Kategorier
Vardagstrams

Jag har jobbat för det här

 
När jag och Oskar blev tillsammans så blev han ganska precis arbetslös. Företaget han jobbade för gick i konkurs och Oskar lämnade Stockholm, åkte hem till mig och återvände först när vi båda kommit överrens om att flytta dit tillsammans. Han räddade mig inte. Jag är inte den fattiga prinsessan som levde med det fula elaka trollet (mitt ex) som Oskar, den rika prinsen kom och förde bort. Jag tog mig själv ur en nästan sju år lång relation full av hat, hot och våld och ett halvår av hemlöshet. Jag. Själv.
 
Och jag jobbade hårt för att komma dit jag är idag. Jag.
 
Men tillbaka till början. Vi levde på soc ett tag i Hudiksvall innan vi flyttade till Stockholm och Oskar fick ett jobb på sina bröders företag. Han hade en löjlig lön (16000 brutto) och vi bodde i en sunkig tvåa på Brännkyrkagatan i Zinkensdamm. Sovrummet använde vi inte för det var täckt med mögel så pass att tapeterna hade lossnat från väggarna. Men fy fan vad mysigt det var. Ja, alltså inte mögelrummet men livet. Vi lyxade till det med varsin veggierulle nere på korvkiosken och en varsin cola varje kväll och tyckte att vi var rika.
 

 
Det tog ett tag innan jag fick jobb. Tricket var att sluta använda mitt blattenamn och istället kalla mig Blomberg. Vilken skillnad. Helt plötsligt blev jag kallad på intervjuer. Jag började jobba deltid med autistiska barn och sen fick jag till slut heltidsjobb på förskola.
 
Vi fattade att vi inte riktigt kunde bo som vi gjorde, men alla lägenheter till salu var dyrare än vi hade råd med. Till slut ramlade vi på ett nybygge med önsketänkande kostnad och skrev skräckslagna på kontrakt. En trea för 1.2 miljoner men handpenningen fick vi spara ihop själva. Och det gjorde vi. VI. Tillsammans.
 
 
Under lite mer än ett år så jobbade vi rövarna av oss och lade undan nästan varenda krona. Vi levde på tomatkross och makaroner (men oj vad goda grytor jag kunde laga. Om ni inte är rädda för socker, prova att ha i apelsinjuicekoncentrat i tomatsåsen nästa gång. Och kanel. Man måste ha kanel) och det gick det med.
 
 
Sen kunde vi äntligen flytta in i vårt första EGNA hem. Tomt på möbler visserligen men vi var ju ganska bra på det där att spara och vi hade två löner och inga barn, inga ansvar, inga worries.
 
Så vi fortsatte jobba och fortsatte spara. Vi jobbade och sparade till bröllopet och till ringar. Vi jobbade och sparade sparade till möbler och fyllde hemmet. Vi jobbade och sparade till fina onödiga saker. Vi jobbade och sparade och skapade ett liv. Och så blev jag till slut gravid också. Och jobbade tidiga morgnar och sena kvällar och till och med hemifrån (veckoplanering) i svår smärta ända fram till sista månaden då jag tacksamt blev sjukskriven. Och arbetslös. 
 
And the rest is historia som man säger. Jag födde Ninja började blogga och nu är jag här. Men säg inte att jag levt på min man eller suttit på min rumpa och fått allt serverat, för det är helt enkelt inte sant!
 
Slut.

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Jag har jobbat för det här”

Fattar inte varför du måste "försvara" dig hela tiden?, tror människor på allvar att du har levt på din man hela livet eller vad har jag missat??

Härligt jobbat utav er båda att komma dit ni är idag och extra stort credd till dig som har världens bästa blogg.

kram

Fint och väldigt bra inlägg. Hade verkligen inte uppfattningen om dig att du var en som sittar och väntar på att bli räddad, tyvärr har jag blivit sån. IOch det gör mig så jävla ledsen. Jag VILL kämpa. Jag VILL jobba som fan och spara pengar till ett boende som är mitt eget, som är på riktigt och inte bara tillfälligt. Men jag är nog itne så stark som du. Jag är svag och för påverkad av alla som sagt att jag är värdelös. Jag lyckas inte hitta ett jobb, fast jag söker och söker. Mina handleder är paj så jag kan inte söka i vården eller städ(det var det som gjorde sönder dem) men så mycket annat. Inte ens som telesäljare får jag svar, och det knäcker en. Ibland orkar jag verklgien inte, jag önskar verklgien någon kunde rädda mig. FAst jag vet att det inte kommer hända. Arbetsförmedlingen och jobbcoacher gör inget, har varit hos arbetsterapeut också men det var ju bara rent båg. Jag vet att det är jag som måste rädda mig själv, men hur mycket orkar man kämpa när man bara blir motverkad? När man bara ser sig själv som misslyckad och värdelös och ingen arbetsgivare vill ha en…

shadaim12: Det har varit en del sådana kommentarer, ja.

Usch, usch, usch. Fan vad era liv ändrats sen dess! Bra jobbat! Kul att få höra om hur livet var för dig tidigare och jämföra med vad du skriver om det liv du har nu. Känns uppmuntrande 😀 När flyttar ni till huset? Maj?? LÄNGTAR EFTER FLYTTINLÄGGEN!

Svar:
Vi flyttar i slutet av Juni. 🙂
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Fan vad bra ni är! Ni, båda två! Ni är fina människor. Det är tråkigt att folk känner ett tvång att försöka sticka åt dig genom att påstå att du lever på Oskar. Jag vet inte varför folk känner att de måste göra så. Försöka underminera dig liksom? Ens om det hade varit så att det var så det var, vad fan spelar det för roll rent utsagt? Idiotmänniskor.

Kram på dig 🙂

Men vad i helvete var det för värd som FICK hyra ut den tvåan till er? Jag förstår helt och hållet att ni tog, den, det skulle jag också gjort, men att det får hyras ut sånt är bedrövligt.

Svar:
Stockholmshem
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

bra jobbat!

Fast.. det herer barn med autism. autistiska barn det är ungefär som fina barn …. man ar autism. man är det inte.

Svar:
asså jag vette fan om man kan separera autismen från barnet? Kanske ur vissa perspektiv, men ur det jag jobbade (med son-rise) så var det viktigt att se barnet som autistiskt, inte som drabbad av nåt eller separerat från sin autims.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Bra skrivet och bra kämpat! Spara till handpenning är inte illa pinkat, undrar om vi någonsin kommer lyckas med det… Och som någon ovan vill jag också lägga till: varför ska du behöva försvara dig? De som klickar in sig på din blogg tycker uppenbarligen att du har lyckats med något, om inte annat så att uppröra – det kan man inte (bör man inte) klanka ner på.

Jag fick för övrigt mina första riktigt jävliga kommentarer på min blogg igår, när jag skrev om hat utifrån att Maria Sveland just släppt boken Hatet. Ungefär sju långa uppsatser skit om hur hemsk och inte frisk jag är som tycker att det existerar kvinnohat osv (de flesta kommentarerna fick hamna i skräpposten). Du kanske har skrivit inlägg om det innan (jag har bara läst en månad), men jag skulle gärna få lite tips/coachning i hur man hanterar hatiska inlägg på bloggen (kanske kan du länka till ett gammalt inlägg om du skrivit om det? Eller svara något kort när tid finns…) Enbart blocka personen? Göra något annat? Vill inte censurera mig själv.

Svar:
Blocka och radera kommentaren. Låtsas som du aldrig läst den. Tysta hatet.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Folk orkar verkligen. Jag har också slitit i mitt anletes svett i mina dagar, men folk får då de dummaste saker. Om det inte vore för avslöjande skulle jag berätta om alla saker jag var med om under min tid som chef och alla dumheter folk kom med då. Det är då sannerligen skillnad på att vara self-made man och self-made kvinna. Jatackarja.

Tack för hjälpen förresten med hur man prenumererar på bloggar. Jag har börjat blogga igen efter ett par års uppehåll så jag behöver lära mig allt om att blogga igen.

Klart som fan att du har jobbat för det här. Saker händer inte bara (förutom i Hollywoodfilmer) de är resultatet av hårt slit och medvetna val. Det är inspirerande och hoppingivande att höra din historia. Tack för att du delar med dig.

Att se en människa som "autist" som om det vore ett eget folkslag är att dehumanisera tycker jag men det är ju en helt annan diskussion.

Svar:
Det håller jag verkligen inte med om. Jag tycker däremot det är att osynliggöra personen när man envisas med att se denne som fången i eller drabbad av sin autism. Har man autism så har man, det är en del av en. Man ÄR autist.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Jag gillar att du tycker att 16 000 är löjligt låg lön. Ungefär samma vad jag hade när jag jobbade inom handels (till och med var min lön något lägre). Så här i efterhand tycker jag också att den var löjligt låg, men då tyckte jag att jag var stenrik, haha.

Men orka, har aldrig hört folk eller läkare säga "barn med autism"… Har man autism så är man autistisk. Och autistiska människor är lika mänskliga som andra och hittar inget i LDs text som säger något annat så jag fattar inte hur de anonyma kommentarerna tolkat texten.

Usch vilken nasty lägenhet, att de kunde hyra ut den! :O Jag och min man ska börja spara ihop till en renovering av köket 2014! Kommer bli tufft, men helt klart värt det i slutändan.

Ps. testa att ha i kakao i tomatsåsen också 🙂 Det är gott med det också + kanel 🙂

Oh vad jag tyckte om detta inlägget. Vilken kämpe du är.

Klokt men även roligt att se mer av ditt liv. Man kan ju inte hjälpa att bli nyfiken då du inte är så jätteprivat. Mer sånt!

Intressant läsning, men inte så mycket nyheter för oss som gjort oss besväret att läsa HELA bloggen. 😛 Dock är det trist att du känner ett behov av att försvara dig mot (enligt mig) illvilliga tyckare.

Svar:
äh, jag tänker att det kan vara intressant att läsa för alla här. Inte bara kritikerna. Jag skriver sällan om mit eget liv på det här sättet.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Jag "måste" också försvara mig ganska ofta då en del tycker att jag "snyltar" på min sambo, för att han jobbar & jag är hemma med VÅRA fyra barn. För att slippa långa dagar på dagis & fritids & för att vi har valt detta. Han vill jobba, jag vill vara hemma. Och hade inte jag varit hemma så hade han aldrig kunnat jobba som han gör. Jag sköter allt här hemma, alla som har ett hem OCH barn vet vad det innebär. Och då ingår det förstås presentinköp till högtider, kompisars kalas osv, klädinköp, planering kring skola & möten, logoped, vårdcentral, tvätt, städning, matinköp, betala räkningar etc etc. Men ja, jag snyltar ju bara.. 😉

Åh – jag känner igen mig lite granna. När vi blev tillsammans gick vi i gymnnasiet(7 år sen nu) och när vi gick ut var vi båda arbetslösa och så inne h-vete fattiga…vi gick på soc samtidigt som vi jobbade och praktiserade omvartannat. Tillslut fick jag ett jobb och vi flyttade – in i den första lägenheten vi fick tag i – en skitlägenhet i största ghettot i norrland typ. Och dyrt vare – och vi fick leva på min lilla lön på 11 000 kr med utgifter på ca 8 – 9000 varje månad. Så vare i ca ett år – innan vi beslutade oss för att flytta igen – en finare lägenhet närmare stan…Jimmy fick tillsut jobb. och jag har fått löneökning xD

f*ck jag hade mer att skriva xD Jag får väl ut på en lön efter skatt ca 16 – 18.000(jobar mkt ob) och han får ut kanske 12 -13000 – nu planerar vi hus 🙂 När vi får vårt drömhus och en liten på väg är vårt liv perfekt – jag och min kille vet inte vad vi vill jobba med ännu så nu kommer bilda familj och trygghet först för oss 🙂

Men hallå, menar du att folk med utländska namn på något sätt skulle bli diskriminerade på arbetsmarknaden??? Det kan inte stämma, för Jimmie har sagt att alla icke-svenskar får alla våra jobb.

ps sarkastisk

jag har aldrig tvivlat. men varför skrev du inte detta från första början? ibland känner jag att du är så öppen för diskussion att du glömmer (eller undanhåller för att hålla igång dsikussionen?) när kombatanterna faktiskt har fel..? jag tycker debatten som har varit hade kunnat bli intressant, men i stället har den förts av puckon på en så låg nivå att du har behövt försvara dig i inlägg efter inlägg, som puckona sen ändå inte har fattat.

och OMG, stockholmshem?!

Svar:
Jag har skrivit om detta förr.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *