Kategorier
Vardagstrams

Genusdebatten

Diskussionerna är alltid lika fascinerande här hemma.
 
Ninja: ”Kille eller tjej?”
Tamlin: ”Fisk!”
Ninja: ”…men kille eller tjej?!”
Tamlin: ”Fisk.”
 
Osv i typ all oändlighet. Ninjan har iallafall börjat anamma hen. Det känns bra.
 
 
Tamlin har drogögon mitt i ansiktet.

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Genusdebatten”

Idag går jag till skolan, osminkad och utan behå, tack vare dig. Du har inspirerat mig så mycket och med så många olika infallsvinklar. Jag är övertygad om att när jag en dag blir mamma, har du gjort mig till en bättre sådan. TACK SOM FAN!

På tal om Feminism och genus, det här är intressant tycker jag: "Sociologiprofessor Bo Lewin, huvudforskare bakom den förra befolkningsstudien 1996, uppger apropå att vänsterpartister tycks må sämst både hälsomässigt och sexuellt, att forskning visat att de som bryter mot normer mår sämre än genomsnittet.

– Även om man är ifrågasättande och vill bryta normer så är vi socialiserade i det samhälle som är typiskt för den egna generationen. Man får "själslig skoskav" av att bryta mot normen – hur dålig man än anser den vara." Det kan nog ligga nåt i det och det intressanta är då att man kan fortsätta diskussionen om hur nästa generation, alltså barnen till genusmedvetna kommer att må både som vuxna men framförallt under sin uppväxt då de kommer troligtvis bryta mot normen. Jag är själv genusmedveten men sen min dotter fyllt tre så har jag rubbat lite på mina principer så att hon inte ska avvika från normen alltför mkt på ytan men samtidigt så håller jag hårt på att printa i henne det som jag tycker är viktigt, självständighet, jämlikhet m.m. Tycker det blir svårt ibland att inte köpa tusen klänningar till henne då hennes vänner har det, samtidigt när jag betratar dessa rosa prinsessor så ser jag att fasiken, det är inte några passiva ungar jag har att göra med, de utvecklar en systerskap, de rullar runt i gräset och geggar ner sig. Min man brukar säga det att sätt på henne hennes finaste klänning om hon så vill men låt henne skita ner sig och riva sönder den för det är det leken går ut på ibland 🙂 Oj, nu vart det långt och OT. Morgonhjärnan är verkligen inne på filosoferande idag. Hur tänker du ifrågan. Skulle vara kul om du skrev ett inlägg om det. Är det så kanske att vi vuxna sätter ett värde på klänning och prinsessdrömmar på ett annat sätt än barnen och på det sättet för över det till dem? Kan man se ut som en "flicka" enligt normen men ändå ha ett genustänk som barn? Här är artikeln som citatet kommer ifrån http://www.aftonbladet.se/nyheter/sverigeligger/article16811057.ab Ha en fin dag!

Min unge får ständigt frågan vad hon tror finns i min mage, pojke eller flicka. Det är ett barn brukar hon svara. Jaaa, men är det en lillebror eller lillasyster då? En bebis! Brukar småflina åt folks frustration då de inte får det svar de vill : D

LadyD: Kan du inte tipsa mig lite hur, med vilka ord, ska jag prata med min unge om pojkar/flickor. Tills hon var ca 4år bodde vi i en större stad och då brydde hon sig inte ett skvatt om det här med flick- och pojkfärger, flick- och pojkleksaker osv. Sen flyttade vi ut på landet och BOOM kommer hon hem från förskolan och kan inte längre leka med den eller den pga av att det ju är EN POJKE! eller hon kan inte ha blått för det är ju FÖR POJKAR! Jag blir vansinnig för denna syn har vi motverkar sen hon föddes, eller snarare ignorerat, vi har helt enkelt inte pratat i de termerna. Vi pratar numera jämt om att det kvittar om hon leker med pojkar eller flickor så länge dom har skoj ihop, om hon har blåjeans eller rosa kitty kjol (hennes klädproblem) så länge hon gillart! Tips på vad jag ska säga istället eller så?!

Jag jobbar som lärare i årskurs 1 och använder gärna ordet hen. Tycker det är ett fantastiskt ord! Nu har eleverna börjat anamma det också och det är flera som i sina berättande texter använder sig av ordet. "Det var en gång en björn. Hen bodde långt in i skogen med sina ungar"!!! Det finns hopp!!:)

//Therese

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *