Kategorier
Vardagstrams

Jagär ju en riktig stadsbo, hur ska det här gå?

Jag kan få lite panik här ute i ingenstans. Segersäng är verkligen ingenting. Bara en liten by med ett gäng hus. Ingen affär, ingenting annat än en undermålig förskola med livsfarlig gård och överdimensionerade barngrupper. (Här kommer magknipet) Ingen skola finns det och ingen skola kommer det att bli heller trots att Nynäshamn offentligt går ut och lovar en till alla som flyttar hit. (de ljuger. Insideinfo visar att det aldrig fanns planer på skola i detaljplanen överhuvudtaget.)

Och så långt från stan. Och alla man känner. Och den där lättillgängligheten till allt. Till och med Ninja gråter att ”JAG KOMMER ALDRIG FÅ FIKA IGEN!” (vilket är helt osant, idag ska vi till Ösmo och handla blommor och fika)

Men sen finns det såklart massvis med positiva saker. Som jag sagt tidigare så har livskvalitén förbättrats avsevärt, speciellt för ungarna. Och när jag väl lärt känna omgivningen så kommer det kännas bra. Det fattar jag också.

jag

Är det bara jag i detta avlånga land som strävar efter att bli Svensson? Som har en längtan efter den normala svenssonvardagen? Familjelivet – Mamma, pappa (eller annat), barn? Villa, volvo och vovve? (eller stryk vovven, jag avskyr hundar) Sommarstuga, husvagnsemestrar och charter till mallorca? Parmiddagar och lekträffar? Som faktiskt tycker om det och jobbar för det?

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Jagär ju en riktig stadsbo, hur ska det här gå?”

Nej, det är det inte. Till trots att det känns avlägset.
Jag drömmer om allt det där. Till och med ibland om ”svensson” kläder. Om man nu kan säga att det finns?!
Att vara vanlig. Att allt flyter. Som det skall.
Utan all ångest. Allt det där som skaver. Att bekymra sig för middag – inte för om man skall överleva. Ungefär så.
Så nej, du är inte ensam. Alls!

Joho! Och jag lever i det också, fast med en galen kanin istället för hund, men med Volvo och villa och barn. Jag gick all in och gifte till mig efternamnet också, haha!
Däremot känner jag mig inte så Svensson, inte så vanlig även om jag nog är det. Trivs gör jag i alla fall, livet är hemtrevligt liksom.. 🙂

Jag gillar också Svenssonliv! Det känns tryggt och skönt om man inte är superäventyrlig och eftersom varken jag eller min sambo är storstadsmänniskor har vi placerat oss i småstad. Volvo tänker vi aldrig skaffa, men vi har en kombi, vovve är också långt bort, så istället har vi en katt i hundstorlek 😉
Framför allt vill jag att vårt barn ska få en trygg uppväxt i en bra miljö – vi har en trädgård hon kan leka i, massor av barn i området, en toppenförskola ett stenkast bort. Visst finns det nackdelar också, men fördelarna överväger, och jag antar att det är så ni känner med Segersäng, annars skulle ni väl knappast flyttat dit?

gift – check
villa – check
vovve – check
kombi – check
charter till kreta – check
ungar – står på önskelistan men det vill sig inte riktigt
Det är inget fel att vilja vara banal

Jag har faktiskt ingen längtan alls efter Svensson-liv med mycket vad det innebär. Däremot vore det enklare för mig om jag drömde om det, tror jag, för jag vet att det jag drömmer om inte kommer underlätta något, men det gör också kampen för att nå dit så mycket viktigare. Sen kan jag längta efter att ha ett liv att dela med någon. Ett lugn att dela. Bort från all slags stress och oro, konstiga krav.

Nej, det tror jag inte att du är. Jag kan längta efter det, även om det ligger i en väldigt avlägsen framtid. Om en sådär tio år, när jag säkert hunnit utbilda mig och jobbat ett par år och hunnit vara ung ett tag, då skulle jag gärna gifta mig och skaffa barn och hus och åka på familjesemester och ha parmiddagar och hela kittet.

Åh! Jag förstår dig! Och jag velar redan innan jag ens blivit småstadsbo, och innan jag ens bestämt mig om vi alls ska flytta till småstaden/obygden… men oj vad jag skulle vilja ha ett hus, en liten trädgård, ett kvarter där barnet kan springa runt obehindrat och knacka på hos kompisar, leka ute till läggdags och ha nära till allting. För alltså, ja, jag vill kunna ta mig till en lagom stor stad med cykel, bil eller åtminstone buss på under halvtimmen – annars blir det nog panik. Vanligtvis brukar jag LÄNGTA till småstan varje vår och sommar, och sedan på vintern känner jag inte för det alls. Men vi får se…
Hur som helst: Du vänjer dig säkert! Eller inte, och då får ni väl sälja och flytta igen 😉

När jag är 50+. Absolut. Men inte nu. Känns lite som att det inte finns nån återvändo när man kommit dit… Och jo det är väl lite sent att skaffa kids i den åldern. Får bli desto fler vovvar då 🙂

Jag älskar också familjelivet men blir ledsen av den snäva norm det hela finner sig i. Om du väljer bort villa/eget hus och djur och bil så ingår du på nåt vis inte i den där familjedrömmen. Att vår familj stortrivs i vår hyreslägenhet och inte vill låna till hus eller ens till lägenhet verkar så främmande för folk.
Som om drömmen om ”familjen” inte blir äkta om inte villan och bilen och trädgården finns där. Ibland upplever jag det som om folk tycker synd om oss för att vi inte vill ha hus eller bil. Som om det enbart vore en status och ekonomisk fråga. Och inte alls handlar om familjelycka.

Åh, jag håller med. Vi blir konstant ifrågasatta varför vi bor kvar i hyresrätten mitt inne i stan med två barn, utan bil och körkort dessutom. Det är nästan som om det provocerar att vi är nöjda och glada med det. Skulle aldrig själv få för mig att ifrågasätta andras val, men jag vet att jag aldrig vill vara mitt val av boende.

Vissa delar av Svensson-livet vill jag absolut ha men det är väl dom delarna som är norm i dom flesta länder och kulturer. Ett stabilt jobb, boende, förhållande och gärna ett barn eller två.
Jag är en stadsmänniska och i grunden väldigt osvensk så Svensson med Villa, Volvo, hund, 2.6 barn och charter lär jag aldrig bli. Sommarstuga i Dalarna vore kanske trevligt.. eller segelbåt (som vi hade när jag var barn)
Min längtar är nog mer efter stabilitet. Som student i dagens samhälle känns livet och framtiden väldigt osäker. Kommer jag får ett jobb innan jag är 40?

Jag längtar nog mer på ett balanserat liv ihop med min partner. Tillvaron för unga par i dagens Sverige kan vara rätt skakig även om förhållandet inte är det. (Att bo på landet skulle dock inte vara helt dumt; lungt och sådär).
Däremot väntar jag nog helst till min syster och hennes flickvän får barn. Jag är nog en bättre morbror än pappa.

HANDLA fika?! Ställ dig och baka, kvinna! 😉
Och jag är precis likadan. Strävar efter Svensson-livet alltså.
Tycker nog jag har lyckats hyfsat. Vid 25 års ålder hade jag villa, volvo vovve, 2 ungar, högskoleutbildning och fast jobb. Nu är jag 27 och har fortfarande allt det där, plus en unge till och en sprillans ny sjusitsig Ford 😉

Varför blir du provocerad av det? Om det nu är så att hon gör det så har hon väl rätt att säga det?
Jag avskyr spindlar, (Och Robyn) får jag inte säga det då?
Tycker folk blir provocerade och kränkta för minsta lilla nu för tiden.

Du är inte ensam, allt jag vill och drömmer om är att leva ett vanligt Svenssonliv med barn, villa, Volvo, sommarstuga, husvagnssemestrar och såklart, min älskade. Tyvärr är min sambo inte helt med mig, men jag jobbar på saken!

Jag gillar det enkla livet för det mesta, men det får gärna vara lite variation och resor till andra ställen, träff med vänner osv. Istället för vovve kan du få en katt av mig! 🙂

Haha, känner igen mig i det mesta, även om jag inte aktivt har strävat efter att bli Svensson.
Lycklig och stolt över familjelivet, kombin, husdjuren, husvagnsprojektet som står under en presenning, nya vännerna med barn i samma ålder och den inbokade Mallisresan 🙂
Får också tokångest över den håla till förort jag bor i, som trots sina ca 20 000 invånare likförbannat saknar ett RIKTIGT fik och vettiga förskole- och skolalternativ. Saknar också myllret av liv i innerstan och blir lite ledsen över att jag numera känner mig som en utböling när jag väl tar mig dit.
Inser dock snabbt att jag inte vill leva i innerstan med två små och försöker hitta guldkornen i nuet. Drömmer ibland också om att ta steget ännu lite längre och flytta tillbaks till norr och bli lantis på riktigt. Det brukar i alla fall ge lite perspektiv på det vi har nu.

Jajamen, en bra bit påväg här också. Har villa, Volvo och de ”obligatoriska” två barnen. Hund blir det också så småningom (gubben ska få en jaktkompis)och även en katt om jag får bestämma.
Vi träffas väl inte alltför ofta för parmiddagar och sånt men det händer ju.
Husvagn kommer jag nog aldrig få gubben att skaffa men jag önskar mig en (minns de härliga husvagnssemestrarna från min barndom och vill gärna att mina barn ska få uppleva det)
Och charter, jajamen så fort man kommer åt ! =)

Jag längtar ibland nästan ihjäl mig efter Svenssonlivet. Har villan och vovven, men mannen och barnen saknas ännu. Men, jag tror att det kanske inte är så mycket attributen jag längtar efter, utan den lycka jag tror ska komma med dem. Att stå där i trädgården, med en hand på gravidmagen, tittandes på mannen och barnet och hunden som leker harmoniskt. Att ha härliga, bullriga, skrattiga parmiddagar och åka på charter med grannfamiljen. Att jag med förnuftet vet att verkligheten i Svenssonlivet ofta är lite mer tandagnisslan, sömnbrist, mindre sex än i singeltillvaron och grannirritation, ja, det väljer jag att strunta i. Drömma får man.

Absolut inte!
Jag älskar familjelivet, vardagen och svenssonlivet.
Redan i tonåren visste jag att skaffa familj skulle bli mitt prio ett när jag blev vuxen.
Allt annat skulle bli en bonus. Nu är jag snart 25 och har 2 barn, sambo, hus, bil och katt. Jag älskar det och hänger helst på lekparken och bibblan och älskar att moffa godis i soffan till bra serier med min sambo.
Jag älskar Svenssonlivet!!

Både och… Jag trivs i min alternativa värld med hojfester, tatuerandet, metal-kompisarna och politiskt skällande, sena krognätter och spontan-latte-träffen. Och samtidigt vill jag ha allt det där som finns ute i villa-området… lugnet, total tystnad på nätterna, en myriad av ungar i trädgården på sommarkvällarna, skvallriga granntanter och resor till Skara Sommarland. MEN jag har kommit fram till att det ena inte utesluter det andra.
Visst att grannarna glor som en galning när jag promenerar genom medelklass-villa-”vi jobbar med ekonomi”-området i shorts och linne, och fine att dom ringer pojkvännen och meddelar att det är ”skummisar” i hans trädgård när hojklubbspolarna är över på grill eller rynkar på näsan när vi diskuterar socialpolitiska frågor, eller att ungarnas kompisar spenderar hela första dagen med att storögt förfölja mig genom villan. Men, dom vänjer sig. Vid mig, vid oss. Svensson är nog alla litegrann… Längst in i själen… Egentligen.

Jag älskar svenssonliv. Brukade nästan skämmas för det förut, att jag inte ville äventyra och hålla på med det där festliga galna livet som alla andra. Nu tänker jag bara fuck it, jag är stolt över att jag inte känner behovet av att ironisera över det tråkiga (ve och fasa) svenssonlivet – de som gör det rycker jag bara på axlarna åt. Det är en frihet att inte behöva bevisa nånting, ge mig Mallorca och Ica maxi liksom!
Tror också att det faktum att jag hade en turbulent barndom kan ha med saken att göra. Det var mycket som var otryggt då, vilket har gjort mig till en väldigt trygghetssökande människa som vuxen.

Jag blir stirrig bara jag åker igenom Segersäng med bil, så tror inte det skulle funka för mig att bo just där 😉 Plus att jag verkligen inte är någon hemmafixare som gillar att ligga och rensa ogräs i rabatterna.
Men jag gillar idén om ett Svenssonliv. Vara gift och ha barn och bil och stå i köket och baka bullar är liksom fine by me. Men jag tar nog en lägenhet i stan / lite utanför, och ett hus på landet man kan vara i på helger och på sommaren istället 🙂 Om jag får välja och plocka det jag gillar från Svenssonlivet, så ja – bring it!

Sambo, villa och vovve, ja tack! Barn? Nä, not interested. Men jag kommer vara världens bästa moster i alla fall.
Du säger att du avskyr hundar, men du har själv ägt hund. Har avskyn kommit i efterhand? Har det att göra med att du nu fått barn? Har du/ni planer på att skaffa djur i framtiden? Jag tycker det är jätteviktigt att barn får växa upp med djur, ju fler olika desto bättre. Vad är din åsikt om det?
Nu blev det många frågetecken.

Jag är tvärtom. Efter ha levt 23 år på landet (landet-landet that is, med grisar, traktorer hölast och så vidare) så är högsta drömmen att slippa allt svennebanan. Hitta en schysst stadslägenhet, kunna åka normal kollektivtrafik, köpa kebab tre på natten och kunna göra stadsnöjen utan att planera in hela dagen.
Men som du säger, fördelar finns det ju med bo på vischan också. Och Svensson-drömmen finns ju där för alla som cravar den.

O ja. Mitt familjeliv är skitjobbigt med psyksjuk man och själv har jag drabbats av pissigt utmattningssyndrom. Inte kul med två förskolebarn, heltidsstudier och släkt och vänner på avstånd. Tänk att ha det LUGNT och SKÖNT, rutiner och ordning och reda. Gulligt och fint… Men man försöker iaf…

Åh ja som jag längtar efter det! Längtar tills jag är färdigutbildad, längtar efter att få flytta till hus och ha 100 katter, längtar efter att kunna åka och storhandla med en bil?!?! Eh.

Flytta barnen till förskolorna i Ösmo. Min svägerska med familj har just flyttat dit och förskolan verkar HELT fantastisk. Hönor, sköldpaddor och en helt fantastisk gård som utgår från barnens skaparglädje.

Jag bor i hus iof nära Sthlm men hade gärna bott mer söderut som Småland i en småstad (har gjort det 8 år o trodde jag längtade tbx till pulsen) flyttade upp igen. Men nu har minsta barnet börjat högstadiet o ska få gå kvar för kompisar bl,a sen drar jag neråt igen. Älskar småstäder. Går jättebra att fika iaf haha.

Jag strävar väl också lite efter ett Svensson liv, men det är nog för att jag själv aldrig upplevt en ”äkta” familj känsla. Så nu när jag har 1 barn + 2 bonus så vill jag ge dem det jag inte fick. För jag hamnade väldigt snett i livet innan, och det hoppas jag verkligen inte att dem ska göra

jag vill också det!! För mig är det typ det perfekta livet. Fritt kunna gå utanför dörrn på sitt eget hus, sitta ute och äta. Bil, som typ är ett måste då man bor på landet = alltså en dröm att kunna ta sig till civilisationen när man vill. Fara på resor då och då = bara för att få längta hem till sitt hus och sin bil ibland. Nu ha vi visserligen det mesta i svensson-kategorin. Saknas barn och hund, men hund är nog inget för oss 🙂 då skulle jag hellre ha en katt! När man kommit till ett visst stadie i sitt liv tror jag att dom flesta längtar efter att vara svensson!

Det man vill ha är nog i botten stabilitet och en hyfsat förutsägbar tillvaro. Det där carpe-diem-livet orkar de flesta inte med i längden. Jag älskar med svenssonlivet, men det som skrämmer mig, och säkerligen andra som inte är en del av det ännu – är det här ekorrhjulet som lätt uppstår. Att helt gå på lust tycker jag inte är något att gå på men det ska inte kännas som tyngande måsten tar över vardagsglädjen.

jag strävar efter svenssonliv (with a twist) med. Mycket antagligen för att jag hade ett allt annat än sådant liv som liten och det har verkligen känts och märkts att jag saknat det i mina svårare ungdomsår. Nu är jag i fas med min strävan, drömmarna. För mig symboliserar svenssonlivet trygghet, stabilitet. Familjekärlek! Något annat liv finns inte på kartan här 🙂

Låter fruktansvärt. Vill allt utom svensson men inte konstigt att du med flera vill det eftersom det är normen, själv hade jag fått panik. Varför ogillar du hundar???
Låter skitjobbigt att inte ha en skola i närheten osv och vintern kan kännas värre men somrarna måste ju vara värt det?

Skulle en provokatør som du kunne blive en rigtig Svensson? Tror det næppe 😉
Jeg håber I alle falder godt til i de idylliske omgivelser I er flyttet til. Der ser virkelig pragtfuldt ud.
Kram

jo det är precis vad jag önskar mig. sitter här med gråten i halsen för att framtiden är så oviss. jobbar på bemanning, och har aldrig någon ekonomi lovad. igår träffade jag mitt barn drygt en timme för att jag var tvungen att tacka ja till både dag och kvälljobb, om två veckor KANSKE jag är utan jobb helt och jag måste få ihop en buffert. jag önskar så att jag får bli en svensson. jag vill ha det lugna 9-5jobbet, lilla hemmet som är lagom städat, gifta mig, fler syskon till nuvarande barn, en trygghet, en stor trygghet. att vara svensson är för mig trygghet. semester, kanske t.om betald semester och inte ”utan jobb i två veckor” som nu. en tjänst jag kan vara mammaledig från och där jag vågar berätta att jag har barn. det är kanske helt osammanhängande och varför skrev jag ens det här till dig, till er. ingen bryr sig, och ingen räddning finns och jag är så jävla less på det här.

Jag får panik av att bara höra ordet svenssonliv. Kanske för att det är så jag är uppväxt, med två föräldrar i villa, med vovvar och trädgård och hela köret. Min dröm är att segla iväg till Karibien, undervisa mitt barn själv och slippa alla snäva normer som en måste anpassa sig till. Tänker på gräsmattklippning, kompost, vägföreningar, radhustrivsel, snokande grannar och förfärade miner åt allt avvikande och bara ryser. Synd bara att jag varken kan segla eller undervisa…:P

Hos mig verkar drömmen om riktigt storstadsliv aldrig dö ut. Nu snackar vi inte fnuttiga Stockholm utan riktigt storstad ute i världen. Synd bara att jag valde, och trivdes med, en av de svenskaste utbildningarna man kan tänka sig på universitetet. Fast jag tror inte att jag kommer att dö av att leva Svenssonliv ändå. Allt blir vad man gör det till.

Natashja, du är fruktansvärt långt ifrån den enda som strävar efter svenssonliv. Barn bröllop bostadsrätt är mitt mantra i livet, det är det enda jag vill. Varför skulle jag vilja *hitta mig själv * i Indien eller vara au pair i Paris eller rensa fisk i Norge när allt jag vill göra i livet är att jobba, bo med Oskar och skaffa familj.
Jag fyller 21 i år och jag känner ingen i min ålder som har samma planer, alla glider omkring på olika vikariat och pratar om jordenruntresor eller deltidsjobb på någon affär tills de kommit fram till vad de vill göra. När deras utekvällar börjar har jag redan gått och lagt mig efter att ha diskat upp efter parmiddagen vi hållit här hemma!

Det kommer att gå bra! Alla stora förändringar är ju läskiga, men jag är säker på att ni kommer att ordna det allra bästa möjliga för barnen (vilket verkar vara det du oroar dig mest för?). Det finns skolskjuts om man har en bit till skolan, och det är inte farligt. Jobbigt m fsk, absolut, men du/ni kommer ju se till att få både insyn och inflytande, och säkert finns det saker att förbättra! Dessutom SER ju ni era barn mkt varje dag, och märker ni ngt på dem så ta tag i det då! Lycka till!

Största drömmen.
Köpte hus som 22åring men kommunens skolpolitik sög så vi sålde o nu som 27år pluggar jag på universitetet i hyresrätt, med en ettåring, fästman o hund. Kan inte leva utan hund.

Du är nog inte alls ensam om att drömma om ett ”vanligt” (vad fan det nu är) Svensson-liv. Och inget fel alls med det! Ingenting för mig dock. Är citymänniska ut i fingerspetsarna och får tråkchock om jag är på ”landet” för länge. Men det är jag och alla måste ju få göra sina val för att må bra. Vad jag längtar efter är en partner, inte nödvändigtvis en sambo eller ”det-ska-vara-vi-i-evighet-amen” men något mer än tillfälligt och kravlöst… I grund och botten är jag en ensamvarg men en social en… (Jodå man kan vara ensamvarg och ändå gilla storstaden…)

Fika på Charinas, billigt, hembakt, gott! Eller ät vegobuffé på Plantshopen och fika Sorundatårta!Segersäng/Ösmo är litet, men fatastiskt härligt att bo där med två tonårsbarn som kan vara aktiva i olika sporter och intressen, vara sedda och igenkända (jag får veta om det varit bus)! Kan bara just nu inte rekommendera Vanstaskolan, de har en rektor med fascisttendenser, men jag tror att han gräver sin egen grop…. Badhuset, second-hand, Priskrossaren- det finns mycket härligt med Ösmo!

Jag har alltid velat ha barn och jag drömmer om att ha ett hus med trädgård även om jag ibland får panik över tanken på att klippa gräs varje ledig stund. Jag har barn, man, lånad bil och för liten hyrestvåa. Mycket är bra som det är men någonstans har jag den där tanken att det blir bättre om vi äger vår bil, om vi har två barn, om vi äger ett hus eller åtminstone en bostadsrätt. Helt säker på det är jag dock inte och jag har även ångest över att bryta upp det liv vi har om vi får chansen.

Älska Svenssonlivet! Svenssonliv för mig är trygghet först och främst. Bra bostad, tryggt förhållande, jobb man trivs på osv. Att ha en bra bas. Kanske för att jag själv som barn aldrig hade det.

Hoppas den känslan försvinner! Att du slutar längta tillbaka. Jag ”stod ut” mindre än ett år i Segersäng trots att jag inte kommer från stan. Tröttnade främst på den hysteriskt usla förskolan, den livsfarliga gården och all vattensamling du kommer bli varse om till höst vinter å vår. Att det inte finns mycket där ute visste vi oxå innan vi flyttade men förstod nog inte förrän vi kom in i det. Att va föräldraledig i byn höll på ta knäcken av mig. Trots bil och körkort.
Vi vågade erkänna ett misstag å sålde. Mycket för att äldsta skulle börja skolan och det alternativet kändes precis lika illa som förskolan.
Ge det lite tid, många stannar kvar. Men många flyttar inom något år. Antingen eller ställe verkar det vara. Hus närmre stan behöver inte kosta 5 mille, men man får inget nybygge à 170kvm å gästhus förstås….
Lycka till!

Får panik på blotta tanken på Svenssonliv och parmiddagar..:) Men hus, skulle älska att bo i hus! Men än så länge är inte den viljan starkare än viljan att inte ta lån så då blir det att bo kvar i hyresrätten ett tag till..

Levde så i 9 år, hus, katter, på landet. Men sen tröttnade vi på idylen, eller Ja vi ville göra något nytt. Bara för du vill leva så nu behöver det inte vara för alltid,om 5 år kanske ni flyttar till Miami, för det är rätt då. Man kan och hinner göra mycket under sin livstid. Vi bor nu i em takvåning på Malta, det hade inte känns rätt för 5 år sedan, men idag är det rätt beslut. Kram på er

Jag växte upp i en svensson-idyll med villa, volvo, hund, bilsemester, stor tomt med jordgubbsland, byskola och all trygghet i världen. Mitt liv vill jag ska vara tvärtemot. Inte så att jag inte uppskattar trygghet och jordgubbsland men jag vill gärna leva mer äventyrligt, för dagen, vidga mina vyer och allt det där. Gräset känns ju oftare grönare på andra sidan staketet. Det är nog närmare att drömma om vad vi inte haft än det vi faktiskt har och tar för givet.

Aldrig charter och Volvo här! Annars vore det härligt med villa, min sambo vill gärna ha vovve och jag vill gärna ha husvagnssemestrar (så vi är inte helt överens där…hehe…).

Mjaa, är ju bara 19 än och har för det mesta tänkt att jag är en resande typ och ska bannemej inte slå mig ner någonstans. ändå sitter jag här och glor på hus till salu och diverse trädgårdslära hela dagarna. Tror det kan vara lite motreaktion till min uppväxt, mycket flyttande , hoppande fram och tillbaks mellan föräldrarna varje vecka och så, så något sånt där stabilt ”svenssonliv” börjar verka lite tilltalande…
(fast det med stabilt jobb är ju en helt annan grej då…:O)

Jag har arbetat på en liten skola i västerhaninge, det ligger en bit ifrån men jag vet att det gick barn från segersäng där. Värt att kolla upp kanske? Västerhaninge montessoriskola Ugglan. De hade noll genustänk men det kanske är något du kan inspirera till?
Finns även bra förskolor i området om ni orkar åka dit 😉

Precis sådär kände jag när viflyttade från stan ut på vishan. Jag har heller inget körkort och insikten om hur utelämnad man blir kom som en käftsmäll! Vantrivdes säkert ett halvår innan det sjönk in och jag vande mig vid det (och då är jag ändå uppvuxen mitt ute i skogen. En pytteby ute i ingenstans. Man fick gå två kilometertill bussen och åka skoltaxi till skolan…det vänder!
Det trixiga är förskolan. Skulle inte heller sätta in mina barn på en sån förskola. Aldrig! Men det är svårt att hitta en lösning. Det tar tid att förändra. Säger som några andra, skulle det funka om du blev dagmamma?

Vadå, skulle något som ca 50% av alla svenskar gör vara ovanligt nu? Jaaa, det är ju så jobbigt och vara i minoritet. Jag söker nog efter ett liknande liv ja. Kommer väl sluta som nån bajsnödig, downshiftad morsa men det är ok om jag lyckas uppfylla mina andra mål också.

Du behöver bara lära dig alla stigar och skaffa ett par cyklar sedan kommer hela Sorundahalvön ligga öppen för era behov. Det finns asbra kartor på Nynäs turistbyrå.
ps. Jag såg dig för några dagar sedan men så tänkte jag ’meh är jag dum heller hon bor väll inte härute’ men sen när jag kom hem kom jag på att du ju har flyttat. Om jag ser dig igen kanske jag kommer fram och säger att du är bäst, om du är oki med att random människor hälsar på dig förstås!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *