Det verkar inte spela någon roll hur länge jag sover på mina sovmorgnar för jag blir liksom aldrig o-trött. Samsovning i all ära, och mysigt som fan är det för det mesta, men fy helvete vad dåligt man (jag) sover.
Det ska skallas, sparkas, knäas (alltså mina pattar värker konstant) snoras, hostas i ansikte (på mig såklart, vem annars), slåss, pillas i ansikte (VARFÖR? Tamlin vill liksom hålla i mitt ansikte med båda händer), petas i ögonen (Tamlin gräver gärna med tummarna lite så där gosigt i ögonen. Han tycker alltså att det är gosigt. Inte jag.) för att sen krönas med ett riktigt uppvak av att det äntligen är morgon och ungarna har börjat slåss.
Då vill man (igen: jag) bara gråta.
0 svar på ”God morgon?”
Hemma hos mig är männen förkylda. Så de snarkar och snorar på natten. Så när barnet kommer över så blir det stereo. Då går mamman till barnets säng och lägger sig. Mitt tips är att se till att små människor har bra och bekväma sängar. Då kan trötta föräldrar sova där, eller gäster för den delen.
Just det, du kommer säkert få en massa "bra" tips för att sluta samsova. Från folk som förstår att man faktiskt måste få gnälla ibland över saker och ting utan att nödvändigtvis känna att man vill ändra på saker och ting.
Från folk som INTE förstår.. ska det såklart vara. Nu ska jag sluta spamma dig. Från en samsovare till en annan.
Vill du inte testa egna sängplatser till barnen då? Låter fruktansvärt faktiskt att du ska känna så 🙁 Eller att ni turas om att sova med barnen varannan natt så att en förälder åt gången får en ordentlig natts sömn tills behovet av samsovning minskar.
OT: har du löst det här?: http://mobil.aftonbladet.se/a/www/16478947 Som handbollsspelare blir jag förbannad och känner mig förminskad till ett jävla objekt. Som om damsporten inte är hånad som den är redan och objektifierad…
Instämmer med psykolog-Catarina och med ursprungsinlägget.
Det är ju ingen som säger till "särsovarna" att börja samsova för att de gnäller om att de fått gå upp och natta om på barnens rum någon/ några nätter. Gnället handlar inte om att man är missnöjd med sitt val, utan att man är TRÖTT.
/Samsovare
För mig är det så olika från natt till natt. Vissa nätter är det supermysigt och vissa nätter är det full fart på ungen (yngsta som är 4 sover med oss för det mesta, den äldre som är 6 sover i eget rum). Inatt t ex känns det som om jag knappt sovit nåt. En klassiker är att ligga och nypa mig i händerna (ouch så ont det gör!). Jag brukar lösa det genom att gömma mina händer under mig själv eller madrassen = inte skön sovställning.
Numera får vi då och då en natt utan barn i sängen (vi lägger barnen i egna sängar, yngsta kommer oftast över nån gång mitt i natten men ibland sover hon hela natten i egna sängen). Och halleluja vad skönt det är att få rå om sin säng själv! Men samtidigt kommer jag nog sakna samsovningen som sjutton när det är över…
Har ni någon plan för hur länge ni skall samsova, eller kör ni på tills barnen naturligt vill sova i egna sängar? 🙂
Psykologerna: Fint att ni kan förklara det LD menar för oss vanliga dödliga 🙂
@Anonym: Vad fint att du förstår värdet av validering. Och att du kan ta del av det jag skriver till LD. 🙂
Det du beskriver är anledningarna till att jag/vi aldrig samsov. Att ha en mamma som ALDRIG var utvilad var inte till gagn för mina barn ansåg jag personligen. Speciellt inte när jag valde att vara hemma med dem i sju år, då gällde det att vara så pigg som det gick för att kunna göra dagarna så bra som möjligt för dem.
Det du beskriver är också anledningen till att jag flyttade ut ur det gemensamma sovrummet när jag var runt 35,och ÄNTLIGEN kunde sova ostört en hel natt för första gången sedan vi flyttade ihop vid 18 års ålder…
Håller med Anonym…
Psykologen/psykologstudenten verkar väldigt angelägna om att bli gillade av LD.
Det är så jobbigt det där att aldrig känna sig utsövd. Vi är just nu inne i en ganska harmonisk period.
Vi har någon form av partiell samsovning. Barnen somnar i sina egna sängar (i alla fall 5-åringen som är för stor för att bäras sovande, 2-åringen får ibland somna i 5-åringens säng). Om de vaknar på natten är de välkomna till oss, men oftast så kommer det bara ett barn. Kommer det andra också så går en förälder med det till 5-åringens säng (140 cm bred).
Den lösningen fungerar förvånansvärt bra. Barnen får tryggheten med att sova med en förälder om de vill och vi sover mycket bättre för det är bara ett barn som sparkar och ligger väldigt nära. Jag tror att även barnen sover bättre, de sover i alla fall lite längre och är på bättre humör.
Men det allra bästa är att barnen börjar inte bråka det första de gör när de vaknar. De hinner bli av med det dåliga morgonhumöret (som i alla fall 5-åringen har massor av) innan de möter sitt syskon.
Resultatet är mer harmoniska morgonar till föräldrarna.
Jag är också sådär samsovit-dödentrött idag. Knodden har nyligen kommit på att det är kul att ta tag i mina bröst med naglarna och DRA. Och att peta mig i näsan när jag sover. Jag har tröttgrinat två gånger idag sen jag blev uppkörd av barnet klockan åtta. Vethurekänns.
Ann: På nätet kan man vara både psykolog och astronaut och allt möjligt 😉 Nä, nu ska vi inte vara sådana. Hoppas att du kan ta igen din sömn på dagen när barnen är på förskolan LD. Ha en fin dag!
Ja, barn är underbara, eller ibland i alla fall. Jag hoppas du sover bättre ibland i alla fall, om inte skulle jag faktiskt skippa samsovningen nu när de ändå är så pass stora. Jag kommer börja försöka få dottern att sova i egen säng fast i vårt rum när hon är kring 1 år som en kompromiss i samsovandet. Än är det inga problem men hon kryper heller inte än och det brukar vara då det blir svårt för många föräldrar, jag hoppas dock att hon ska fortsätta sitt ligga som en död sill mönster i sömnen länge till…
Helt orelaterat, har du läst detta http://mobil.aftonbladet.se/a/www/16478947 Intressant koppling han gör… TV-serien är dålig för att karaktärerna i den är dåliga och det är feminismens fel för att feminister är dåliga. Eller nåt sånt
Förstår inte hur ni står ut, hade mitt framtida barn knipit, sparkat, grävt i mina ögon osv hade jag blivit fly förbannad. Fattar att dom är barn men jag hade inte stått ut. Hade blivit galen.
Samsovning eller ej. Jag är glad så länge alla sover. Ibland vaknar jag mitt i natten och inser att det ligger tre barn i en älghög på mig. Passa på att sov på dagen <3.
Åh jag har en örondragare här hemma. Han gör det i sömnen ibland, då har jag märkt att om jag går upp så somnar han på riktigt, så att säga. Funkar säkert inte för alla. Men jag går ut i köket, dricker lite vatten typ och går och lägger mig igen. Men ibland vaknar man ändå med örsnibbar ner till axlarna.
Men sluta att somsova med barnen då. Problem solved! 🙂
Mera OT: I drygt en veckas tid får jag följande meddelande när jag försöker komma in på bloggen:
Skadlig webbplats blockerades:
http://static.bambuser.com/r/img/logo_alone.swf
Att klicka direkt på inläggen via Bloglovin går däremot bra. Har funderat om felet finns i min ända men det är inget problem på andra bloggar, så jag tänkte ändå kommentera det om någon annan vet vad som är fel.
Tänkte att du kanske skulle gilla denna fina nyheten eftersom du älskar idrottvärlden så mycket: http://www.aftonbladet.se/sportbladet/handboll/article16478947.ab . Fick mig att vilja spy iaf.
Okej, kanske en naiv fråga, men jag har inte barn själv än. Gräver Tamlin dig i ögonen när han sover? Är det samma med ni andra som beskriver till exempel handnypande och örondragande – är ungarna kapabla att göra detta medan de sover?! I så fall är jag både imponerad och förskräckt på samma gång.
Samsovning är inte bara sparkande barn och trötta föräldrar för er som tror det. Vi har testat spjälsäng i omgångar men alltid gått tillbaka till samsovning. Jag tycker det är väldigt tryggt att ha mitt barn bredvid mig i sängen, jag slipper gå upp på natten och vaknar lillen till kan jag lätt få honom att sova vidare med bröstet.
De gånger han har sovit i sin spjälsäng har jag haft svårt att somna för jag legat och lyssnat till hans ljud och väntat på att han ska vakna och skrika och när man väl somnat har man fått vakna med ett ryck för att lillen vaknar och börjat skrika.
Ankis
Bra skrivet, det du listar är anledningen jag vill samsova med min dotter också. Det är tryggt att ha henne nära och höra hennes andetag. Det är också väldigt mysigt med ett sammetslent huvud som gnider sig mot mig men jag känner redan att behovet att samsova för min del börjar minska även om jag självklart fortsätter om det behövs så länge det behövs. Därför ska vi börja med säng snart.
Skickar en kram!
Haha, det är roligt att läsa kommentarer från ickeföräldrar eller de som inte gillar samsovning. Det var länge sen mina barn samsov då de är stora nu, men även om man fick stå ut med en del sparkar och svett när de ligger och knôr, var det allra mest mysigt. Innan jag fick barn stod jag inte ens ut med att någon andades i närheten av mig när jag skulle sova. Nu kan jag sova utan problem med snarkande man bredvid mig. Man utvecklas!
Sovmorgon? Vad är det? Går det att äta?
Om min samsovande nattammande ettochetthalvtåring inte får bröstet på natten så sparkar hon mig i revbenen och skriker mig i örat. Så vi ska nog aldrig sluta amma verkar det som.
Jag imponeras av dem som lyckas samsova. Jag skulle aldrig fixa att sova tillsammans med mina barn. Nu har jag visserligen fyra stycken, och jag vet inte hur vi skulle få plats allihop, men bara en av dem är jobbig nog att ha i sängen. Att en sån liten kan ta sån plats, haha!
Jag sover med min femåring och det är bara supermysigt. Det enda är att jag sover inte så hårt eftersom jag verkar ha någon inbyggd lättväckthet för att se att hon är ok. Enda gr jag sover hårt är när hon är hemma hos sin pappa. Men det är sååå supermysigt att ha någon som stryker sina händer och fötter emot en hela natten i sömnen. Barn känner verkligen var man är även om de sover. När hon var mindre var de värre. Då brukade hon sätta sig upp i sömnen, ramla ihop och skalla mig 🙂
Även om det är besvärligt med samsovning ibland så känns det ändå som det naturligaste sättet att sova på. Om man ser på hur djuren gör. Jag har inga barn men kan sova mig igenom det mesta=tur för mig och förhoppningsvis håller det i sig till den dagen jag eventuellt får barn 😛 En kan ju alltid hoppas!
Kanske dags for lite Mammasemester? 🙂
Alltså, tack!
Jag är inget superstort fan av samsovning av den anledningen att I N G E N av personerna i sängen sover särskillt bra. Men säger jag ett enda knyst om det till de som samsover så hävdas det direkt att jag överdriver. Att alla som samsover sover så bra och hela den där skiten.
Tack för att du visade att det inte alltid är så. För jag började fasen tro att det är något fel på oss innan vi slutade samsova!