Kategorier
Vardagstrams

Dödsdömd

Ikväll så är det meningen att jag ska ”träffa” den här skitsnygga och (jajaja sluta vara ytlig och objektifierande Natashja) jätteinspirerande mannen. 
 
 
Men jag känner mig hängig och febrig och risig efter en hel veckas häng med två sjuka barn så vi får se om jag orkar släpa mig till kulturhuset och lyssna på när Damien Echols berättar om sitt liv efter frigivningen. (eller om det blir pannkaksåglassfest hemma med familjen istället) 
 
Jag har följt hans fall i flera år och kunde förrförra året glädjas med en hel värld när pojkarna i ”west memphis three” (nu vuxna män) äntligen frigavs efter nästan 20 år på Death Row. Jag blir alldeles gråtfärdig när jag tänker på det. 

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Dödsdömd”

fast det mest tragiska är väll att den/de riktiga mördarna inte åker dit? eftersom att dessa klillar är dömda för morden för att kunna släppas fria. ibland förvånas man över hur jävla sjukt usa:s system är..

1. Jävla Kappahl reklam —>

Fick panik och kastade iväg datorn i tron om att det klättrade en spindel på skärmen. Waah! Död åt fjärilen! (Och min dyra fula kaffekopp som gick i tre bitar när datorn landade på bordet.)

2. ÅH vad intressant. Det hade jag velat gå på! Kaffe, Ipren och iväg!

såg den däringa skitbra dokumentären om dom dära west memphis three. för jävligt alltihop. mördaren går alltså forever fri för killarna är ju dömda, det är ju en riktit störd historia.

Jag hade också planerat att gå dit, men maken hade glömt bort att berätta att han skulle till Zürich i veckan….(Går ju inte att lämna kidsen hemma själva jämt…) Hade hemskt gärna lyssnat på deras samtal. En ofattbar och tragisk historia.

Hade faktiskt ingen aning om vem det var, så jag började googla och tittar nu på den här dokumentären "West of Memphis". He rre gu d. Dom har ju inte snålat med bilder på offren direkt. :C

Ida: Det finns väl ingen anledning att göra det. Du får ju en liten känsla då hur juryn kände sig när de satt med på rättegången. De blev ju ganska förblindade av det hemska som skett och då inte kunde se till bevisningen (eller avsaknaden av bevis).

Det är ju inte direkt någon gottepåsedokumentär direkt. Vi som tittare skall ju fascineras av WM3 utan vi skall ju inte glömma offren heller.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *