Kategorier
Vardagstrams

Detär ok att vara ful!

Malin // Fnulan bävar inför att visa sig i bikini tillsammans med sina snygga och smala kolleger och jag förstår henne. Det är svårt att känna att man duger när hela samhället berättar för en att man inte gör det.
 
Så jag skriver inte till henne, eller nån annan, att hon är snygg. Jag frågar hellre om det egentligen är viktigt att vara det? Snygg alltså? Eller smal? Kan man inte bara få vara tjock? Eller ful? Och inget mer med det liksom? Gör det nåt, egentligen?
 
Inte fan bryr vi oss om människorna vi hänger med är fula som stryk eller tjocka som grisar. Det gör nämligen ingen annan heller, jag lovar. Man kan vara tjockast och fulast i hela världen och folk som tycker om en kommer fortsätta tycka om en ändå. (Och ska vi vara krassa så syns det att vi är tjocka, oavsett om vi har baddräkt eller ej. Ingen kommer bli överraskad liksom.) DET ÄR OK ATT VARA FUL! Det gör ingenting!
 
Jag tänker ofta att mina valkar bär med sig pondus och makt och när jag vågar ta plats utan skam så hjälper jag andra att våga det med. Kaxigt är det också. BADABOOM! Vi dundrar fram som amazoner. Uppkäftigt att inte be om ursäkt eller skämmas.
 
Och det ÄR snyggt att vara tjock. Ba så ni vet. Dra lite extra i valkarna, Malin, så att de framhävs ordentligt. Det brukar jag göra. 

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

83 svar på ”Detär ok att vara ful!”

Men vad menar du med att man ska få vara ful? Vems ful? Varför tycker man att någon är ful? Jag tänker att ingen är ful! Och om vi tänker att någon är ful så hänger det ihop med normen om hur man ska se ut om man är snygg. Ingen är ful!!!

Svar:
Jag tycker det finns skitmycket fula människor och ja, det hänger ofta ihop med normen. Fult är oftast subjektivt, men det finns också faktorer som är ganska generella. (proportioner, avstånd mellan ögon osv) Att låtsas om att fult inte finns tycker jag är naivt, oavsett vad man själv tänker och tycker.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Jag har ledsnat på att man alltid ska höra andra (oftast kvinnor) klanka ner på sitt utseende. Det blir som en ständig påminnelse till alla omkring att man ska se ut på ett visst sätt för att duga. Säger precis som du, om jag har några kilo plus, extra hud på magen o bristningar, kan jag bara inte ha det då o njuta precis lika mycket av stranden och solen eller vad det nu må vara som alla andra. Nej jag ursäktar mig inte längre, detta är jag och jag har rätt till att ta plats utan att ursäkta mig.

Livet är kort, o jag vill njuta utan att ständigt våndas över utseende hit och utseende dit. O som sagt, jag bryr mig inte om hur andra ser ut, så att andra skulle ha tid o bry sig om mig är inte speciellt troligt.

Helt ärligt, jag tycker faktiskt inte jag någonsin sett någon som är ful. Enda gången jag reflekterar över detta, enda gången jag tänker över det är när jag märker att jag när jag träffat en elak människa, och plötsligt kommer på mig själv med att tycka att hen är ful och tvärtom, när jag träffar en trevlig och snäll människa komma på mig själv med att tycka att hen är ovanligt söt/har ovanligt fina ögon etc. Folk frågar mig ibland om den eller den var söt, tjock, smal etc och jag har lite svårt att svara på det, jag kan mest bara relatera till/beskriva hur jag uppfattade personen (snäll, intresserad etc) Jag skulle inte vara så bra vittne för polisen… 😬

På ditt rättframma sätt beskriver du detta fenomen så fint tycker jag! Som amazoner… underbart! Och om man bara bär sin kropp eller är i sin kropp med stolthet och värdighet, oavsett hur den ser ut så blir man liksom självklar på något vis och oftast vacker tycker jag. Den där gamla klyschan om att skönhet kommer inifrån stämmer nämligen. Skit i normerna! Vacker kan man vara på många olika vis och vad är det för fel med ful och vem bestämmer vad som är vad?

Jag insåg för någon dag sedan att jag börjar gilla det jag ser i spegeln, med valkar och allt. Har alltid varit en smalis och känt mig obekväm i tjockis-kroppen. Men det är rätt spännande hur lättpåverkade vi människor är, jag såg nåt i spegeln som liknade en person som jag ser upp till, och Ta Mig Fan, jag har sånt snygg-fläsk som Lady Dahmer !

Svar:
<3
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Ja här huttrar och plågar vi oss igenom månader av snö och pina och så när det äntligen blir varmt… Så ska man inte kunna njuta för man är orolig för hur den sol och natursvultna kroppen ser ut?

Näää. Rulla i sanden, plaska i vattnet och sug in värmen 🙂

Har du sett den här tråden? http://www.familjeliv.se/Forum-4-362/m69163598.html

Blir så himla ledsen och arg när flera uttrycker att man faktiskt har nån slags rätt att "bli klar" innan någon får lov att avbryta sexet.

Någon som utger sig för att vara polis tycker inte att det är våldtäkt om man inte sparkar och slår och säger nej flera ggr (visst, så är det ju i lagens mening) och någon som säger sig vara barnmorska går på samma linje och tycker att man ska lära känna killar man ligger med innan man har sex (som att det vore nån garanti).

Signaturen Kvinna (barnmorska, sverigedemokrat och medlem i svenska kyrkan enligt sig själv)

"Har man gått så långt som till att börja hångla så tycker jag att man kan skylla sig lite själv… Och har man tillåtit att han stoppar in den, så får man nog ligga still och hålla tyst till han är klar tycker jag… Man måste tänka sig för och känna sig för och bestämma sig för vad man vill LÅNGT innan man faktiskt ligger där, och killen är helt inställd på att få köra på och få utlösning."

Saknar en debatt om det här med "gråzoner" i media.

Hej LD, och alla andra som läser detta. Detta är OT, och (något jag aldrig trodde jag skulle göra) lite reklam.. Det är ett experiment, där jag uppmanar alla att vårstäda ut någon åsikt/beteende/känsla som är negativ. Till exempel vikthetsen eller utseendefixeringen! Gå gärna in och läs, och häng på!

http://thealexsandra.blogspot.se/2013/03/varstadning-och-experiment.html#comment-form

(Och jag hoppas det var okej med lite reklam, det är för en god sak!)

Angående inlägget och att vara tjock eller ful eller både och. HATAR när folk ba "neeej du är inte tjock!" Alltså..jag vet att jag är tjock, försök inte inbilla mig något annat för att vara "snäll" (för tjock är ju = ful och ful= döden)

Jag håller på att släppa taget om att jag var smal för några år sedan och föraktet och skammen jag känner nu med den kroppen jag har nu. Vill vara neutralt eller positivt inställd till min kropp. Inte objektifiera mig själv konstant, utan vara bara självklar och existera. Samtidigt vill jag kunna känna mig snygg, eftersom det är skitsvårt att helt släppa värderingen av sig själv, och då blir det viktigt att få kunna känna så. Jag har skapat en mapp på datorn med bilder på kvinnor som på olika sätt har en kropp som jag kan relatera till. De ser olika ut, har olika former, är olika glamourösa. Det gemensamma är att jag blir glad av att se dem. Det har faktiskt gjort att jag mått mycket bättre över min kropp den senaste veckan. Jag räknar mig till det gänget nu, gänget i min mapp. Det känns väldigt bra.

Bra skrivet LD! Jag är också super-dupertrött på allt snack om att man är tjock och det är så hemskt. Min kille är en liten tjockis och han är den snyggaste killen i hela, vida världen i mina ögon! Och det är för att han har en underbar personlighet. Inte för att han bryr sig om att gå på gym sex dagar i veckan och inte äter kolhydrater utan för att han INTE gör det.

Världen är så snedvriden, speciellt i Hollywood. Där är det inte så uppseende väckande om en kändis hamnar i missbruk. Men Jävlar vilket rabalder det blir om personen (oftast kvinnor) blir Tjock!

fast nu skrev du ändå att hon är snygg typ 😛 Men ja mycket bra inlägg i alla fakk 🙂 GO LD

Svar:
Det gjorde jag väl inte? Jag skrev att det var snyggt att vara tjock. Generellt. Men ja, det kan väl tolkas så kanske. Äh, Du fattar.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Jag skäms jätte mycket över min kropp, och det spelar ingen roll hur varmt det är, jag klär aldrig av mig. Jag är tjock, och efter att ha fött fyra barn är min mage jätte ful. Jag visar mig helst inte för någon, inte ens för min partner,för jag vet att han som alla andra män vill ha en ung slank tjej med fast kropp.

Svar:
Jag tror att din man vill ha dig, oavsett hur du ser ut. Ja, han kanske tycker det är snyggare med en smal, ung platt mage men igen undrar jag; är det viktigt att vara snygg? Om din mage är ful, gör det verkligen nåt? Om din man tycker att din mage är ful, vad betyder det? Betyder det att han inte kan älska dig? Att han inte kan tända på dig? Hur är det omvända… har din man platt vältränad mage? Skulle du sluta älska honom eller vilja vara med nån annan om hans mage blev ful?
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Åh Amie jag blir helt förtvivlad när jag läser din kommentar. Jag vill bara säga att du är fantastisk som burit och fött fyra barn, fatta hur sjukt coolt det är! Hur cool du är!

Men jag håller också med dig om att det stora, STORA problemet är att vi vet att män sexualiserar och objektifierar kvinnor hela tiden. Även de män vi älskar och lever med. Det är en av de svåra sakerna med att leva i en heterosexuell relation i dagens samhälle. Feminismen har i alla fall hjälpt mig att förstå att det inte är mig det är fel på. Det är vårt mansdominerade samhälle som är problemet. Jag önskar att fler av oss självhatande kvinnor kan komma till den insikten.

Det är inte oss det är fel på.

Jag har en tjejkompis som är förbaskat snygg, men det enda hon pratar om är hur ful hon är, hur sladdrig hennes rumpa är, hur bred hennes näsa är, hur otränad hennes (platta, vältränade) mage är och det är väldigt tröttsamt i längden. För det första har det dragit uppmärksamheten till hennes komplex och tom jag har börjat tänka "ja, hennes näsa är ganska bred" och sådana saker. Och för det andra; om inte ens hennes utseende duger, vad duger då mitt till? Hon kan inte se objektivt på folk, utan tycker jag är jättesmal och fin, trots att jag gott och väl väger 25 kg mer än henne till samma längd. Det är tröttsamt att hela tiden ha sådant extremt fokus på utseendet. Jag har börjat ignorera henne så fort hon pratar om det, och sagt till henne att hon borde skärpa sig och sluta älta det. Jag blir mycket gladare om jag fokuserar på det jag gillar i mitt utseende även om jag ibland avstår från att tänka på även det. Så borde fler göra.

//Emma Hå

Bra inlägg! Som vanligt då 😉

Det är ju inte som om det är avsaknaden av fett en är vän med. Det är inte som att en bara "ska jag bli vän med en smal eller tjock? jag tar nog den smala!" (<-eller vissa väljer säkert vänner efter utseende/stil, men jag tänker att det är vanligare att ha vänner i alla möjliga storlekar som man har någon gemensamt med.)

Själv har jag varit både tjock och väldigt smal. Fulast var jag som smal (tunnhårig, insjunkna kinder, gulaktig hy..), finast är jag nu när jag är gravid och har lite hull.

S: usch, jag läste bara några sidor i tråden men blev fan illamående. Låt oss hoppas att det här får mer uppmärksamhet. Dahmer, är det här något du kan tänka dig att ta upp?

Sedan får vi absolut inte glömma men definitionen av skönhet är subjektiv. Bland oss alla finner en del människor vissa element attraktiva medan en annan del gillar andra. Klyschigt men sant!

tjock ≠ ful

Fast det är svårt att strunta i vad folk tycker. Och folk tycker ju, iallafall i min närhet. Folk kommenterar ju ständigt tjocka eller fula människor och skrattar åt dem. Vet inte om det beror på att jag är ung (22) och folk mognar med åldern men har inte träffat många som aldrig säger elaka saker om andra personers yttre.

Ja. Jag skiter i hur alla andra ser ut och det låter så vettigt så, men det kommer aldrig att försvinna ur mig, hur jag känner om det där när det gäller mig själv. Barn av sin tid, både i smått och i stort och det är väl därför det är så viktigt att ta opp’et.

Jag vet mycket väl om att det inte är fel att vara varken tjock eller ful, ändå kan jag inte låta bli att må dåligt och skämmas över att visa mig i bikini sedan jag gått upp i vikt (och jag har inte gått upp jättemycket, max 10 kg) samt när jag går ut och har en riktigt dålig huddag utan att ha sminkat bort finnarna. Skitjobbigt och jag har visserligen aldrig varit modellsnygg eller så, men när jag känner mig ful och tjock känns det fel som om det inte passar min identitet alls. Skitirriterande. Vill att folk ska tycka att jag är snygg och speciellt snygga killar, men jag har iaf vant mig av vid att använda mascara varje dag (vilket känns som att varenda kvinna använder dagligen).

Det är för övrigt världens häftigaste känsla den dagen man för första gången ser si i spegeln och fortfarande inte följer normen och ändå känner "fan jag är ju rätt snygg precis som jag är"…jag känner så, fast jag inte riktigt bryr mig, eller så kanske jag känner så FÖR att jag inte bryr mig. Jag älskar’t

jo jag vet du har rätt. man måste få vara ful om man vill. och nej ingen kompis bryr sig om om man är fet och fläskig. min bästis är riktigt fet och hon är attraktiv. har till och med lyckats fånga tio år yngre tatuerad hunk…

men fram för rätten att vara ful. och rätten att vara fet. fet är ju snyggt!

Jag har gått ner ganska mycket i vikt efter jag fått mina barn, jag gick ner i vikt för min skull, jag ville helt enkelt orka med barnen och det kände jag inte att jag gjorde innan. Det konstiga är responsen jag får nu när jag gått ner i vikt, jag får konstant höra hur fin jag är nu, att jag har så fina kläder (fick köpa en helt nu garderob då jag inte kunde ha mina gamla kläder längre) att folk som jag inte känner så jätte bra är stolta över mig och som sagt, framför allt att jag är sååå fiiiin nu när jag gått ner i vikt. Jag har aldrig fått så mkt komplimanger som nu. Och fyyy vad jag stlr mig. Jag vet att folk vill vara snälla men de är inte ett dugg snälla. Det enda det säger till mig och min omgivning är att jag duger nu när jag är smal. Jag var inte br nog förut. Jag förstår att det blir konstigt i dagens samhälle att låtsas som ingenting när jag gått ner 30kg. Men jag har aödrig kännt mig så otillräcklig som när jag får dessa "komplimanger"

Lite lustigt hur det alltid kommer sig, att när man försöker få kvinnor som mår dåligt av sin kropp pga övervikt att ha en mer positiv inställning, så måste alltid någon påpeka att hen nu mår lite dåligt av det här inlägget pga smal som en sticka. Det pratas konstant om att gå ner i vikt, överallt – i alla tidningar! Snygg är alltid lika med smal, så nej, det är inte helt plötsligt synd om någon som har en kropp som matchar dagens ideal! Och man måste kunna säga till oss tjocka att vi också är bra, precis som vi är, utan att någon tar illa vid för att hen är smal!

Du har så grymt rätt och så himla fel.

De som tycker om oss och våra vänner kommer gilla oss både tjocka och smala, och problemet med att ta av sig inför varandra ligger helt hos oss själva vilket är mycket tråkigt.

Att vara tjock är inte fint.

…vissa dagar är jag helt tillfreds med mina ca 10kg’s övervikt – vissa dagar nyper jag och drar i mina ’volangkanter’ och mår skitdåligt för att dom finns där.. Men det beror förmodligen på vilket humör jag är på…vissa dagar är jag rätt nöjd med hur jag ser ut, vissa dagar som idag – så undrar jag vart häxan i spegeln kom ifrån… Men så är det nog för många…?

+ Johan!

dessutom bryr sig folk visst om hur andra ser ut. Bara för att jag besrämmer mig för att skita i det beryder inte det att hela samhället förändras.

Folk dömer och döms. kraftig övervikt skapar associationer av dålig självdisciplin och ohälsa. Tråkigt men det är så uppfattningen i samhället ser ut.

Jag som vägt bra över 100 kg vet hur hårt dömd man blir, märktes stor skillnad i bemötande te.x när jag närmade mig 90 och började se mer normal ut. samhället och människor förändras inte bara för att jag vill det. (jag gick ned i vikt eftersom jag var ful (!) och kunde inte göra normala saker)

Om man kan vara ful kan man vara "snygg". Snygg är ofta synonymt med deltagare i te.x TopModel. Vad är då ful? normalviktig? vardaglig?

Men om vi inte hetsar barnen från låg ålder att de är så fina så kanske de inte blir så viktigt med utseende i högre ålder. Då kanske de kan springa omkring nakna på stranden utan en uns skam oavsett utseende. Våra kroppar är ju lika naturliga allihop. Förstår inte hur det har kunnat bli så hypat.

Jag blev ocksa lite ledsen nar jag laste det Amie skrev. Vad synd att du kanner sa Amie! Vad synd att det ska behova vara sa for manga kvinnor, dom kanslorna. Och jag tycker att svaren fran LD och Sandra var jattebra. Kram till dig Amie.

Något jag reagerade på när jag gick in och kollade Fnulans blogg är att den heter: "Fnulan; jag är inte tjock, jag är bara mycket kvinna."

Nu menar jag absolut inte att det är fel i sig att hon skriver så. Jag skiter fullständigt i hennes vikt. Det som stör mig är att som kvinna förväntas en alltid be om ursäkt för hur en ser ut och är en överviktig måste en definitivt påvisa pronto att det är något en är medveten om så att ingen ska behöva undra om det är så att en inte har fattat att en är fet.

Genom att hennes blogg heter som den gör tycker jag att det första hon gör är att be om ursäkt för sitt utseende, inte säga att hon är stolt över det.

Jag blir bara så urjävla less på att det ens måste komma upp.

Never stop blogging please!

Angående det som Anonym skrev om komplimanger för viktminskning;

Jag förstår precis vad du menar, men å andra sidan läste jag för ett tag sedan ett inlägg på mammafitness där Olga berättade att flera kvinnor sagt till henne att det absolut värsta efter deras stora viktminskning var tystnaden, bekanta som inte kommenterade det alls (och det antogs då bero på missunnsamhet och var alltså ännu värre än spydiga kommentarer).

Så hur ska man då bete sig mot nån som gått ner mycket i vikt? Säger man nåt positivt så kan personen ta illa upp, och säger man ingenting så kan hon ändå ta illa upp.

Instämmer med Sandra på Stökboet:

"Men jag håller också med dig om att det stora, STORA problemet är att vi vet att män sexualiserar och objektifierar kvinnor hela tiden. Även de män vi älskar och lever med. Det är en av de svåra sakerna med att leva i en heterosexuell relation i dagens samhälle."

Det går inte att komma undan kommentarer om sitt utseende som kvinna, oavsett om de är positiva eller negativa. Man utsätts för "bedömning" både bland släkt och vänner, på jobbet och inte minst om man har heterosexuella relationer.

Det är en av anledningarna till att jag lever som singel idag. Jag orkar inte längre med att bli bedömd, till och med i mitt eget hem. Mitt hem blir min "fristad" från allt det andra – hemma kan jag se ut precis som jag vill.

Jag har också slutat umgås med väninnor som bara pratar om sitt och andras utseende, smink och vikt. Jag slutade också på ett arbete där mina kvinnliga kollegor, förutom att arbeta, också lekte modevisning om dagarna och inte hade annat att prata om än dieter, kläder och smink på fikarasten.

Jag slog mig fri och jag slår mig fortfarande fri, i den mån jag kan. Min självkänsla har aldrig varit bättre och jag har slutat uppskatta mig själv, bara för mitt utseende.

Det är inte bara överviktiga kvinnor som får utstå elaka kommentarer. När jag var yngre så kommenterade man mig på både positivt och negativt sätt, tex "fan vad du är smal och snygg" eller "fan har du tjockat på dig nu?!". "Är du lika snygg utan allt det där sminket" osv.

Nu när jag har blivit äldre så gör man precis likadant. "Du ser mycket yngre ut än vad du är" eller "du har blivit så jävla gammal". Eller "fan vad smal du är" alternativt "har du gått på dig?"

Som sagt, det tar aldrig slut och man kan bara se till att skydda sig så gott man kan. En bra början är att själv sluta kommentera andras utseenden, om man nu inte vill vara lika drastisk som jag och bestämma sig för att vara singel samt byta jobb och vänner;)

Efter ett liv av komplex har jag de senaste åren när jag går ut och visar upp något som inte är enligt normen börjat tänka "Okej, 99 personer kanske rynkar på näsan eller tänker något negativt, men det kanske sitter någon och tänker "törs hon törs jag". Den personen i sig inspirerar 1-2 personer och sedan är den positiva spiralen igång =)

Om vi ska sluta utseendehetsa så är det väl dags att sluta prata om vad som är snyggt överhuvudtaget. Att istället prata om att det är snyggt att vara tjock hjälper ju ingenting. Det är fortfarande samma fokus på utseende.

Sluta bedömma folks utseende rakt av bara. Förklara inte, försvara inte, beskriv inte. Jag är så trött på utseendefixeringen att jag snart isolerar mig i en stuga i skogen.

Anna: Jag har också gått ner över 30 kg på kort tid o angående komplimanger så kan jag säga såhär; jag behöver dem

inte. För det första så vet jag att det syns för bara en blind kan missa det, för det andra så gjorde jag det för hälsan o inte för att bli snygg så det behöver jag inte heller höra att jag är o för det tredje så sänder det fel signaler till mina barn om alla säger att deras mamma är så fin nu när hon är smal.

Man får väl helt enkelt känna av människan o dess behov. Vissa vill att deras utseende uppmärksammas, andra inte.

Så jävla rätt! Och precis som du säger, det är snyggt att vara tjock! ALLA tycker inte att det är fult och ALLA tycker inte att det är snyggt att vara smal heller men det vet ju, bara det att vi måste komma ihåg det också och framför allt SKITA i det, vilket som liksom. Vi DUGER SOM VI ÄR!!!!

Måste bara tillägga att man kan ha samma komplex fast åt andra hållet. Jag brukar skämmas för att visa mig i baddräkt för att jag är för smal. Eller, brukade. Har väl växt ifrån det där lite nu, men när jag var yngre fanns det inget värre. Att jämföra sig med de tjejerna som var vältränade med fylliga bröst och som var skitsnygga i baddräkt, till skillnad från mig som såg ut som ett benrangel då.

Man borde kunna få vara stolt över sin kropp hur man än ser ut, både smal, tjock eller "normal"

http://madamehoffa.se/2012/july/ok-att-vara-tjock-men-inte-att-vara-smal-1-2.html

Anna, angående komplimanger vid viktminskning. Alla är väl olika vad man vill ha för respons för viktminskning, det jag känner spontant är väl att om man absolut vill kommentera viktminskningen så man kan bekräfta att man ser att man gått ner i vikt utan att lägga någon större värdering i det. Man kan förslagsvis säga "jag ser att du gått ner i vikt" eller "hur gjorde du" men inte hur fin man är. Jag personligen skulle nog hellre få noll kommentarer än de jag fått av många, jag har indirekt fått höra av folk att jag inte var tillräcklig förut, att jag inte dög, men nu (när jag fortfarande är exakt samma människa som innan –30kg) då duger jag helt plötsligtt men jag gick som sagt ner i vikt för min skull och inte föe omgivningens skull. Jag viöl bara inte ha kommentarer om mitt utseende eller min vikt.

Jag chockerades också över Patrik Ekwalls krönika som Zara länkade till här ovan. Så sjukt. Läste även Virtanen idag om Sveland och Josefsson och mår lite illa. Jag menar båda dessa herrar har ju en egen agenda med sina krönikor. Ekwall är visst beredd att gå över lik för att få Gerndt (dömd kvinnomisshsndlare) tillbaka i landslaget. Och Virtanen är väl också utpekad som ett typiskt "gubbslem" av div kvinnliga kollegor som han varit på. Klart han inte vill att någon nämner the g- word då..

"(Och ska vi vara krassa så syns det att vi är tjocka, oavsett om vi har baddräkt eller ej. Ingen kommer bli överraskad liksom.)"

Haha! Så sant. 🙂 Jag tycker du har vettiga tankar angående acceptera "fulhet". Och vad gäller "tjockhet" så är det något jag aldrig någonsin har förstått… Jag reflekterar liksom inte över om folk väger mycket eller lite. Jag ser sällan en person och tänker "OJ vad den där personen var tjock!". Är den där som aldrig märker om folk gått upp eller ner i vikt. Om någon påpekar det för mig kanske jag kan se det. Men det ligger inget värderingar i det för mig. Har varit ihop med överviktiga personer som mått jättedåligt över sin vikt. Och jag förstår det inte… Jag förstår det utifrån pressen från "samhället", att man hela tiden får höra att man "ska" vara smal. Men jag förstår inte VARFÖR det skulle vara viktigt att vara det. Tycker det är synd att såna tankar tar upp så mycket av människors tid och skadar deras självkänsla.

Men underbara ärliga du! Jag håller absolut med dig och tar åt mig som fan! Samtidigt som jag skriver att dom andra är så snygga så vet jag att jag har fantastiska kvaliteer som många saknar. Jag är äkta, jag är ödmjuk och jag bryr mig så otroligt mycket om mina medmänniskor. Det saknar många…

Jag tackar för dina ord (igen) och ska börja anamma det och vara stolt(are)!

Respekt och kärlek till dig!

Djungelsoda- jo men det är ju för att en stor del av befolkningen (tyvärr!) inte tänker som du och jag. Jag har hur många som helst runtomkring som bryr sig extremt mycket om vad folk väger el hur de ser ut. Folk gillar inte tjockisar. Det blev jag själv varse när jag blev överviktig efter graviditeter. Innan kände jag mig allmänt omtyckt och uppskattad. När jag blev fet förvandlades jag till någon form av loser. Ja i folks ögon. Jag var ju samma När jag blev fet började folk underskatta mig å det grövsta, märkte att många läste in negativa saker hos mig. Jag hörde t ex mer än en gång att folk blivit förvånade över mitt yrke. De tog för givet att jag var arbetslös eller hade nåt lågstatusjobb. När jag var smsl var aldrig någon förvånad när de fick veta vad jag jobbade med. Förändringen var påtaglig.. Jag har alltid fått kämpa lite för att hålla folk på avstånd för jag är i grunden blyg och lite otrygg med människor. Låter som ett angenämt problem men jag har iofta känt att folk lätt blir förtjusta i mig, väldigt mycket så. När jag blev fet tyckte jag först det var skönt att ingen ville "bli vän med mig" eller försöka flirta eller så. Sen efter några år började jag känna mig plågad över att vara så ointressant i folks ögon. Träffade jag nya människor, t ex när barnen började skolan o det var nya föräldrar så kände jag mig nästan mobbad. Jag försökte skämta och snacka som vanligt men alla bara tittade på mig som om jag var en idiot. Helt ny upplevelse att inte vara poppis! Nej jag märker verkligen hur folk inte gillar tjockisar.

Jag blir alltid lika ledsen när jag går in på din blogg. I din värld så får bara följande hyllas; att vara mullig/tjock, ha hår under armarna, klanka ner på män, äta onyttigt och "gott" etc etc. Ser någon annans åsikt annorlunda ut så är det fel enligt dig. Har du tänkt på att det finns människor som trivs med att raka armarna, klä upp sig fint och äta nyttigt, samtidigt som man värnar om jämställdhet?

Du vill ha respekt och vill inte bli bedömd av andra människor, men ändå tar du dig friheten att göra detta själv. Du är så full av dubbelmoral. Så sluta dela upp världen i svart och vitt och att lägga dig i andras val (som är viktiga för dem, inte dig) så kanske andra börjar göra detsamma mot dig.

Svar:
Du får nog komma in här lite oftare, för du har verkligen inte förstått vad min blogg handlar om.
Jag har aldrig någonsin klankat ner på män, sagt att man inte får trivas med rakat, fina kläder eller nyttig mat. Jag ifrågasätter dock normerna som dikterar detta.

Så igen; återkom gärna lite oftare och läs ordentligt.

LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Fast jag måste fråga er alla. ÄR ni så där fina människor? På riktigt? Eller bara för att det låter bra?

Jag fyller 44 år i år och fortfarande bedömer jag varje människa, blixsnabbt och utan tanke… Är hon ful snygg. Ser hon snäll/ bitschig ut. Hopplös/ spännande.

Jag kan till och med känna mej lite nöjd om jag råkar vara liiite smalare el snyggare.

Detta är ju inget jag vill ägna mej åt. Men det sitter i reflexmässigt.

Sen att jag älskar människor som är överviktiga, inte helt kosmetiskt vackra osv det är en annan sak.

Men reaktionen kommer. Å självklart möter jag den med. Inte minst på stranden."Hoppsan, inget gymmande för den där Asta alltså." Jag tror det är djupt mänskligt. Men ni… ni står alltså över allt det där?!

Imponerande i så fall. / Asta

Svar:
Jag är nog snabbare än du att bedöma huruvida folk är fina eller inte. Fy fan vilken talang jag har för att se sneda tänder, snygga kindben, vårdade naglar och allt det där jag systematiskt lärt mig att titta efter. (eller så är det detaljseende pga konstnär)
Men jag över och jobbar på att inte lägga värderingar i det. Att slå bort tankarna på en gång. Reflex som du säger, men det går att jobba bort.

Jag tror detta stämmer för de flesta av oss.

(och du, jag kan FAN SE om nån är en bitch. På riktigt. Eller ett slem. Men jag är övertygad om att det är förmågan att läsa av kroppsspråk och ansiktsminer undermedvetet. Jag har nämligen alltid rätt.)

LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Bara för att man är tjock är man inte nödvändigtvis ful. Det är uttrycket "tjock och ful" som är fel. Var för kan man inte vara "tjock och vacker"?.

Jag träffade en gång en tjej på stranden som kallades Bubbles för att hon var tjock. Hon hade ingenting emot namnet för hon VAR ju tjock. Och hon var också vacker och beundrarna satt i klungor omkring.

På vilket sätt har LD klankat ner på män? Genom att poängtera att de kan beteende sig på ett visst sätt att komma undan med det? Det är inte att klanka ner på män att poängtera orättvisorna mellan könen.

Som "Madame hoffa-En roligare mammablogg" skriver så kan det vara åt det andra hållet också.

Och ja, precis som du känner känner jag också ibland. Har skrivit det här tidigare också.

Ibland kan jag skämmas för att många i min närhet dyrkar min kropp, dom tycker den är så smaaal och fin, då kan jag börja känna mig typ skyldig. Jag börjar må dåligt för att jag vet att dom, när dom ser min kropp tänker på sina kroppar som fula.

Ibland skäms jag också för att jag själv ser mig som föör smal. =/

Fast att vara tjock är inte bra för hälsan. Det är bättre att predika för folk om att vara normalviktig är mycket bättre.

Svar:
Varför måste man vara hälsosam? Om vi bortser från att du har helt fel för vikt har inget med hälsa att göra, så har vi ingen skyldighet att vara hälsosamma. Vill jag vara tjock och ohälsosam så får jag vara det utan att nån ska komma och påpeka det för mig. Samhället fullkomligen KVÄVER oss i ”hälso”-tips och hälsopredikanter och sånt har jag och mina läsare fått nog av. Här predikar jag njutning, matlust, glädje och allt sånt som är gott och kul.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Jag brukar prata om detta (och även tänka själv) att VEM orkar och bryr sig om att spana in mina celluliter, rynkor, valkar eller bristningar, alltför många går tyvärr runt i sin egen bubbla och tänker "tänk om någon ser/tycker/tänker/noterar min/a lår/mage/rumpa/valk/whatever….." så alla går runt i sin egen bubbla och tror att alla andra lägger märke till just DERAS brister, så ingen hinner egentligen syna de andra…. tror jag.

Försöker att låta det rinna av mig. Tre täta graviditeter har satt sina spår här med, men jag får snarare kommentarer nu om hur smaaaaaal jag är trots barnen. Alltid är det något "folk" hänger upp sig på.

Jag har haft det jättejobbigt med just denna utseendefixering, jag var jämt tvungen att vara superfixad och "snygg" och när man väl kände sig ful så gick världen under… Just för att jag såg ful som någonting dåligt.

Känner jag mig ful nu så är jag ful. Och det är OK. Kan ibland känna mig rätt så charmig om håret står åt alla håll och kanter och trötta ögon om man stressat till skolan. Vem bryr sig liksom. Så började jag tänka och nu mår jag mycket bättre.

ja detta är ju ett "gammalt" inlägg men behövde verkligen läsa det. är så irriterad! hatar att jag inte blir accepterad av NÅGON i mitt hem. om de nu tycker att jag är för ful och tjock för deras smak, LÅT MIG VARA DET. tänk om jag är nöjd med min kropp? jag kanske vill vara den jag är. jag kanske älskar att vara "ful och tjock"? men tydligen så jag måste ändra på mig och helst min personlighet på köpet. det ger mig motivation till att göra raka motsatsen. lite frestande att kunna försöka bli ännu fulare och äckligare och dummare och tjockare? det skulle nog provocera dem rejält hahahha.

nej det är tur att din blogg finns LD! hur skulle man (jag) klarat sig annars? ingen genuskoll ALLS och så skulle man säkert gått runt och nedvärdera andras utseenden. hade aldrig upptäckt någon form av feminism. har nog blivit till en smartare och bättre person tack vare dig nu! bara för att de vill att jag måste anpassa mig till deras åsikter och normer.

Ja, jag kommer med säkerhet inte att få ätstörningar. men OM jag får det. blir mina föräldrar och syskon nöjda då? nej. då får jag skäll och återigen blir jag förnedrad. de blir aldrig nöjda. detta ger mig inte bättre självförtroende. det ger mig inte heller mer mod för att kunna bada och sola i bikini nu i sommar, utan att bli mobbad för sin kropp?

lustigt att mina föräldrar och syskon säger sig vara "emot mobbing". Haha. vilken ironi. att mobba sin egen unge – det är helt okej däremot. "så länge hen inte ser ut som jag vill så är det ju inte mobbing! vem bryr sig om hon mår dåligt? hon följer ju inte normen!"

bryr mig väl egentligen inte särskilt mycket. är ju van med det. jag vet att de är fullständiga idioter och deras åsikter likaså. men jag blir ändå vansinnigt irriterad på dem!

nej usch. om jag skulle ha barn (när jag är vuxen alltså) skulle jag ALDRIG behandla mina ungar på det sättet. eller… ja, jag skulle inte göra så mot någon alls.

ännu en gång: TAAACK. du är helt klart en av mina favoritbloggar. 😀

<3

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *