Kategorier
Vardagstrams

Jagälskar traditioner

Imorgon åker vi till Delsbo för midsommarlugn. Det blir nog första midsommaren däruppe och det är ju mest för att vi kommer vara så konsumerade av vårt nya hus att semester i hälsinge inte blir lika prioriterat. Sen så skulle ju hela familjen dit nu och inte fan ska de tro att de kan ha kul och mys utan oss? Nä verkligen inte!

Men jag skulle nog vilja införa midsommar i Delsbo som tradition. Traditioner är viktiga. Sen om de är påhittade eller gamla anors sådana är mindre viktigt, bara de är återkommande och delas av fler än typ dig själv. (och ej förtrycker nån såklart) Det är bra för samhörigheten, gemenskapen, vi-känslan, familjebanden och framförallt för barnen och med tanke på min ganska kraftigt utvecklade ”måste-ge-barnen-en-idyllisk-barndom”-neuros så tar jag alla chanser jag får till att grundlägga just traditioner. Det skapar också fina minnen för alla.

Vad har ni för traditioner i er familj? (inte bara runt midsommar alltså)

delsbo

delsbo2

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Jagälskar traditioner”

Vi har inte så mycket traditioner (dels för att vi inte har några barn än), men vad jag skulle vilja att vi gjorde som vi gjorde förra julen, att vi firar ensamma med en svensk jul den 24:e och en fransk jul den 25:e! Det var urmysigt och jag och mannen fick verkligen kvalitetstid tillsammans då vi bestämde att stänga av datorer och mobiler =)
Sen så vill jag gärna åka till svärmors familj på påsken och fira med hela min mans släkt och kanske åka till Sverige vid midsommar! =)

Min familj är läskigt fattiga på traditioner. Men vi brukar spela mycket brädspel på julafton, samt bada badtunna (antingen på jul eller nyår). Sen brukar ju morsan och moster klä ut sig till påskkärringar och åka runt och dela ut ägg till alla oss (utflugna) kids. I och för sig rätt awesome ändå.

När jag var liten brukade vi oftast fira midsommar med vänner som bodde i närheten (och som vi förvisso umgicks med ganska flitigt ändå) med andra familjer. På dagen var det dans, lekar och sång på en stor lägergård i närheten av deras hus dit vi brukade gå och dansa kring stången och så. Inför tradition att göra midsommarkrans! Det är ju huuur kul som helst! Och kreativt! Minus för pollenallergi om man råkar ha det men annars awesome tycker jag. 🙂 Av de traditioner vi hade när jag var liten är det just midsommar jag minns mest, för alla var så himla glada, man kunde GRILLA så maten skilda sig från de övriga svenska traditionella helgrätterna och så lekte de vuxna med oss barn på ett annat sätt. En annan tradition jag alltid gillade som liten var att i mitt kvarter brukade det organiseras sommarfest. Man fick själv ta med sig egen mat (eller köra knytis med flera familjer), alla lekte tillsammans och tävlade, spelade brännboll och satt ute med stora plastbord på stora ängen. Värt! Kanske en tradition att införa när ni flyttar in i villan? Lycka till med flytten!

Vi anordnar stor midsommarfest för släkt, vänner och folk i trakten här hemma. Klär och sätter upp stång och gör kransar vilket jag älskar. Mycket fika och snaps blir det haha. Vi gömmer påskägg fyllda med godis ute i trädgården under påsk (såvida det inte spöregnar, men om det är blött kan man bara lägga de i 1litersplastpåsar).
När många ungdomar blir 15 konfirmerar de sig, får en stor fest med släkt och vänner och en massa (dyra) presenter, i en okristen familj är det lätt att känna sig väldigt utanför under en sån period just i tonåren med. Vi började därför med ”nonfirmation” och utan att gå till kyrkan eller lära sig något så bjuder man in släkt och vänner för att nonfirmanden ska göra utmaningar inför vuxenlivet, ex stryka en skjorta, lösa ett påhittat korsord, laga pannkakor, raka en ballong osv. osv. Detta är superkul och en bra anledning att anordna fest och firande trots att man inte är kristen..
En annan fin tradition som jag fullkomligt älskar är när familjen (iaf de som bor hemma) går ut i skogen och plockar svamp under hösten! Jättemysigt, bra sätt att komma bort från elektronik/bilar/stad osv. (även om vi bor på en gård mitt på landet hehe) och ett mysigt sätt att lära sig om svampar, vilka som är giftiga osv. Gäller bara att ha något så när kunniga föräldrar eller en svampbok med sig 😉
Annars har vi en årlig städa-ur-vinden tradition varje sommar, mest mellan oss systrar då vi rensar gamla vinter- och sommarkläder. Det är alltid lika kul! Förr hade vi även en fika-picknick varje vår med min farmor men då hon gick bort har vi slutat med det 🙁
Jag älskar traditioner! Försöker infoga thanksgiving (mat!!) i min familj eller med mina vänner varje år (har en amerikansk pojkvän som jag kanske ska besöka just under thanksgiving med!) och jag tycker inte att traditioner är till för bara dom eller dom. Som sagt, thanksgiving kan man fira även om man inte bor/har anknytning till nordamerika, precis som en nonfirmation är precis lika bra (om inte bättre) än konfirmation.. 😉

Jag läste lite fler kommentarer som gav mig inspiration till småsaker som inte riktigt är traditioner såsom midsommar eller liknande men som verkligen har förgyllt min barndom, för det är inte julskinkan som gör julen.. Det var kul som liten för på julaftonsmorgon fick vi varsin papperskasse med fina julmotiv på (alla vi syskon hade sin egen varje år) som hade lite godis och småpresenter (lite som en strumpa som hänger vid spisen!) också brukade vi sitta om julaftonskvällen och se vem som hade flest klappar och framförallt störst! Minns att jag och min syster nästan alltid fick samma och ett år fick vi t.o.m madrasser inslagna vid granen haha. Sjukt kul var det trots att det var en så tråkig grej som madrass!
En annan mysig liten tradition var att tända ljus på gravarna på allhelgona, och framförallt lördagsgodiset! Alla fick ett litet färgglatt plastglas som vi delade upp godiset väldigt jämt i. En bit av varje till alla och om de inte var jämnt antal bitar (fyra syskon) så fick föräldrarna resten i en liten skål. Detta fick man endast äta efter lunch (eftermiddagen) på lördag och inte för sent så man skulle orka kvällsmaten! Inte nog med det har vi alltid ätit en fin middag under helgkvällarna, när man har lite mer tid att laga mat och kan göra något riktigt gott, äta ost efter middagen och någon gång i månaden en efterrätt med!
En sak önskar jag dock att vi gjort mer, ; lagat mat tillsammans! Jag har alltid varit hemma mycket under tidig kväll innan mat men har inte riktigt integrerats i köket och har litet matintresse och är rätt klumpig i köket så att säga.. Sådana saker minns man som barn!

Vi håller på att skapa traditioner. Vi börjar med midsommar hos oss med skruttets mormor och farfar. För mig är traditioner viktigt, har en liten familj och det har min sambo också. Tycker det är viktigt att vår skrutt får lite familjetraditioner 🙂

Vi har inga riktiga traditioner i vår familj längre, utom det obligatoriska besöket till kyrkogården med efterföljande middag på Allhelgona och så julen då… Julen hos oss är så inrotad att det liksom inte går att ändra nåååånting haha! Men jag gillar det, det är en trygghet.

En väldigt stor tradition i vår familj har varit att man alltid mår dåligt, oavsett det är jul, midsommar, påsk eller nyår. För att mamma alltid är aspackad, gör bort sig, glömmer saker, ligger runt med alla killar hon ser, och sen faller ihop i något hörn nånstans där man som 8-åring har fått plocka upp henne och lett henne hem.
Så traditioner är inte bara bra…
Enligt mig är det bättre med nytänk och förändringar, men det beror väl på uppväxt som sagt.

Jag växte upp med massor av traditioner. På jul samlades hela släkten hos farmor eller mormor, under påsken åkte vi massor med slalom och tog skotern upp till fjället. Hela somrarna spenderade vi i sommarstugan och levde på egen-metad abborre och utedass.
Det gör så ont i mig att jag inte kan ge mitt barn samma uppväxt. Vi bor i en hyresrätt på andra sidan landet och ingen närhet till varken släkten eller lugna sommarkvällar på sjön. Påsken håller jag dock stenhårt på. Den ska spenderas i Norrbotten med släkt och långbord och skoter och pimpelfiske.
Julen blir vartannat år här, vartannat där. Det får duga. Somrarna vette sjutton. Vi har ju inte ens semester i dagsläget, så det får vi lägga på hyllan. Men jo, jag är också sådär stenhård med traditioner. Men så är jag väldigt mycket för rutiner i största allmänhet också =)

Kan jag få föreslå två saker med den nya bloggen?
1. När man vill klicka in på någon som kommenterats blogg, alltså inte på senaste inlägget de skrev utan på deras namn (som mitt namn fast som leder till en blogg)skulle det vara väldigt bra om det öppnade sig i ett nytt fönster. För jag vill gärna vara kvar på din blogg och läsa resten av kommentarerna!
2. Det här är nog en smaksak, men när man klickade på kommentarer på din förra blogg så hamnade man på den första kommentaren. Nu hamnar man längst ner och måste scrolla upp för att följa kommentarerna i ordning.

Midsommartradition (den jag gillade, skilda föräldrar) som barn var tja, Delsbo forngård. Mamma hade alltid sin Delsbodräkt även om det var 30 grader varmt! Men det regnade väl för det mesta ändå. Har för mig att de brukade gå från kyrkan och upp men det var vi nog alltid för sena för.
Nu som lite äldre har vi de senaste åren varit med pojkvännens familj och ätit konstant en hel dag. Rätt bra det med.

Jag skapar överdrivet många traditioner med mina barn av samma anledning som du. Jag bakar samma speciella tårta till varje skolavslutning, vi har en egen speciell födelsedagssång vi sjunger på alla våra födelsedagar och julen innebär vissa heliga moment som ingen vill ändra på. Våra midsomrar saknar dock upprepande traditioner konstigt nog då vi firat lite olika de senaste sju åren, men förhoppningsvis kan vi bli konservativa även där så småningom.
Jag har en idé om att samla alla våra traditioner med recept, foton och andra beskrivande minnen i en slags familjebok. Ett slags levande dokument som hela tiden uppdateras och används i vår vardag. Att dessutom ge mina barn rediga fotoalbum,ett nytt varje år, är en kärleksförklaring till dem från mig. Förmodligen för att jag endast har en handfull foton från min egen barndom.

Jag är en person som alltid har haft svårt för förändring = gillar traditioner! Men hittills har vi inte hunnit skapa oss så många med barnet… Ny, egen familj och nu måste vi förstås komma överens om det som är VÅRT på nåt vis. Men vi är inte där än… och fan, jag har inte ens lyckats dokumentera mitt barns första år, än mindre det andra. Känns som att allt vad ”minnen från barndomen” heter kommer gå åt pipsvängen för vårt barn. Scheisse jag måste ta tag i detta!

Jag har läst din blogg ett tag nu och jag tycker att du är så otroligt inspirerande! Jag är en 19-åring som inte har reflekterat över så mycket tidigare, jag har bara anpassat mig efter ”mallen” som finns. Tack vare dig har jag ändrat mitt tankesätt, jag gör det jag vill utan att tänka på vad andra tycker och anpassar mig inte längre efter någon annan. Tack!!!

Enda tradition vi har i vår familj är julfirandet. Dock har den ändrats lite av tråkigheter (såsom dödsfall) men jag, bror och mina föräldrar firar iallafall fortfarande tsm. De senaste åren har även min sambo deltagit i julfirandet. Dessutom har vi lagt till ännu mer julfirande på vårt schema! Svärmors julfirande och svärfars julfirande (separata) finns även lagda under samma dag. Tur att alla bor i samma stad (utan svärfar då, han bor i närliggande staden).
När dottern blir äldre ska vi gradvis öka på med mer traditioner. Vill att hon ska växa upp i både svenska och finska traditioner. Måste läsa på om sånt, vet inte vad som tillhör till vilket land. På julbordet har vi massa mat från båda länderna och det är enbart maten jag vet skillnaden på (julmaten.)

Jag tycker oftast inte att traditioner är sådär skitviktiga, men förra året började min pappa lobba för att vi skulle ändra julmiddagen till oxfilé, skippa alla julklappar till vuxna (as if!)och lite andra konstigheter, jag reagerade som ett småbarn ungefär. Jag vill fan ha julklappar. Och kalkon.

Åh låter ju superbra, dina barn kommer säkert vara tacksamma i framtiden! Eller de bör vara det iaf hehe.
den enda traditionen jag kommer på just nu är en jobbig sådan; jag bor utomlands och varje gång mina föräldrar hämtar mig på flygplatsen tar de en bild på mig det första det gör.
tänk dig: du har rest i flera timmar, är grusig i ögonen, ofräsch och lite allmänt sur på allt och det första du ser i hemlandet är en jävla kameralins.
min ilska brukar synas i fotona. vilket iofs är kul i efterhand, men inte då det händer.
men jag älskar dem iaf. typ
(och du är bäst btw, förebild, idol osvosv… )

Vilka fina bilder! Idylliskt var ordet.
Själv är jag uppvuxen i en familj där en inte har varit mycket för traditioner, och jag har själv blivit nästan spyfärdig så fort det vankas högtider av alla dess slag. Jag hoppas dock att jag nu som morsa till en egen knodd skall kunna skapa egna traditioner som jag kan känna mig bekväm med själv. Tänker väl att det kanske inte behöver vara det vanliga Kalle Anka på julafton, dans kring midsommarstången, eld på valborg etc etc, för att det skall bli en tradition som vi i vår familj bär med oss. Jag tror dock att sambon (som är jugge) har en liten önskan om att vår son skall få ta del av lite kultur och traditioner från hans hemland, och det känns faktiskt helt ok. Det är ju ingenting som jag själv har negativa band till i min barndom.

Sen jag flyttade hemifrån,blev tillsammans med min kille och skaffade barn så har det inte blivit så mycket traditionsfirande av några högtider,min man är totalt anti traditioner (han skulle kunna sova igenom en hel julafton om han fick). sen gick min pappa bort för ett halvår sen efter en tids sjukdom, därför känns det lite konstigt med traditionsfirande för min del. Bara man kan hålla sams och inga fulla vuxna när barnen är med (egen upplevt trauma från barndomen)så känner jag att jag kan nöjja mig med vad det än blir av midsommaren.

Vi åker till sambons familj på Midsommar. Långt ute i den dalsländska skogen. Komplett med midsommarstång, ösregn och mygg och bad. Just nu ser vi årets midsommar bli lite annorlunda. Bredvid mig sitter en ung man i rosa pyjamas full med snor. Klockan lunch bestämmer vi oss för om vi åker, för säga vad man vill om mitt föräldraskap men släpa sjuk unge 6-7 timmar i bil gör jag inte. Då blir vi hemma.

Jag älskar egentligen traditioner men utan uteslutandet förstås, typ ”bara familjen”. Alla ska vara välkomna. Ett annat aber kan vara supandet. Socialt skålande under ansvar är ju inga problem men ofta grusas minnet av denna högtid pga fylla. Kul för barnen liksom, dessa drogade vuxna som totalt tappat intresset för barnens högtider. Mer traditioner men mindre supande, tack!

Vi har sååå mycket traditioner! Min man tycker att jag är lite knäpp ibland men jag växte upp med en så rolig och idyllisk barndom att jag vill ge mina barn detsamma. Midsommar firas alltid ute på barnens farafars gård med kossor, traktorer och dans runt midsommarstång. Jul, påsk, födelsedagar och skolavslutning firas alltid stort med hela familjen och med massa tillhörande traditioner och mycket fokus på barnen. Jag trivs med de traditioner vi har när jag ser att barnen trivs med dem och man hoppas ju så klart att de ska se tillbaka på sin barndom och tänka att de var lyckliga!

En av våra mest rotade jultraditioner är strumpan man får på julaftonsmorgon, med några paket och en påse godis. När vi var barn var proceduren enkel: mamma smög in i våra rum tidigt och hängde dem på sängen. När vi så småningom flyttade till eget inom samma stad åkte mamma (pappa är liksom för morgontrött för den här proceduren) runt på julaftons morgon och smög in för att hänga strumporna på handtaget på insidan av ytterdörren. Självklart har antalet strumpor utökats vartefter partners och barnbarn har tillkommit.
Numera bor vi lite mer utspritt, så min familj får en kasse med våra strumpor några dagar före julafton, medan lillasyster som bor i England får sin familjs skickade till sig med post. Jag älskar att kunna föra denna tradition vidare till vårt barn 🙂

Ju äldre jag har blivit desto mindre traditioner har vi kvar i familjen. Men det är väl naturligt då far- och morföräldrar är borta, släkten sprids och man har lite osv. Kan sakna alla dom gamla traditionerna dock. På julafton var mina farföräldrar hos oss då pappa var enda barnet. Morfar var hos kusinerna, men han kom på fika en kortis. Påsk, middag med kokt lax (högtidsmat i min familj). Midsommar, hos morfar, först fika och midsommarstång vid en herrgård sen grilla, vi ungar lekte burken i trädgården. Farmor o farfar var oxå med hos morfar.
Nu är det lite ändrat, har en sladdis-bror så jag kommer alltid hem över helgerna. Det är jätteviktigt att vi är samlade så att han får någon form av ”traditionell uppväxt”. Jul: vår andra bror jobbar kväll på julafton (han vill jobba!) så det blir jullunch och sen klappar, på kvällen äre film oftast Bond, läcka med julskinka, och så sover vi allt som oftast framför tvn. Juldagen: sova, äta, vila! Midsommar, picknick i parken med massa folk och stången, på kvällen trilla och sen vila.
Måste nog säga att vila, äta, prata även om det är hemma eller borta är våran starkaste tradition:P

Traditioner vet jag väl inte om det räknas som, men mamma bakar ALLTID ett särskilt bröd till jul. En heldag ägnar hon åt att baka det här brödet, en gång om året och det måste alltid finnas på julbordet. Hon bakar aldrig annars, inte ens sockerkaka, så det har liksom blivit en extra stor grej i familjen. Jag och brodern flockas när det vaknas brödbak för att få äta de första bitarna varma ur ugnen <3
Sedan har vi alltid haft spelkvällar ett par gånger om året. Det har varit jag, mamma, moster, mormor och gammelmormor, och min bror när han haft tid. Då har vi samlats hos någon av oss och spelat kortspel och fia med knuff och ätit gammelmormors pastasallad och ätit godis och spelat till sent inpå natten. Det var underbart. Nu har mormor och gammelmormor dött inom loppet av 2 år, och under den tiden har vi inte vågat försöka oss på en spelkväll eftersom de varit en så stor del av det hela. Men vi kommer nog återuppta det snart igen och säkerligen gråta en skvätt tillsammans de första gångerna.

Läst igenom kommentarerna och blir rörd av föräldrar som aktivt skaffar sig mer traditioner för att barnen ska vara glada! Det är så himla fint och jag tror verkligen att barn uppskattar det.
Dock får det mig att fundera, min sambos familj är väldigt traditionsbunden och alla i familjen utom just min sambo är så himla fasta vid sina traditioner. För mig som ”nykomling” (efter 5 år) så blir det som en kulturkrock ibland när jag inte upplever något som särskilt viktigt och så blir hans familj otroligt kränkta/ledsna av att inte ”få” göra på sitt sätt.
Samtidigt ser jag ju hur hans syskon blir glada när traditionerna går enligt planen. Men sedan blir jag så kluven i och med all prestationsångest som kommer för ”den perfekta” tillställningen. Är det värt det?
Åh, nu ventilerade jag en massa här helt opassande. Men jag kan inte låta bli att undra vad som är mysigt och positivt och när övergår det till en låsning i rutinen som är traumatiserande att ändra på? Hur ska man vidhålla traditioner och samtidigt lära sina barn att det inte är hela världen om traditionen förändras?
Mvh,
Tjej som babblar för mycket

Vi har väl haft traditioner i min familj, men jag har ofta när jag var liten avundats mina vänner som verkade ha så mycket finare och bättre (vilket de antagligen inte hade?). Men de ju ofta en hel familj, vi var mest jag och pappa, så det var nog mycket det jag ville ha, gemenskapen. Nu när vi har fått två barn och har en egen familj har jag nästan hysteriskt vilja börja införa traditioner, och säger ofta ”Det här ska vi göra varje år!” eller ”det här ska bli en tradition!”, för att barnen ska få fina minnen och roliga traditioner att prata om liksom, och kanske hålla fast vid när de blir vuxna..

Jag vill också införa traditioner i vår familj men det går ju si så där med det. Jag jobbar mest med att få svärfarmorn att inse att vi kommer fira jul hemma hos oss tills dess att barnet fyllt minst 18. Jag vill nämligen inte släpa runt på julafton, vill man fira med oss får man helt enkelt komma till oss.
I övrigt tycker jag att man ska ta alla tillfällen i akt för att fira och glädjas tillsammans med vänner och familj för det gör livet roligare att leva.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *