Kategorier
Vardagstrams

Vemär empatisk egentligen?

Jag tycker (en bra dag) att alla människor har rätt till liv, även de som gör hemska saker. Därför är jag t.ex rabiat motståndare mot dödsstraffet och andra barbariska metoder som används runt om i världen på fångar och brottslingar samt en stor förespråkare för rehabilitering och fångvård. Med betoning på vård. Jag tror inte på hämndlystnad, straff eller vedergällning även om jag vid svaga ögonblick kan känna sådana känslor. 
 
Visst, nu så spekulerar vi bara för ingen vet hur en reagerar i en situation där det gäller liv och död men det är ett intressant filosofiskt dilemma. 
 
För mig är det helt otänkbart att låta en människa dö om jag kan göra nåt för att förhindra detta och jag tycker snarare att de som resonerar tvärtom är störda. Stå och se på när en människa dör? Rulla tummarna och ba känna sig nöjd liksom? Hur är man funtad då egentligen? 
 
Sen behöver man inte hålla med om det jag säger, men att bli förbannad och gå till personangrepp mot människor som värnar om andra människor är ju vansinne.

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Vemär empatisk egentligen?”

…och detta kommer från en människa som anser att abort är det bästa hon gjort?

Jag är av samma åsikt som du…fast "på riktigt" då och inte enbart då det passar mig.

Svar:
fast det är verkligen inte samma sak. lol
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

håller med dig! även om vissa människor säkert kan verka förtjäna att dö så tror jag inte att det är ett beslut som "vi andra" kan ta. Även om någon har gjort fruktansvärda saker, vem kan säga "du borde dö" och sen faktiskt döda den personen? det enda man kan göra är att skydda sig mot farliga personer, men ingen har rätt att ta någon annans liv…

Siobhan: Jag tycker verkligen att dödsstraff och abort är två helt olika saker och inte samma debatt. Dödsstraff är till för att knäppskallar ska njuta av andra "onda" människors död som någon form av kompensation och straff för ett brott de begått. Abort är aldrig lätt och det finns tusen olika anledningar till varför det görs och varför det behövs.

Fast för mig är helt otänkbart att låta NÅGON dö om jag kan göra nåt för att förhindra detta. Men måste man välja så skulle jag alla gånger välja den jag gillade mest. Jag gillar inte Breivik.

Och de som väljer Breivik, de är ju också störda för de står och ser på när en hund dör. Rullar tummarna och känner sig nöjda. Hur man än väljer måste ju någon dö. Du får det att låta som att alla som inte är människor inte bryr sig om sina liv, inte lider, inte känner. Att det är hemskt att låta människan dö men ett nödvändigt ont att låta hunden dö. På vilket sätt skulle en hund inte kämpa lika mycket för sitt liv som en människa?

Förstår inte riktigt hur folk tänker när de kritiserar dig för att tänka såhär, och samtidigt vara för abort? Det är klart att det är en annan sak med en människa som håller på att drunkna, bli påkörd eller brinna inne än ett foster med ett medvetande som en potatis. Jag förstår att det också är ett liv och att det där fostret skulle kunna bli en fin ny människa som berikar världen på en massa sätt men jag tror verkligen inte att fostret lider över att bli aborterad, därför tycker jag abort är okej. Fostret kommer aldrig lida av att inte finnas, och då tycker jag det är tusen gånger bättre än att komma till världen och inte vara önskad.

Fast är det verkligen så konstigt att tycka att det är bra att vissa människor dör?

När du tittar på en film och en människa håller på och gör massa onda grejer som skadar massa andra, känns det då inte skönt när den dör? Så kan åtminstone jag känna när olika hemska diktatorer blir mördade/dör, att det var nog det bästa för andra människors välstånd liksom…

Jag är dock emot dödsstraff och sånt för jag tror inte på att det rent juridiskt, statligt ska bestämmas vem som är värd att leva eller inte. Men just utifrån mej själv kan jag önska en mördare död, även om jag inte tycker att "samhället" ska mörda honom. Skulle bara bli glad om nån privatperson steppade up liksom.

Svar:
det är helt mänskligt att känna så. Men att faktiskt själv stå passiv är ju en helt annan sak.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Det är om man börjar titta på det rent logiskt, helt SJUKT med dödsstraff, då de flesta som döms till döden, gör detta, för att de DÖDAT. Är det ingen annan som ser den logiska kullebyttan här? Det är ungefär som att uppfostra barn att det är fel att släss men nytta barnaga…

Dubbelmoral deLuxe på statlig nivå.

Nja men absolut. Dödsstraff är sjukt. Finns mellanting ju som vård eller att hålla människan borta från "gatan". För man vill ju inte utsätta andra för brott som döden eller misshandel som leder till störning heller? Medans förövaren "blir frisk via vård". Förhoppningvis. Alla blir ju inte läkta.

Ps. Du svarade inte på det jag skrev om att skaffa barn på inlägget om Breivik och hunden, betyder det att en/du inte kan argumentera emot det jag säger? (:

Svar:
det betyder att jag inte hinner besvara alla kommentarer jag får eftersom att jag även har ett liv utanför bloggen. hoppas du förstår.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Håller med om att dödsstraff är fel… Även om det handlar om mördare. Vi ska inte handla ont med ont, som det står i Bibeln. Annars är vi ju lika dumma själva. Bättre att handla ont med gott, liksom. Om man vill att människor skall plågas tror jag ändå det är bättre att låta dem leva.

Att leva med skulden och skammen kvar tror jag är värre än att dö bort den.

Ibland vill jag bara att vissa hemska människor ska dö. Men om samhället (vi) har dödsstraff och alltså dödar dessa personer… är vi inte lika hemska själva då? Visst det är inte riktigt samma sak… men död som död.

Dödsstraff är inget bra straff. En människa som utfört vidriga handlingar kommer för lätt undan med att bara dö ifrån allt. Låt dem straffas resten av sina liv istället.

Om någon gör något fruktansvärt mot mina barn skulle jag lätt kunna döda.

Svar:
jag med. Utan tvekan. Jag är blodtörstigare än jag vill erkänna för mig själv emellanåt, men samtidigt så är det ett ganska långt steg till att verkligen ta del av nån annans död och fantisera om det. Vi spekulerar ju bara nu. I en verklig situation kanske jag väljer annorlunda, mer känslomässigt. Och då kan ju vad som helst hända beroende på humöret den dagen… tror jag iallafall?
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Dödsstraff kan ju vara det sjukaste som finns. Jag förstår inte logiken i att tycka att en människa som har dödat en annan människa förtjänar att dö, för är det så att vi beslutar oss för att döda en mördare gör vi precis samma omänskliga handling som vi egentligen tycker är fel.

FELfelfel.

Jag har ofta ifrågasatt my own sanity i denna frågan. Som medmänniska så är jag emot dödsstraff, våld mm och skulle förmodligen aldrig stå och se på om någon utsattes (om jag inte blev paralyserad av skräck då) men inuti så känner jag mig väldigt kall.

Jag tror att alla har möjlighet att förändras, och angående just dödsstraff är det ju många som är oskyldigt dömda. En till poäng med dödsstraff är att man snarare straffar familjen/närstående mer än kanske själva fången?

Det har väl hänt någon gång när det visar sig att en mördare – speciellt någon som mördat ett barn eller annan värnlös person på ett fasansfullt sätt – och det visar sig att personen är dömd för liknande brott tidigare, att jag har tänkt att det varit bättre att avrätta honom då den där första gången. Så hade i alla fall DET HÄR brottsoffret, och hans/hennes anhöriga, sluppit detta nu.

Så NEJ – man behöver inte vara någon oempatisk person om man tycker så. Så länge som det är just de riktigt grymma mördarna och återfallsförbrytarna man tänker på, och det inte blir ett slippery slope där allt fler och banalare brott bestraffas med döden.

Men NEJ i verkligheten skulle jag inte propagera för det i Sverige. För jag tror att HELA samhället blir hårdare, om alla VET att det förekommer dödsstraff. Vem ska t.ex. jobba som bödel..? MIN make? Och sedan komma hem till mig i sängen… knappast, va! MIN son när han blir stor..? Nä, det önskar ingen mamma va!

Till detta kommer rädslan att bli oskyldigt dömd, som så många amerikaner verkar leva med – att döma av alla filmer, TV-serier, romaner och kriminalnoveller på det temat. Det skulle bli ytterligare en oro och ångest…

Nej, over all så tror jag att vi alla tjänar på att veta att kriminalvården är human – om vi själva eller någon vi älskar skulle råka hamna på den andra sidan. Däremot tycker jag att man borde se över straffsatserna – det är galet att ekonomiska brott ofta straffas hårdare än brott mot liv och lem. Samt möjligheten att riva upp medborgarskap och utvisa personerna, om det är invandrare som begår de svåra brotten. I många andra länder finns den möjligheten, vid riktigt grova brott.

Det finns nog inte några svartvita definitioner. Vi människor har förmåga att känna empati, vi är det enda djuret som har det. Vår förmåga att inte bara vara här och nu utan dels kunna titta tillbaka och lära av hstorien och dels tänka framåt och föreställa oss konsekvenser av våra handlingar gör att vi har ett enormt ansvar.

Dödsstraff hör inte hemma i ett modernt samhälle. Jag är nästan helt säker på att jag skulle göra allt som stod i min makt för att döda någon som hotar att skada/döda mina barn. Men samhället/staten ska inte agera som en rädd,hatisk, rasande individ. Den ska agera enligt de etiska och moraliska värderingar som vi tillsammans byggt upp.

Håller helt med om att dödsstraff är fel, det är ju sjukt att straffa en hemsk handling, med en lika hemsk. Men jag tycker inte riktigt att det har att göra med att folk i kommentarerna sagt att de skulle välja att rädda hunden. Att välja att rädda en framför den andra innebär ju inte att man dödar den andra?

Förövrigt tycker jag att det är trist att flera skrivit att de ska sluta läsa din blogg pga din åsikt. Om man bara vill läsa/höra åsikter från människor som är precis som en själv och har identiska åsikter så tror jag inte att man utvecklas så mycket som människa.

Alla människor kan inte förändras till det bättre. Vissa är så empatiskt störda att det aldrig kan bli något trevligt av dem. Det är fint att man vill tro på att det finns något gott hos alla o att det kommer fram om det bara ges möjlighet till det men så är det inte.

O rent filosofiskt så skulle man ju kunna diskutera om den som låter onda människor leva i samhället verkligen värnar om människor.

/ Johanna som var störd nog att välja hunden framför en allvarligt störd o mycket farlig man som inte en sekund ångrat sina handlingar.

Ursäkta för orelaterat men imorgon har "Pretty Woman", en pjäs i regi av showskolan (genom medborgarskolan) premiär i trollhättan. Jag tycker det är enormt osmakligt att välja internationella kvinnodagen som premiär för en så misogyn historia! Undrade lite vad du tyckte Natasja.

Här är deras facebookssida https://www.facebook.com/showskolanprettywoman där jag kommenterade för ett tag sen. Vet ej hur länge den får stå kvar dock…

Jag håller helt med dig. Vad man tänker, och vad man känner, är väldigt olika saker ibland. Men resonemang för man med huvudet, så det är där mina åsikter ligger.

Jag tycker att man aldrig förtjänar att bli straffad, oavsett vad man har gjort. Gör man något som är dumt, så ska man få vård och hjälpas på rätt väg igen. Breivik som Hitler. Detta blir dock otroligt svårt i praktiken, så vi har vårt fängelsesystem, med oproportionerliga straff som mest är till är till för att avskräcka (funkar antagligen) och en inspärrningstid i ett litet rum. Långt ifrån optimalt.

Bara för något är svårt i praktikten betyder det inte att man ska ge upp i teorin. Hade man gjort det hade de flesta stora, goda samhällsföbättringarna gått förlorade.

Det här har inte så mycket med ditt inlägg att göra, men jag tänkte jag skulle be dig om en tjänst.

Idag skrev jag ett inlägg på min blogg om en 15-årig flicka från Maldiverna som har blivit dömd till 100 PISKRAPP för att hon blev våldtagen!!

En namninsamling på Amnesty håller nu på att försöka stoppa detta genom att maila landets president, men det är bråttom! Insamlingen slutar redan den 13 mars, så därför tänkte jag be dig som har så många läsare att skriva om det här och länka till insamlingen så att så många som möjligt skriver på.

Länken till Amnesty är:

http://www.amnesty.se/engagera-dig/agera/veckans-vadjande/

Linn;

"Du har dödat och det är fel, alltså dödar vi dig." är det bara jag som tycker att det är så sinnessjukt korkat?

Du har dödat, vilket jag tycker är fel och borde straffas. Så därför straffar jag dig för den handlingen du gjorde med precis samma handling. Alltså den handling som jag tycker borde straffats från början. DÅ borde jag ju egentligen tycka att jag själv förtjänar dödsstraff eftersom att jag har dödat någon, och den som i sin tur dödar mig förtjänar ju också det egentligen. Soppa deluxe!

Bara för att nån tidigare har bestämt att viss död är laglig liksom.

Håller med dig helt. Jag brukar bli upprörd när människor försöker argumentera för dödsstraff. Men hade valet stått mellan att rädda mitt djur (kanske även grannens) eller en kallblodig mördade, så hade jag valt djuret. Hade däremot mördaren varit ensam hade jag alla gånger räddat mördaren. Antagligen hade jag själv blivit mördad på köpet eftersom jag i vissa svaga ögonblick tror att jag kan och ska rädda alla.

Halva mig hoppas att jag faktiskt skulle kunna stå emot och låta en person som t.ex. Breivik drunkna, eftersom det är bättre för mänskligheten och jag tycker människor som grupp ska gå före individen (lättare sagt än gjort såklart.. skulle aldrig klara av att offra någon jag håller kär för mänskligheten liksom..)

Och åh andra sidan så hoppas jag att jag skulle ha såpass mycket medmänsklighet att jag skulle göra allt jag kunde för att rädda någon i nöd, oavsett vem (eller vad, om det vore ett djur då).

Dödsstraff är för mig extremt logiskt. Låta någon smaka på sin egen medicin helt enkelt. Om man dödar blir man själv dödad. An eye for an eye.

Dock tycker jag att det är fel. Det är så uppenbart fel för mig att jag knappt kan försöka förklara. Det är ju för fan en människa. En person som gjort ett jävligt stort misstag men en person. En person med minnen, idéer, familj, kärlek i sitt liv. Någonting gick jävligt fel bara.

Därför måste vi hjälpa den personen. Det är jag helt säker på.

Jag är också emot dödsstraff och skulle nog inte heller kunna stå och rulla tummar om någon höll på att dö (jag är en sån som flyttar bort sniglar från vägarna och räddar maskar från vattenpölar). Jag hade nog till och med försökt rädda as som Breivik (men jag står fast vid att jag hade räddat hunden före honom).

Men jag kan precis som du bli fruktansvärt blodtörstig ibland, speciellt om någon skadar något jag älskar. För några år sedan var det en person som skadade en familjemedlem till mig. Det första jag sa när jag fick veta vad som hade hänt var att jag hoppades att den jävlen skulle dö. Den känslan höll i sig väldigt länge. Idag hatar jag fortfarande svinet, men önskar inte längre livet ur honom. Men jag gjorde det i säkert ett år efter händelsen.

Catharina, kloka människa!!!

Kan nästan alltid skriva under på allt du skriver i dina kommentarer här. Sånt som är svårt att formulera utan att skriva två a4.

Då jag i grunden betraktar alla människor som världsmedborgare ställer jag mig ytterst tveksam till dina åsikter om utvisning vid grova brott.

Här kommer en stor kram till dig LD! Jag har läst din blogg från första början och jag VET att du brinner för djurens rättigheter.

Jag förstår inte vad folk blir upprörda över. Och då är jag ändå vegan och brinner för djurrätt – och "djurrättande feminist" – som det så käckt kallas – är också en beskrivning som stämmer in på mig.

Du har en avdelning på bloggen som heter "vegetarian/djurrätt" – kan du inte "puffa" lite för det så folk kan läsa själva?

Vi som följt dig länge vet att du inte äter kött och att du älskar djur, har haft husdjur och brinner för djurens välbefinnande.

Kände bara att jag var TVUNGEN att få ur mig detta. Tack för mig!

Håller helt med dig om alla männsikors rätt till liv. Min tanke gick även vidare till alla de människor som inte är brottslingar men som vi låter dö medan vi rullar våra tummar och ser på. Jag tänker på alla de som dör av fattigdom, svält, krig och naturkatastrofer. Och vi ver om det, ändå gör vi så lite åt det… Iaf jag.

Min Hund betyder allt för mig, men om det skulle komma i ett läge där jag måste rädda min hund eller en människa, så skulle jag ta människan. För jag tror ändå att en hund på något sätt kan rädda sig själv. Men det betyder inte att det skulle vara enkelt, jag hade inte mått bra efteråt. Och kanske är det som folk missar, att man måste välja betyder inte att de var ett enkelt val och man sover gott sen. Jag hade inte gjort det, eftersom de är min finaste skatt.

empati är ju förmågan att sätta sig in i någon annans situation. Tycker att det uttrycket ofta används lite felaktigt.

Jag för min del har väldigt svårt att sätta mig in i en pedofils situation för att ta ett ex. Jag är generellt inte för dödsstraff, men när det gäller pedofiler är jag det. Om någon förgrep sig på mitt barn skulle jag personalgen ta död på den jäveln…och jag skulle då rakt inte ha någon empati för hen!

Det var NÄSTAN så jag knappt vågade mig in här.

Människor skriver att dom minsann aldrig ska klicka sig in här igen vare sig dom missar super bra inlägg eller ej.

Jag är glad att jag klickade in mig.

Jag förstår dig, och håller med till viss grad.

Men det här med husdjur, ja visst, vi äger dom och bestämmer över deras liv, men tror du på allvar att dom hade haft det bättre ute i det vilda idag?

Tjaaa.. jag vet faktiskt inte. Om vi bara kunde göra allt med rimliga gränser så.

Svar:
Men vad är bättre egentligen? Så resonerade man om slavarna på den tiden det begav sig: ”hur ska de klara sig utan oss?” , ”vi tar hand om dem”. Vad skulle du personligen föredra: frihet eller fångenskap? Jag tänker att, om vi verkligen värnade om djurens rätt, så skulle vi sluta föda upp dem. (alltså inte släppa lös alla husdjur). Just nu handlar det ju om produktion efterfrågan i många fall. Osv.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Många djurrättare adopterar djur från olika jourhem. Det är inte samma sak som att köpa djur från uppfödare…

Vet inte riktigt vad du menar "stå och se på när en människa druknar? Ska en stå och rulla tummarna?" "gör en ingenting då?" för du pratade om två individer i ditt föregående uppbyggda scenario. Alltså räddar ju personen någon. Står inte bara och rullar tummarna.

Svar:
Det var rätt så många som sa att de gladeligen skulle se breivik dö.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Jag håller absolut med om att alla ska få leva och rehabilitering är viktigare än straff.

Men hade jag vetat vad Breivik skulle göra så kan jag nog tänka mig att jag hade låtit honom dö om jag haft chansen att rädda honom. För det hade ju räddat så många fler liv. Likväl som Hitler gärna hade fått dö om man vetat vad han skulle göra. Fast det är en ganska filosofisk diskussion som typ aldrig händer.

Jag hade glatt räddat hundrackarn före Breivik, filmat det dessutom, lagt på ett rosa filter och lagt ut på Youtube. Hade förresten också petat på Breivik med en pinne, bara för att jävlas lite. Och då handlar det inte om att jag värderar djurliv högre än människoliv, utan att Breiviks liv inte är värt ens en kamphunds spya inlindad i kobajs.

När det kommer till valet mellan hunden och ABB tillhör jag en av dem som hade valt hunden. Men, ja, det var ju ett väldigt extremt exempel (som jag absolut fattar syftet med), finns nästan inga människor på denna jord som jag hade låtit drunkna för en himla hund. Men, ABB är en av dem. Han har liksom tappat sin mänsklighet på något vis, i mina ögon. Vissa saker är oförlåtliga. För mig är han ingen människa länge. Han har liksom blivit i samma nivå som en daggmask, och hunden går ju före daggmasken, om ni fattar hur jag menar.

Å andra sidan hade jag kanske räddad ABB om valet stod emellan att rädda honom (en levande själ) och att sitta på min rumpa och titta på.

Och dödstraff är jag emot, även fast jag säkert skulle kunna mörda någon som gjorde något riktigt ondskefullt mot någon jag älskar (vilket skrämmer mig).

Jag tycker t.ex. att pedofiler förtjänar att dö, men jag vill inte bo i ett samhälle där man dödar pedofiler. Det är svårt att förklara. Men jag kan liksom hålla isär personliga känslor med vad som är bäst i helheten.

Man kan tycka att det att döda en människa genom dödsstraff och att döda en människa genom abort inte är samma sak. Men man kan nog inse att andra tycker det utifall att de faktiskt anser att ett embryo/foster är en människa.

/Monna

Jag tycker snarare att en är störd som räddar en kallblodig mördare-vilken skymf mot de mördade och dess anhöriga. Vissa människor har inget värde, de har de försakat med råge, för alltid. Och alla är inte värda ytterligare en chans-de som tar liv är mindre värda än en spindel tex.

Svar:
det där är din åsikt, inte ett faktum. Jag håller inte med.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Jag såg en dokumentär ganska nyligen som heter "Livet efter dödsstraffet", det handlar om Sean Sellers som mördade sin mamma och sin styvpappa när han var 17 år. Han växte upp med styvpappans barn som sina egna syskon och deras farbröder och fastrar blev hans egna också. När det kom fram att han hade mördat sina föräldrar pushade styvpappans släkt för att hans dödsdom skulle komma tidigare, dom kämpade alltså i över 10 år för att en dödsdomen skulle ske tidigare på en person dom har vuxit upp med och lärt känna som sin egen.

De påstod att dom skulle kunna gå vidare med sina liv om Sean Sellers dog. De flesta av dem mådde inte bättre heller, och de som sårades mest av hans död var Seans morfar och hans advokats familj(som hade lärt känna honom under dessa 10 år).

De var så ivriga att ta Seans liv och hämnas för det han gjorde, att de inte ens reflekterade över vad de gjorde mot de människorna som brydde sig om Sean.

Jag kunde inte känna medlidande för dem, jag bara äcklades över att de spenderade så många år över att få någon död. Detta var alltså USA 1999.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *