Kategorier
Vardagstrams

Välkommen fru Blomberg!

Min svåger Viktor, ni vet han som gillar tejp, har sån jävla tur med kvinnor. Igår hade vi ju äran att närvara på hans bröllop.
Att få välkomna Jeanette in i familjen gör typ ALLA i familjen Blomberg med glädje för hon är så jävla härlig, glad, rolig, varm och alldeles alldeles underbar. (Förresten, Blomberg är svärmors namn. Inte svärfars. Hur jävla kickass är inte det?!)
Kul som attans hade jag också. Jag hamnade bredvid kvällens roligaste bordssällskap, jag hann bli småberusad, bakis, och full igen. (Ni vet när man dricker vin lite för långsamt så infinner sig ingen fylla utan man går direkt på bakfyllan. Men det tog sig till slut.)

20130818-141727.jpg
20130818-135842.jpg

20130818-142048.jpg

20130818-142204.jpg

20130818-142310.jpg

20130818-142425.jpg
(Asså medelålders människor som dansar loss till 90-tal. Hur fint som helst!)
Och hörrni, glöm mitt gnäll från gårdagen! Det är bara mina bråkiga demoner som ibland visar sitt fula tryne. Jag vet ju att min familj och mina vänner tycker om mig och när de blir arga eller irriterade på mig så har det inget med mitt utseende att göra! Hähä.

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Välkommen fru Blomberg!”

Hur blev det med komplimangerna? Själv har du lyckats klämma in en hel liten recension av bruden i ditt inlägg. En väldigt positiv recension, men dock en recension av hennes personlighet. Det är svårt att inte värdera, trots att man försöker.

Men att ge ”feedback” eller komplimanger om någons personlighet är väl inte fel? Ser du någonstans att Natashja skriver att bruden var ”vacker” eller ”hon är så smal och snygg” eller liknande, vilket ju faktiskt var det inläggen igår handlade om. Ytliga komplimanger.
Jag tar tusen gånger hellre emot komplimanger som ovan – att jag är härlig och rolig – än ”oj vad fiiiin kläääänning du har”-komplimanger.

Jag räknas som en gnällig typ. Vet du varför? Jo, för att jag inte bara uttrycker mig när allt i mitt liv är på topp utan även när saker i mitt liv skiter sig, när jag är sjuk, när jag mår dåligt, när min unge inte sovit en hel natt (typ alltid), när jag har ont, när jag känner mig ful, när jag upplever att saker är helt åt helvete – med andra ord ganska ofta.
För andra är detta gnäll. För mig är det fullkomligt normala känslor.
Gnäll när det behövs! Det är fasiken mycket friskare än att le och låtsas att solen skiner fastän det spöregnar så ens underkläder går att vrida ur. Det är sjukt att leva i en låtsasvärld.
Btw – även om man nu ev inte ska ge komplimanger för att man då ”rescenserar” andras utseende och andra kanske hatar det fast jag själv blir glad av det (och vad nu hela debatten i ditt förra inlägg handlar om) så gör dina bilder mig glad – så av ren egoism vill jag härmed meddela att både bilder och motiv på bilderna är mycket fina!

Det där med efternamn är lite roligt. Jag tog min mans efternamn utan att blinka när vi gifte oss. Varför? För jag var så fruktansvärt trött på att stava mitt namn varje gång jag behövde uppge det muntligt. Hälften av gångerna blev det ändå fel. Vad hette jag då som var så svårstavat? Skoog.
Så det byttes bort mot Eriksson och nu 5,5 år senare har jag inte behövt bokstavera och det blir aldrig felstavat. En liten kul grej i detta är att min mamma hette Eriksson innan hon gifte sig, så jag bytte liksom tillbaka.
Om jag hade haft ett namn som hade blivit mer rättstavat så hade jag förmodligen aldrig bytt till min mans.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *