Kategorier
Vardagstrams

Niär så avundsjuka och bittra!

Åh kan vi inte bara sluta avfärda kritiker som avundsjuka? Det är så himla unket egentligen och det är ett billigt sätt att avsäga sig all form av självrannsakan. Bara avfärda folk som bittra eller avundsjuka så behöver en inte ta till sig nånting, inte fundera vidare eller bemöta. Lätt som en plätt men så fruktansvärt världsfrånvänt.
(Med ”vi” menar jag inte du eller du eller du. Såklart!)
(Och ja såklart finns det folk som ÄR bittra och avundsjuka, men det ska ju inte vara det första vi utgår från vid lite mothugg även om det är åh så frestande!)

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Niär så avundsjuka och bittra!”

”Du är bara avundsjuk!” är tillsammans med ”Kolla upp fakta innan du uttalar dig!” (när personen själv helt uppenbart är ute och cyklar) de argumentationsteknikerna som ger mig mest klåda och som får mig att vilja lustmörda.

Jag har alltid stört mig på det också. Varför skulle folk vara avundsjuka jämt? Nej, även om det inte ligger något bakom kritiken så lär det handla om just avundsjuka mycket mer sällan än folk försöker få det att låta som. Och, också projicering stör jag mig på att folk använder (för att låta smarta?). Får aldrig ihop det dock.

Håller med. Självrannsakan är viktigt. Också viktigt att våga kritisera det man gillar. Gå in i allt med öppna ögon osv. Och naturligtvis bör man inte förutsätta att en person är bitter eller avundsjuk så fort man får kritik.

Där brukar jag få som svar (eftersom jag själv är konsumtionskritisk och har haft samma diskussion du just refererar till mången gång)
– Men du är ju bara konsumtionskritisk för att du inte har tillgångarna, skulle du vara rik så skulle du också lyxhandla…
osv. Vilket innebär att de vidhåller min sk. avundsjuka.

Jag hatar när folk använder jantelagen eller avundsjuka som argument. När jag säger att jag är emot monarkin är det såklart jantelagen eller ”den svenska avundsjukan”, jag är avundsjuk på kungafamiljens makt och pengar. Alltså nej, lyssna på vad jag säger istället! Suck.

Sen är det ju inte ens så att avundsjuka i alla lägen misskrediterar ens åsikter. Ja, jag är avundsjuk på de friheter som män har, som jag som kvinna inte har. Ja, jag är avundsjuk på de fördelar som människor med svensk etnicitet har i Sverige och som jag inte har. Gör detta min vilja att och mina argument för att ändra på dessa situationer mindre legitima – knappast!
Min kamp mot orättvisor som inte påverkar mig är inte mer underbyggd bara för att jag där inte behöver vara avundsjuk på att andra har rättigheter som jag inte har.

Fast tror ni inte att män som är jämställdister ändå är lite avundsjuka och bittra? De bara fan vad roligt det verkar att vara feminist och bråka med allt och alla. Ååh vi vågar inte fråga om vi får vara med. Vi vill också. Men då hittar vi på en klubb som bara bråkar med feminister istället, det är nästan samma sak.. fast ändå inte. (förlåt jag är oseriös och bitter ;))

Håller med! Det är så trist att inte kunna kritisera vissa saker för att man genast tas för ”avundsjuk”. Det är också ett riktigt billigt knep att komma undan en riktig diskussion, för man totalt avfärdar personen som kommer med kritiken.

Har alltid stört mig på detta också! Självklart är det så att avundsjuka ligger bakom en del fall av kritik, men långt ifrån alla som avfärdas som det. Så jävla störigt när någon drar ”du är bara avundsjuk”-repliken. Blir fan mållös över hur korkat det är.

Jag har aldrig förstått varför folk drar till med det, det sk argumentet har inte jag använt sen högstadiet ungefär (om ens då).
En gång skrev jag ett halvvlångt inlägg på ett forum där jag vällde ut mina känslor om en situation, första svaret jag fick var ”Hen är säkert avundsjuk på dig”. Och jag satt där som ett frågetecken och undrade hur i allsin dar DET kunde nöjas som svar på det jag skrev och hur skulle det kunna hjälpa mig att enbart konstatera att personen var ”avundsjuk”.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *