Kategorier
Vardagstrams

PSYKBRYTET

Nu till nåt helt annat.
 
Familjen, ALLA utom jag, har hostat hysteriskt i två veckor. Har jag berättat att jag är ljudkänslig? Varje gång maken får ett hostanfall så blir jag tvungen att sätta mig på knytnävarna för att de inte ska börja spontanveva av sig själva. Jag sover med två små människor som hostar och hostar och hostar mig i ansiktet, hela natten lång. Vill skiljas, adoptera bort osv. BLIR TOKIG! Psykbrytet är nära. 
 

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”PSYKBRYTET”

Hur länge har du tänkt samsova med kidsen? Du har skrivit några gånger att du (ibland? ofta?) inte mår bra av det. Allt för barnen kanske?

Svar:
Så länge barnen vill. Jag tror samsovning är skitbra för barn.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Usch, förstår dig. Ibland kan jag inte hålla mig, då ryter jag till åt folk i min närhet.. HOSTA TYSTARE FÖR FAN! Jag hatar hostningar och folk som andas ljudligt nära mina öron, det känns som knivar. Men sen efter utbrottet ångrar jag mig, de måste ju hosta..

Tryck i öronproppar Natashja, eller försök sova med hörselkåpor om det går. Bli kvitt oväsendet.

Ungerne har sovet sammen med mig hele vinteren (for koldt på 1. sal)- far har været forvist til sofaen. Det har mest været hyggeligt, synes ungerne og jeg. Lite jobbigt dog, når de har været syge, forkølede, og også når de taler i søvne og sparker en i maven… En nat alene har været tiltrængt ind imellem 😀

Testa lägg några mindre bitar (jag tog totalt en halv) gul lök i ljummet vatten under sängen.

Det luktar väl inte mumma men fullt hanterbart och DET HJÄLPER faktiskt, hostan blir tamigfan nästan helt som bortblåst. Jag trodde det hela var en skröna men så testade jag för jag var trött på Pollys hosta och nog tusan funkade det.

Köp öronproppar i silikon (ingen annan skit). Finns på apoteken. De sluter riktigt tätt och irriterar inte öronen. Jag brukar dela en propp i två bitar, räcker utmärkt.

Vet att ljudet inte försvinner helt, men det dämpas bra.

Mvh en annan ljudkänslig jävel

Åh jag hatar också hostningar och får liksom du sitta på nävarna så de inte börjar spontanveva. Vissa ljud är så fruktansvärt jobbiga. Varför tror du att samsovning är så bra?

Svar:
Samsovning främjar anknytning och kontakt. Beröring och närhet ökar måbra-hormoner och hjälper till att binda samman människor. Jag tror mina barn får bättre kontakt genom att sova tillsammans och jag tror att de blir tryggare av att sova med sina föräldrar. Varför tror DU att närhet är bra?
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Om du inte mår bra kan du söka hjälp hos sjukvården. Det låter som om du måste prata med någon innan det går för långt. Psykologer kan vara bra.

Svar:
Nja, lite vardagsgnäll betyder inte att man mår dåligt. Psykologer är inte min grej.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Jag har aldrig riktigt reflekterat så mycket över samsovning och vilka fördelar det skulle kunna ha ur den synpunkt som du nämner. Jag har aldrig själv sovit tillsammans med mina föräldrar så det är väl antagligen därför. Det ligger nog en hel del i det du säger tror jag dock. Givetvis är närhet superviktigt, just ur trygghets synpunkt. Jag vet ju själv hur mysigt jag tyckte det var att få krypa upp i pappas famn som liten och vilken känsla av att vara älskad och trygg det gav. Har du något tips på någonstans man kan läsa mer om samsovning och vilka fördelar det kan ha?

Svar:
googla på engelska. Det görs mycket forskning i bl.a USA om samsovning. ”co-sleeping”
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Jobbigt!

Hacka en gul lök, stora bitar( m skal å allt) lägg i en bunke, häll på kokande vatten och ställ in i sovrummet!

Trodde inte mina öron tills jag själv provade, det funkade för oss iaf!!! 🙂

Jag kan verkligen se ditt resonemang om att barnen mår bra av att samsova, men om inte du gör det? Du måste ju tänka på dig själv också! Ingen mår ju bra av att inte få sova ordentligt

Det høres ut som du lider av hyperakusis, overfølsomhet for lyd. Min datter har det, hun har fått behandling på en privat klinikk i Oslo. Det funker. Send meg en e-post om du vil vite mer!

Samsovning kan nog säker vara bra! Men tror du inte också att en utvilad, glad och tålmodig mamma är viktigt det med? Om inte viktigare? Att bli bemött med irritation i vardagen kan ju inte vara så nyttigt för uppbyggnaden av barnens självförtroende?

Svar:
Jag är inte speciellt irriterad på mina barn. Och jag tror att all irritation motverkas av närhet och kroppskontakt så då är samsovning ett bra knep att återhämta sig efter en bråkdag. 🙂
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Om man samsover hela tiden, kan det inte bli så att barnen aldrig någonsin vill sova i en egen säng? Förstår att man vill de man tror är barnets bästa i första hand men hur länge ska man sätta sig själv i andra hand, eller jag menar – barn som inte samsover blir ju helt normala så frågan är hur viktigt är det och hur länge ska man nedprioritera sig själv för det tror du?

Svar:
Nej det händer inte. Det hör till barns naturliga utveckling att söka sig mot mer självständighet. Det är inget som behöver läras in, tvärtom så kan de bli mer oroliga och klängiga om man försöker tvinga fram det. Tänk så här: hur ofta hör du om femtonåringar som vill sova med mamma? Redan när de är sju, åtta börjar det bli ”pinsamt” att bara kramas eller sitta i knät. För mig är det viktigt att inte stöta bort barnen och jag tror att de kan uppleva att de blir just bortstötta om man tvingar bort dem.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Jag förstår, frågan är om man verkligen känner sig bortstött? Jag gjorde inte det som liten men det är nog olika.

Jag tycker sånt är svårt, jag har lite problem med sådan närhet – amning-samsova osv det är en mardröm (okej, jag tar i liite) för mig men frågan är hur mkt det påverkar barnen om man inte ammar/samsover eller tvingar sig till det när man mår dåligt av det, vilket tror du är bäst? Alla barn kanske heller inte vill samsova?

Svar:
tror du att din aversion mot närhet kan ha att göra med att du inte samsov? Jag tänker ofta att vuxna som inte tycker om att vara nära (som jag) aldrig upplevde det som barn och att det egentligen ÄR ett ”men”. Jag tror att alla närhet är bra, ju mer desto bättre (aldrig påtvingad dock). Det finns barn som inte vill vara nära men det beror tyvärr oftast på en anknytningsstörning.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Njae, tror inte det. Älskar närhet från min sambo t ex det vill jag ha ofta, kan räcka med en smekning på armen men gärna mycket närhet, det är just barn som är grejen. Vet inte vad det beror på, kanske mer inte klarar av ansvaret – att de är beroende av mig, vet inte men just amning känns ännu värre än samsovning.

Jaja, svårt sånt här men alla får ju göra vad de tror är bäst och man känner väl sitt barn närmst.

Svar:
Har du egna barn?
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

skulle nog aldrig klara av att samsova…jag har jätteproblem med kroppskontakt som inte är sexuell. rör oftast aldrig vid någon, kramas/gosar aldrig med vänner eller så…(har svårt att krama någon när man ska trösta osv även fast jag vill vara där för dom) någon jag är kär i/kåt på är undantaget… nu har jag ju inga barn och vet inte om jag skulle vilja ha det men man blir ju lite ledsen när man tänker på att jag kanske skulle vilja ha det någon dag och att jag kanske inte skulle klara av det. vet inte riktigt vad jag ville säga haha började bara fundera över hur jag reagerar o så rullade det vidare

Nej,,jag har Inga egna barn.. Så vem vet det kanske blir naturligt om jag väljer att skaffa. Just nu skrämmer hela skaffa barn grejen mig..

Svar:
Det blir nog annorlunda när du får dina egna barn. Att vara nära andras är inte speciellt konstigt att du inte känner för. Men att just den typen av närhet skrämmer beror ju förmodligen på något…? Många av oss som är anknytningsstörda tycker att sexuell närhet eller närhet med en partner är mysig men annan slags närhet är ofta obehaglig. Jag avskyr kramar osv, men inte med mina egna barn.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *