Kategorier
Vardagstrams

Staten kan köra upp sina dåliga råd

BLIR SÅ JÄVLA PROVOCERAD! NI HAR FEL ERA SJUKA JÄVLAR!!!!!!!!!
20131204-134430.jpg
Jag undrar verkligen vad de baserar sina moderna råd på för de största och mest omfattande studierna visar på motsatsen. Nåt annat vore ett evolutionellt självmord.
Studier visar faktiskt att samsovning bland annat synkroniserar sömncyklerna vilket i sin tur främjar sömnen. Bebisens andningsreflex stimuleras även av förälderns utandningsluft och förebygger därför PSD, alltså tvärtemot vad ”råden” säger men de råden är baserade på undersökningar där man har inkluderat rökare, missbrukare, berusade, kraftigt överviktiga, medicinerade och sjuka samt olika platser som soffor och annat. Säker samsovning är ju en helt annan sak än att full somna bredvid sin bebis i en osäker soffa.
Jag är så förbannat trött på dessa ”råd” som staten ska pracka på oss. Vi ska äta margarin och dricka lättmjölk, vi ska ha bebisarna i egna sängar och amning vet de fan ingenting om.

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Staten kan köra upp sina dåliga råd”

Otroligt dåliga råd. Säker samsovning ÄR bäst för både mor och barn, om en såklart inte ligger vaken livrädd hela nätterna för att råka rulla över eller skada sin lille knodd.
Om jag skulle följt såna råd skulle jag ALDRIG ha fått sova. Han ammade en ggr per timme hela nätterna… Jag hade en depression och grav sömnstörning redan som det var. Att kliva upp då, vakna ordenligt och sitta i en stol och amma hade dödat oss. Antingen hade jag mördat ungen eller tagit mitt eget liv. Varför inte ge råd till hur säker samsovning genomförs istället?

Fast, samhället ser ju ut så att många mammor är i någon av de kategorier som du nämnde, de måste ju inkludera dem. De ger liksom allmänna råd, och då är det väl bättre att vara på den säkra sidan.

Håller med dig, allmänna råd måste ju inkludera alla. Många inom en riskgrupp ser sig dessutom inte som det själva – man kanske har ett alkohol eller medicin problem utan att själv inse det – och då är det bättre anser jag att man påtalar riskerna för alla för att kanske kunna rädda något barns liv.
Det är ju inte som att de säger att barnet ALDRIG får sova i sängen utan det handlar ju om de första månaderna, samt att de inte säger att barnet skall placeras i eget rum långt bort utan de kan sova i egen säng precis bredvid. Själva hade vi ett bebisnästa med lite hårdare kanter mellan oss i sängen så bebisen kunde sova där utan att det fanns risk att vi rullade över. Inte för att vi tillhör riskgrupp utan för att jag är en person som oroar mig mycket och hellre tar det säkra före det osäkra.

Jag håller helt med dig! Jag blir också tokig av dessa ’goda’ råd. När jag klagade över margarinet på förskolan så sa pedagogen: men titta här på asken (Flora): det står ’BRA FÖR BARN’. Hahaha, okej? Man-måste-tro-allt-man-läser? Jag erbjöd mig att köpa eget Bregott till dottern, men det gick inte för sig. Så jag fick lura min läkare att skriva ett allergiintyg, så nu köper förskolan in eget Bregott till henne :). Läkaren frågade om jag inte kunde prova en annan margarinsort, men jag tittade honom i ögonen och sa allvarligt: Jag har provat flera olika sorter, men hon får ont i magen av allt margarin. Sjukt att man ska behöva ta till drastiska metoder, men det kändes HELT rätt att ljuga i det här fallet.
Vad gäller samsovning så måste det ju vara det mest naturliga! Min dotter är snart 6 år, men sover mellan mig och sin pappa, vilket vi tycker är mysigt allihop 🙂

När de tar bort fettet från mjölken ryker vissa vitaminer med, bl.a vitamin D, som de sedan får tillsätta syntetiskt igen. Sen kan man tycka vad man vill om det, jag menar egentligen inte att syntetiskt är sämre men känns lite onödigt kan jag tycka, speciellt med tanke på att fett är livsviktigt och nyttigt för oss (i rimliga mängder).
Utöver är det också ofta vanligt att man känner sig mättare om man dricker/äter mjölk/grädde osv. med högre fetthalt och därmed äter mindre av maten och därmed inte går upp lika mycket i vikt (som direkt resultat av mer energi), tvärtemot vad många tror.
Liknande gäller för light-produkter. Har läst artiklar om huruvida kroppen lär sig att fastän det smakar sött så är det tomt på kalorier, och vill därför äta mer, vilket gör att nästa gång man äter/dricker något sött så tror kroppen man kan äta mycket mer för den har lärt sig att det är få kalorier i det. (Gjordes en undersökning på råttor som fick sötningsmedel eller socker, och sedan skulle de äta banan).

Jag är egentligen helt på din sida. Jag har samsovit med mina barn (till och med på soffa! :-o) och tror verkligen att barnen mår bättre av det.
Men två saker: För det första så gör man på engelska skillnad på co-sleeping (sova i samma rum typ) och bed sharing (sova i samma säng), det borde vi göra på svenska också. Det är bed sharing som anses öka risken för PSD men om man har barnet i en spjälsäng där man tagit bort ena långsidan och som står dikt an mot föräldrarnas säng så räknas det som co-sleeping och det anses inte farligt. Om vi gjorde den här skillnaden på svenska också kanske inte lika många vore så rädda för samsovning? Alternativet till samsovning (i samma säng) behöver ju inte vara att barnet ligger ensamt i ett rum i andra änden av huset utan samsovning där man har bebisen alldeles intill men i en egen säng.
För det andra får man nog säga att Socialstyrelsen inte har hittat på något på eget bevåg utan forskning som stöd. Jag skulle tro att dom gjort sin rekommendation baserat på den här undersökningen som kom i år: http://bmjopen.bmj.com/content/3/5/e002299.full.pdf
Det är den största i sitt slag och visar att även om föräldrarna inte röker osv så finns det ändå en förhöjd risk för PSD om man delar säng.
Men med det sagt – även barn som inte samsover dör i PSD och jag anser att fördelarna med samsovning överväger och tänker fortsätta sova (i samma säng!) som mina befintliga och kommande barn så länge dom vill!

Jag tycker att man ska fatta beslutet baserat på all fakta. Vissa undersökningar visar en högre risk vid samsovning, andra gör det inte och idag verkar Socialstyrelsen göra bedömningen att det är säkrare att låta barnet sova i egen säng första 3 månaderna. Jag samsov och kommer samsova med framtida barn men vill andra inte göra det av säkerhetsskäl är det ju deras sak. För mig var den främsta orsaken att samsova att jag själv omöjligen kunde sova utan min dotter, min dotter kunde sova utan mig åtminstone delar av natten.

Tycker det verkar märkligt. När vi var grottmänniskor var sov bebisen då? 2 meter ifrån i en säng gjord av sten eller? Eller i andra delar av världen har dom ju bebisarna tätt intill. Jag samsover med vår 3 veckor bebis. Egentligen är jag orolig för detta då jag läst om plötslig spädbarndöd men det har blivit så i alla fall då både jag och hon sover bäst så.

Det staten inte vill erkänna är ju larmen för att psd har starka kopplingar till vacciner som K-vitamin som ges vid födsel till alla barn i Sverige samt 3 och 5 mån vaccinet.
I Japan har man slutat vaccinera barn under två år, och då försvann PSD.
Staten kör med skrämselpropaganda…

Det där är ju inte sant. Japan slutade under en period vaccinera barn under två och PSD nivån (som är en av världens högsta) var kvar på samma samtidigt som barnsjukdomarna fick nytt fäste. Det är ju just japan man tar som exempel på att vaccin inte har ett dugg med psd att göra. Har du någon källhänvisning?

Samtidigt känner jag att varje gång jag läser här så får mammor och pappor som inte samsover med sina barn skit från bloggen i sig och från folk som kommenterar här.
”GIVETVIIIS är det bäst för alla om man samsover” – nej det kanske det inte alls är. Jag samsov aldrig som liten med undantag för någon gång då jag drömt mardrömmar och kom och la mig vilket var kanske max 5 gånger i mitt liv – jag har inte lidit av detta på något sätt överhuvudtaget. Hade det gött i min egen säng och alla fick sova gott. Kan inte alla sluta säga vad som är bäst och hur man ska göra allt och bara acceptera att vi är individer och att mammor och pappor får göra det som de tror är bäst för sitt barn?
Jag kommer inte samsova med mina barn utan träna dem på att sova i sina egna sängar. Funkar inte det är de ju en annan sak – men jag behöver inte ett gäng morsor som då genast ska tala om för mig hur dåligt det är. Samsov ni med era barn så länge ni vill och låt mig slippa.

Man märker framför allt på barn som är för tidigt födda med outvecklad andning att de lättare ”glömmer bort sig” om det blir varmt, för ombonat, mysigt och har mammas hjärtslag nära – precis som inne i magen.
Man tror att det beror på att miljön liknar den i magen väldigt mycket.
Man kan ju ha sina nyfödda intill sig i sängen men i ett eget nest – framför allt för att minska risken för att ”rulla på” bebis – även om jag inte tycker att den risken är så stor – för man har ju en inbyggd reflex för att inte göra det 🙂

Ja Ladydahmer hade fel att t ex rökare fanns med i sammanställningen. Har du läst kritiken till sammanställningen?
”Ten Important Variables Not Considered in The Carpenter et al. (2013) Paper
1 The researchers importantly did not consider whether the bedsharing was planned. Previous research from Venneman (2009) showed no increased risk in planned bedsharing (versus unplanned). This is an incredibly important omission.
2 The paper did not consider the effects of the mother smoking during pregnancy, only smoking post birth. This is a missing risk factor.
3 Breastfeeding information is too limited to draw conclusions. No difference has been drawn between frequency and percentage of breastfeeds versus formula feeds for those ‘partially feeding’.
4 The paper only considered ‘illegal drug use’. Many postnatal mothers (0-12weeks after the birth) are prescribed analgesic medication for related birth induced injuries including but not limited to Caesarean healing, known to have a sedative effect. This was not considered at all. This is a missing risk factor.
5 Prematurity was not considered at all. This is a missing risk factor.
6 Parental exhaustion was not considered at all. Some experts suggest this is considered to be less than 4-5 hours sleep in the past 24 hour period, other experts advise parents to use their instinct. Parental exhaustion naturally impacts on responsive to infant cues. This is a missing risk factor.
7 The researchers did not examine the effect of maternal (and paternal) obesity. This is a missing risk factor.
8 No differentiation was made between having one or both parents in the bed and importantly the location of the baby. It is advisable that the mother sleeps in between the father and infant. Equally it was not noted if older siblings were also present in the bed. This is a missing risk factor.
9 The researchers did not consider fully the impact of alcohol consumption by the father when bedsharing. This is a missing risk factor.
10 No mention was made of whether parents were aware of the risks of bedsharing and how to minimize these before sharing a bed with their infant.”
Ifrån http://evolutionaryparenting.com/press-release-carpenter/
Verkligen intressant ämne!Personligen hadd jag aldrig orkat särsova.

Hej tack för att du ryter till, din blogg som blir läst av många och att dom orkar stå på sig mot detta råd (om man är frisk osv osv), jag blir arg för att man ska distansera sig från barnen redan från första dygnet jag har samsovit I samma sang, jag har burit dom I bärsjal liggandes I vaggaposition upptill 4 månader (då blir det enkelt att amma bebisen utan att lyfta ut från sjalen), jag har ammat fritt när dom ville, natt som dag.
jag tror inte att lösningen är att ge napp och lägga bebisen I ett eget rum som sagt det later I mina öron som fel lösning på problemet, jag tror på mer närhet till bebisar .

Precis sådana här skuldbeläggande kommentarer är det jag menar LD, det kanske inte är så att du eller de som kommenterar här rakt ut säger att man är en kass förälder om man inte samsover med sina ungar men indirekt är det precis vad en sådan här kommentar säger och det gör mig förbannad! Jag mår lika bra som alla andra trots att jag inte samsov med mina föräldrar, som sagt samsoiv ni med era barn hur många år ni vill men respektera oss som inte vill och inte gör det!!!

Detta ämne är ju som allt som rör barn ganska känsligt för många, jag tycker att man får göra det man själv känner är bäst för sig och sina barn. När jag fick mitt första barn hamnade jag nästan i gräl med en bvc sköterska eftersom jag sa att jag INTE ville att bebisen skulle sova emellan mig och min man, det kändes inte säkert, kan tilläggas att min man väger ca 150kg och hade lagt sig på mig någon gång utan att märka det, men hon blev arg på mig för att jag inte ville samsova hela tiden. Naturligtvis har mina barn sovit bredvid mig rätt ofta ändå särskilt under amningstiden men jag känner att JAG behöver sova ordentligt också och det gör jag inte med en liten precis intill, de brukar somna bredvid i sängen och sen (om jag inte hinner somna) flyttar jag dem till spjälsängen som står precis intill, funkar för oss 🙂

Vi har alltid samsovit med vår bebis. För att det känts rätt och hen sover bättre mellan oss. Är också trött på alla råd hela tiden. Man ska inte göra si och så är inte heller bra för att…osv.
Nä, vi gör det som känns rätt och bäst för oss och skruttet.

Alltsa vad ar detta for trams? Vad ligger till grund for deras nya pastaende?? Vi har samsovit med min 1.5 aring fram tills for ett par manader sedan. Vande honom att sova i sin egen sang mest for att jag aldrig fick sovit nagot och vi vantar en ny liten bebis i mars. Alla dessa ”rad” och ”riktlinjer” dem forsoker rada folk till… Nej tack! Stick och brinn. Jag tanker forsatta ge mina barn riktigt smor och fet mjolk. For jag vet vad som ar bast for mina barn. Minimjolk och margarin kan dem stoppa upp nagonstans.

Fast… dessa råd ges ju inte för att ”lura” föräldrar. Alla som ägnar sig som samsovning i samma säng, och utifrån att det gått bra för dem klassar detta som lika säkert och råden som nonsens, ägnar sig ju bara åt anekdotisk bevisning och tror att det är en representativ bild av situationen i stort. När rådet var att bebisar skulle sova på mage klarade sig också de allra flesta naturligtvis.
Dessutom kan man inte dra några evolutionella slutsatser kring samsovning utifrån hur vi sover idag. Under den längre tid av människans utveckling som behövts för att sätta evolutionella spår sov vi knappast i mjuka sängar där det var lätt att rulla runt, med stora fluffiga, varma täcken, och hög inomhustemperatur. Innan människan bodde i trygga boningar kan jag däremot tänka mig att det var allra säkrast att vara så nära intill som möjligt, för att skydda från yttre faror, men risken med överhettning var nog mycket lägre än den är idag- det var nog snarare det motsatta som var problemet.
Att man väljer att inte ha barnet i sängen hos sig betyder, som många påpekat, inte att man placerar hen i ett annat rum.

Frillan: var läser du dessa ”skuldbeläggande” kommentarer? Att du redan innan du fått barn (du skrev hur du ”kommer att” fostra dina barn så jag antar att du inte har barn ännu?) är defensiv angående hur du tänker ”träna” dina barn och läser andras kommentarer – om hur de fostrar sina barn – som att de på något sätt angriper dig eller dina föräldrar, säger nog mer om dig än om dem.
Allvarligt, om någon berättar om hur de fostrat sina barn; att de inte tror på napp och eget rum, att det låter fel i deras öron och att de tror mer på att ge närhet till sina barn, så är det skuldbeläggande gentemot dig!? Det är ju deras liv och deras barn det handlar om. Du önskar ju själv ovan att alla skulle ” bara acceptera att vi är individer och att mammor och pappor får göra det som de tror är bäst för sitt barn?”
Det tycks omöjligt att debattera barnuppfödning eller -uppfostran utan att anklagelserna haglar och folk blir defensiva. ”Sluta döma!”” ”Du skuldbelägger mig!” Om en inte gjort något fel, finns det väl inget att känna skuld för? Allra minst för hur en främling väljer att fostra sina barn – det är ju som sagt deras liv och deras val, inte ett angrepp mot dig personligen? Nu är jag ju ingen psykolog, men det handlar kanske om att en känner att en inte lever upp till sina egna/samhällets förväntningar och värderingar, och därför försvarar sig genom att projicera sina negativa känslor på någon annan. http://sv.wikipedia.org/wiki/Skuldkänsla http://sv.wikipedia.org/wiki/Försvarsmekanism Tyvärr ganska kontraproduktivt.
Jag önskar att vi kunde sakligt debattera om hur olika uppfostringsmetoder påverkar barn – även om var och en gör vad de vill med den informationen – för en del av problemen vi har i vårt samhälle härstammar ju faktiskt från uppfostringsmetoder som påverkar barnen negativt. Det finns belägg för att spädbarn behöver mycket närhet och mår bra av mycket hud-mot-hud kontakt t.ex. Ska en då inte kunna diskutera det och påpeka att samsovning och amning är utmärkta sätt att ge närhet, utan att någon tar åt sig? Vad får och får en inte diskutera utan att det skuldbelägger någon? Om en nu inte råkar bli uppfostrad av en psykopat (läs Dave Pelzers ”Pojken som kallades Det”) så har väl de flesta av oss åtminstone haft föräldrar med goda intentioner, men det innebär ju inte automatiskt att en inte får ifrågasätta deras uppfostringsmetoder? Försök diskutera med öppet sinne och ta till dig information utan att genast avfärda det med ett ”mina föräldrar gjorde si och så och jag är inte sämre människa för det”. Jag tror du skulle må bra av det. Ingen är perfekt, inte dina föräldrar och inte mina. Inte jag själv heller; jag känner mig hemskt otillräcklig och nästan varje dag ifrågasätter jag mig själv som förälder. Då läser jag denhär artikeln: http://www.analyticalarmadillo.co.uk/2010/12/parents-give-yourself-big-hug-this.html och påminner mig själv om allt jag gör som är bra.

Hela din kommentar får mig att inte vilja ha en diskussion med dig. ”Det säger mer om dig än om dom”? Lägg ner. Och för guds skull säg ALDRIG till mig att jag skulle må bättre av att göra si eller så, eller tänka si eller så – nedsättande kommentar minst sagt! Du kan omöjligt veta vad som får mig att må bra eller inte.

Lisa: jag tror poängen är att både bebisar och föräldrar har en evolutionär instinkt att samsova (även om förhållandena var olika när den här instinkten uppkom, så är bebisens behov och våra instinkter fortfarande likadana) och att ge råd att undvika samsovning inte är ett bra sätt att förhindra plötslig spädbarnsdöd eftersom utmattade och nattvakande föräldrar ändå kommer att samsova, men att risken då är att det blir oplanerat, typ: ”somnade av utmattning på soffan med bebisen i famnen uppbullad med en massa kuddar runt omkring när jag var uppe och matade för fjärde gången” eller ”tog bebis till sängen och liggammade efter att hen vaknade varje gång jag försökte lägga hen ner i spjälsängen igen, bebis sov mellan mamma och pappa (som är överviktig och hade tagit ett par starköl innan sovdags) på den mjuka sängen under det tjocka dubbeltäcket”.
Det är bättre att ge råd om vad föräldrar bör tänka på för att samsova på ett säkert sätt, istället för att avråda från samsovning helt och hållet. På så sätt kan föräldrar planera i förväg och minimera riskfaktorer (den andre föräldern sover i en annan säng om hen är onykter eller tar medicin som kan påverka sömnen, t.ex.) och resultatet blir trygg och säker samsovning i svalt sovrum på en fast madrass med varsin tunn filt och bebisen bedvid mamma.
http://neuroanthropology.net/2008/12/21/cosleeping-and-biological-imperatives-why-human-babies-do-not-and-should-not-sleep-alone/

Undrar hur många spädbarn Professor Wenngren nattammat själv? Har han någon aning om hur slut man kan bli under de där första 3månaderna när man ammar konstant? Hur väl man behöver sin sömn? Har han räknat med de ökade riskerna för bebisen när en trött mamma ska traska upp, ta bebisen sätta sig och amma och försöka att inte somna sittandes och tappa barnet, lägga tillbaks barnet och sedan försöka somna om själv, helst i helmörker för att inte väcka pappan och bebisen och sig själv mer än nödvändigt?
Sedan upprepa proceduren x-antal gånger varje natt. De ökade riskerna när samma trötta mamma ska orka med bebis, vardag och eventuella syskon dagen därpå? Har han räknat med hur många som måste sluta amma för att de inte får tillräcklig stimulans av närhet till barnet under natten så att mjölken sinar? Lätt för honom att säga ”lägg tillbaks barnet”. Sedan är det märkligt att det man säkert vet är riskökning, att lägga ett spädbarn i ett annat rum hela natten aldrig någonsin nämns i sammanhanget med ökat spärbarnsdöd.

Varför inte bara göra på det vis en själv tycker är bäst?
I ett upplyst samhälle förstår jag inte varför det är så OTROLIGT provocerande att en myndighet går ut med råd baserat på den senaste forskningen…. ? Alla är ju sen FRIA att göra som en vill. Men det är klart, om staten är ute efter att missleda och skada oss alla så…. 😉
Skulle vara väldigt intressant om du länkade till, eller åtminstone skrev vilka studier du menar – när du skriver att de största studierna visar på motsatsen. Dessa studier skulle vara väldigt intressanta att ta del av.
”Jag undrar verkligen vad de baserar sina moderna råd på för de största och mest omfattande studierna visar på motsatsen”

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *