Kategorier
Vardagstrams

God morgon?

 
Det verkar inte spela någon roll hur länge jag sover på mina sovmorgnar för jag blir liksom aldrig o-trött. Samsovning i all ära, och mysigt som fan är det för det mesta, men fy helvete vad dåligt man (jag) sover.
 
Det ska skallas, sparkas, knäas (alltså mina pattar värker konstant) snoras, hostas i ansikte (på mig såklart, vem annars), slåss, pillas i ansikte (VARFÖR? Tamlin vill liksom hålla i mitt ansikte med båda händer), petas i ögonen (Tamlin gräver gärna med tummarna lite så där gosigt i ögonen. Han tycker alltså att det är gosigt. Inte jag.) för att sen krönas med ett riktigt uppvak av att det äntligen är morgon och ungarna har börjat slåss. 
 
Då vill man (igen: jag) bara gråta. 

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”God morgon?”

Vill du inte testa egna sängplatser till barnen då? Låter fruktansvärt faktiskt att du ska känna så 🙁 Eller att ni turas om att sova med barnen varannan natt så att en förälder åt gången får en ordentlig natts sömn tills behovet av samsovning minskar.

OT: har du löst det här?: http://mobil.aftonbladet.se/a/www/16478947 Som handbollsspelare blir jag förbannad och känner mig förminskad till ett jävla objekt. Som om damsporten inte är hånad som den är redan och objektifierad…

För mig är det så olika från natt till natt. Vissa nätter är det supermysigt och vissa nätter är det full fart på ungen (yngsta som är 4 sover med oss för det mesta, den äldre som är 6 sover i eget rum). Inatt t ex känns det som om jag knappt sovit nåt. En klassiker är att ligga och nypa mig i händerna (ouch så ont det gör!). Jag brukar lösa det genom att gömma mina händer under mig själv eller madrassen = inte skön sovställning.

Numera får vi då och då en natt utan barn i sängen (vi lägger barnen i egna sängar, yngsta kommer oftast över nån gång mitt i natten men ibland sover hon hela natten i egna sängen). Och halleluja vad skönt det är att få rå om sin säng själv! Men samtidigt kommer jag nog sakna samsovningen som sjutton när det är över…

Det du beskriver är anledningarna till att jag/vi aldrig samsov. Att ha en mamma som ALDRIG var utvilad var inte till gagn för mina barn ansåg jag personligen. Speciellt inte när jag valde att vara hemma med dem i sju år, då gällde det att vara så pigg som det gick för att kunna göra dagarna så bra som möjligt för dem.

Det du beskriver är också anledningen till att jag flyttade ut ur det gemensamma sovrummet när jag var runt 35,och ÄNTLIGEN kunde sova ostört en hel natt för första gången sedan vi flyttade ihop vid 18 års ålder…

Det är så jobbigt det där att aldrig känna sig utsövd. Vi är just nu inne i en ganska harmonisk period.

Vi har någon form av partiell samsovning. Barnen somnar i sina egna sängar (i alla fall 5-åringen som är för stor för att bäras sovande, 2-åringen får ibland somna i 5-åringens säng). Om de vaknar på natten är de välkomna till oss, men oftast så kommer det bara ett barn. Kommer det andra också så går en förälder med det till 5-åringens säng (140 cm bred).

Den lösningen fungerar förvånansvärt bra. Barnen får tryggheten med att sova med en förälder om de vill och vi sover mycket bättre för det är bara ett barn som sparkar och ligger väldigt nära. Jag tror att även barnen sover bättre, de sover i alla fall lite längre och är på bättre humör.

Men det allra bästa är att barnen börjar inte bråka det första de gör när de vaknar. De hinner bli av med det dåliga morgonhumöret (som i alla fall 5-åringen har massor av) innan de möter sitt syskon.

Resultatet är mer harmoniska morgonar till föräldrarna.

Jag är också sådär samsovit-dödentrött idag. Knodden har nyligen kommit på att det är kul att ta tag i mina bröst med naglarna och DRA. Och att peta mig i näsan när jag sover. Jag har tröttgrinat två gånger idag sen jag blev uppkörd av barnet klockan åtta. Vethurekänns.

Ann: På nätet kan man vara både psykolog och astronaut och allt möjligt 😉 Nä, nu ska vi inte vara sådana. Hoppas att du kan ta igen din sömn på dagen när barnen är på förskolan LD. Ha en fin dag!

Ja, barn är underbara, eller ibland i alla fall. Jag hoppas du sover bättre ibland i alla fall, om inte skulle jag faktiskt skippa samsovningen nu när de ändå är så pass stora. Jag kommer börja försöka få dottern att sova i egen säng fast i vårt rum när hon är kring 1 år som en kompromiss i samsovandet. Än är det inga problem men hon kryper heller inte än och det brukar vara då det blir svårt för många föräldrar, jag hoppas dock att hon ska fortsätta sitt ligga som en död sill mönster i sömnen länge till…

Förstår inte hur ni står ut, hade mitt framtida barn knipit, sparkat, grävt i mina ögon osv hade jag blivit fly förbannad. Fattar att dom är barn men jag hade inte stått ut. Hade blivit galen.

Åh jag har en örondragare här hemma. Han gör det i sömnen ibland, då har jag märkt att om jag går upp så somnar han på riktigt, så att säga. Funkar säkert inte för alla. Men jag går ut i köket, dricker lite vatten typ och går och lägger mig igen. Men ibland vaknar man ändå med örsnibbar ner till axlarna.

Okej, kanske en naiv fråga, men jag har inte barn själv än. Gräver Tamlin dig i ögonen när han sover? Är det samma med ni andra som beskriver till exempel handnypande och örondragande – är ungarna kapabla att göra detta medan de sover?! I så fall är jag både imponerad och förskräckt på samma gång.

Svar:
hhaha ja
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Samsovning är inte bara sparkande barn och trötta föräldrar för er som tror det. Vi har testat spjälsäng i omgångar men alltid gått tillbaka till samsovning. Jag tycker det är väldigt tryggt att ha mitt barn bredvid mig i sängen, jag slipper gå upp på natten och vaknar lillen till kan jag lätt få honom att sova vidare med bröstet.

De gånger han har sovit i sin spjälsäng har jag haft svårt att somna för jag legat och lyssnat till hans ljud och väntat på att han ska vakna och skrika och när man väl somnat har man fått vakna med ett ryck för att lillen vaknar och börjat skrika.

Ankis

Bra skrivet, det du listar är anledningen jag vill samsova med min dotter också. Det är tryggt att ha henne nära och höra hennes andetag. Det är också väldigt mysigt med ett sammetslent huvud som gnider sig mot mig men jag känner redan att behovet att samsova för min del börjar minska även om jag självklart fortsätter om det behövs så länge det behövs. Därför ska vi börja med säng snart.

Haha, det är roligt att läsa kommentarer från ickeföräldrar eller de som inte gillar samsovning. Det var länge sen mina barn samsov då de är stora nu, men även om man fick stå ut med en del sparkar och svett när de ligger och knôr, var det allra mest mysigt. Innan jag fick barn stod jag inte ens ut med att någon andades i närheten av mig när jag skulle sova. Nu kan jag sova utan problem med snarkande man bredvid mig. Man utvecklas!

Om min samsovande nattammande ettochetthalvtåring inte får bröstet på natten så sparkar hon mig i revbenen och skriker mig i örat. Så vi ska nog aldrig sluta amma verkar det som.

Jag sover med min femåring och det är bara supermysigt. Det enda är att jag sover inte så hårt eftersom jag verkar ha någon inbyggd lättväckthet för att se att hon är ok. Enda gr jag sover hårt är när hon är hemma hos sin pappa. Men det är sååå supermysigt att ha någon som stryker sina händer och fötter emot en hela natten i sömnen. Barn känner verkligen var man är även om de sover. När hon var mindre var de värre. Då brukade hon sätta sig upp i sömnen, ramla ihop och skalla mig 🙂

Även om det är besvärligt med samsovning ibland så känns det ändå som det naturligaste sättet att sova på. Om man ser på hur djuren gör. Jag har inga barn men kan sova mig igenom det mesta=tur för mig och förhoppningsvis håller det i sig till den dagen jag eventuellt får barn 😛 En kan ju alltid hoppas!

Alltså, tack!

Jag är inget superstort fan av samsovning av den anledningen att I N G E N av personerna i sängen sover särskillt bra. Men säger jag ett enda knyst om det till de som samsover så hävdas det direkt att jag överdriver. Att alla som samsover sover så bra och hela den där skiten.

Tack för att du visade att det inte alltid är så. För jag började fasen tro att det är något fel på oss innan vi slutade samsova!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *