Kategorier
Vardagstrams

Den heter Phoebe

Tamlin älskar djur. Speciellt små söta sådana. Så förstå hans lycka när han på vårt skitiga golv hittade en alldeles egen likmask fluglarv.

20130816-115708.jpg
”Jag vill ta med min mask till Ösmo”.

20130816-115945.jpg
”Det är min lilla vän” säger han kärleksfullt.

20130816-120036.jpg

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Den heter Phoebe”

Uuuuuuuuuuuöööööööööhhhhh….
Fast hej, det kanske blir en framtida djuraktivist av Tamlin? Då är det bra att han inte gör skillnad på djur och djur 😉 likmaskar behöver också vård.

Urk, urk och död!
Tack o lov att ”Skrotungen” inte är -så- djurvänlig. Där går lixom gränsen!
Häromdagen i båten grät hon över fisken vi fick. Alla djur skall ju minsann få leva. Jag håller med henne. Egentligen.
Lite dubbelmoral då jag faktiskt äter kött. Jag håller med. Även fast det inte är så mycket i köttväg men…
Det är bra att dom gillar djur helt enkelt .. Men likmaskar.. nej, dom får det vara med 😉

Stoppa den i glasburk med lufthål och mata med lämplig (?) föda. Det kanske blir en vacker fjäril en dag?
Söta, lurviga larver blir otäcka insekter, medan otäcka larver blir vackra fjärilar. Ibland i alla fall 🙂

Vilket fantastiskt tillfälle för Tamlin och er att lära om metamorfos! Om Phoebe inte påträffades i ett kadaver så är det inte en likmask. Jag är inte expert och vet inte vad denna behöver för att klara sig till att bli puppa, men tänk att få se den gå från larv till puppa till tvåvinge. Hoppas ni uppmuntrar denna fantastiska omtanke!

PS. Sökte lite och det ser ut som en larv till husfluga (Musca Domestica). I så fall kommer den försöka hitta en torr och sval plats snart för att bli puppa. Beroende på tillgången på mat (förruttnande organiskt material) som larv blir det en mindre eller större fluga efter 3 dagar – 5 veckor som puppa, beroende på temperatur och luftfuktighet. Lycka till med omvårdnaden av din vän Tamlin! Det är sådana människor världen behöver fler av!

Åh vad härligt! Det tror jag är något jag ser mest fram emot att bli förälder. Att få uppmuntra en liten människa till att vara så öppen och kärleksfull mot allt. Har en kompis som absolut ska tala om för min brorsdotter att ormar är äckliga och insekter är äckliga. Lägg av känner jag då! Förstå att ha ett öppet sinne, ett oskrivet blad verkligen och bara vara öppen! Åh, vad himla underbart med barn!

Känns ju sådär med larver, men det är helt underbart gulligt att han tar hand om den sådär. Vår treåring älskar också djur i alla dess former och kvittrar glatt åt sniglar och annat. Hon brukar plocka upp de minimala rapsbaggarna också och visa oss, synd bara att de är lite för omtåliga för den behandlingen… Fast det är ju också en nyttig läxa, eftersom hon då kunde konstatera att ”den är död och den är lev” (alltså levande).

Det tog 45 minuter att gå 10 minuter hem ifrån affären idag. Min unge var tvungen att pussa varenda spjäla i staketet hejdå, samt plocka upp och pussa vissa särskilt attraktiva småstenar han hittade i grushögar. Han gillar inte djur speciellt, mer hjul, stenar och skor. Undrar vad det betyder?

Alltså, helt seriöst, daggmaskar var mitt favoritdjur när jag var liten. På lågstadiet skulle vi en gång hålla redovisningar om djuren i skogen. Alla andra valde typ brunbjörnen eller rådjuret. Jag, ”Daggmaskens livscykel”. När jag tänker på saken måste jag nog ha uppfattats som ett rätt udda barn… 🙂

Jag verkligen älskar det här kommentarsfältet! Man lär sig något nytt nästan jämt.. eller får en ny infallsvinkel åtminstone. Som nu. Jag har aldrig ens tänkt i dom banorna, men du har ju rätt. Ypperligt tillfälle. Tack!

Åh! Han påminner lite om min lillebror. Han blev alltid helt till sig av alla sorters djur när vi var små. Han kunde bli superarg och ledsen om någon tillexempel hade manet-krig på badstranden.
En sommar hittade han en krabba. Han fiskade upp den och förvarade den i en glasburk, utan mina föräldrars vetskap. När de hittade den var den stackars krabban redan död. Något som min bror vägrade inse. Burken fick stå kvar på hans byrålåda tills vattnet var grågrumligt och den stackars krabban inte längre såg ut som en krabba…
Bara som en förvarning.

Mysigt med en larv! Älskar själv alla sorters små kryp och har gjort sedan jag var liten, förutom spindlar som jag av någon anledning fick fruktansvärd (fruuktansvärd) fobi för under senare tonåren som jag sedan halvt lyckats arbeta bort genom att ta det lugnt, andas, känna att jag har överhanden och till slut döda spindel plågsamt. Hehe.
Framförallt gillade jag sniglar och grodor när jag var liten, brukade sätta omkring 10 gula sniglar (de med snäckor, inte mördarsniglar) i ansiktet! Haha ofräscht men gulligt och mysigt tycker jag 😉

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *