Kategorier
Vardagstrams

Idag kör vi julafton

Nä men om man skulle ta och blogga lite från skithuset. Så här ser det ut där nu eftersom vi inte kan hitta en enda toasits som sitter ordentligt.

20131220-124050.jpg
Men skit i det.
Nu ska jag skala tre kilo räkor.
Sen ska jag övertala Oskar att klä på sig tomtekostymen. Vi lurar nämligen alltid barna att tomten finns på riktigt. En i familjen brukar klä ut sig i ett av de andra husen och sen springa ner på täckten och vänta. Under tiden så säger vi till barnen att vi hörde nåt och så springer de till stora fönstret för att titta och DÅ ser man nåt långt därborta med en lykta. (Och så tittar vi på medan stackarn i tomtedräkt kämpar och pulsar sig upp för backen fram till huset). Sen kommer tomten in och hälsar på, lämnar ett paket var till barnen och skyndar vidare. Great success varje år!

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Idag kör vi julafton”

På tema julfirande: Hur tycker du man ska göra med en sjukt tröttsam svärfar som hela tiden förminskar och förlöjligar allt som har med jämställdhetsarbete (kan vara kvinnor/män, homo/hetero eller ”svensk”/invandrare) förtäckt som lustigheter? Han tycker nog själv att han är jämställd, intelligent och progressiv, men ser inte själv hur privilegierad han är som vit manlig medelklass, och hur häcklande han framstår (”det var ju bara på skoj” osv). Jag är så tröt på att lyssna och antingen ignorera eller svara med någon spydig kommentar, men jag har en stark känsla av att skulle jag verkligen konfrontera och ifrågasätta skulle det vara jag som är bråkig, besvärlig, ohyfsad och förstör stämningen för familjen. Orkar inte ”låta honom hållas” mer (Jag är inte sprillans ny i familjen, utan har hört på skiten i snart ett decenium)..

Min pappa kände sig så lurad då han föräldrar inbillade honom att Tomten fanns (han hann börjar i lågstadiet) så han har aldrig försökt få mig att tro på Tomten. I början klädde någon ändå ut sig till Tomte mer som rekvisita och fick ansvara för klapputdelningen. Har aldrig haft några problem med detta och kommer nog göra samma sak med mina framtida barn – alltså inte försöka lura i dem att Tomten finns på riktigt. Fast alla gör ju vad de tycker känns bäst.

Men herregud, tomten är bara en rolig grej… Man tror på tomten tills man förstår att det bara var en ROLIG grej föräldrarna ”hitta på”. Om ens barn känner sig lurade och svikna som vuxna, måste man ha gjort något annat fel under uppväxten känner jag.

Jag skrev att min pappa kände sig lurad som barn, inte som vuxen. Många barn hade förstått att Tomten inte finns i lågstadiet men de hade ”missat” detta med honom. Om det var medvetet/omedvetet vet jag inte.
Hur kul är det egentligen om ett barn genuint tror på Tomten för sen få veta att han inte finns – av andra barn? Har föräldrar koll på vem som avslöjar? Klart i dagens samhälle lär barnen kanske komma på det själv (betyder dock inte att de inte blir mindre besvikna) men förr var det kanske inte lika vanligt att ta reda på det själv såvida du inte kom på skådespeleriet.
Så jag håller inte med dig. Att ta förgivet att barnen ser det som ett skämt (ett skämt avslöjas direkt efteråt och pågår inte i flera år) är ganska naivt. Jag ser absolut inget syfte med att lura barn till att tro på Tomten.

Första tanke – hu, sitta på porslin! Nå, alla behöver ju inte sitta, en kan huka, men det är ”surt” det där med att inte finna rätt fjöl.
Nästa tanke – Julafton den 20e? vilket(tråkigt nog) påminner om min mamma, som då hon var sjuk trodde att julafton var den 22:a. Nu har jag en sjuk svärmor som inte vet vilken dag det är alls, inte ens december eller vinter, så vi firar väl jul på hemmet på söndag då. Hepp!
Hoppas räkskalandet gick bra & ha en fin jul i Hälsingland.

Det är jättesvårt att hitta en toasits som sitter ordentligt. Mitt bästa tips är att gå till en specialbutik som säljer toastolar (då menar jag inte K-rauta eller Bauhaus utan en VVS-butik) av det märket ni har och köpa den tillverkarens egna. Inte alltid så roliga eller snygga, men de passar och fungerar. Dessutom ska det helst vara de lite tjockare och rejälare. Då brukar de sitta bättre.
Jag har inga problem med att använda tomten för att få lite magi i livet, vi pratar även om tandféen (1:an har sin första lösa tand) och att hen kommer att ge en peng för tanden när barnet har tappat den.
Dock har vi aldrig haft någon som har tomtat hos oss utan paketen har antingen funnits under granen på morgonen (tomten var förbi under natten) eller så har det stått en säck när vi har kommit in efter att ha varit ute.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *