Kategorier
Vardagstrams

Mer om systerskap och hur man inkluderar stolpskott

Jag funderar mycket över hur min feminism ska uttryckas. Ibland stöter jag t.ex på feminister jag rentav tycker är fullkomligt dum i huvudet, men då funderar jag lite på vad det innebär. Framförallt det där berömda systerskapet. Och då tänker jag mig att jag ska vara inkluderande. Alltså inte utesluta, fösa undan eller på annat sätt exkludera ur debatten. Inte ens de där stolpskotten. Hur detta ska gå till är lite svårare men en början är att se på varandra som intellektuella jämlikar. (I know, skitsvårt!!) Alltså utgå från att våra medfeminister har kapaciteten att förstå och analysera. Att nån tycker olika betyder alltså inte nödvändigtvis att denne ”inte tänkt till”. Respekt och ärlighet för mig handlar mindre om tonen man väljer och mer om att man bemöter sin motståndares argument med sakliga motargument istället för att avfärda dem som dumma eller ogenomtänkta.
Lite mindre ”lilla gumman har du inte fattat nåt?”
I kommentarsfältet så är det svårare för där är det inte bara jag som har ordet. Det här är en skitsvår balansgång. Var gränsen ska gå. Jag har bestämt att ha högt i tak i kommentarsfältet för att jag tror att höga krav på en specifik (god) ton kan komma att kväva debatten. De ämnen vi ofta diskuterar här väcker känslor och arga människor har ofta en argare ton.
Jag driver tillsammans med tre andra tjejer en feministisk facebookgrupp och där är reglerna hårda: inga personanmärkningar, ingen mansplaining, ingen dålig attityd men ÄNDÅ har det varit svårt att göra alla nöjda eller att få alla att känna sig välkomna. Det är svårt.
Jag modererar här där jag hinner men tänker inte moderera bort regelbundna läsare jag vet är här för diskussion (ej tjafs) men som lackar ur ibland även om jag gärna ser att alla vågar komma till tals. (Ja utom antifeminister för de ryker direkt)
Aja det är mina tankar den här morgonen. Ska kolla igenom kommentarsfältet senare idag om jag hinner. Ser ut som att ”fråga feministen” funkade fint så jag undrar om ni kan tänka er att hjälpa mig med det kanske veckovis i framtiden?

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Mer om systerskap och hur man inkluderar stolpskott”

Jag tycker det är jobbigt att se klimatet i diskussionen ibland, speciellt när det gäller tonen mot människor som vill väl men har bristande kunskap/analys om ämnet. Alltså alla bör verkligen inte uttala sig om något de inte har tänkt igenom, men om en har det men bara missat något, en del av analysen, så blir man kallad stolpskott liksom. Jag förstår det du har pratat om förut, det du säger om att köra på utan ursäkter och inte dalta med någon, att debatten inte behöver vara vänlig jämt, men jag tycker det känns jobbigt att veta att ”mindre kunniga” kallas stolpskott som om de vore helt dumma i huvudet. Jag får ingen lust att lägga mig i en diskussion där jag direkt avfärdas som någon som är ”skitsvår” att se som en intellektuellt jämlik.

Jag tror inte på systerskap som synonym då det på något sätt förutsätter att vi alla är jämlika med samma mål och mening med vår feminism och att de diskurser vi befinner oss i går att analysera genom samma glasögon och samma begrepp. Detta fungerar aldrig över nationsgränser, exempelvis. Och om vi inom samma nation ska kunna snacka systerskap, hur ska vi då kunna göra det över gränserna? Jag tycker att begreppet bör rannsakas och ersättas med en annan syn på det hela då ”systerskap” genom hela mitt liv fungerat som en exkluderande snarare än inkluderande term.
Mohanty skriver om detta i ”Feminism utan gränser”. Varmt rekommenderat.

Herregud. Kändes som att sätta sig i en tidsmaskin och hamna på 1800-talet. Kvinnor ska veta sin plats. Det är nästintill omöjligt att hitta en kvinna i dag som är värd artighet. Kvinnor som inte skaffar barn är avskyvärda. Rensa planeten från feminister, skona inte en enda. Feminister ska spottas i ansiktet och kastas i en grop med råttor.
Låter som det är en väldigt störd människa som skrivit detta.

Jag tycker att du ska sluta ta bort inlägg som du personligen inte uppskattar. Låt den som vill komma till tals. Jag är feminist, men har i flera frågor inte samma uppfattning som andra feminister, vilket antagligen gör mig till ett ”stolpskott”. Om jag skriver något som du inte håller med om, men som du inte har något som helst argument mot, kan du ju bara bestämma att jag just när jag skrev detta är en antifeminist, så slipper du ta en diskussion i vilken du inte vet vad du pratar om.
Jag undrar var faran ligger i att låta en person som inte tycker som en själv komma till tals. Men det är för att jag tror på demokrati och debatt.
Kan ta ett exempel med den vidrigaste värdering jag kan komma på. En person skriver i kommentarsfältet att en folkgrupp, t ex asiater, ska utrotas. Vad är faran i det? Kommer du, om flera av dina läsare då helt plötsligt då börja tycka att asiater ska utrotas? Jag kommer då inte det eftersom jag har ett kritiskt tänkande. Det enda som sker är väl att personen i fråga gör bort sig. Låt då hen göra bort sig. Bestäm inte vilka som får och vilka som inte får komma till tals. En sådan inriktning cementerar bara bilden av feminismen som en antidemokratiskt ideologi/rörelse och det är inte vad rumsrena feminister har arbetet för.
Även om du tar bort detta inlägg så att ingen annan får ta del av det så får förhoppningsvis du själv en tankeställare.
Om en individ spammar, ta då bort alla inlägg utom ett så vi får läsa vad personen har att komma med.

”… Jag undrar var faran ligger i att låta en person som inte tycker som en själv komma till tals …”
Jag har varit feminist ett bra tag nu, läst här och där och diskuterat med allsköns personer (med olika åsikter). En når en gräns efter ett tag för hur mycket antifeminism en orkar läsa. Det är extremt nedbrytande att ständigt läsa hat, förminskanden, osakliga ifrågasättanden med mera.
Faran = jag har inte ork (hälsa) nog att läsa på bloggar där ”alla är välkomna” att skriva vilket i praktiken betyder ”hat får stå kvar”. Hat skadar mig. Den här bloggen hjälper mig. Frizoner måste få finnas, annars exkluderas alla vi som mår dåligt. Att antifeminister inte kan komma till tals utan att få skriva vad för skit som helst på feministiska bloggar = lol.
Varje gång en oliktänkande/antifeminist får vara med i en diskussion är det en förtryckt/feminist som tvingas ut.

”(I know, skitsvårt!!)”
Du vet att det du skriver inom parentes är läsbart? Det är inget du viskar till din lilla bff liksom. Tänk om ett eller annat stolpskott bara råkar ligga lite före dig i tankeprocessen? (I know, skitsvårt!!)
Tänk om du kommer fram till samma sak som någon du tidigare förminskat?
Tänk om du är andra människors stolpskott? (I know, skitsvårt!!)
Tänk om dom dessutom är stora nog att inte förminska dig, utan hellre ser en möjlighet att utveckla sig själva, att lära sig nåt?
Men mysigt av dig att du t ä n k e r vara lite mindre ”lilla gumman” även om du känner så när du pratar med stolpskott. Inte lätt att vara ödmjuk när man är sådär jättejävla bäst. (I know, skitsvårt!!)

Hm. Insåg just att jag läste hela posten i fel sammanhang. Skittaskigt skrivet av mig.
Radera gärna mitt tidigare inlägg.
Lite ditt eget fel dock – du fick nånting som har en historia att framstå som något annat.
Och så ber jag om ursäkt. Det var ändå taskigt skrivet!

Att du har livlig fantasi och skitdålig attityd är verkligen inte mitt fel. Planerar du att stanna kvar så får du fan kamma dig. Jag har högt i tak för diskussion men ungefär noll tålamod för skit. Låter dessa två kommentarer passera.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *