Kategorier
Vardagstrams

Detär svårt att se sin egen del

Man får tycka vad man vill. Ibland kanske man tycker sånt som får andra att tycka att man är fullkomligen dum i huvudet, men det är också ok. Det är helt ok att tycka att amning är äckligt. Eller orakat. Precis som det är helt ok att tycka att feta människor, mörkhyade och bögar är äckliga. Att UTTRYCKA denna åsikt högt däremot, är inte alltid lika ok. Och gör man det ändå så får man ju räkna med mothugg.
 
Varje person som uttrycker sig nedvärderande eller kategoriskt om män, kvinnor, invandrare, handikappade, homosexuella osv hjälper till att hålla normer och stereotyper levande och det i sin tur bidrar till att förtryck och diskriminering och orättvisor kan upprätthållas. Jag har ett val. Jag kan välja att vara en del av förtrycket eller välja att motarbeta det.
 


 
En viktig del i jämställdhetsarbetet är analys. Främst att analysera strukturer och mönster men också att våga analysera sig själv och sina val; varför gör jag si? Varför tycker jag så? Vad händer om jag gör så här? Vad bidrar jag till när jag gör detta? (Ja, jag slänger såklart in en känga åt mig själv här) Vad kan jag göra annorlunda?
 
från kvinnopartaj


Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Detär svårt att se sin egen del”

Ett problem är att människor ofta tänker sig att perfektion är möjligt, och gärna att vi redan börjar närma oss/uppnått perfektion, eftersom det redan är ’så mycket bättre än det var’. Det är därför folk blir upprörda när de blir varse att det inte är det, och i samma anda; blir provocerade över att Andra inte gör allting helt perfekt (ex. "HUR kan du inte dela lika på föräldraförsäkringen när du är en så rabiat feministförespråkare, morr morr!")

Vi måste inse att även om vi har andra mål idag och andra ideal än tidigare generationer så är vi en produkt av vår samtid och i högsta grad även tidigare generationers samhälle. Vi kan inte komma ifrån att vi kollektivt HAR ett ansvar från hur tidigare generationer levt, eftersom en hel del saker vi tar för givet är direkt nedärvt därifrån.

Något som är viktigt är att _göra det man kan_, omvärdera sitt eget agerande och försöka analysera varför man tänker eller handlar på ett visst sätt. Det finns ingen mening med att kräva total perfektion i varje människas liv (vare sig det gäller antirasism eller feminism eller vad det nu må vara). Man måste vara medveten om att vi alla är människor, produkter av vår tid, och försöka att förändra där vi kan, och ser det; samt inte vara så jäkla blinda för våra egna brister (som du själv brukar citera ’bjälke/sticka…’).

Att erkänna sina egna fördomar är ett första steg mot att utrota dem. Att se sina egna brister är ett första steg till förändring. Sedan kan man kanske inte åtgärda allt och uppnå den där perfektionen, men att analysera vårt eget beteende och vår egen del i kollektivet är det kanske viktigaste vi har om vi vill uppnå ett jämställt och jämlikt samhälle.

Folk har sällan den inställningen. Att de vill rannsaka sig själva, gärna däremot hugga på andra som inte är perfekta. Jag gillar givetvis inte att få upptryckt i ansiktet att jag har fel, men om jag BARA får höra att jag har så bra åsikter hela tiden så kommer jag aldrig växa och det skulle vara hemskt. Självrannsakan är skitbra.

Oh, förresten. cudos till rapport igår; när de rapporterade om det stora raset i tillverkningsfabriken i Asien så hade de med en passus om "Hur stor del har vi i väst till det här iom att vi handlar billigt osv" Det tyckte jag var bra.

När sa jag såhär??! Måste ha varit direktsänd radio när man såklart svamlar till ibland pga någon som står och bankar på rutan till studion med någon märklig gest man försöker förstå eller likn;) Självlklart tycker jag man ska se sin egen del i strukturer och kollektivet. Annat vore ju korkat så in i helvete;)

Svar:
jag är så tacksam för att ingen hittills stått och antecknat de fruktansvärda grodor som kommer ur min mun under direktsändningen. Ibland tänker man ju verkligen inte.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Hur stor del bidrar jag till kvinnoförtrycket genom att vara en av dem som på tex ett kalas när tårtan är uppäten går och ställer mig vid disken som en i honflocken?

Nej jag gör inte detta, men jag känner mig alltid utanför, men jag slår vad om att enman i samma sits inte ens reflekterar över det.

Jag tror att ett fel vi många gånger gör vid analysen är att vi tittar på en situation eller struktur som [ond/dålig/dum] och sedan tittar på oss själva och säger att om man är en del av situationen eller strukturen är man [ond/dålig/dum] och jag är inte [ond/dålig/dum] ERGO jag är inte en del av strukturen…

Vi måste kunna se att vi kan vara en del av en situation eller struktur av obetänksamhet eller vana eller okunskap, utan att det definierar oss som värdelösa individer. Vi är människor i en mycket komplex värld, men vi har en möjlighet att förändra oss och påverka! 😀

Man kan väl tycka och tänka massor, men det vore kanske inte så dumt att tänka kärlek innan man skriver eller tycker till. Lät väl kanske för gulligt, men då får jag väl vara det då, denna gång:)

Alltid viktigt att rannsaka sig själv, ifrågasätta val osv. Ifrågasättandet leder lätt till ilågasättandet. Däremot ska man inte vara rädd för att misslyckas, det leder bara till att man till slut inte vågar göra någonting. Men vi behöver ifrågasätta våra roller om vi ska kunna ändra dem.

När vi ändå är inne på tänket "strukturella problem", en får inte glömma storföretagens, landstingens, stater, kanske framför allt politikers ansvar i detta. Chiquita kommer inte falla för att några privata konsumenter väljer bort dem. Inte HM, inte Coca-Cola. Problemet med exploatering, manipulation och "vinst före ALLT" kvarstår sålänge kapitalismen gör det. Det är dess grundstenar för att systemet ska fungera. Klart vi ska bojkotta sånt vi verkligen inte vill stödja! Jag gör det. Men lägg samtidigt inte för stor tro till s.k. konsumentmakt, för det kommer inte att räcka. Det är som att sätta plåster på en mosad textilarbetare.

Ja det är assvårt! Enda sättet att bli mer medveten är att vara villig att framföra sina tankar, prata med andra, lyssna och vara beredd att omvärdera. Svårt. Men lite härligt när en kan se tillbaka och inse att, ja men åtminstone på det området fattar jag lite bättre nu. Ett steg på vägen liksom.

Känner mig tvungen att påtala att det heter "personer med funktionshinder/funktionsnedsättning" och inte "handikappad". Vet att jag är tjatig med sånt med det är ett ämne som ligger mig lika varmt om hjärtat som feminismen om du förstår vad jag menar 🙂 Bra inlägg för övrigt!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *