Kategorier
Vardagstrams

”Joller, en podcast föräldrar emellan”

Den där podden som jag och Anna // Apan Satt i Granen spelade in häromdagen finns att lyssna på nu. Vi snackar lite om amning.
 
iTunes
Vanlig Webblänk
 
Vi vill gärna ha feedback så ni som pallar att lyssna får gärna komma med det. Själv är jag väl halvnöjd, men det kändes lite onaturligt att sitta i en studio övervakad av personal. Nästa gång blir nog bättre, övning ger färdighet osv. 
 

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ””Joller, en podcast föräldrar emellan””

Det avbröts mitt i och gick inte att starta om igen..:/

Jag tycker det lät bra även om jag känner att ämnet är vansinnigt uttjatat även om det är aktuellt.

Man har bara hört så oerhört mycket: "amning offentligt är äckligt" och "nej det är det inte, är mitt barn hungrigt behöver de mat" – självklara saker som inte borde behövas diskuteras men som tyvärr ständigt återkommer.

Det var bra! Intressant ämne, men kanske ni hade kunnat prata mer om flaskmatning med- fast nu var ju ämnet amning och ni har kanske inte gett flaska? 🙂 Jag undrar om ni bara pratar fritt eller om ni har manus eller punkter ni utgår ifrån? 🙂 Det enda jag kan anmärka på var ett återkommande ljud som lät som att någon hade ett armband som slog mot micken eller mot en bord och ljudet fångades upp.

Jättekul att lyssna på er prata! Även om jag rean vet era åsikter om amning så har jag ingenting emot att höra det igen och lite nya grejer som man inte hört förr. Det som jag tycker är så bra är; jag har inga barn, men jag planerar att skaffa i framtiden. Innan jag läste din och Annas, och lite andra bloggar om amning så hade jag inte så stor koll. Dessutom var jag väl lite inne på det där att man kanske ska ha en filt över… (jag själv alltså, har inte riktigt tänkt på hur andra gör. Men skulle nog varit rädd att folk skulle glo och tycka att jag uppför mig olämpligt) Men nu känner jag mig stärkt i en del inför att sedan skaffa barn att jag inte kommer behöva skämmas om jag vill amma mitt barn och hur länge jag vill göra det osv.

Tyckte väldigt mycket om podcasten! Det var intressant att höra er och tycker det flöt på jättebra och ni har också bra "radioröster". Jag var väldigt försiktig med att amma offentligt i början, tyckte det var så pinsamt, men nu har jag ammat i princip överallt, nöden har ingen lag helt enkelt. Nu är min son 17 månader men att amma är fortfarande det bästa han vet. Nu kan jag tycka det ibland känns "pinsamt" eftersom han är så pass gammal, folk kommenterar det verkligen också, liksom oj ammar han fortfarande?! Min lillebror ammade tills han var tre och det känns synd att neka något som barnen så tydligt vill så jag kommer fortsätta såklart, men nu är han ju också så stor att han kanske inte måste amma på tåget utan kan vänta en stund osv. Hursom, ser fram emot er nästa podcast!

Det var interessant å høre på, kjente igjen så mye! Ammer en bebis på snart ti uker og har vært gjennom så mye problemer… Store sår, blod, tette melkeganger, brystbetennelse, penicillinkur, kraftig soppangrep, masse smerter, skrikende bebis, gråtende mamma. Likevel har jeg ikke gitt meg og tenker mye på hvordan jeg virkelig ofrer alt for å få det til, det har vært mye blod, svette og tårer i ti uker og endelig ser det ut til at alt begynner å gå bra! Hurra! Snart kan jeg da komme meg litt ut av huset med bebisen. Endelig! Men ikke visste jeg på forhånd hvor vanskelig det skulle være å amme….

Ni lät härliga att lyssna på, lite osäkert i början men sen kändes det som att det blev mer naturligt. Jag vill gärna ha fortsättning på ämnet, med fördjupning i långtidsamning, antagligen för att jag känner mig ensam i detta (trots att bebis bara är 13 mån).

Synd bara att podcasten marknadsför det notoriska WHO-kodbrytaren Avent. Apropå amning och att sätta käppar i hjulen för den.

Svar:
huh?
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Jag får bara hålla med alla andra om att ni båda är väldigt behagliga att lyssna på! Bra ämne, bra flyt. Jag gillar’t! Plus att du har nu inspirerat mig att se Buffy från början igen blev såå sugen efter ditt inlägg haha.. För typ frmtioelfte gången, men ändå! Det kan ses igen 😉

Lady Dahmer: Jag menar att Avent är ett av de företag som mest aggressivt och upprepat bryter mot WHO-koden, bland annat genom att ge bort flaskor. Det kan vara bra att känna till i vilka sammanhang man ställer upp. 🙂

Svar:
Var ger de bort flaskor?
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Hej Anna och Natashja!

Jag läser era bloggar i stort sett varje dag och tycker att ni säger många bra saker och oftast på ett väldigt bra sätt. Jag lyssnade på er podcast om amning och har funderat på en del av vad som sades och kände att jag behöver få ventilera min tankar kring det.

Jag har en son som är tre år och en dotter som är tre månader. Min son ammade jag i en vecka och pumpade sedan och gav bröstmjölk i åtta veckor. Jag har valt att inte amma min dotter, jag har valt att inte ens försöka. Det jag reagerade på i er pod handlar alltså om ickeamning.

Ni uttryckte att ni inte kunde förstå att amningen kunde förknippas med något sexuellt så att det skulle vara svårt eller otänkbart för mamman att amma. Ni blev också provocerade av en kvinna som inte ammade för att hon inte ville förstöra sina bröst. Jag förstår att ni känner och tycker som ni gör om det eftersom ni själva inte har de känslor som ”de amerikanska kvinnorna” och Annas bekant, som ni tar upp som exempel, har. Jag skriver det här för de kvinnor som väljer bort amning av andra skäl än fysiska, för att det behövs en röst som förhoppningsvis kan mildra deras skam och skuldkänslor inför sitt beslut lite.

Jag är som ”de amerikanska kvinnorna”. Men jag bor i Sverige och här ammar man. Jag förknippar amningen med något sexuellt. Det betyder inte att jag känner lust när barnet suger, det betyder att jag känner stark ångest. Det enda jag vill är att putta bort barnet, långt bort. Jag får ytterligare ångest över min reaktion och av att den avsky jag känner läggs på det lilla barnet som jag älskar så länge det inte äter. Känslan av att vara ett onormalt freak som inte är förmögen att ge mitt barn det bästa bet sig fast i flera år. Jag vill inte automatiskt förknippa amning och mina bröst med sex men jag kan inte välja det.

Redan innan jag blev gravid igen fasade jag inför amningen och eftersom det här inte är USA kände jag inte att det var något alternativ att inte amma. Till slut vågade jag prata om det här med min terapeut som hjälpte mig att ta beslutet. Hon sa att jag känner det jag känner, att mitt barn behöver mig mer än amning. En trygg anknytning med den person som tillbringar mest tid med barnet är överordnat allt annat.

Så min spontana tanke om Annas bekant som inte ville förstöra sina bröst med amning är att det inte alls handlar om att hon sätter sitt utseende framför sitt barns väl. Hon mår inte psykiskt bra av att amma men att besluta att inte amma på de grunderna är otroligt kontroversiellt, till och med mer kontroversiellt i Sverige i dag än att besluta att inte amma för att man vill behålla sin kropp intakt. Vilket tyvärr er podcast om amning än en gång visar.

Min tremånaders har inte legat vid mitt bröst en endaste gång och det har varit en befrielse. Utan skam och skuldkänslor mår jag så otroligt mycket bättre och har fått en jättebra start med henne.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *