Kategorier
Vardagstrams

Maten var jätteäcklig men Cissi lovade att kompensera med en kväll på Fridays.

Nej jag var inte bakfull igår trots någorlunda mängder av öl kvällen innan. 
 
 
Cissi fyllde alltså 28 år och ställde till med brakfest. Hela familjen var där och en massa massa massa andra. Maken blev lite upprörd när det började drälla in folk och fnyste lite fördomsfullt att ”nä nu kommer alla stureplansmänniskor” och jag ba… ”vardå?” varpå maken tittade noggrant omkring sig för att konstantera att ”Nej, nu förhastade jag mig’’. Det visade sig senare att han stått ute och rökt en sväng och Pontus, där festen höll till, ligger precis vid Stureplansgallerian. Han blev nog förvirrad för en stund.
 
(Innan nån hetsar upp sig så kan jag förklara att min man vet att det finns massvis med trevliga stureplanare, men generellt brukar vi ha lite gemensamt med välställda moderater om man säger så. Major kulturkrock osv.)
 
Festen var iallafall kul även om jag är lite socialt skygg och inte vågade gå fram till alla de jag ville gå fram till. Ja, förutom världens bästa Hanna såklart.
 
 
Jag hade dock tur att det fanns roligt folk som vågade komma fram till mig och säga hej istället. 
 
 
Familjen Blomberg. Inte sticker jag ut va? 
 
 

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Maten var jätteäcklig men Cissi lovade att kompensera med en kväll på Fridays.”

Du har säkert svarat på det jag kommer fråga nu någon tidigare gång, men hur kommer det sig att du inte vågar gå fram till folk är folkskygg?

Jag har alltid ansett dig som någon med både självkänsla och självförtroende, men jag kanske har fel??? :S

Svar:
Jag vet inte. Jag vet ju att alla tycker om mig när de väl träffar mig och jag vet att jag är charmig och trevlig. Jag har inga problem med självförtroendet på den fronten. Om nån har en teori så vore det intressant!
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Hej! Skäll inte på mig nu alla , för jag ska öppna mig lite !

Skrev häromdagen att jag tycker att du sått ett del i min hjärna och att jag börjar tänka annorlunda . De är ju så klart svårare i praktiken . Jag läste ditt inlägg nu och tänkte " wow va hon och hennes man är häftiga " ni sticker ut , klär er som ni vill .

Nu till erkännandet : ska jag på en ex en fest så måste jag ( enligt mig själv ) vara snyggast , vackrast osv annars mår jag så dåligt , står på toaletten och får ångest och går hem . De pinsamt men detär sant , har att göra med all bekräftelse jag fått för mitt utseende , det har lätt till att jag har enorma krav på mig själv .

Hur ska jag börja ? Känner någon igen sig ? Hur gör man ..

Kram /V

V- när jag fick upp ögonen för den hets kring utseende och bekräftelse som jag stressat med inför festligheter förr, så blev det till att ta det i små steg. Började med att tänka bekvämnt- hur många gånger hade jag inte gått på fest i kläder som var för trånga/tighta/ge kolikont i magen ex strumpbyxor (men framhävde mig som "smal"), eller i något jag inte tyckt varit snyggt/bekvämt men som jag vet andra uppmuntrar? Sen har det blivit i fler små steg för att minska stressen kring just utseende i samband med fest. Lycka till!

Trist. Men då vet alla nu att om man skall bjuda dig på mat så skall man bjuda på typ pannkaka istället för att köra "Halv åtta hemma hos mig"-stuket.

Svar:
närå, jag gillar rolig mat och äter det mesta, Både jag och maken är matlagningsintresserade och lagar ofta middagar ihop med vänner osv.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Har egentligen inte med inlägget att göra men jag känner att jag måste ha lite pepp här tror jag.

Kom på idag hur vanligt det är att höra hur ens tjejkompisar (nej faktiskt inte hört en enda killkompis göra samma sak) be om ursäkt för sitt utseende. Det är håret som är oborstat för man hade bårttom, man har en "sunkig" tröja på sig för att… man är osminkad och ber om ursäkt osv. Ja, en hel massa ursäkter för hur man ser ut och inte ser ut. Väldigt tragiskt kom jag på mig själv att tänka… att man liksom ber om ursäkt för hur man ser ut? Som om det ska ha någon som helst betydelse?

Kom på att jag själv är likadan, så idag tänkte jag utmana mig själv nu när jag och en kompis ska på IKEA. Jag tänkte gå som jag är, i mjukisar och allt och inte be om ursäkt för det eller ha dåligt samvete för att jag faktiskt är ganska… ja ful och sunkig? Men gud vad det tar emot egentligen… mer än vad jag trodde. Det är inte så att det inte är kläder jag brukar ha heller (bor i det hemma) och kläderna är faktiskt rena (och gudomligt bekväma!). Men det känns så "fel" att gå ut och vara ful bland folk…

Vet inte egentligen vad jag ville med den här kommentaren, en spark i baken?

Det är okej att vara ful, även som tjej… kom igen nuuuuuuu… *peppar mig själv och går ut*

Jag var på Pontus en snabbis i fredags och in kom en tjej jag kände igen. Stirrade och kom på att det var din kompis Cissi (som jag bara känner igen pga din blogg) Sorry för dum-stirrandet Cissi! 🙂

Och när jag kände igen henne började jag kika efter dig ifall du skulle vara i närheten. Har många gånger tänkt att du vore så intressant att prata med, men sen kom jag på att jag iallafall inte skulle våga gå fram 🙂 Hoppas ni hade en trevlig kväll trots äcklig mat.

Det må låta konstigt, men när jag ser dig (på bild, har ej fått förmånen att se dig irl) vill jag bara som ung tjej typ krypa upp i din famn, du ser så varm, klok och förstående ut…

En fråga bara… Jag hade för mig att du var veggie, men sen såg jag på twitter att du skrev typ "man är fan inte vegetarian om man äter fisk" men du äter ju sushi etc..? Är du eller ej?

Hm.. ja det är ju så att självförtroende handlar om tilltron på vår förmåga att prestera medan självkänsla handlar om vad vi tycker om oss själva.

Så det kanske helt enkelt är så att du har lägre självförtroende men faktiskt bra självkänsla. I alla fall i en del situationer då alltså givetvis.

Men vad fick ni att äta?

Själv äter jag ofta på Pontus och tycker det är fantastiskt.

Svar:
nån halvrå fisk med tryffelsmörstänk och rotfrukter och potatismos. Carpaccio eller vad fan det heter samt nån gummi-pannacotta.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Hade Cissi betalfest på sitt kalas, isåfall ok att kommentera maten, men om Cissi bjöd så är det väl lite ohygsat att uttrycka sig så om maten? Keep up the good work!

Svar:
Jag har inga problem att vara ärlig med cissi och hon har inga problem med min ärlighet. Alla andra gillade maten.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Hej Lady Dahmer!

Eftersom jag ibland tänker några varv extra när olika debatter drar igång (och därför ibland hamnar i diverse filosofiska funderingar en bit ifrån ursprungsdebatten) så undrar jag nu angående det tidigare "det är okej att vara ful"-påståendet och den ännu tidigare "vi borde inte våra bekräfta våra barn eller varandra utifrån utseendet"-debatten:

Klär du upp dig när du ska gå på fest, exempelvis den fest du berättar om här i inlägget? Gör du dig medvetet fin (finare) på något sätt? Jag ser att du har sminkat dig och satt upp håret på ett sätt som i mina ögon är fint, och det ser ut som att du har ansträngt dig. Stämmer det? För vems skull gör du i så fall detta, din egen eller festföremålets (för att hedra tillfället och födelsedagsbarnet så att säga) eller för någon annan eller något annat skäl? Är det fel? Om det är ok att vara "ful", är det då inte okej att vara "fin"? Hur tänker du?

Svar:
Varför skulle det inte vara ok att vara fin? Jag har aldrig någonsin sagt att det är negativt. Det negativa är vad det för med sig. I form av recensioner och kommentarer från omgivningen. Om jag gör mig ”fin” så borde jag kunna få vara just fin utan att det ska kommenteras till förbannelse.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Fast EVA, hade du på riktigt tagit illa upp om du bjöd dina typ..30(?) vänner på mat och typ 5 eller kanske till och med 10 av dom ogillade maten?

Är inte det bara ett bevis på att dina vänner då faktiskt är människor?

Hade jag stått och slitit med maten hela dagen hade det kanske inte varit det roligaste att höra dock men så är inte fallet nu.

Vi ÄR ju olika så det är ju fullt naturligt att inte alla kan gilla maten.

Hej igen.

Fast då undrar jag var man drar gränsen. Borde vi då överhuvudtaget bekräfta varandra?

Finns inte risken att man faller i omdömesfällan även om man bekräftar inre egenskaper eller egenskaper som till synes inte är ytliga, typ till barnen: du är en bra och viktig person med många fina egenskaper-du är snäll, du är påhittig, du är stark mm (dvs i stället för "vad fin du är")?

Även vid denna typ av (visserligen positiva och kanske mer politiskt korrekta) bekräftelse ligger en form av värdering/recension av mottagaren?

Vad tänker du och alla ni andra om detta?

Obs! Jag vill inte sätta dit någon, inte alls, men jag tycker att det är intressant att fundera över varför vissa egenskaper och personlighetsdrag är mer okej att bejaka och bekräfta.

Även om man bekräftar något så harmlöst som att någon är snäll (en god egenskap hos barn och vuxna, att de är snälla mot sina kamrater exempelvis), så kan det i förlängningen leda till att vissa barn tror att hela deras existensberättigande ligger i att de alltid ska vara på just det sättet.

Precis som vissa barn tror att det viktigaste i hela världen är att vara fina.

Slutsats: det finns flera sätt att värdera och recensera varandra på än bara de ytliga, och de andra mer subtila kan vara farliga för självkänslan de också.

Svar:
det är skillnad på att bekräfta och recensera. Och vissa recensioner påverkar mer än andra, det har med sammanhang att göra. T.ex så är vår kultur väldigt utseendefixerad och den sortens ”bekräftelse” får vi hela tiden, varje dag, från dagen vi föds till dagen vi dör. Medan nån annan slags bekräftelse inte är del av samhällsnormen på samma sätt och således inte förstärker rådande normer. osv.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *