Kategorier
Vardagstrams

Att man upplever att barn sexualiserasär INTE samma sak som att man tycker att barn är sexiga

Kadri undrar inne hos bloggkommentatorerna varför vi måste analysera så förbenat. Varför måste vi leta fel hela tiden? Är det inte jobbigt att leva så? Men det handlar ju inte om att leta fel. Vi feminister sitter inte och letar fel eller hittar på problem för att vi tycker det är så jävla kul utan för att vi faktiskt ser och upplever ett verkligt problem som också har ganska ordentliga belägg bakom sig.
 
 
Varför analysera? För att det behövs. För att flickor och pojkar växer upp i olika världar med olika utgångslägen och förutsättningar vilket i sin tur leder till att vi får olika möjligheter och förväntningar på sig i livet.
 
En del kanske inte tycker att ojämställdhet är ett problem, eller att flickors dåliga självkänsla och ätstörningar är något att bry sig om eller att pojkars ångest och mäns risktagande är nåt att ta på allvar (fast det tror jag att de flesta egentligen tycker) men det gör jag. Och jag vill förstå sambanden och orsakerna och det gör man genom att analysera bland annat strukturer, mönster och kulturella normer.
 
Nej Kadri vill inte leva så, men tror nån att vi vill det? Tror nån att vi vill leva i en värld där det finns så här mycket förtryck och skit? Men att ignorera det förändrar ingenting.Ha gärna rosa glasögon, men bli inte arg på mig för att jag inte klarar av att bära dem längre. Att ha lite analys och vara uppmärksam kring strukturer är inte för alla och det krävs ofta både kunskap och intresse, men ogiltigförklara inte mig och de med mig som brinner för dessa frågor.
 
Nej, du ser inte. Men det gör vi. 
 
Nu menar Kadri kanske att det är hos mig som felet ligger hos, att jag har en skev barnsyn eller ser barn som sexiga men det är ett ganska oärligt sätt att debattera på. 
Att man noterar samt kritiserar detta innebär inte att man har ”problem”, pedofila tendenser eller på annat sätt associerar barn till sex. Snarare är det oroväckande att inte fler uppmärksammar det. Att nåt är sexuellt är inte detsamma som att nåt är sexigt. Att nåt är sexualiserat är definitivt inte detsamma som sexigt. Att jag påpekar att barn sexualiseras betyder inte att jag tycker att barn är sexiga. Det är inte samma sak. 
 
Problemet här ligger snarare i att den konstanta sexualiseringen av våra barn inte uppfattas som konstigt eller märkligt utan bara en del i att vara barn. Små flickor kläs som minivuxna i kortkorta kjolar, lågt skurna byxor och tajta figursydda toppar och utöver det så lär de sig tidigt att posera som vuxna kvinnor. Vicka på rumpor och höfter och anta förföriskt kroppsspråk. Visst, barnen imiterar oss men vi uppmuntrar och hejar på och ger dem inte så många andra alternativ. För det är GULLIGT. 

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Att man upplever att barn sexualiserasär INTE samma sak som att man tycker att barn är sexiga”

Men vad ÄR det för argument; att om man ser barn som sexiga så är det fel i huvudet på en osv. eh ja, men nu är det sexualisering vi pratar om. Jag blir alldeles sjuk av såna här argument och det KRYPER ner i åldrarna: http://schmenus.wordpress.com/2013/04/15/grupper-jag-inte-forstar/

titta bara på antalet likes på barn i väldigt vuxenifierade ergo sexifierade poser och stilar här. Det är illamåendeframkallande.

Det BEHÖVS folk som reagerar, för det är snarare tvärtom, de som INTE reagerar som är förblindade.

Älskar detta: "Vill barnet ha en bikini istället av (?) en baddräkt så varför skulle hon inte kunna ha det?" Betoning på "hon". Jag får bara ont i huvudet. Så jävla ont i huvudet. Flyttar snart till en hydda i skogen, blir självförsörjande och bildar så småningom ett nytt litet utopiskt samhälle där folk inte beter sig som rövhattar och barn inte behöver vara något annat än barn. Älskade, respekterade och ovetande om vad fan en bikini är till för.

Åh, jag tycker att folk så ofta kommer dragande med ’argumentet’ att "du ser bara det du vill se". Som om det skulle vara ett relevant sätt att bemöta framförd kritik? Snarare är det ett sätt att sätta (negativt) fokus på personen som framför kritiken, och därmed snarast undvika att ta itu med själva frågan som diskuteras. Det är en strategi som används i många olika sammanhang och tyvärr kan den vara rätt effektiv, så det är viktigt att säga ifrån som du gör här!

Jag tänker ibland att livet skulle vara så mycket lättare om jag fortfarande hade möjligheten till de där rosa glasögonen som så många bär. För det är ju också så att när du en gång sett genom de andra glasögonen så finns det ingen väg tillbaka. Att aldrig ha sett och inte agera kan förklaras med okunskap. Att ha sett, förstått och sen inte låtsas om är oförsvarbart.

Nä usch, det är jobbigt att se problem och därför väljer många att se bort om det och skylla allt på "genusmammorna." Det är otroligt tröttsamt. Jag läser genusvetenskap just nu och många som hör om det tycker att det låter intressant men säger sedan att de aldrig skulle kunna uppfostra sina barn "könsneutralt" (Konstigt ordval, men ni förstår hoppas jag.) Ibland känns det hopplöst och då kan jag också känna för att sätta på mig de rosa glasögonen igen

Tror folk på allvar att vi letar efter problem? Nu kan ju jag bara tala för mig men jag är knappast så förtjust i problem att jag försöker skapa mig några. Det handlar ju snarare om att vi feminister och genusmedvetna har ett synsätt som gör att vi ser problem som inte andra inte lägger märke till. Vill dessa andra leva i förnekelse så får de väl göra det, men varför blir de förbannade på oss för att vi faktiskt orkar hantera verkligheten och kämpa emot högst verkliga problem?

Jag är en gammal kärring och jag undrar verkligen vad det är som har hänt med synen på sex. Jag var ung under den ”sexuella revolutionen”. Vi fick p-piller och vi klädde oss i unisex. Barnkläderna var i mjukistyger och såg lika ut för pojkar och flickor. Bara nåt tiotal år innan, i början av 60-talet, var kläderna för flickor och pojkar strikt uppdelade, men barnen hade barnkläder. De var inte som små vuxna miniatyrer och små barn upp till fem-sex år badade oftast nakna. Ingen slogs av tanken att pedofiler kunde lura i buskarna. Det gjorde det nog, men det var inget man tänkte på.

Allt verkar så mycket mer komplicerat nu.

Hear hear LD! Bra svar på tal.

Och jag själv kommer ihåg att när man väl började använda bikinitoppen i si så där 8-9års åldern så var den otäck att ha på sig när den var blöt.

Såg senast en tråd på familjeliv där en kvinna undrade vilka argument hon skulle ta till för att hennes 10-åriga dotter inte skulle få ha stringtrosor som dottern då ville ha. Den tråden kom senare att handla om att "stringtrosor är bara ett plagg! jag hade det som 10-åring! det är inte sexigt!" etc.

Alltså, jag har en fundering kring detta med denna ständiga rädsla för pedofiler (som förövrigt utgör en väldigt liten del av befolkningen, varav de flesta aldrig begår övergrepp mot barn)och risken för att de eventuellt ska tända på ens barn på stranden. Jag undrar vad det egentligen spelar för roll? Liksom, det är ju självklart fruktansvärt om denna attraktion skulle resultera i ett övergrepp på barnet ifråga, men vari ligger egentligen det "farliga" i attraktionen? Visst kan en tycka att pedofili är äckligt och känna avsmak inför tanken på att en vuxen människa skulle attraheras sexuellt av ens barn, det fattar jag, men tycker denna rädsla tagit sig lite överdrivna proportioner.

Mina båda små har bikin. Jag är en jäkligt medveten morsa närdet gäller könsroller. Lika så låter jag sstora ha på sig klänning eller vad hon nu gillar. Tänker qtt det sexualiserade finns iaf om en peddo vill se det. Mina båda tjejer är bångstyriga och kan och säger nej (!) När de inte vill. De vet att det är deras kroppas. De äger sin rätt. Vem fan är jag att sexualisera bikini som alla lubbar omkring i på stranden? ??? Är baddräkt finare? Eller naken???

Svar:
pedofiler tänder ganska sällan på sexualiserade barn. de tänder på barn som beter sig som barn. det är liksom deras grej. 😉
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Det "roligaste" argumentet jag hittills sett i den här diskussionen är: "Min dotter vill ha på sig bikini, hon tycker det är fint." Jo, men alltså, din uppgift som förälder är att säga nej och styra ditt barn. Det kallas uppfostran. Låter du din dotter alltid bestämma vad hon ska äta också?

" Min dotter vill äta daimglass till middag, hon tycker det är gott." " Min dotter vill cykla ner för Åreskutan utan hjälm, hon tycker det är kul." "Min dotter vill inte gå i skolan, hon tycker det är tråkigt så hon måste inte."

Tycker ni på fullaste allvar att när barnet vill ha en bikini så ska man neka henne det bara för att man ska inte låta barnen få som de vill hela tiden. En 10 åring har redan bröst(jag hade det redan från 8 års ålder). Ska tjejen då gå händerna i kors o täcka sina bröst för hon skäms. Varför ska hon behöva bli tvingad o visa sin nakna överkrop framför främmande människor ? Hur kan man på allvar tycka att det inte är kränkande. Varför är baddräkt OK då o inte just bikini. Nakna barn på stranden är OK , men inte just bikini. Det är det jag menar att man ser problem var de inte finns. Hur kan man se gulliga barn som förföriska ? Men vissa ser förförisk beteende bland alla kvinnor också. Om du ser att 7-8 åriga tjejer vickar på rumpan och är förföriska så ser du det. Jag gör inte det. Men tack för utpekningen.

Svar:
Jag tror inte på att neka, men jag tror på en dialog och framförallt på att inte INTRODUCERA plagget. Vi snackar dessutom inte om barn som genbomgått eller genomgår puberteten. Och sluta antyd att jag ser barn som förföriska på ett olämpligt sätt. Att iaktta ett sexualiserat beteende är inte detsamma som att tycka att barn är sexiga. Du måste förstå skillnaden, och framförallt utan att peka ut mig och de som resonerar lika som perversa. Det handlar inte om det.
Detta är ingen utpekning dock. Detta är svar på ditt inlägg samt din kommentar. Debatt kallas det visst. Men känns det obehagligt så kan jag ta bort din länk och namn.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Kadri: Fast alltså jag personligen syftar inte på tjejer som närmar sig 10-11, jag började också utveckla bröst då och hade aldrig gått med bar överkropp på stranden. Däremot anser jag att det är sjukt märkligt med föräldrar som sätter bikini (särskilt trekantsmodellen) på barn i typ 0-8 årsåldern.

Att barn sexualiserar alltmer i vårt samhälle är tyvärr ingenting man kan "välja" att tycka, däremot kan man välja om man vill inse det eller inte. Har jobbat inom skolan och ser absolut hur småflickor antar "sexiga" attribut eftersom de uppmuntras till detta av sin omvärld. Jag hade helst inte sett detta, men tyvärr är och var det smärtsamt tydligt.

Vilket bra inlägg – håller verkligen med till fullo. Jag undrar om någon har bra tips på HUR man bemöter någon som säger att man ser problem för att man vill se problem? Har försökt med att stilen: tja, fast det är ju inte så att jag hittar på problemen, man måste problematisera det man ser och hör i nuet för att förstå sin samtid och de problem som följer med den.. etc. Men det brukar inte gå hem. Tips någon?

Haha, jag älskar att man tycker att det är gulligt att barn sexualiseras. Det skall någon till allt! "Nejmen, tycker du att det är SEXIGT med stringtrosor och raffset på barn? Du är ju sjuk i huvudet…. Kom nu, mitt tvååriga barn, så fixar vi lite vajazzle åt dig med plastpärlor. Praktiskt att du inte ens har något hår att vaxa bort…."

Ursäkta mitt näthat-utbrott, men är så jävla trött på alla low lifes som inte ens försöker reflektera över sker. Hur tror man att kunskap blivit till, att något fött fram det i ett ägg? Analys och reflektion är en jävla nödvändighet för att vi ska kunna utvecklas och inte stanna i grottstadiet. Ett stadie som tydligen är ganska bekvämt, för då slipper man ju tänka och bry sig.

Tycker det är skönt att det finns såna som LD som belyser dessa problem, som tar upp saker som man kanske inte tänkt på innan.

Vi behöver se på saker ibland i ett annat ljus.

Jag är antibikini, använder inte det själv heller (hittar aldrig någon som passar och tycker det är obekvämt) vill inte att mina små ska se ut som vuxna. Här är det uvdräkt ute eller en rejäl baddräkt inne som gäller.

Tittade på badkläder till min minsting på ett år och chockerades över dessa små trekantsbikinis till små. Vad tusan?!

"Jamen mamma har ju så då måste ju flickan också få ha"

Nää här kommer det inte bli någon trekantsbikini till min tjej förrän hon är stor nog att bestämma samt BETALA själv!

Okej att man ska låta barnen bestämma lite själv också men så länge jag håller i börsen så kommer det inte att bli något sånt skrot. Det sitter ju inte ens på plats. Det kan ju knappast vara bekvämt att leka i heller =P Kommer praktisera fritt val någorlunda men ser jag att mina vill ha något som jag vet inte fungerar under lek så kommer jag lägga in veto. Begränsad frihet med andra ord och jag skäms inte för att vara en diktator när det gäller ex bikinis.

Jag bodde utomlands 1994-2008.

Något år efter jag flyttade läste jag att det hade blivit ramaskri och protester mot HM som hade sålt bikinis för småbarn.

De var tvungna att ta bort dem ur butikerna.

Och det är inte sååå länge sedan.

Blir bara…trött. Fattar inte hur LITE folk tänker och reflekterar…måste vara jätteskönt "för alla" att leva i en perfekt (rosa) bubbla? Det var inte skitlänge sedan som jag också ingick i fårskocken som följer normen och inte kunde se några fel, MEN…hur kan man läsa Lady Dahmer och ändå inte förstå? Mer pedagogiskt än så här blir det knappast. Är så himla glad att jag hittade hit, känns som att jag varit blind i hela mitt liv innan. Dock jobbigt och se världen också pga frustrerande då den var så himla mycket fulare än jag trott…

Hur kan analys vara dåligt öht? Och sedan när blev det ett hållbart argument mot de som faktiskt ser och motarbetar skadliga strukturer i samhället? Hur tror man att samhället skulle sett ut om ingen analyserat? De förändringar som görs/gjorts för människors lika värde genom historien har knappast skett utan de "överanalyserande" människornas påtryckningar.

Jag blir så fruktansvärt trött på alla som säger "hur orkar du?" "Överanalyserar du inte nu?" "Det blir så mycket att tänka på?" Det är ju så ett problem löses-man upptäcker det, man analyserar det, man löser det (förhoppningsvis).

För egen del förstår jag inte hur man inte orkar fundera på lösningar, jag skulle inte orka se mig själv i spegeln. Det känns som ett sätt att skjuta undan problemet känner jag.

Så alla ni som våga se problem och diskutera dem, heja er! Ni andra, ha så trevligt i den rosa bubblan, men jag kommer inte och håller er sällskap.

"Vill barnet ha en bikini i stället av en baddräkt så varför skulle hon inte kunna ha det?"

Då skulle man lika gärna kunna säga "Vill barnet ha en riktig pistol istället för en leksakspistol så varför skulle hen inte kunna få det?"

Närå, jag överdriver.

Men en sak kan jag säga, jag använder inte ens bikiniöverdel när jag är på stranden så varför ska ett barn det? Jag bor på franska rivieran och här är inte folk så jäkla petiga med sånt, man ser nog fler personer utan bikiniöverdel här än med och, nej, det är inte för att visa brösten eller för att försöka vara sexig, det är helt enkelt bekvämare utan och INGEN BRYR SIG!

Problemet i Kadris (och många andra genusskeptikers) argumentation är att de inte ser helheten. De ser en bikini, och de tänker att: Men vadå, varför skulle en bikini vara sämre än en baddräkt? Punkt. Sedan ser de en glittrig klänning med ryschpysch och tänker: Varför skulle den här klänningen behöva ses som sämre än ett annat plagg? Punkt. Och sedan ytterligare någon "småsak" som väl inte spelar någon roll.

Men de missar samhällsstrukturerna, kvinnans roll och mannens roll i samhället, hur flickor "bör" och hur pojkar "bör" uppföra sig i olika situationer – och de ser framför allt inte att allt hänger ihop. Det går inte att bara diskutera bikinins vara eller inte vara, man MÅSTE (precis som LD och de flesta genusmedvetna föräldrar) se hela orsaken till varför bikinis till småbarn säljs, och vilken orsaken till att vuxna kvinnor ska bära bikini är, och hur samhällstrukturer reproduceras genom att många bäckar små blir till en stor å…

Därför tycker jag att det är jäkligt viktigt att fortsätta tjata om barnkläder, även om många genusmedvetna och normkritiker tycker att vi borde släppa det nu och gå vidare. Nej, vi måste fortsätta tjata, för som sagt: Allt hänger ihop, och allt börjar med barnen.

Jag tycker inte att små "sexiga" bikinis här hemma på barn. Men vill barn ha en trosa och en topp som visar lite av magen så anser jag inte att det är fel.

Sen kan jag ju inte påstå att Kardi är så feministisk i sitt synsätt. Har klickat mig in på hennes blogg två gånger och hon kallar sin man för MANNEN, med stora bokstäver, som att han vore över henne. Sen skriver hon att MANNEN är barnvakt när hon ska göra något. Man är väl inte barnvakt till sina barn? Sen har hon valt att vara hemmafru i 12 år vilket sätter henne i en väldigt utsatt position då det kommer vara i princip omöjligt att få jobb om hon någon dag skulle behöva ett. När jag läser hennes blogg (de två gånger jag besökt den och läst några inlägg) så får det mig att känna att jag nog allt är lite genusmedveten ändå.

PRINSESSANNADIA: Men halloj det är just det jag pratar om att dömma en annan människa utan ens veta vad man pratar om. För det första så skriver jag inte MANNEN med stora bokstäver för att han är över mig. Har du sett honom. Jag skulle bli pannkaka under honom.Jag skriver det med stora bokstäver för att man inte ska blanda ihop vilken som helst man med min egen man. Attså säger jag att mannen sa så vet man ju inte vem man pratar om. Därför började jag skriva det med stora bokstäver för att när jag började blogga i 4 år sedan var det inte alls tänkt att han skulle synas så valde jag bort hans namn och då blev det så även i fortsättningen. Det är just det HÄR som jag säger att överanalysera allt. Även något så oskyldigt som stora bokstäver.

Jag o min man har en humoristisk förhållande. Alla som känner oss vet det. Vet du vad humor är ? Han säger att man är barnvakt för att det är barn o han vaktar de. Vi båda skrattar åt det. Inget sergöst menat. Jag vaktar också mina barn ute på lekplatsen.

Jag har inte varit hemmafru i 12 år. Vart får du det i från. 12 år sedan bodde jag inte ens i Sverige. Jag drev ett företag i Estland. Flyttade sen 10 år sedan till Sverige. Gick på SFI i 1,5 år. Öppnade direkt efter det en egen butik både på nätet och en fysisk butik o jobbade genom en svår missfall, försök o skaffa barn och när vi till slut lyckades så valde jag o vara hemma. Vad som är så fruktansvärt fel o vara hemmamamma ?

Och jag har aldrig påstått att jag är varken feministisk eller feminist för den delen. Är det någon tvång o vara det eller ??

Att ge ett litet barn mellan 0 – 8 år bikini är ungefär som att ge ungen en bh…de fyller samma funktion.

Jag använde ALDRIG bikini som barn – jag började använda det förstsom tonåring då jag behövde ngt för att ge mer stöd åt mina bröst – fick stora bröst ganska tidigt och sitter här med en F-kupa utan att ha fött fram några barn ännu…

Jag MÅSTE ha en bikini eller baddräkt med kupa annars plattas brösten till eller kan lätt "hoppa" fram…

Så om man sätter på en unge en bikini finns bara ett enda syfte – att göra henne "fin" Och varför ska barn vara fina = behaga!!!???? när de är ute och leker i badet? Det praktiska är väl ändå badtrosor/badshorts och UV tröja för att skydda mot solen i så fall…tills den dag de får bröst som de behöver stöd för krävs ingen bikini.

Kadri: Ja, jag dömer dig utefter det som du skriver i din blogg. Och nej, man säger inte att man är barnvakt åt sina egna barn. Det tycker inte jag i alla fall att man gör. Jag har fått att du varit hemmafru i 12 år från en kommentar du skrev hos bloggkommentatorerna. Dock gick jag in och kollade din blogg nu och kom fram till att det borde vara ca 9 år du kommer vara hemma med barn (om du inte skaffar fler), och det grundar jag på hur gamla dina barn är och att du inte tycker att de ska gå på förskolan innan de fyllt tre.

Sen det där med att du anser att folk ser ned på att du valt att vara hemmamamma.. Jag är verkligen ingen superfeminist men jag har vett nog att inte lägga hela mitt liv i min sambos händer. Det är bara dumdristigt att vara hemma så länge utan jobb. Det är i princip omöjligt för folk att få jobb som har erfarenhet, utbildning osv, och att inte ha jobbat på 9 år gör nog saken ganska omöjlig. Hur ska du klara att försörja fyra barn utan din man? Ibland kan man inte bara göra som man vill, man får vara lite smart och tänka på konsekvenserna av ens handlande.

PRINSESSANNADIA. Ja då har man ingen humor om man inte ens kan använda ordet barnvakt i skoj. Tråkigt.

Jag lägger inte hela mitt liv i min mans händer. Vi är faktiskt en familj. Det spelar ingen roll hur mycket någon av oss tjänar. Vi är en familj. Vi delar på pengarna. Ja om min man skulle nu lämna mig vilket är inte troligt, men allt kan ju hända. Så säljer vi huset vilket är värt kanska så mycket för vi har rustat för massor av pengar i stället av att resa och huspriserna har gått upp på de 10 åren. Hälften blir mitt då. De pengarna kan jag leva minst ett år med. Och nog hinner jag hitta ett arbete då. Eller starta eget igen. Eller börja studera på nytt. Eller vad som helst. Skulle min man dö ja så har han massor av försäkringar som vi har valt o täcka o betalar mycket pengar för varje månad för just om något sånt skulle hända. Dessutom får man underhåll då. Jag är inte kräsen. Växt upp med lite och tycker inte egentligen att matriella ting är så viktiga. Så nog klarar jag o ge mat till mina barn. har aldrig gott på sos, har aldrig tagit emot arbetslöshetskassa mm. Det är konstigt att du sätter sådan tyngt på att jag just är hemma och tar hand om mina barn, men hade jag varit långtidsarbetslös sedan skolan slut .(vissa kan vara det åratal) så hade det väl varit mer Ok ? Eller ?Jag har absolut inga sämre möjligheter än de. Vikarier på dagis behövs hela tiden. Finns också andra skitjobbo jobbar man mycket kan man tjäna hyfsat och jag är inte rädd för att jobba. Jag har jobbat 60 timmar o mer i veckan, men nu har jag gjort andra val för tillfället och det är tråkigt att vissa ser ner på det.

Kadri: Hur är det meningen att vi som råkar titta in på din blogg ska förstå att det är ett skämt att din man säger att han ska vara barnvakt?

Det är fint att ni är en familj och delar på pengarna, och det funkar ju så länge den ena parten inte lämnar den andre. Sen tycker jag att det är jättebra att ni har en försäkring ifall han skulle dö.

Och nej, jag tycker absolut inte att det är vettigare att vara långtidsarbetslös. Jag är av den åsikten att jag inte förstår hur man kan hamna i den situationen om man är en frisk människa. Visst är arbetsmarknaden hård men är man 20-35 år så tror jag inte att det är omöjligt att hitta jobb direkt efter utbildning (även om det inte är inom området man pluggat)eller om man precis blivit av med jobbet. (Dock tror jag inte att det är lika lätt när man inte haft jobb på 10 år).

Angående vikarie på dagis. Jag har själv vart det. Kom in genom en bekant. Min mamma som har varit hemma i ca 15 års tid har sökt på alla vikariepooler i två kommuner utan att få ens timmar, och då är hon utbildad barnskötare och har jobbat på dagis. Dock har hon inte jobbat med det på så länge så hon är inte attraktiv inom det yrket längre.

PRINSESSANADIA: Varför göra så stor sak av ordet barnvakt och om han säger att han är barnvakt eller inte. ja, varje blogg har väl sitt sätt. Skulle du ta allt 100 % ordagrant hos Egonia eller Spiderchick ?

Då får din mamma flytta hit för här behövs vikarier hela tiden. Det är ingen som vill bli det här. De söker konstant och har skickat till o med brev till föräldrarna o bett de o ställa upp som vikarier.

Prinsessanadia, vad är det för fel på att välja att stanna hemma längre med sina barn? Det gör intellektuella feminister som Nina Björk också! Istället för att kasta skit på kvinnor som stannar hemma borde vi fråga oss varför det ses som finare att jobba och lämna ifrån sig sina barn till dagis – aka varför vi glorifierar den gamla manliga normen för föräldraskap.

Prinsessanadia: Du borde vända din irritation mot det samhällssystem som gör det omöjligt för föräldrar att inte lämna sina småbarn till staten 8 h/dag utan ekonomiska repressalier istället för att slänga skit på kvinnor som stannar hemma med sina barn. Felet ligger inte hos de föräldrar som vill fostra och vara med sina barn, felet ligger i att vi har ett system som förutsätter att vi lönearbetar heltid medan andra (som lönearbetar heltid) tar ansvar för våra barn.

Susanna: Tills den dagen man får fullständig lön, pension, semesterersättning, trygghet och goda meriter för att vara hemma med barn så kommer jag anse att det är helt vansinnigt att vara hemma i ca 10 år. Och det gäller helt oavsett om man är man eller kvinna. Jag tycker att man som både kvinna och man ska kunna ta hand om sig själv utan någon annans hjälp. I ett samhälle där 50% skiljer sig och där det finns så kallad barnfattigdom (ofta pga separerade föräldrar) så tycker jag att man bör tänka lite längre än att det "är mysigt att vara hemma med barnen". Förr kunde man i princip inte skilja sig och det var mannens jobb att se till att familjen har mat och tak över huvudet, idag funkar det inte riktigt så, och jag önskar verkligen inte att vi kommer tillbaka dit. Till den fällan där kvinnan inte har något annat val än att stanna hos mannen då hon inte har råd med annat.

PRINSESSANNADIA: Tror du inte att det finns samband på så många skilsmässor och dagens syn att i en familj ska mannen o kvinnan köra sitt eget race. På jämställhetens namn offras det väldigt många barns barndom. Så de får spendera enormt långa dagar på dagis, nattis hos far- o morföräldrar.

Tror du verkligen att hemmamammorna är hemma med sina barn för de tycker det är bara mysigt ? Det är enormt mycket jobb o uppfostra barn. Vad tror du att dagispersonal gör på dagarna. Bara myser eller ?

O barnfattigdom ? Ja det där kan man diskuteras hur långt som helst och vad man ser som barnfattigdom. Om jag är ensamstående får mina barn både barnbidrag o vårdnadsbidrag. Och hur dessa pengar inte skulle täcka deras omkostnader(mat, kläder, försäkring mm) är helt obegripligt för mig.Dessutom blir ju barn vuxna någon gång och försörjer sig själv förhoppningsvis. Tror du att vi inte diskuterar det här konstant i vår familj. Men frågar jag mina barn så vill de att jag är hemma för då har vi tid med varandra. När stora tjejen kommer hem så är jag alltid hemma. Hon kan komma mitt på dan från skolan som ligger 5 minuter bort o bara diskutera något snabbt eller komma o hämta något. Vet du hur många av hennes kompisar är här för de inte vill vara ensamma hemma efter skolan. Hur många av hennes kompisar stirrar stumt när vi alla äter middag tillsammans eller långfukost på lördagar tillsammans. Många av de har inte ens fredagsmys tillsammans för båda föräldrarna är på jobbet. Tycker du att det är bättre att dessa barn sitter då ensam hemma o tittar på tv eller sitter framför dator bara för att det ska se bra ut att båda jobbar. Måste man är en sak, men nu måste inte alla. Så varför löjliggöra hemmamammornas val o vara hemma ?

Kadri: Jag tror att så många skiljer sig idag för att de 1. gifter sig för fort. 2. För att de kan. Idag jobbar de flesta kvinnor och försörjer sig själva vilket möjliggör för kvinnorna att skilja sig om de vill. Förr i tiden så hade man inget val, man var tvungen att vara gift för man kunde som kvinna inte ta sig där ifrån. Man var beroende av mannen. Att sätta sig själv idag i den beroendeställningen som det är att vara hemma med barn, tycker jag inte är vettigt. Herregud vi har kommit längre än så! Jag tycker att det är korkat att hänga upp hela sitt liv på någon annan.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *