Kategorier
Vardagstrams

Modär att våga fast man är rädd

Jag är rädd. Hela mitt liv har jag varit rädd. Stor i käften och kaxig och på ytan en god självkänsla men när det verkligen har gällt så har jag alltid fegat ur. Gömt mig från alla seende ögon, flytt från en eventuell chans till någon slags framgång eller uppmärksamhet och nu sitter jag här trettiofem bast ung och undrar varför jag aldrig vågade. 

När jag var 18 och nyss träffat mitt ex så ringde en äldre bekant. Hon jobbade som illustratör och behövde en assistent. DU! DU! ropade hon; ”kom ner till Stockholm och jobba!” och jag som alltid drömt om att få vara konstnär men alltid lyssnat på de som påstår att ”konstnärer är fattiga och konkurransen är stor, det är ingen idé” tackade nej. 

Genom åren har liknande erbjudanden kommit och gått och alltid alltid har jag tackat nej. Fått panik och tryckt huvudet ner i sanden med en jävla fart. Jag har knappt hunnit tänka efter men den där lilla rösten; ”jag är en bluff” är hög och överröstar fan allt. 

Sen började jag blogga. 

Jag är fortfarande skitskraj. Skraj för att hoppas på utveckling (jag är en loser), skraj för att det är för sent (jag är gammal, vem vill ha mig?) skraj för att överhuvudtaget utmana mig själv och skraj för att misslyckas. Och det är ju där det ligger; rädslan för att misslyckas, så istället så provar man inte. Man sitter kvar i sitt lilla hörn. Sitt patetiska tråkiga hörn där ingenting händer men det är ju iallafall tryggt. 

Men mod är ju att våga fast man är rädd och jag är modig. Jag vågar vika ut mig här (och där) och jag vågar tro på att jag kanske har mer att erbjuda världen än en sketen liten blogg och en jävla massa åsikter.

 
 
Jaja. Ni som brinner, som vågar men inte vet hur, ska definitivt börja prenumerera/följa Cissi Wallin. Hon skriver om karriär, om drömmar, om vägen dit och alla trix man behöver veta. 

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Modär att våga fast man är rädd”

Shit vad rädd "man" är hela tiden. Jag med! Fick i fredags erbjudande om fast tjänst där jag jobbar och fick en ganska bra lön men visste att det inte låg riktigt på den nivån som den brode vara. Skitskraj gick jag in till chefen idag och begärde 1,5Tkr mer (hade tänkt att begära 2Tkr mer men vågade inte) vilket var sjukt läskigt och jag darrade både på rösten och om händerna. Men shit vilken känsla när jag hade lämnat rummet! vad stolt jag var över mig själv! det värsta som kan hända nu är ju att de säger: Take it or leave it! Och vad har jag då förlorat! Ingenting utan istället har jag utmanat mig själv och vunnit stolthet! Våga våga våga säger jag trots att jag själv är skraj mest hela tiden!

Grejen är ju att din blogg är inte bara en liten sketen blogg, även om jag fattar att du vill göra mer. Jag har inspirerats nåt djävulskt av din blogg, och jag är hundra på att det är massor med mig.

Är det någon som kan komma långt så är det tamefan du.

det är aldrig försent,det som har varit är historia, det är liksom ingen ide att ångra det som har varit…

jag vet att du alltid har varit feg och konflikträdd, men du har faktist förändrats väldigt mycket på så lite tid. jag läser din blogg med nöje och lär mig väldigt mycket av dig.

jag kommer oxå ihåg det erbjudandet du fick när du var tillsammans med svinet och du tackade nej :-((( och inte trodde jag faaan heller att du skulle göra slut med honom, men titta nu var du står. en stark mamma till två underbara barn..

Det är aldrig försent att uppnå sina drömmar nata! du är inte ensam, jag finns alltid här för dig… jag älskar dig mer nu för du att du är mycket ärligare med dina känslor och det gör det lättare att stödja dig för vad du än väljer att göra i livet. JAG FINNS ALLTID FÖR DIG,TVEKA ALDRIG.

Ja, så sant. Varför vågar man inte. Så lätt att titta tillbaka och undra varför man inte hoppade på tåget, vågade. Kanske att man vet vad man har men inte vad man får och då står man hellre kvar på perrongen och ser tåget svischa förbi. Sen ångrar man sig, SUCK! Tar med mig dina ord. Kram

Nu är jag snart 19 år och det här ska du veta kan också inspirera många i min ålder. Jag själv till exempel. Just nu bor jag i en väldigt liten stad och jag vill bara ut i världen och göra så himla mycket, och jag blir mer och mer säker av att se sånna här inlägg som säger "fan att jag aldrig tog chansen". Så tänk på det, och DU – DU har fortfarande all tid i världen att göra saker du verkligen vill. Du är absolut inte "för gammal" + du är VÄLDIGT klok! Och kom också ihåg att din blogg är inte bara "en liten blogg" utan en blogg som får många att tänka ett steg längre och hur många lyckas egentligen med det? Var stolt!

Jag är rädd, rädd och trött.

Är trött på att alla skriker efter mig. "Fan vad ful du är" "Fan vad fullt hår du är" "Rakar du inte benen eller?"

Jag är trött på att bli kränkt för att jag är den jag är. Och att läsa din blogg gör det ibland lättare att ta sig igenom allt. SÅ du vet.

Jag är precis likadan, ska jag våga? äsch, det är säkert nån annan som är bättre så det är ingen idé. Är också en sån som inte vågar misslyckas och därför hellre safear och skiter it. Har dock börjat försöka komma ur det och skapat en blogg, nåt som jag tänkt på i över ett år men inte kommit mig för förns nu och när man väl tar tag i saker och kastar sig ut, så känns det SÅ BRA. Tack för en underbar blogg Natasja!!

nej det är lätt att gömma sig bakom en fasad på internet. jag menar inte att din fasad inte är vad du verkligen känner, men det kan lätt bli tandlöst om man inte vågar ta fighten i det "verkliga" livet.

tyvärr blir det moment 22 när man inte vågar ta klivet in i det som skulle göra att självförtroendet boostar upp ett par steg.

jag tror tyvärr inte det finns något svar.

idag har bestämt mig för att vara en något blödigare diktator hemma.

läs gärna på http://www.dan-syndrom.se/?p=5285

puss / dan-syndrom

du kan allt du vill. och din blogg är inte sketen,

min är däremot i jämförelse. 😉 du är en stor inspiration för både mig och tjejen. fortsätt vara awesome och gör bara precis det du själv känner för att göra. och jag hade mer än gärna sett dig måla. ^^

Jag är likadan men sen jag fick barn så vågar jag, för hennes skull. Idag vågade jag ta beslutet att min dotter inte ska börja på förskolan ännu och avbröt hennes skolgång. Jag lämnar inte en skrikande, bedjande unge. Hon är inte redo trots snart fyllda 3 år men oj vad påtryckningar man fått och får från omgivningen. Men jag handlar med kärlek och integritet och att jag vågar det gör mig stolt!

Svar:
Det gör du rätt till! Lyssna inåt istället för på andra! <3
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

jag drömmer om konstnärsdrömmar jag med och har gjort det länge. känner dock detsamma om att konkurensen är hård och jag vet inte om jag vågar satsa. bättre att hålla det på hobbynivå och slippa misslyckas känner jag (ibland, och ibland vill jag bara köra rakt på och skita i om jag misslyckas..)

Svar:
skit i’t! Kör på ba! Kom ihåg känslan av skapandet och följ den.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Du har den bästa blogg jag vet. Det är verkligen en fantastisk blogg som alla borde läsa. Det är så jäkla skönt att du faktiskt pekar fuck u åt så mycket. Och får mig att känna tvärtemot samhället, och nuförtiden reagera på att det ser underligt ut med renrakade armhålor. DU BEHÖVS som en ny kraft, och vi alla andra som tar liknande eller andra men viktiga steg på vägen. Osv. Puss!

Svar:
åh tack!
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

För egen del måste jag säga att jag är jävligt glad över att du inte blev någon lyckad och framgångsrik uber-människa i unga år; då hade inte jag haft den här bloggen att luta mig tillbaka mot (utan förmodligen fått ångest av att läsa din lyckade och framgångsrika uber-blogg istället). Det känns så skönt att ha en äldre förebild som dig, som faktiskt VET hur det är att leva, misslyckas och misshandla in sig själv i normer (för att sedan kämpa för att bryta dem), och som vågar ställa sig som ledare i kampen mot patriarkatet – vad jag egentligen vill få sagt, Lady Dahmer, är att du är så jävla bra, och att du inte har en aning om hur framgångsrik du egentligen är redan nu.

Svar:
Tack för peppen!
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

(Måste bara rätta mig själv: det här ÄR ju faktiskt en lyckad och framgångsrik uber-blogg. På riktigt. Särskilt eftersom den inte framkallar någon ångest. Puss)

Svar:
puss själv!
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Ja är oftast inte rädd, men jag skäms. skäms nog över att vara jag. samma osäkerhet som många andra. För det finns ju redan dom som gör det MYCKET BÄTTRE. så varför ska jag försöka vara lika bra då? hehe.. negativt tänkt i know. ja slösar bort mitt liv genom att inte gilla den jag är. men ja vill inte heller vara någon annan. men så fort jag har gjort något får ja aldrig någon respon på det.

Jag känner ofta samma sak..

En tanke som hjälper mig just när det gäller "för gammal"-tänket är att tänka framåt istället för bakåt! Jag försöker skita i att drömma mig bort till den hoppfulla men naiva tiden när jag var 19 och framtiden bara var möjligheter. Jag försöker istället tänka framåt och försöka få min hjärna att fatta att: Hur kommer jag tänka om 10 år när jag är 46? Ja, troligen kommer jag tänka tillbaka och tycka att det var jävligt onödigt att sitta där vid 36 och känna mig gammal nu när jag är 46. Man kommer se tillbaka på sitt 36-åriga jag och tycka att man var så ung och hade så många möjligheter. Man kommer se bilder på sig själv och inte fatta att man hade det där babyfacet. Man kommer tycka att det var urlöjligt att man satt där och gnällde som om livet var slut när man fortfarande "bara var i 30-års åldern". För det är ju så.. vi blir bara äldre och äldre. Jag tror det kan vara skönt att flytta fokus och intresse till människor som är äldre än oss själva när vi kommer in i 30-års åldern. Det är lätt att vi dras med i samhällets osunda fixering vid ungdom på vår bekostnad.

Svar:
så där tänker jag också!
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Fäller en tår eller två..

Jag styrs också av rädslan. Är en okreativ människa med en kreativ själ. Så mycket jag vill göra, skapa men är fast i skammen över att vara jag.

Gråter lite till, för jag har valt att lämna min man. För att kunna leva ärligt och rakryggad. Kärleken finns kvar men beslutet är taget. Men fy Fan vad rädd jag är! Tretton år i trygghet. Och nu har jag kastat mig ut. Måtte vingarna bära..

Du är så skönt mänsklig lady Dahmer! För vi människor är ju just det; rädda och modiga.

Jättekram till dig!

Maria Liljegren

Svar:
kram tillbaka! fast bara en virtuell. Avskyr kroppskontakt. 😉
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Tack! Att vara rädd för att misslyckas är nåt jag märkt av hos mig själv mer och mer sen jag tog studenten i våras. Det känns som möjligheterna är så många och jag är rädd för att satsa på en grej för att missa en annan eller inte ha tid till det som jag verkligen kommer lyckas och trivas med. Nu har jag velat fram och tillbaka om jag ska visa mina kläder på Umeå fashion week i flera dagar men det här fick mig att inse att jag inte har något att förlora så! Igen, TACK!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *