Kategorier
Vardagstrams

// TV-pod // Hysterisk höst med ApanLady Dahmer del 3 // vardagsgisslan

Nu har jag varit mamma i fyra år och det har varit omtumlande, roligt, utvecklande och alldeles alldeles underbart. För det mesta iallafall. Ibland är det mindre underbart och ibland mår man mindre bra och ibland känner jag mig instängd och kvävd och överväldigad av allt ansvar och alla krav och då vill jag bara fly långt bort, iväg från barnen och iväg från familjen och iväg från allt. 
 
Men det är förbjudet att känna så. Förbjudet att ens antyda att föräldraskap eller äktenskap kan vara jobbigt och krävande och det i sin tur tror jag leder till slitningar och uppbrott som egentligen inte är nödvändiga om vi bara förstod att det här är normala känslor och om man bara sitter stilla i båten och rider ut det så kommer man ut på andra sidan med nya krafter. Ta inga livsavgörande beslut när du är mitt i stormen. 
 
I vår senaste TV-pod diskuterar vi lite ytligt om det här ämnet. Det finns inte rum för mer än att skrapa på ytan men jag hoppas att det väcker tankar och diskussion. 
 
 

Glöm inte bort att gå in på Anna // Apan Satt i Granens braiga blogg! Den är nämligen skitbra och hon är lika härlig där som i klippet.

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”// TV-pod // Hysterisk höst med ApanLady Dahmer del 3 // vardagsgisslan”

Åh så jag känner igen mig! Jag roar mig emellanåt med att titta på mindre lägenheter på Hemnet och drömma mig bort till mitt EGNA boende där jag har var annan vecka fri från ansvar. Där jag bara behöver se min egen skit, kan titta på vad jag vill på TV, diska och städa när jag känner för det och bara vara IFRED!

Å HERREJÄVLAR VAD JAG KÄNNER IGEN MIG!!!

Fånge mitt eget liv det har jag upplevt hela den här sommaren. Jag sitter mitt i stormjäveln. Vilket också har märkts på min blogg. Jag vägrar spela glad och vara tyst om mina ångestkänslor. Ut med sanningen bara. Utan att berätta om barnens/mannens känslor då… vilket är lite klurigt.

Asså aj lav ju! Men snälla satsa på lite bättre ljud. Först måste jag dra upp till max för att höra vad apan säger och sen börjar ni vråla så det skräller i mina små högtalare.

Svar:
svårt! vi har inga mikrofoner.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Får mig att tänka på alla dem som inte bara ger upp sin partner, utan även sina barn. Drar helt enkelt. Både män och kvinnor. Livet ÄR inte lätt alltid, och vissa har det jobbigare än andra.

Känner för alla barn som blir övergivna och alla vuxna som mår så dåligt att de överger sina barn.

Jag känner inte alls igen att det skulle vara förbjudet att känna eller tala om att det kan vara skitjobbigt att vara föräldrer.

Men det kan vara sårande för övriga inblandade och ett känsligt ämne att tala om.

Hey Lady! 🙂

Ville bara kommentera om inlägget innan detta där du skrev om vikt. Det var så mycket kommentarer där så jag skriver här istället då det är enklare via telefonen. Iaf, ville bara säga att jag håller med dig till 100%! Och jag tycker också att det är farligare med hysterin att alla måste vara smala för att vara snygga. Det måste man ju inte alls. Jag tycker det ser mycket mer hälsosamt ut med några kilon extra än tjejer som bantar ner sig så mycket att revbenen syns osv. Detta tack vare att det är sån press i samhället idag på att vara smal. Barnsligheter! Vet du, jag är gravid nu och jag har inte ens hunnit pluppa ut ungen ännu fören folk omkring mig frågar redan om jag ska börja träna efter graviditeten. Haha det är nog det sista jag skulle tänka på som nyförlöst liksom. Det känns som att det inte ens är okej att vara stor när man är gravid. Wtf liksom! Efter första graviditeten gick jag upp några få kilo och personligen tyckte jag att kroppen såg bättre och mer kvinnligare ut efter graviditeten. Innan var jag för smal. Men även om jag själv var nöjd och glad med mina nya former så frågade folk hela tiden "men oj. Har du inte gått ner dina graviditetskilon ännu? När ska du börja träna?". Fy för dessa folk! Och btw, jag tycker visst att du har en kropp att vara nöjd och stolt över! Ha en bra dag 🙂

Gillar era tv-poddar, men skulle tycka det var roligt om de var längre – DE TAR JU SLUT PÅ EN GÅNG! <3

Kanske en lyssningspodd på 30 minuter? Ni är sköna att titta/lyssna på. Längtar till nästa gång ni postar! Keep up the good work!

Otroligt viktigt ämne att ta upp tycker jag! Detta kan ju appliceras på många olika skeden i livet, ibland känns det bara för mycket med studier, jobb och ansvar och man vill bara ge upp, slänga allt åt helskotta och dra iväg någonstans där man kan andas ut.

Det tål att pratas mer om, det känns alltid så mycket bättre när man får höra att andra människor har liknande känslor och erfarenheter. Man förstår att man inte är konstig, misslyckad och/eller svag. Man känner sig mindre ensam.

Älskar era TV-pods, keep ’em coming! Tycker även som Zara ovan att det vore roligare om de var längre, vill gärna höra er prata mer 🙂

når man kigger rundt på folk bloggs ser det jo ud som om alt er fryd og gammen i ALLE hjem. Perfekte hjem, perfekte forældre, perfekte børn, perfekt alting…det kunne være sjovt at kigge ind bag folks perfekte liv nån gang 😀

Jag tror att alla föräldrar kan känna igen sig i det ni talar om och det är viktigt att tala om saken då det ofta är tabu. Jag känner inte en enda förälder som inte har känt detta eller haft en släng av deppighet under föräldraledigheten. Men tyvärr är det som sagt tabu att prata om det i samhället.

Åh. Herre. Gud. Känner igen mig såååååå sjukt mycket! Det senaste året har jag kännt mig totalt instängd i min familj, på hemmaplan har jag växlat mellan att vara känslomässigt avstängd, ledsen och tokarg… Flydde till jobbet, där jag bara fick vara mig själv ett tag, helt underbart! Funderade allvarligt på skilsmässa, ville bara få komma iväg och slippa alla krav hälften av tiden. Som tur var tog jag mig iväg till en familjebehandlare, där jag fick prata av mig och fick praktiska råd om hur jag skulle kunna hantera vardagen på ett sätt som inte kvävde mig. Vet inte var jag skulle varit idag utan den hjälpen… Mår mycket bättre nu, även om det fortfarande inte är en dans på rosor. Men jag är medveten om att gräset inte är grönare på andra sidan, så jag tänker försöka hålla mig still i båten…

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *