Kategorier
Vardagstrams

// TV-pod // Hysterisk höst med ApanLady Dahmer del 5 // Läskigt

Jag är riktigt hysteriskt fjantigt mörkrädd. Inte bara att jag är rädd för verkliga saker såsom våldtäktsmän eller inbrottstjuvar… nej, jag har en irrationell rädsla för monster, zombies, spöken och demoner. Jag undviker speglar nattetid (för där kan man se saker) öppna garderober (där kan det finnas nåt – de måste stängas innan jag kan sova) jag tittar inte ut genom fönster (tänk om det står nåt där) och jag har alla kroppsdelar innanför sängen när jag ska sova. Och så vidare.

Jag vet helt logiskt att inget av detta existerar, men samtidigt har jag en liten röst inom mig som hela tiden säger ”men tänk OM!? Tänk om du har fel??!!”  Jag kan ligga i mörkret om natten och nästan planera vad jag skulle göra om det t.ex blev som i Dawn of the Dead  (världens bästa film för övrigt!) och hela världen blev full av zombies. Vart skulle vi ta vägen? Översta lägenheterna kanske? Spärra av hissen och blockera trapphuset? Ska jag redan nu bunkra upp med konserver? Kommer vi ha el? 

Jag kan få för mig att det finns zombisar ute i trapphuset och vara på min vakt när jag ska ner och hämta posten. På dagtid. 

Min man tycker att jag är skitlöjlig och säger åt mig att ”ta tag i det” men det skulle typ innebära att jag var tvungen att 1. utsätta mig för det jag är rädd för samt 2. sluta kolla på skräckfilm. That aint gonna happen!!

 
 
 
Anna // Apan Satt i Granen tror INTE på zombiesar. Däremot tror hon på spöken och mer om det kan ni läsa i hennes blogg!

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”// TV-pod // Hysterisk höst med ApanLady Dahmer del 5 // Läskigt”

Haha, jag dör lite, för jag råkar vara exakt likadan! Speglar, garderober och fönster är farliga saker nattetid. Och alla kroppsdelar skall helst vara innanför täcket, man kan aldrig vara nog försiktig! Sedan har jag också, efter alldeles för mycket Supernatural tittande blivit livrädd för blinkande lampor och eventuella monster som krälar innanför väggarna. Det är en farlig värld vi lever i, haha!

Haha.

Jag är också hysteriskt mörkrädd. Och älskar också skräck. Tror dock massa på spöken. Mindre på zombies.

Älskar House of a 1000 courpses Och The devils rejects, är har en heterocrush på Baby Firefly ~

Om 2 månader ska jag flytta ut till en liten stuga på landet, ensam (förutom bebis,hund och katt), med fönster åt alla håll på båda våningarna och inte en gatlampa på flera mil.

Jag kommer inte sova förrän nästa sommar typ.

Om jag ser nån jäkla spökgubbe i ett fönster eller i mitt kök när jag sitter o kollar på tv i vardagsrummet så kommer jag ta bebis under armen och fly hem till grannarna. Pronto.

Svar:
Jag har en crush på Otis. SÅKLART!
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Jag är likadan, det är gräsligt.

Saga, alltså trappor, jag får ont i magen!

Har hästar i stallet 50 m hemifrån. Om jag varit uppe och gett hästarna mat vid 21 på kvällen och är på väg hemåt får jag ofta panik. dels för att någon/något ska ta mig, och sen att jag ska se någon/något genom vardagsrumsfönstrena i mitt hus. usch!! och de sista metrarna innan dörren måste jag behärska mig allt vad jag kan, och sen stänger jag dörren fort som fan och låser. (och blir sen livrädd att det ska stå någon bakom mig när jag vänder mig om).

Nä, jag kollar inte på skräckgrejer längre!

Åh, det där med speglar känner jag igen! Jag vågar inte titta på helkroppsspegeln i sovrummet när det är mörkt. När jag har varit på toa på natten så springer jag förbi den och dyker ner under täcket bredvid min sambo. Där inbillar jag mig att jag helt plötsligt är "säker".

Det är den där jävla myten om "svarta madam" som har skrämt upp mig.

Haha, jag är ofantligt jävla helvetes-rädd för varulvar! Men varje gång jag börjar få panik, blir larvig eller what ever så tänker jag "Men om det nu är så att det står en varulv i buskarna, då kan du ju ändå inte göra något åt det". Eller om jag ligger i sängen och det är mörkt så tänker jag typ "Fine, om det är något jävla monster här – let it be" Typ. Funkar alltid!

Jag är också obotligt rädd. Så rädd så jag är övertygad om att en zombieinvasion snart kommer eller att spökena ska attackera mig när jag kollar i spegeln.

Häromdagen så gick tvn på oförklarligt och jskolledare inte gråta och hyperventilera och drog inte heller fram stora kökskniven. Jag skrek rakt ut med panik i rösten till min pojkvän (som inte är rädd för sånt här) att "NU HÄNDER DET!!! NU HÄNDER DET AXEL!!!"

Det tog ett tag innan han kunde övertyga mig om att tvn bara är gammal…

Jag är också väldigt mörkrädd. Ibland tror jag också att vi som har en väldigt livlig fantasi är de som är mest mörkrädda.

Sedan har jag en fråga till dig, som inte berör ovanstående ämne. Det gäller istället ett tidigare inlägg av dig och en artikel i "Familjeliv" (?) angående att ge barnen bekräftelse, men utan att säga "duktig" för att göra det kortfattat.

Min fråga är då vilket syfte du har med detta? För det framgick inte riktigt varför du anser att det inte är bra att berömma för prestationer (alltså säga vad duktig du är/har varit). Mest nyfiken.

Jag är också en öppen mörker-fobiker (och blir på köpet lite halvmobbad av just den anledningen). Emellanåt kan det bli så jobbigt, att jag börjar känna ångest redan på dagen över att det snart är kväll.

Sen är det lustigt, på dagtid hävdar jag bestämt min tro till vetenskapen. Men så snart klockan slagit över spöktimmen: "Står det inte en puckelryggig skepnad i hörnet? Jo, eller är det en zombie som krupit ur ventilationen?".

Och så håller det på, tills man slocknar av hjärtstopp.

Summa summarum: skönt att det finns andra som vet vad man talar om. Speciellt att det är en småbarnsmorsa på 35 bast. Tack osv.

Jag har jävligt svårt att gå mellan olika rum när det är mörkt. Som typ när jag ska gå mellan sovrummet och köket för att hämta vatten. Jag MÅSTE tända varenda jävla lampa på vägen, annars känner jag mig inte trygg. Och jag tror alltid att jag ska "se" något eller någon. Hallen har jag svårt för också, då vi har en spegel där… Dock är jag ju såklart sådär skräckslaget nyfiken på "den andra sidan" och allt sådant och tittar alltid på allsköns spökprogram på teve. Och jag blir lika livrädd och paranoid varenda gång! And I love it!

Haha…ja, vem vill titta i spegeln på natten. När jag gick på lågstadiet lekte vi svarta Madam (man står och kallar på denna Madam på en nedsläckt toalett). Det har förstört det för mig. Kan ju vara så att hon väljer att komma ut nu liksom.

Dessutom kollade jag på Twin Peaks när det gick, vilket har lett till att jag ända sedan 13 års ålder varit livrädd för Bob. Att han skall komma bakom soffan, ligga under sängen eller för den delen visa sig i spegeln när jag står och tvättar ansiktet. Jävla Bob! Han ser dessutom mänsklig ut vilket förvärrar det för mig. Blir liksom läskigare då.

Jag är fruktansvärt mörkrädd, jag låg i sängen för någon dag sedan och helt plötsligt dras min hjärna till The Grudge och jag kan inte sluta tänka på det. Det är mitt på ljusa dagen och jag får för mig en jäkla massa saker. Panik liksom.

Min sambo köpte The human centipede 1 & 2 bara för att han så gärna ville se uppföljaren, vi såg första när den hade kommit och vi satt också och skrattade åt filmen. Andra är bra mycket grisigare och jag var tvungen att titta bort många gånger, den var dålig men det är mycket blod.

Jag ser masochistiskt på alla skräckfilmer och läser all skräcklitteratur jag kan få tag i trotts att jag har fått men för livet i form av en irrationell och ihärdig mörkrädsla. Det jag är mest rädd för är onda andar/demoner typ som i the grudge och huset som gud glömde och så zombies förstås som är resultatet av för mycket resident evil spelande.

Jag är också mörkrädd men zombies eller spöken skrämmer mig inte, men jag kan bli extremt övertygad att en mördare är efter mig mitt i stan! eller kommer bryta sig in i lägenheten, eller kanske bara en tjuv men när han ser mig kommer han mörda mig för att jag är ett vittne..hahah Men har sett alldeles för många dokumentärer och läst och googlat (störd jag vet) om mördare och/eller psykopater.

Men en annan sak jag känner igen är den där överlevnads planeringen, jag kan hålla mig själv vaken hela nätter men jag ser nog mer framför mig en naturkatastrof, tänk tsunami eller jordbävning eller ännu större typ en asteroid…o jag måste ha matföråd och befinna mig högt uppe nånstans, och tänkt många ggr fan att jag inte bor i ett hus så jag kan ha en jordkällare, o sen måste jag lära mig jaga och fiska, har fan köpt ett gasolkök om all elektrisitet skulle slås ut HAHAH

Jag är också mörkrädd. Kan inte sitta på sängkanten med benen ner på golvet när det är mörkt. Samma med soffan. När jag var liten gick det nån skräckserie på sommarlovet, tror den hette "Tales from the crypt" och i ett avsnitt var det en vampyrfamilj som flyttade in och en vampyrflicka låg i en kista med flaskor med blod omkring sig.

Efter det hade jag världens ångest när jag skulle lägga mig.

SKulle jag ha dörren stängd eller öppen?!

Stängd = JAG KANSKE STÄNGDE IN MIG TILLSAMMANS MED EN VAMPYR!!!

Öppen = EVENTUELLA VAMPYRER KAN GÅ RAKT IN!!!

Är du för eller emot en legalisering av cannabis? Hur tänker du där? Kan du kanske skriva ett inlägg om det? Du är så klok och jag skulle vilja höra dina tankar om detta (relativt) heta ämne. 🙂

Jag förstår inte det där, varför måste jag som är så sjukt mörkrädd prompt kolla på skräckfilmer hela tiden? Det gör ju inte saken bättre, direkt.

Men sen har det kanske att göra med hur påverkad man blir. Jag och min bror tittade på en gammal B-skräckis som heter Dog Soldiers när vi var i 11-årsåldern, och jag som normalt är skiträdd för mörkret utanför fönstret, konstiga ljud mm kunde somna normalt, men han som aldrig brydde sig annars var tvungen att sova inne hos våra föräldrar.

Det var då min kärlek för skräckfilmer (och ännu mer för varulvar) föddes. Ju mer jag ser på skräckfilmer, ju mindre rädd blir jag faktiskt. Då kanske man ser sig mätt på hemskheter? Fast filmer som Paranormal Activity är jobbiga, för att det är så lätt för hjärnan att tro att det är verkligt och kan hända en själv.

Jag var aldrig mörkrädd tidigare,men såg The Grudge 1 och 2 (japanska versionerna naturligtvis) för kanske 7 år sedan och sen efter det blev jag mörkrädd! Jag har inte sett dem sen dess, men kan fortfarande se båda "spökena" tydligt än!

Längesen jag läste din blogg.

Hur går det med träningn och vikten? 😀

Svar:
Jag tränar regelbundet. Vikten är inget någon har med att göra och den samt min kropp diskuterar jag inte.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

HAHA ni är så roliga och goa alltså! 😀 Men fyfan jag haaaaatar skräckfilmer. Såg Exorcisten när jag var typ 12 år och den gav mig men för livet, blev seriös skiträdd i flera år så nu kan jag t o m bli rädd och nojig av att endast se trailers till skräckfilmer.

Jag brukar säga att skräck och porr är de sämsta genrena, antagligen de som har lägst budget med. Det är alltid samma sak och alltid samma story nästan. Dessutom så blir det grövre och råare med för att kunna toppa och sticka ut.

Men måste säga att jag är så besviken att Saw gick från thriller till skräck, de första tre filmerna var så genomtänkta och bra. Såg sista på bio och det var ju bara gore och splatter rakt igenom.

JoLu: Åååh, Bob i Twin Peaks!! Min stora skräck. Läste någonstans att han bara var en tekniker på inspelningen som råkade fastna i bild och regissören blev så förtjust att han skrev in rollen. Så det brukar jag tänka på när jag blir rädd för Bob haha.

Jag är inte så rädd av mig, efter uppväxt på landet där det var MÖRKT när man skulle ut i stallet och kvällsfodra.

Men jag inbillar mig ändå läskiga saker. T ex att när jag tittar ut genom fönstret så kommer det komma en zombie springandes förbi (28 dagar senare), eller att alla mina grannar förvandlats till zombies och kommer börja krafsa på dörren. Eller att, om jag sover i pappas hus, pappa kommer ner för trappan i spindelgång (exorcisten

… Fan råkade klicka skicka innan jag skrev klart..

Plus att jag tänker att chucky kommer komma in i mitt sovrum och hugga mig i benen med sin jävla kniv!!! Vem fan är rädd för chucky liksom? Onda dockan? Really?

Jo.. Jag.

Funderar fram och tillbaka om jag ska skriva detta men bestämmer mig för att göra det.. Har du kollat upp din sköldkörtel? Jag är världens hypokondriker med nojja på just sköldkörtel så lägg inte så mycket värde i detta men jag tycker att den ser stor ut på filmen. Men det kanske bara är en skugga eller nåt för man ser inte så bra.

Svar:
Jag är tjock. Alla mina kroppsdelar är stora.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Vi bor i De dødes By. En gang om året kommer de ud fra husene…når der er loppis! Derudover tror jeg det spøger her..i vores hus! 🙁 specielt på natten er der til tider meget uro!!! Måske man skulle skrive et indlæg om det nån gang.

Haha det kunde verkligen ha varit jag som skrivit det inlägget. Löjligt lika med exakt vad jag tror och känner. Jag har lyckats skrämma mig själv så många gånger genom min egen reflektion i fönster/spegel. Hispig värre med andra ord. Skönt att inte vara ensam!! =)

hahaha! jag är OCKSÅ livrädd för zombies. Brukar tänka på eventuell flyktplan.

Skall jag köpa extra konserver när jag är och handlar? OM det händer, skall jag barrikadera mig i lägenheten, hur skall jag då klara mig på det begränsade matförrådet? eller skall jag försöka ta mig ut till tryggare plats som har mer mat? Kommer man kunna dricka kranvatten? kommer man ha EL? etc. etc.

Zombieland’s double-tap regel är något jag har tagit till hjärtat.

skönt att det inte bara är jag som är så här paranoid. 😉

Åh fyfan! Speglar i mörket är det värsta som finns! Oftast MÅSTE jag tända lampan. Annars ser jag the ring bruden komma bakom mig elr ngn anna läskig sak!!

Kul att ni sa att The woman in black var dålig! Första natten jag hade sett den vågade jag inte lämna min pojkvän ur sikte. Han fick bära mig till toaletten och stanna med mig där inne när jag kissade. Tvingade till och med honom kissa när jag var där (han har problem med sådant!). Såg kvinnan överallt. Sedan hörde jag hela tiden "never forgive, never forgive". Men som tur så har jag insett att det bara var en film, så den stör mig inte längre! 🙂

Om jag blir rädd av någon anledning om natten, så gömmer jag mig under täcket och mot väggen så att ingen kan ta mig. Sängen övervinner allt!

ML: Vi har EXAKT SAMMA mardrömsminnen från gamla sommarlovsprogram 😛 Om det var en vampyrfamilj som var nyinflyttade och hade massa blod i sin frys. vampyrsonen förklarade det med att föräldrarna var läkare..? och de syntes inte i speglar. Därav aldrig titta i speglar på natten ^_^

Jag som skrev om sköldkörteln. Okej, du känner din kropp så jag kommer inte försöka stå på mig men jag vill bara säga att jag givetvis inte hade skrivit så om jag tyckte det såg ut som fett på halsen.

Svar:
ingen fara
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Haha! Jag är precis likadan med speglar, garderober, fönster. Ja, tv också! Och kan inte ligga med handen utanför sängkanten. Något kan ju grabba tag i den!

Det värsta är att jag brukar drömma med ögonen öppna alldeles innan jag ska till att somna och se konstiga saker på väggarna och i taket. Slingrande skuggor och annat som inte känns vidare bra. Får hjärtklappning när det händer …

Och jag bor mitt ute på landet utan gatlampor. Förstå hur läskigt det är på vintern!

Åh, jag har också irrationella mörkerrädslor. Små knäppningar i mörkret gör mig skiträdd. Typ ligger och ska sova och dörren är låst och bor på sjätte våningen men så är det ett litet ljud i vardagsrummet och så tror jag på allvar att någon är i lägenheten.

Och jag tycker exakt som du vad det gäller det läskiga i skräckfilmer! De som gör filmerna fattar inte att det är läskigt fram till att de visar monstret. De bör hålla monstret dolt så längre de bara kan. Vad de än animerar så kommer jag inte bli skrämd. Det är det okända som är läskigt. Duuuh

Mörkrädd? Ja lite faktiskt… men inte för spöken och zombies. (De skulle FAN bara våga jävlas med MIG! ;P) Men utomjordingar! Hua! Om en sån skulle ställa sig på altanen och stirra på mig när jag sitter i soffan och ammar på natten. Vad fan gör jag då?? Det är ju helt kört! Eller om jag skulle se en sån spankulera runt (Gör utomjordingar ens sånt?) i trädgården när jag är påväg till ett nattligt blöjbyte? (Jag undviker därför att titta ut nattetid.) Det var mycket trevligare i somras när det var ljust, för då var risken för att bli skrämd av en utomjording mycket mycket mindre! (Eh…)

Jag är precis likadan. Tittar inte så ofta på skräckfilm längre, för jag blir helt förstörd. Jag hoppar upp i sängen när jag ska lägga mig så inte monstren får tag i mitt ben, undviker speglar också, och går absolut ABSOLUT inte upp mellan kl 3-4, för då är det Death Hour, och då alla spöken är vakna. Se The Exorcism of Emily Rose för att aldrig sova mer. Hu!

När jag var litet barn var jag sjukligt mörkrädd. Hade en avancerad ritual innan jag skulle sova så att monstrena inte skulle ta mig. Inbillade mig att det skulle dyka upp skelett i fönstren om jag tittade ut när det var mörkt och ville ha vitlök i fönstren så vampyrer inte kunde komma in.

Nu i vuxen ålder är jag inte mörkrädd på samma sätt. I min lägenhet, som jag känner, kan jag gå runt när det är mörkt. Men i en ny lägenhet eller i någon lägenhet jag inte känner tänder jag lampor om jag vandrar omkring mitt i natten, men det är nog mest för att inte snubbla på saker.

Jag har haft en stor rädsla för zombier, det var vad jag brukade drömma mardrömmar om. Sen beslutade jag mig för att komma över rädslan och kollade på zombie-filmer/tvserier och läste böcker som handlade om zombier. Nu är inte rädd för zombier längre, nu drömmer jag mardrömmar om skinnflådda, mutilerade människor istället. Det är inte bättre. Zombierna i drömmarna hade jag i alla fall utvecklat ett försvar mot, i drömmarna visste jag hur jag skulle ha ihjäl dem. Men hur tusan försvarar en sig mot kannibaler och döda mutilerade människor?

En annan sak jag inte klarar av är att sitta och kolla på program på tvn som handlar om övernaturliga saker, eller skräck, om soffan står så det är en öpen dörr eller ett fönster bakom min rygg. Då får jag känslan av att något kan smyga sig på mig utan att jag märker det innan det är för sent.

Också mörkrädd. Huset som Gud glömde som jag såg då jag var sju år påverkar mig fortfarande. Där är de (Som jag minns det.) på övervåningen, och tittar ut genom fönstret och ser ett par röda ögon utanför. På morgonen är det klövmärken i rabatten nedanför. Får rysningar av att skriva om det nu.

Har dock fortsatt kolla på skräckfilmer genom åren, främst för att andra i min omgivning gillat dem tror jag? Så såg jag Mothman prophecies för ett antal år sedan. Den kombinerar ju alla mina rädslotriggers. A) "Baserat på verkliga händelser" B) Någon halvt människoliknande varelse C) Något som dyker upp när man kör bil på natten D) Något som står i trädgården när man tittar ut genom fönstret på natten. E) Det händer vid specifika klockslag (Detta är ju irrelevant, men länge noterade jag när det började närma sig det klockslag som nämns i filmen. Midnatt är jag också gladast när den är förbi.)

Det här att köra bil på natten är otäckt, för det händer inte sällan att jag är ute och kör ensam mitt i natten, på landsväg med tät skog omkring, flera kilometer från närmsta hus. Mellan den logiska rädslan att köra på något djur, och de ologiska- att jag tittar i backspegeln och det sitter något monsterlikt i baksätet eller att något monsterlikt ska dyka upp på vägen eller ur skogen, är jag ett vrak.

Började för något år sedan titta på en spansk(?) film där människor tror att de kör på ett barn på en ödslig väg mitt i natten, men när bilden zoomas in på det tillsynes döda barnet är det förstås något demonlikt. Jag var tillräckligt smart att stänga av efter mindre än 5 minuter.

Jag tänker som så att det är ingen idé att jag kollar på sådana filmer, jag begränsar inte mitt liv av att låta bli. Däremot ser jag till att utsätta mig för det som faktiskt inverkar på mitt liv: Jag ser till att kolla ut genom fönstren, köra bil ensam, inte låta bli att gå ned i källaren eller gå ut i trädgården nattetid om jag har något ärende osv.

Jag får känslan av att the reavers från firefly (och serenity) är i min garderob. Det är ganska obehagligt. Annars är jag för rädd för att se skräck. Eller något som är det minsta läskigt.

Bara tanken på en zombieinvasion ger ett enormt stresspåslag. Fruktansvärt. Och i somras trodde jag flera gånger att THIS IS IT, bor i studentområde som av förklarliga skäl är rätt dött på sommaren, men ibland var det alldeles FÖR stilla. Då sprang jag alltid från cykelställen och såg till att porten verkligen gick i lås efter mig.

Min andra stora skräck är varulvar, jag har drömt mardrömmar om varulvar sedan jag var liten, och hur mycket jag än intalar mig själv om orimligheten i deras existens så hjälper inte det. Jag är fortfarande livrädd.

Jag har också varit mörkrädd sen jag var riktigt liten. Minns att jag smygsåg ett sent avsnitt av nån westernfilm (?) och drömde mardrömmar om skalperingar och liknande sen. Försökte som sjuåring bota mig själv genom att dödsföraktande springa fram och tillbaka i mörkret i tvättstugekällaren i vårt hyreshus. Fungerade så där.

I alla fall tänkte jag tipsa om boken "The Zombie Survival Guide: Complete Protection from the Living Dead" av Max Brooks. Jag själv undviker aktivt skräckfilmer så långt jag kan, men min man som sett det mesta om/med zombies läste boken och var mycket upprymd. Han har försäkrat mig att om vi skulle råka ut för en zombie apocalypse så vet han precis hur vi ska göra för att överleva. Phew!

Jag är också precis sådär! Och eftersom så många tänker precis så tänker jag att det måste vara någon evolutions-grej som gör att vi är rädda för monster under sängen, i garderober och för zombies. Alltså, måste de finnas/ha funnits. Typ.

Jag har en apokalypsbag. I know, I know, paranoid. Men jag bryr mig inte om töntighetsfaktorn på det.

Fullproppad med "bra" saker, tex finns där underkläder, helt nya svinsnygga byxor & andra göddigt snygga & bekväma kläder. Tjocktröja & tunn plastregnrock tom en burka fall ifall man måste fly till afrika. Panodil, min extrapack bipolärmedicin, Universalverktyg (mer skillat än schweizisk armekniv & bara aningen större storlek), fleezefilt – också den en ny & snygg (regnbågsfärgad), handduk, kam, hårspray (haha, ytlig, men vafan liksom) tvål, spegel, vaselin, värmeljus, svinmånga tändstickor, tamponger, bindor, & kondomer! haha, svinviktigt ju, tandkräm, tandborste, sax, tejp, gummiband, plastpåsar, fröer av olika slag, plåster, m.m. även bibeln, är inte religiös men den är nedpackad för guidningen där som tex att griskött är jäkligt sjukdomsbildande om man inte har tekniken att kolla så det inte är infekterat (check historyn om detta om ni tror mig) samt att det är jäkligt mycket läsning when bored. Även en Mary Shelley-bok (OM apokalypen, haha)för att liksom bevara kulturen en aning, mycket mer får inte plats.

Lite till: apokalypsbagen är leopardmönstrad av slitstarkt material & är vattentät. Plus att jag har en innehållsförteckning över vad som finns i bagen.

Tips på film: World War Z. Med pitten. Kommer i sommar

Måste skriva lite till:

Min kusin var sjukligt mörkrädd för Reidar i Rederiet när det gick på tv.

När min mamma var liten & det åskade satte min mormor hela familjen vid ytterdörren med packade väskor.

Min farfar har legat nätter vaken & påklädd på sitt äldreboende livrädd för att Ingvar Kamprad ska komma & mörda honom. "Han har redan mördat XX & lagt honom i massgravarna han har i Älmhult"

Sett Melancholia? Jag är alltid mest apokalypsparanoid på dagen efter den, hehe. Tom hamnat i psykos för att "det var för ljust ute". Grabbade bagen & kanin & drog till kyrkogården.

& mamma trodde att jag KNARKAT & skickade tvångspsykambulansen efter mig. Vafan liksom, bara för att man är en writer som when in action kan sitta uppe hela helgen & skriva utan att dra en endaste nap eller käka & när det obvious verkar ligga i släkten som indoktrinerat mig åt helvete.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *