Kategorier
Vardagstrams

Veckans söndersuttna möbel

 
När jag får ta del av Tjockisfobikers oresonliga och tvångsmässiga förakt (både här på bloggen men också i mitt eget privatliv fullt av fettskrämda familjemedlemmar som mer än gärna recenserar min vikt när de tror att jag inte hör) så får jag sådan våldsam lust att vara tjock på ren djävulskap. Ni vet, bara sitta och pösa och UNNA mig en massa gott helt ogenerat och vulgärt. Jag gillar mat liksom, aint no shame in that!
 
Jag ska nog be maken köpa hem lite Ben&Jerrys ikväll!

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Veckans söndersuttna möbel”

Helt off-topic från ditt inlägg, men jag har precis börjat med No poo och undrar om det finns nåt sätt att göra egen duschkräm på 😀 (jag vet att du förmodligen kommer säga att det räcker med vatten) men jag brukar vilja raka benen med duschkräm :’D och det vore kul att köra fullt ut no poo.

Ja, trebarnsmamma med extra kilon och allt annat som blir efter att ha burit tre egengjorda individer. Minns för tre år sen, innan tredje barnet och jag var på äldsta barnets skola och fick frågan om jag väntade barn!!! Nej, jag är bara tjock, blev mitt svar. Svamlet som följde av mitt svar och lärarens röda kinder gav mig ett gott skratt på vägen hem. Men ändå tog det ju, den satt fint (frågan) kan man säga.

Tycker att det är spännande hur människor tror sig ha tillgång till/rättighet att kommentera min storlek. Ja, jag vet att jag är överviktig, men nej, du har inte med det att göra OM JAG INTE SPECIFIKT BER DIG OM RÅD! Det verkar nästan vara som när gravida säger att främmande människor pillar dem på magen utan att fråga först. Nu pratar jag alltså ytligt bekanta/främlingar som ifrågasätter vad och när jag äter. Suck!

Hej Natascha. Hur ställer man sig egentligen till såna här sidor? Har nyss fått reda på att min sambo brukar vara inne på sånt här, är jag konstig som känner att jag hatar honom för det? Jag har en stor klump i magen och mår illa när jag tänker på att han tänder på detta. Detta sjuka idealet som ju är så snävt och sjukt och hemskt och, ja… Eller? Har jag fel? Hur ställer du dig till allt sånt här, skulle du acceptera att din man tittade på "sånt här"? Skulle vara mycket intressant att höra din åsikt och din syn på saken.

https://www.facebook.com/#!/sgoti22

Svar:
Man kan inte rå för vad man tänder på. Vi är ju alla produkter av vår tid och fantasier måste få tillåtas. Jag är ganska säker på att han både tänder på samt älskar dig mer. Mitt problem hade inte varit preferensen utan snarare att han tar del av objektifierande skit. Jag hade snackat med min man (det gör jag ju hela tiden) om problematiken helt enkelt.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Måste säga att jag älskar den här bloggen och dig! Jag hatar mitt utseende och känner mig äckligt fet (trots att jag är 168 cm lång och väger 55 kg)och vidrig och ser bara allt som skulle kunna förbättras med mitt utseende. Men när jag kommer in här känner jag mig i alla fall lite bättre. Sakta men säkert lär jag mig att jag faktiskt duger som jag är och inte måste ändra mig för någon annans skull.

Svar:
Det är en process. Det har tagit mig 36 år att sluta äcklas av min kropp. Eller ja… kanske inte 36 år, men sen puberteten kickade in! Tricket är att undvika allt sådant som triggar negativa tankar. t.ex modetidningar, modell-TV osv.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Haha, det tycker jag du gör rätt i! Vilken Ben and Jerrys är din favorit?

Svar:
Chocolate Brownie vad den nu heter! På andra plats kommer half baked eller cherry garcia. Men åh vad jag saknar en del gamla smaker som chocolate theraphy och fossil fuel!
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Ge mig mer fett-älskande-super-inlägg. Jag har under hela min uppväxt hört och sett mamma och mostrar som JÄMT kämpat med sin vikt. Och provat alla jävla dieter. Och nu sitter jag här själv! Har samma ångest som dom haft och har! Egentligen tycker jag om min kropp men har så svårt att acceptera att den är ca 15kg tyngre nu än innan graviditeten. Plus allt extra skin! Gick upp över 35kg och ja, det sätter sina spår! Jag är också Hälsosamt överviktig. Äter nästan nyttigt och tränar. Det är ju faktiskt skönt att svettas järnet på gymmet, se ut som en dränkt tomat och svassa runt bland alla "kidsen" Det kunde jag inte för allt smör i småland göra innan jag vart gravid. Träna så man blev svettig? Och bland folk!? Ush! Det var min melodi då. Så att gå upp i vikt har på ett sätt gjort mig mer hälsosam.

Hej, satt för ett tag sedan med mina två kusiner (6 och 3 år gamla) i soffan och spelade spel. Eftersom det var mormors födelsedag fick de små en skål godis att ta vad de ville från. Jag är nog en av deras största förebilder och jag vet det. Vi har verkligen bra kontakt och jag försöker lära dem allt det som förälderns inte kan. Eftersom att jag är ungdom så ser de ju upp till mig på ett annat sätt och jag försöker alltid att uppmuntra dem och vara intresserad av vad de visar. Försöker alltid tillämpa dina tips om att inte säga att guuuuud vad duktigt eller guuuud vad fint för det får de höra så mycket ändå.

Sen nu så satt vi då och åt några bitar godis och spelade på ipaden när den äldsta tösen sa "jag vill inte ha mer godis för jag vill verkligen inte bli tjock." och jag blev helt stum. Vafan hör jag? Och vad fan ska jag säga nu??? Jag har bävat inför dethär så länge, vill verkligen inte påverka dem till utseendefixering och ideal utan försöker prata så mest med den äldsta om att jag tycker hon har en så fin personlighet och hon är rolig och sprallig och försöker uppmuntra hennes egen fria vilja – "vilken bild tycker du att jag ska välja?" "hmm, vilken tycker du?" "vet inte, du får välja!" "hmm, jag tycker du ska välja den du tycker verkar roligast att färglägga" (inget den var fin, den rosa färgen lalala.

(nu kom det igen "den prinsessan såg konstig ut" "jaha, på vad sätt då?" "vet inte, hon har så tjocka kinder"

Jag vet inte vad jag ska säga och jag vet att liknande konversationer kommer komma upp med både den äldre och den yngre sen. Hur kan jag tackla det? Har du några tips? Speciellt om dethär med kroppen, tjockhet och så vidare. Jag försöker förklara att man inte blir tjock av lite godis och allt, men det sitter ju redan – rädslan för att bli tjock.. Och det är så hemskt. Så hur ska jag kunna tackla detta?

Har många "genus-motståndare" i min umgängeskrets som jag kan spy på. Jag poppade in här, som min vanliga kvällsrutin, och hittade länken ovan angående fadern som hade på sig en kjol för att visa sin son och trotsa samhällets "könsregler" och länkade vidare denna på facebook för att göra lite ljud ifrån mig.

Väntar spänt på reaktioner!!

Tack för en för jävla bra blogg LD! <3

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *