Kategorier
Vardagstrams

Vi ska iallafall bygga en köksö

Åh vad vi är otåliga. Vi har tillbringar helgen hos vänner i Segersäng och passade såklart på att våldsgästa de nuvarande ägarna av vårt hus. De lät oss möblera runt, fotografera och mäta alla väggar.

Både jag och maken är nämligen inredningstokiga och planerar såklart tapeter, färger och eventuella nya möbler. Med nya menar vi såklart gamla loppisfynd som vi målar, slipar och gör om för det finns inget finare än det som är personligt och egengjort. Och jag SKA ha en rosa trappa!

Så när flyttar vi in? Inte förräns i sommar. Buhu osv. Åh vad vi längtar, vi känner oss liksom redan hemma där!

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Vi ska iallafall bygga en köksö”

haha spännande med rosa trapp..

älskar loppisfynd! men jag tillhör den kategorin som gillar när det är i original. (: jag nördar ner mig i Gysinge (de har även butik i stockholm! se länk ovan.) Min dröm är att sommarhuset från 1800talet ska ha samma känsla som det hade på 1800-talet. åh, inredning!!! <3

Åh jag är en ngutta avundsjuk att ni har ett helt hus att hålla på i! Ääälskar att göra om. Jag och mannen är också inredningstokiga och en gnutta impulsiva. Får vi för oss att det skulle kunna se nice ut med en annan färg i ett rum så är det en annan färg inom några dagar ^^ Även om det är en hyreslägenhet, går ju alltid måla allt vitt då man flyttar ändå…

Här i Tokyo är de dock stenhårda på vad man får och inte får göra, vi får inte ens göra ett hål i väggen för att sätta upp en tavla eller en krok, så himla tråkigt!

Åh, rosa trapp!! Det har jag velat ha ett bra tag nu. Är smått trött på vår trapp som är röd och gul randig (jag är skåning så det var skoj tyckte jag) som vi nu haft i tre år. Men en rosa trapp får jag tydligen inte ha :/

Ska bli spännande att se inlägg om hur ni har det när ni väl kommit iordning. 🙂

Vad jobbigt att vänta så länge! Jag vet ju att så fort vi hade ringt om huset, varit där och tittat och fått lånet beviljat så var det pang på ba. VADÅ VÄNTA I TVÅ MÅNADER? Jag förstår inte, sa man för sig själv. Varför får ni vänta så länge?

Förövrigt så fantiserar jag om en trapp som tonar från en färg till en annan, typ mellan brunt och grönt eller i regnbågens färger. Skulle vara så jävla awesome. Hade vår furutrapp redan varit målad hade jag gjort det, men nu får den vara furu.

Denna kommentar hörde egentligen hemma i förra inlägget, men eftersom jag läste inlägget och skrev kommentaren försent (när folk redan gått vidare till detta nya inlägg), så postar jag den här också.

För jag är nyfiken på hur du/ni ser på det här med vikt i ett större samhällsekonomiskt och historiskt perspektiv.

Var god läs!

—————————————————-

Utan att överhuvudtaget lägga någon värdering i övervikt respektive undervikt eller "normalvikt" heller för den delen, så vill jag ändå dryfta en sak med anledning av detta inlägg. Mer ur ett filosofiskt perspektiv liksom.

För 30 år sedan var genomsnittsvikten för svenskarna avsevärt mycket lägre än vad den är idag.

Det är ett faktum. När jag gick i grundskolan på 80-talet var det relativt ovanligt med runda eller mulliga barn, liksom även vuxna. Nu är det i vissa klasser snarare regel än undantag att barnen är mulliga. (Obs! Fortfarande lägger jag ingen värdering i detta.)

I min barndom fanns inte heller samma frossbeteende vad gäller läskdrickande och godisätande, eller överätande. Barn rörde generellt mer på sig, liksom vuxna, och matpriserna var högre, vilket kan ha bidragit till att man åt mindre och därmed inte vägde lika mycket i genomsnitt som man gör idag.

För hur det än är så är ju vikten da facto kopplad till mängden energi man stoppar i sig, och mängden energi man gör av med genom förbränning.

(Lägger fortfarande ingen värdering i vilken typ av vikt som är bäst eller så)

Så det jag undrar är (retorisk fråga): Tror vi (ni) på allvar att alla de svenskar som var genomsnittligt smalare på 80-talet (och många årtionden dessförinnan) då vara drabbade av en kollektiv vikthets som dessutom präglade hela nationen?

Det tror nämligen inte jag. Jag tror nämligen att vårt ät- och rörelsebeteende har förändrats, och att vi som svenska medborgare i takt med att vissa matprodukter har blivit billigare har börjat äta mer av dessa, samtidigt som vi rör oss allt mindre.

Om det är bra eller dåligt för var och en av oss är inte relevant just i mina tankegångar här, men det är intressant att människor hade en lägre genomsnittsvikt bara en generation tillbaka, utan att vara undernärda, lida brist på viktiga näringsämnen etc, och att vi tror att vår genomsnittsvikt idag är något slags naturtillstånd (som man då om man går på din linje, Lady D, inte ska kämpa emot för då handlar det om "vikthets").

Jag störs inte av att människor är tjocka eller smala hit och dit, men jag störs av slöseri, och jag tycker att det är slöseri att äta mer än man behöver, och bevisligen gör vi ju det eftersom vi väger mer idag.

Svenskarna äter i genomsnitt 40 kg mer kött om året per person än för trettio år sedan. För trettio år sedan klarade man sig alltså utmärkt på 40 kg mindre, men idag tror vi att vi inte gör det.

Jorden utarmas mer och mer, och sett ur det perspektivet tycker jag att vi ska fundera över varför vi äter mer än vi behöver och vad det får för konsekvenser för dels vår närmiljö, men framförallt för alla de miljarder som inte behöver ägna någon tid att diskutera eventuella sjuka ideal, utan bara kämpar för att få mat för dagen.

Jag vet att jag äter bra mycket mer än jag egentligen behöver. Jag äter för att jag behöver näring, för att det är gott med mat, men också för att trösta mig och lugna mig emellanåt. Jag har ett "unna mig"-beteende som jag delar med många andra svenskar och jag tycker inte att det är en mänsklig rättighet att få äta mer än man behöver.

Strunt i vikthetsen, jag önskar bara att vi någon gång kunde diskutera de större perspektiven.

Hade du inte en länk till en rundtur i ert hem tidigare? Med foton? Det var så mycket snyggt! Är det borttaget nu?

Svar:
det fanns tidigare, men det var de nuvarande ägarna som lagt upp det.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *