta ben. Vi är här för att behaga med vårt utseende. Det finns nästan inte plats för att få vara en nyanserad människa med intressen/begåvning/kreativitet längre. Men jag klagar inte på ditt inlägg som sådant LD, jag ser din poäng, jag blir bara så…bedrövad.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *