Kategorier
Vardagstrams

Inte en till röv!

Jenny P // Brunheten skriver ett inlägg om Underbara Clara och senaste tidens träningsinlägg. Clara har börjar röra på sig mer och vill såklart dela med sig av sin euforiska upptäckt både genom bloggen och på Instagram. Inget konstigt där för det gör ju typ alla och Clara har ju en sundare inställning än många. Men Jenny är skeptisk och jag håller med henne om att det kan vara problematiskt. Clara bidrar till viss del (omedvetet) till kroppsångest även om jag är ganska säker på att det är det sista hon vill. 
 
Jag tog för inte så länge sen beslutet att sluta skriva om min egen träning trots att den bara skrevs om på ett kravlöst, lustfyllt och icke-hetsigt sätt. Precis som Clara gör. Anledningen till detta är för att jag, genom en lång tids dialog med flera av mina ätstörda läsare, såg min egen del i en större sammanhang där träning, hälsa, kost och det nya ”strong is the new skinny” har fått en ganska stor plats i vårt samhälle, inte bara i media och tv men också i alla sociala kanaler samt ända in i våra vardagsrum. I alla sammanhang. Hälsohets som jag valde att kalla det. 
 
Jag bestämde iallafall till slut att min blogg skulle vara en frizon från allt sådant för även om man skriver som jag skrev eller som Clara gör om träning så bidrar man till att andra blir påminda att de borde röra sig mer, vara hälsosamma och tänka på sina kroppar. Detta kan skapa ganska mycket ångest även om det inte är meningen.
 
 
Jenny ger också mig en känga för att jag inte kritiserat Clara för detta och den förtjänar jag men jag har ju påpekat tidigare att jag ogärna kritiserar vänner öppet på det sättet. Anna // Apan Satt I Granen skriver också om sin träning, sin vikt och kropp och jag behöver inte skriva inlägg där jag berättar att jag inte gillar det. Det vet både ni och hon ändå. 

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Inte en till röv!”

Din blogg är en av väldigt få bloggar jag läser som inte tar upp träning och jag älskar det. För som du säger så spelar det ingen roll hur "kravlöst" en person skriver om sin träning, det ger mig kasst samvete och bidrar till kroppshetsen oavsett.

Blev så himla glad då jag märkte att du slutade att skriva om din träning! För även om man som bloggare inte känner av träningshetsen så är det ju som du säger att ens läsare kanske gör det.

En del av mig undrar bara… När drar man gränsen? Skriver man om mat är det kanske jobbigt för dem som har matstörningar. Om barn – kanske jobbigt för ofrivilligt barnfria. Skriver hen om sin man är det tufft för dem som inte hittar nån. Skriver man om sex är det tufft för dem som blivit sexuellt antastade. Osv.

Nu menar jag inte att man måste skriva om det – men ska man kritisera dem som gör det, i synnerhet om de skriver på ett sunt (kravlöst) sätt?

Svar:
Min gräns går där jag känner att jag tar del av en större struktur. T.ex så är just träning, bantning och vikt en ganska stor del av allt det mediala utrymmet. Det är inte mat på samma sätt. Jag tror inte på att ta hänsyn till alla som kan tänkas ta åt sig. Däremot tror jag på att våga rannsaka sig själv och kanske välja bort sådant som bidrar till mycket negativitet. Många mår dåligt kring det här med hälsa, träning och vikt.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Hmm, känner mig liten kluven angående det där. Visst, en blogg med bara träningsbilder som utsänder ohälsosamma signaler är inte bra alls. Men att läsa en blogg är ändå ett aktivt val. Mår man dåligt av att läsa den, sluta läs. Träning är liksom en stor del i mångas liv och det är ju en bra grej det där med att röra på kroppen. Varför ska det vara så tabu?

Blev lite fundersam där ett tag när inläggen om träning försvann, man blev ju nyfiken!

Men insåg efter ett tag att det bara var bra att de försvann. Inte för att jag tänkte på att jag tänkte på mat och träning, men för att man ändå omedvetet påverkas, och det är genom din blogg jag börjat våga. Våga tycka om min kropp, oavsett hur den ser ut (inte varje dag, men oftare) och våga allt möjligt annat. Stå upp för mig själv liksom.

Go LD!

Jag håller med om att utseendehetsen i samhället är väldigt stor, men träning i allmänhet behöver inte heller handla om utseende, vilket du ju vet eftersom det inte är ditt eget fokus med din träning. Att röra på kroppen och vara någorlunda aktiv är ju något som borde vara en del av livet för oss alla, och att då nämna det i en blogg där man skriver om sitt liv är inte så konstigt.

Jag tror också det är bra att det inte bara finns antingen hetsiga träningsfanatiska bloggar, eller bloggar som inte innehåller någon träning alls. Att de enda bloggar som innehåller träning skulle vara de där de som skriver konstant försöker gå ner i fettprocent eller tränar som elitidrottare. Jag tror det är bra med en balans, och att det finns ställen där träning bara porträtteras på samma sätt som andra saker man bara gör i livet. En naturlig del.

Men… borde inte vi kvinnor, istället för att kritisera, uppmuntra och stödja varandra i sådant som vi mår bra av? Jag förstår att en kan koppla träning till kroppsideal, men då säger ju det snarare mer om ens egen tolkning än om själva träningen, som ju också kan tolkas som något som får en att må bra på flera olika sätt både fysiskt och psykiskt. Vi borde inte ignorera träning (som är positivt på så många sätt) bara för att samhället kopplar det till kroppsideal, utan snarare jobba för att förvandla våra/deras fördommar och göra träning till något sunt för kropp och knopp. Nej, jag tycker inte att Clara har gjort fel. Och egentligen, som alltid, vilka är vi att dömma människor vi inte känner?

Svar:
Kan man inte göra både ock? Jag lyfter ofta och gärna mina kvinnliga kolleger och vänner. Men ibland så bemöter jag dem kritiskt också. Och jag vet att de är helt ok med detta. Sen tycker jag inte att kvinnor ska vara fria från kritik. Fria från förtryck ja men inte kritik.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

tack! jag blir så himla glad! jag har börjat blocka alla som läger upp bilder på mat och alla som uppdaterar om träning. en ganska jobbig grej då mestadelen av min bekantskapskrets består av mitt roller derbylag är största delen av dem tränar på elitnivå. men jag får en sådan jävla dålig känsla av hälso och träningshetsen, vem som jävla helst blir ju ätstörd i det klimatet. jag trodde jag var ensam om den ståndukten och blev nu lite glad, tack!

Jag är glad att du inte tar upp träning i din blogg! Jag hatar att läsa sådant, just på grund av att jag känner mig hetsad till att jag också borde träna mer och äta bättre. Jag har dock själv skrivit och mat, vikt och träning förr i tiden. Slutade i alla fall att göra det då jag inte vill skriva om viktnedång och få andra människor att känna sig som jag gör när jag hamnar på en träningsblogg.

Det är EN av de saker som gör att jag känner mig accepterad i din blogg. Du skriver inte om någonting som triggar gamla mönster hos mig. Ever.

Jag älskar Clara men jag har som jag skrev hos Brunheten valt att inte följa henne på Instagram, just för att jag inte klarar hennes hälsotänkande, vilket, precis som du säger, säkerligen BARA är av ren lust från hennes sida.

Det där med vänner o att blogga om saker som kan göra de ledsna o arga är ju väldigt svårt. Speciellt om vännerna då är andra kända bloggare så att läsarna ”känner ”även de. Fast det blir ju kanska konstigt för läsarna att du kan kritisera då en helt okänd människa , en mindre bloggare, en politiker eller vem som helst som gör precis samma saker som din vän som är storbloggare. Och dessutom kommer förmodligen din vän ändå o läsa din inlägg och även om du direkt inte kritiserar henne så fattar hon väl att hon ändå gör likadant. Förstår du hur jag menar ? Kan man inte bland vänner diskutera o säga saker så vem kan man göra det med ? Sen måste det ju bli svårt också om du får mer o mer kända bloggvänner. Vem ska du då kritisera ?

Både sunda o osunda vanor blir alltid kritiserade. Det går inte göra rätt tror jag. Den minsta godisbiten kan tolkas fel. Jag skriver aldrig varken om träning eller bantning för jag helt enkelt gör inget av de, men jag bakar kanska mycket och har fått höra mycket om osunda vanor och överviktiga barn mm. Mina barn är dock långt i från överviktiga o personer i fråga har ingen aning om just hur mycket av de söta sakerna mina barn får äta för jag ger bort väldigt mycket av min bakverk. Sen kan man ju alltid diskutera vad som är sunt o inte.

Sen det med träning har jag märkt har Clara skrivit väldigt mycket om de senaste tiderna vilket jag tyckte var väldigt märkligt för inte så länge sedan citerade hon Alexander Bard om hur man blir dum av träning för man slutade tydligen läsa böcker då.

Men hon Jenny har rätt att Clara är äldigt helig för många för det är väldigt få bloggare som blir kritiserade så lite som hon blir. Undrar varför det är så ? Själv gillade jag henne väldigt mycket förr, men måste säga att jag tappade en aning förtroende för henne när man blev kallad för prostituerad på hennes kommentarfält bara för att man var hemmamamma(

Svar:
Jag tänker mest att jag inte vill få mina vänner att känna sig uthängda. Jag skriver t.ex ofta om ämnen som jag och mina vänner tycker olika kring, men då utan att nämna dem eller på annat sätt referera till dem. Då blir det inte personligt på samma sätt och ingen behöver känna sig sviken. Däremot så har jag inga problem att säga emot i offentliga debatter, även när det är vänner som deltar! Och ibland kommer vi överrens om att göra det. Jag kan t.ex ringa Anna eller Cissi och fråga om det känns bra för dem om jag skriver si eller så.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Nej, nej, nej! Kom igen nu för tusan. Att träna är sunt och bra och något man borde uppmuntra folk mer till. Någon måtta får det faktiskt vara på dumheterna. Som någon här ovanför sa så skulle det inte längre finnas något att skriva om ifall vi skulle förbjuda allting som någon kan må dåligt eller ta illa vid sig av.

Svar:
Jag tycker faktiskt inte alls vio behöver uppmuntra folk att träna för det görs liksom inget annat. Det uppmuntras till höger och vänster, i alla hörn och vrår och det finns inget utrymme överhuvudtaget att andras eller slippa ifrån det där kravet. Tycker du inte? Det är ju verkligen ÖVERALLT.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Lena, jag håller nog med dig. Det känns lite som när komiker inte kan skämta om vad som helst, för det är alltid någon som kan ta illa vid. Jag förstår vad LD menar men nja, då kanske man inte kan skriva om mat heller. Jag har haft ätstörningar och faktiskt så har jag blivit obekväm när jag läst inlägg här när det äts glass i stora lass, kakor, chips osv och kopplat det till den tiden då jag åt mycket sånt för att sedan spy upp det igen. där emot har jag bara fått positiva känslor av Claras inlägg. Det där är personligt och jag ser inte varför Clara ska censurera den delen, precis som att jag aldrig skulle be LD att censurera vad hon äter bara för att JAG ibland blir obekväm.

Sen undrar jag lite över en sak, LD. Varför skrev du då det här inlägget nu? För mig ser det ut som att du blev kritiserad och ville ge ett offentligt försvar. Sedan kritiserade du Clara, trots att du samtidigt säger att det inte är något du vill göra. Jag tänkte att om det här verkligen var ett ämne du ville ta upp, varför inte då du själv bestämde dig för att sluta skriva om din egen träning?

I övrigt älskar jag din blogg!

Svar:
Jag skrev inlägget för att jag tyckte att Jenny P’s inlägg var väldigt bra och träffsäkert och för att jag inte gillar att länka utan att skriva nåt relevant också. Det handlade absolut inte om att jag ville försvara mig (för vad egentligen?)
Det är en snårskog det här, vad man bör och inte bör skriva om och var och en får ta ett eget beslut. Jag lägger inga värderingar egentligen i att Clara eller Anna bloggar om träning eftersom att de, iallafall Clara, inte gör det ur ett viktminskningsperspektiv. Däremot så redogör jag här för MITT personliga resonemang kring MITT val. Jag skulle aldrig be Clara eller Anna censurera sig själva, däremot ber jag om lite eftertanke. Just träning, till skillnad från glassfrosseri, upptar en sån stor del av det offentliga rummet just nu.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Jag läser din blogg för den intellektuella biten, för att utmana mina ideal och fördomar och få nya perspektiv på framförallt jämställdhetstankarna. Att läsa om andras träning ger mig ingenting och jag håller med dig om att det bidrar till kroppshetsen. Självklart är det hälsosamt att träna, men det är inte hälsosamt att känna en social press att göra det.

Och det är just därför jag slutat läsa Underbara Clara. Det är nästan bara projicerande av idealbilden och inget ifrågasättande.

Jag är less alla träningsbloggar..Alla visar upp sina resultat med dessa bilder. Vad vill de att man ska kommentera då? Snygg du är, smal och fin du blev,, läcker osv osv.. Nej måtta med allt:)

Det är därför jag avskyr apbloggen "mammaformer"

Svar:
Jag och Anna har lite olika åsikter om den. 😉 Men Anna har ett sånt okomplicerat och ickevärderande förhållande och syn på kroppar som jag förstår inte riktigt kan komma fram om man inte känner henne personligen. Jag har nog aldrig mött nån som är så avslappnad som hon. När man vet detta så blir sajten mindre provocerande. Iallafall för mig.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Något som stör mig i skrivandet om träning är att det känns som det är antingen eller idag. Antingen är det proteindrinkar, barfota-skor och pulsklocka eller så är det omvägar runt gymmet. När blev det så här?

Jag har kommit fram till att jag mår bättre av att träna ensam, för min kompis som jag brukade träna med är just en sådan att träna är som att andas för henne. Vi är vänner och jag uppskattar henne, men jag som har en lätt balansstörning, en viss övervikt och en del kroppsdemoner som jag behöver besegra själv, vilket jag gör när jag tränar själv. I sällskap med henne blir det jämförelse och lite lätt kräkas ut lungor.

Men jag förstår ändå inte varför ni kritiserar just Claras blogg? Det finns så många andra bloggar som skriver om träning på ett mer hetsigt sätt. Är det för att hennes blogg har så många läsare eller är det nånstans en förväntning om att hon ska vara så "perfekt" men att det inte håller när hon skriver om träning? om du fattar vad jag menar.

Med försvara menade jag bara att du hade fått dig en känga, tydligen välförtjänt, inte mer än så 🙂

Svar:
Jag läser inte de bloggarna. Och jag HAR kritiserat den typen av bloggar flera gånger förr.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Ja, den där rumpbilden var inte en bild på "dagens outfit" eller " kolla jag har jeans på mig", kanske möjligt att den var tänkt så, men den blev som american apparell eller som bilderna på barnen här nedan. Full fokus på en kvinnorumpa, en utklippt rumpa i profil , så kurvorna syns ordentligt. En bild skapad ur vårt sexualiserade samhälle.

Fast OJ NU HÅLLER JAG INTE MED OCH TÄNKER RYTA IFRÅN! För sjutton, Clara har ju precis en sådan blogg där träning inte ligger på platt mage och yadayada. Hon vill ju få ENERGI från träningen, känna MER ORK, hon motionerar på ett sätt som är HÄLSOSAMT och inte ett dugg hetsigt! Himmel i mina kretsar finns det folk som tränar två gånger om dagen, planerar måltider för att optimera tidsmässigt plus ända ner till minsta mikronutrient! Det här är något helt annat. Och jag skulle vilja säga att om man inte kan skilja på hälsa och kroppshets är det dags att använda den där datorn som man sitter vid för att klanka på såna som Clara -som jobbar på sin hälsa, att faktiskt googla upp skillnaden på dessa. Om man fortfarande känner skuldkänslor när man läser sådant tror jag snarare det bottnar i att man vet att ens egen HÄLSA inte är vad den borde. Och eftersom hälsa inte är utseendebundet utan en högst subjektiv känsla så tror jag att ansvaret här ligger hos den enskilda personen. Antingen väljer man att göra något åt sin situation. Eller så låter man bli. Men om man låter bli så tycker jag man kan sluta klanka på de som jobbar stenhårt med livspusslet för att få till den där lilla halvtimmen eller timmen varannan dag. Jag har ALDRIG hört en man klanka på det viset på en annan man som anstränger sig för att förbättra sin hälsa (fan janne har du slutat röka? du skapar sån ångest för alla rökare som inte klarar av att sluta!). Lägg ner. Lyft henne istället! Bruden har eget företag, är småbarnsmamma och lyckas likt förbaskat få till det. Tycker att alla som klagat över Clara ska ta ett steg tillbaka, göra en ny analys, lära sig skillnad på hälsa och vikthets och kanske inspireras lite. Eller åtminstone hålla käften för jag får huvudvärk på alla dessa låtsasfeminister som tjatar om jämställdhet men likt förbaskat trycker ner sina systrar!

Svar:
Jag jämför inte Clara med andra bloggare. Jag påpekar bara att även hennes sätt att blogga om träning kan trigga otroligt mycket. Folk behöver frizoner. Lyfta Clara kan jag göra även om jag kritiserar henne ibland. Det ena utesluter inte det andra.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

LD: Nja, jag håller med om att det finns en himla massa vikthets lite överallt (framför allt i diverse tjejtidningar) där det ska gås ner 5 kilo på två veckor osv, men jag tycker också att det finns en sjujäkla massa peppande personer som tränar och delar med sig sina tips för att må hälsosamt. Och det där tror jag att man måste lära sig att skilja på. Så ja, jag håller med dig om att det finns en vikthets lite varstans, men jag tycker inte att folk som skriver om träning på ett sunt sätt ska sluta skriva om det. 🙂

Jag tycker att det är så jävla dumt att man inte ska kunna skriva om sin hälsa, motion och kropp utan att skuldbeläggas för det.

Var och en har ett personligt ansvar för sitt eget välmående. Skulle någon må illa över att läsa om att jag tog tag i mitt liv, besegrade fetman och fann tillfredsställelse i styrketräning ligger problemet hos den som mår dåligt över det!

Sitt gärna hemma med en påse snask, strunta i motionen om du inte gillar det och blunda för eventuell ohälsa, men räkna inte med att andra ska hymla om sin vikt, kropp, kost och träning för att du ska slippa ha dåligt samvete.

Så tycker jag.

Svar:
Det handlar inte om att skuldbelägga utan om att medvetandegöra.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Tycker att claras träning bara är sund. Lite lagom för att må bra liksom. Stor skillnad mot alla dessa träningsbloggar ( som åxå är bra om man väljer att läsa dessa) där det är viktigt med magrutor å pulverdieter.

Svar:
Jag säger inget om Claras träning. Jag säger bara att när man talar om eller skriver om träning så deltar man i ett större sammanhang. Många kan må dåligt av detta.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Tycker som Chelli ovan. Att skriva om sin träning ur ett "jag mår bra av det här"-perspektiv och förhoppningsvis kanske inspirera några att själva börja motionera kravlöst är inte dåligt. Det är inte hets. Om en dras med ångestproblem så kan en fullkomlitg kravlös jogg genom gröna områden vara bättre än antidepp. Det borde uppmuntras, inte förtigas för att de som har idrott som hobby driver träningsbloggar. Det är ett bakvänt och tråkigt argument. De som har idrott som hobby ska förstås få skriva om det på sina bloggar och likaså ska de som har "livsstilsbloggar" eller vad vi nu kan kalla den kategori som underbaraclara faller under få skriva om sin träning som en del av sitt liv och något de hämtar energi ifrån, ur en positiv synvinkel.

Jag gillar verkligen UnderbaraClaras (få) inlägg om träning. När jag i tonåren hade en kompis med ätstörningar gick jag själv och en annan vän till en ätstörningsexpert för att få hjälp att hjälpa vår sjuka vän. Rådet vi fick har jag burit med mig i 10 år: kommentera inte utseende. Säg varken att hon har blivit för smal, eller hur fin hon är. Säg inte att hon vore finare med lite mera hull eller hur söt hon är i nya frisyren. Ta bort fokus från utseendet. Prata istället om hur intelligent hon är, hur roligt vi har med henne, hur snäll hon är och hur modig hon är. Vad jag vill säga är att vi måste sluta göra kopplingar till utseendet hela tiden. Därför gillar jag hur Clara kopplar träning till välmående, hälsa, styrka och glädje. Inte smala midjor.

Därmed tycker jag också att det är tråkigt att Ladyn presenterar sig (och kanske identifierar sig) som först och främst "fet". (fet, ickefjäskande, oförskämt…etc…)

Kan vi inte skippa utseendefokuset där också?

Hm, ja, här kanske jag inte kan hålla med dig. Tycker verkligen inte Underbara Clara, till skillnad från många andra storbloggare hetsar (proteinshakes! En timme cardio! Löpning före frukost! Åt inget förutom ett kycklingbröst och lite broccoli till middag!) för hon förklarar ju hur hon gör det för att få energi och må bra. Jag tycker som blivande läkare även att detta ur ett samhällshälsoperspektiv är viktigt att förmedla, att man ska träna för att må bra för sin egen skull. Inte för magrutorna, beach2013, eller kunna lägga upp en instabild med miljarder hälsohashtags för att imponera med. Jag ser allt för många omkring mig som skulle må bättre med lite mer rörelse i sitt liv, så allt som visar detta ur ett sunt perspektiv tycker jag bara är bra! Go Clara!

Fast skuldbelägger gör man ju när man säger att nnågon inte bör skriva om träning, kropp och hälsa för att det kan råka få någon illa till mods.

Lite som att man ska skämmas om man inte äter upp maten för att folk råkar svälta någon annan stans.

Eller gud nåde den som yppar något om hur lätt de har att bli på smällen, för det finns ju ofrivilligt barnlösa som kan må dåligt över det.

Och nu ska hälsa, träning och vikt höra till den "förbjudna" kategorin…

Hade det handlat om att uppmuntra andra till dieter, motion osv hade jag fattat principen. Men när någon skriver om sin egen hälsa, sitt välmående som går hand i hand med motionen för den personen, ja då ska det tänkas till och hyssjas för att någon annan kan råka vara missnöjd med sina egna vanor eller ovanor. Nä, fy bövelen!

Svar:
fast jag tycker inte att man kan jämföra med barnlösa eftersom att det inte är samma hets där. Och jag håller inte med om att jag skuldbelägger bara för att jag tar upp problematiken kring den här typen av inlägg.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Åh vad jag hatar när människor ropar "Jag tränar för att MÅ BRA, bli SUND och HÄLSOSAM!"

Bullshit. Sån jävla bullshit.

Ja, jag vet att det är en del av grejen, att bli starkare, tåligare och mer hållbar men jag tror att alla som påstår att det inte är lite lite för utseendet ljuger. Finns det de? Som inte blir liite förtjusta när jeansen sitter lösare eller de får på sig något de anser ser bättre ut osv. Jag tror fan inte det. I dagens samhälle är vi fostrade till att vårt utseende är vår främsta tillgång. Det GÅR INTE att bli helt fri från det och aldrig få de tankarna. Däremot kan man ju vara medveten och slå bort dem men det är inte samma sak.

På grund av detta kan jag anse att det är något man bör hålla för sig själv om man nu inte försörjer sig på det eller är en uttalad träningsblogg/sida/vad man nu sysslar med. Inte för att det är skamligt, snarare HEJA DE SOM VILL, utan för att det skapar en hets och upprätthåller en hets som kanske är något mer hälsosamt än att svälta sig själv men när det går till överdrift är även det farligt.

Trots att jag inte har haft några ätstörningar i livet så är det något i mig som blir ledset över underbaraclaras inlägg. Blir trött! Orkar inte ha mer fokus på yta än vad man får överallt annars.

Hej

Jag brukar inte läsa din blogg, inte av någon speciell anledning egentligen utan bara inte riktigt haft tiden att titta in och fastna. Men via en annan blogg hittade jag inte här pga detta inlägg..

Jag är helt med er alla, om att man inte ska hålla på att hetsa med att bli smal och sånt. Speciellt inte om man är storbloggare. Jag är en liten bloggare på AFF och bloggar bland annat om träning för att det är viktigt för mig och jag SKA ner till min vanliga vikt. Varför bära överviktiga kilon lixom? Ingen mår ju bra av det, varken hälsan eller framtiden… Men sen finns det en annan sak jag inte fattar…

Är det inte en bra sak att få fler att röra på sig, ha en sundare inställning och må bra. Motion är inte bara till för att GÅ NER I VIKT, utan även för att må bra, bli piggare och leva längre. Motion är ju viktigt och en bra sak, alla får det att låta som en dålig grej. Det är ju helt absurt att man ska behöva sluta blogga om ens träning bara för att andra inte klarar av att läsa om motion?? Sen behöver man ju faktiskt inte blogga om att man rasar ner i vikt eller bantar..

Jag klan hålla på hur länge som helst för jag är nog lika stark i tankarna som ni andra storbloggare som du, Apan satt i granen och säkert fler.

Men låter det va där.

Svar:
Om du tittar runt omkring dig så ser du ganska snabbt att vi uppmuntras att ”röra på oss” i alla jävla sammanhang. Det är i tidningar, bloggar, böcker, Tv-program osv osv. Det finns inga frizoner alls. Överallt talas det om hur bra det är att motionera, träna, äta si, äta så och det står mig upp i öronen. Nej, det är inte en bra sak. Det funkar upenbarligen inte heller som ett sätt att få folk att röra sig. Vad det däremot bidrar till är en massa stress och press. Jag kan inte säga åt andra hur de ska göra, jag klan bara välja bort den biten själv och uppmana andra att tänka efter lite. Och nej, övervikt är faktiskt inte farligt.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Oj shit, är inte övervikt farligt? Alltså fetma syftar jag på? Som man hittills alltid hört att det leder till diabetes som i sin tur leder till annat och så vidare och så vidare….. För det trodde jag, speciellt eftersom fler i min omgivning lidit av det och har familjemedlemmar som dött i det….

Jo du har alldeles rätt i att det finns överallt och ändå är FETMA ett problem som växer allt mer och mer… men fine, jag förstår att du inte vill tillhöra en av dom som bloggar om träning men tycker nog inte (enligt min mening) att man ska klanka ner på UnderbaraClara som inte ens är anorektiskt smal över att hon bloggar träning och visar upp sina fina jeans etc..

Ja ja, ville bara ifrågasätta om det där med motion som faktiskt ÄR bra för kropp och själ med SUNT FÖRNUFT.. precis som allt annat i livet! MOTION ÄR BRA, det skapar friskare kroppar vare sig du vill tro det eller ej. Sen hur folk tar den informationen är faktiskt en ANNAN femma…

Trevlig torsdags kväll/natt.

Svar:
Övervikt och fetma är två skilda saker. Fetma kopplas ofta dessutom felaktigt ihop med olika sjudomar och problem. Diabetes t.ex beror oftast på fel kost snarare än hög vikt. osv. Och som du säger, folk är feta TROTS att samhället svämmar över av hälsoråd. Med andra ord så funkar inte den taktiken speciellt bra? Sen är det ingen här som har klankat ner på Clara. INGEN. Kritik är inte detsamma som att man hackar på nån.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Diana, du skriver

"Jo du har alldeles rätt i att det finns överallt och ändå är FETMA ett problem som växer allt mer och mer…"

1. Övervikt och fetma är inte samma sak.

2. Precis! Exakt! Just det! Problemet växer ändå, så där har du ju beviset att det uppenbarligen inte hjälper med alla träningsbloggar m.m

Träningsbloggar motiverar inte mig.. dom ger mig dåligt samvete och känsla av att jag är lat och hemsk mot min egen kropp som inte tränar.

Jag HATAR att träna! Jag HATAR att läsa hur duktiga alla andra är med sin träning! Det är nog mest för att det påminner mig om att jag borde för hälsans skull.. men va fan… jag pallar inte!!! Jag ska bara acceptera att jag också får stå för mitt val!

Så Clara bloggar om hur hon inte inspireras av fitness utan vill vara fit för att vara en arbetsduglig arbetshäst till kvinna. Sådär lite lättköpta poänger om hur härlig och duktig hon är. Och så replikerar du att usch nej hon bidrar indirekt till kroppshetsen och det kan man inte göra man är del av en större struktur som förtrycker kvinnokroppen. Har du överhuvudtaget TÄNKT på hur urbota SKEVT man tyckt det hade varit ifall män höll på på samma vis?

Det går att inse samt diskutera probematiken gällande ett ständigt mer utseendefixerat samhälle utan att konstant se det utifrån ett microperspektiv. Vi kan också se kvinnor och flickor som självständiga individer med eget tänk, egen förmåga att dra gränser och med TADAA *drum roll* självkänsla. Jag tror det är noll chans att du hetsar till anorexia genom dina lustfyllda, kravlösa inlägg om träning på samma vis som dina Ben & Jerry-inlägg osannolikt hetsar till binge eating. Det finns liksom gradskillnader.

Tycker du omyndighetsförclarar oss.

Svar:
måste det vara svartvitt? anorexia eller inte? Jag tror inte heller att vare sig Clara eller jag hetsar folk. Varken till anorexia eller annat. Det är inte vad mitt inlägg handlar om alls.
Sen uppskattar jag inte den gamla klassikern ”omyndigföklarar oss”. Luktar lite väl mycket jämställdist. Uppenbarligen så är det många som påverkas av vad de läser och ser.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Det folk utan ätstörningar inte fattar är att ätstörda personer inte tolkar in "stark kropp för att orka lyfta barnet" (vilket jag inte heller tror är hela anledningen..) ätstörningar är psykiska sjukdomar som är väldigt svåra och komplicerade.

Det finns otroligt många ätstörda som inte ser ut som ni ser dom (pinnsmala). Normalviktiga (eller smala, tjocka och feta) ganska vanliga människor som smyger, hetsar, tränar och mår otroligt dåligt. I det tysta oftast. Ingen ser ju eller så tror folk att det handlar om lata tjockisar (inte alla tjocka är ätstörda, men många som varit det länge har fått kommentarer tidigt i ålder kring sin kropp/ätande vilket ökat deras medvetenhet – fastnar i dålig spiral)

Psykiskt ohälsa bland unga bara ökar enligt färska rapporter. När är det nog med all press? Tränar man för sin egen skull, varför skiva ut det till hela världen? Som någon ovan sa: bullshit.

Svar:
man behöver inte vara ätstörd ens för att bli kroppsfokuserad. Jag tänker aldrig på hur jag ser ut, min vikt eller min kropp. TILLS jag läser nåt om ”träning”, ”kost”, hälsa”. Även om personen som skriver har ett sunt förhållande till sin egen rörelse så påminner hen MIG om att jag borde tänka på hur jag gör.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

burgschki, Du behöver inte tro mig eller andra ätstörda jag pratat med, men du har väldigt fel i detta: "Jag tror det är noll chans att du hetsar till anorexia genom dina lustfyllda, kravlösa inlägg om träning på samma vis som dina Ben & Jerry-inlägg osannolikt hetsar till binge eating."

För det ska liksom sägas att det är inte bara Underbaraclara, skolsköterskan som petar på magen eller bara den kesoätande bloggaren, det är allt kombinerat till en liten smärtsam ätstörningscocktail.

Alla kanske inte heller blir ätstörda i ordets rätta mening, men en förändrad och snedvriden syn på kropp och mat är inte långt borta. Lite rysk roulette vem som blir ätstörd. Kanske dina barn, kanske inte.

Jag tycker att det är lite synd att sunda levnadsvanor ska ses som något negativt som man inte får skriva om. Visst finns det mycket hälso- och vikthets, tex alla dessa tidningar som skriver om hur man går ner massor av kilon på 4 veckor eller hur man tränar sig till en platt mage. Men sedan finns det (enligt mig) också en massa sunda budskap om träning och hälsa. När det gäller bloggar har jag valt ut de träningsbloggar som jag tycker skriver på ett bra och inspirerande sätt, utan hets. Men allt ligger ju i betraktarens ögon. Jag har läst träningsbloggar som jag mått dåligt av också, och har då slutat att läsa dem. Att blogga om träning kan säkert påverka någon läsare negativt, samtidigt som det kan påverka någon annan positivt, genom att inspirera till att börja träna och få ett friskare liv.

Svar:
fast nu missförstår du. Det är ingen som säger att Claras vanor är negativa. Problemet är när man SKRIVER om dem i sammanhang där ALLA skriver om sin träning.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Jag brukar inte komentera anonymt (längre) men jag väljer att göra det idag. Jag jobbar just nu på en psykiatrisk klinik, kommer i kontakt med både BUP och vuxenpsyk. Det är så otroligt sorgligt att höra om alla personer med ätstörningproblematik. Jag tycker det är skönt att du inte skriver om träning längre. Jag vet att jag kommenterade hätskt nån gång (onyanserat ledsen för det). Jag tycker verkligen att Clara borde låta bli. Som Jenny påpekar så tar hon ju många val när det gäller miljömedvetenhet, det borde inte vara så svårt att strunta i träningshetsen.

Jag vill bara ge dig cred för att du lyfter frågan på ett så nyanserat och klokt sätt. Jag är kluven i själva sakfrågan, men så har jag å andra sidan förmånen att ha en okomplicerad relation till mitt ätande och min kropp, vilket ju tyvärr långt ifrån alla har. Jag tycker att ditt val att välja bort att skriva om din träning, och motiveringen till detta val, är klockrena. Men jag reagerar heller å andra sidan inte negativt på UnderbaraClaras träningsinlägg, p.g.a. sättet som hon skriver dem på och värderingarna bakom hennes träning. Men jag kan samtidigt se att det kan uppfattas som stressande för andra.

Summan av kardemumman är väl att jag som sagt vill framföra att jag tycker att det är viktigt att lyfta frågan och jag tycker att du gör det på ett nyaserat sätt. Världen är inte svart och vit, men vi behöver lyfta och analysera fenomen, för endast då kan vi ju faktiskt börja förändra dem.

Ville bara säga.. ang alla dessa bilder på halvnakna inoljade tjejer med texten "strong is the new skinny".. Har inte sett en enda bild där tjejen ser särskilt strong ut utan mest bara osunt skinny. Stark kan man dessutom vara även om man inte har synliga muskler eller seze 0..

Bra inlägg! !

Den här hetsen i media om att tappa massa kilo i vikt och hej och hå, kan jag förstå hetsar folk.

Men t.ex jag som nu i stort sett gjort mitt första inlägg om styrketräning, och som efter ca tio år äntligen tagit mig i kragen och ska försöka få fart på mina muskler som håller på att förtvina, kan väl inte vara någon hets.

Träning och kondition är ju bra för hjärtat och välmåendet, att orka med livet ut. Herregud, jag får nästan ryggskott bara av att nysa ju! 🙂

Alla får väl gå till sig själva helt enkelt, vad behöver jag och vad mår jag bra av.

Men man blir lite trött på media som spottar ut dieter hit och dit.

Nåja, nog tycker jag att man kan skriva om träning, men det beror såklart på vilken nivå man lägger sig på. Jag tycker att Lofsan har en oerhört inspirerande blogg, trots att jag själv inte alls tränar på den nivån så känner man ju ändå att det här finns ett visst avstånd mellan den vanliga motionären och den som har tagit träningen till en ny nivå, till sitt professionella yrke. Då blir det ju en träningsblogg, på samma sätt som jag uppskattar att se pretto matlagning i matbloggar, jag vet ju att jag inte delar samma brinnande intresse för att krångla till matlagning.

Du är ju den du är i din blogg, och skriver ofta om vardagliga saker. Går du då till Sats och skakar rumpa en timme en tisdag så blir jag inte hetsad av att läsa det. Jag blir inte heller stressad av Apan eller Clara, inte mer än vanligt när man märker att driftiga människor oftast hinner så sjukt mycket på en dag. Jag blir lika stressad av att Clara bakar småkakor.

Svar:
Lofsan har ju en nästintill renodlad träningsblogg. den fyller sitt syfte. Den kan man lätt välja bort utan att för dens skull missa annat som man kanske vill ta del av. Men bloggare som jag, Anna, Clara osv som skriver om så mycket annat blir det svårare att värja sig mot.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

LD: Jo, jag förstår. Men om man inte får skriva om något så måste det ju ses som något negativt laddat, annars skulle det väl inte vara något problem med att skriva om det. Jag tänker lite som så att det finns så mycket negativ hälsohets i media och även på vissa bloggar så att det kan vara positivt att väga upp med lite sundare tankar kring hälsa och träning i andra bloggar.

Svar:
Det är skillnad på att tycka att Claras träning är negativ och det faktum att Clara skriver om det är negativt. Två skilda saker.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Du skriver att hon bidrar till en osund kroppsfixering på samma vis som fitspo-konton osv. Det anser jag vara svartvitt. Du gör ju precis vilka val du vill med din blogg och instagram, men att antyda att vem som helst som bloggar om kropp och hälsa på vilket sätt som helst bidrar till en osund kroppsfixering är att vara kategorisk.

Ja, jag tycker det är att omyndighetsförklara när man inte litar på att folk ser skillnad mellan Clara och Profitness/Proana. Sen luktar det lite: "Åh nej, tom Clara bryr sig om hur hon ser ut och ha en snygg stjärt fan det får hon inte hon ska vara lite härligt hängpattiga som oss andra" hos Brunheten-inlägget.

Sedan kan jag hålla med om att det är trist att kroppen alltid ska vara i centrum, stötas och blötas, där bidrar dock Apan mer än Clara.

Svar:
det är du som tolkar det svartvitt. Jag skrev inget om andra konton eller bloggare. Jag jämförde henne inte överhuvudtaget med nån annan. Jag skriver tvärtom att hon skriver om träning på ett kravlöst och lustfullt sätt. Jag har heller inte sagt nåt om att folk inte kan se skillnad på Clara eller pro-ana-grupper eller att man får ätstörningar av att läsa Claras blogg. Vad du känner för lukt får stå för dig, du vet att jag fullkomligen AVSKYR att bli belagd med åsikter jag aldrig uttryckt. Jag skiter fullständigt i hur Clara ser ut eller om hon bryr sig om sitt yttre (vem gör inte det?) osv. SLUTA.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Jag håller med om att det har blivit en sådan hets kring att träna, att man ska äta det där och träna det där, träna såhär mycket, gå ner i vikt, bygga muskler osv. Men sen finns det ju faktiskt de som tränar för att de mår bra av det, för att de blir mindre trötta och de helt enkelt ser träningen som något positivt i deras liv. Och många använder sig av just bloggar och sociala kanaler för att få inspiration och motivera sig själva. Det är ju faktiskt bevisat att träning är bra för oss och vårt välmående och då kan man faktiskt uppmuntra dessa som har en sund syn på träning, som använder det för att må bra och inte kopplar detta till ett visst kroppsideal.

Men vad fa-an! Nu blir jag faktiskt så jävla trött! Ska en kvinna inte ens få ta en jävla skidtur utan att plötsligt vara en del av den "osunda kroppsfixeringen"? Really? Är det inte just DET som är det osunda, att se all typ av fysisk aktivitet som något provocerande? Är det enda sättet att vara en god feminist att sitta på arslet och äta kakor? Nä, sorry Lady D, men har har du inte med mig på tåget. Det ÄR underbart att röra på sig och vara ute i naturen, varför skulle man inte skriva om det? Det sista jag tänker när jag läser Claras "ut och röra på sig"-inlägg är "åh nej, nu tränar hon för att bli smaaaaal, det måste jag också bli". Får jag det minsta dåligt samvete så är det för att hon använder sina lediga förmiddagar till att vara ute i naturen medan jag sitter i soffan och kollar på streamade serier, och jag VET att jag skulle må bättre i skallen om jag gjorde något annat istället.

Jag har själv haft ätstörningar och har länge levt med en extremt osund inställning till min kropp, och framför allt smalhet, och ett stort problem för mig var att det aldrig presenterades något annat alternativ än antingen vikthetsande bantning och anorexi, eller att "leva livet", unna sig konstant och inte ta hand om sig. Jag har haft så svårt att hitta en balans, jag har varken mått bra som underviktig-tänka-på-mat-dygnet-runt-tränings-freak eller överviktig-tänka-på-godis-dygnet-runt-inte-träna-alls, men medelvägen har inte funnits där för mig. Jag har inte vågat välja ceasarsalladen istället för hamburgaren av rädsla för att hamna i ett vikttänk igen. För mig har bloggar som UnderbaraClara och Elaine Eksvärds varit "ögonöppnande" och jag har fått se att det finns ett annat sätt att se på träning och kost, och jag har insett att jag tycker det är sjukt mycket godare med en sallad än en burgare (och så tar jag en chokladkaka till efterrätt och är skitnöjd istället för övermätt). Jag är en person som behöver träning och bra mat för att må bra, men bara på rätt sätt. Snälla, snälla, snälla, sätt inte dålighets-stämpel på lite vanlig hederlig kroppsaktivitet OCKSÅ, för det orkar jag inte med.

Svar:
problemet är att det inte finns nån fristad. Det är inte bara Clara som bloggar om ”skidturer”. Det är nästan alla. Och alla under parollen ”jag vill bli stark!”. Hade det varit ett inlägg är det en sak, men på senaste tiden HAR Clara skrivit samt instagrammat mycket om sin träning. Sen behöver du givetvis inte hålla med, men jag har själv valt bort den här biten pga att jag märkte att oavsett hur kravlöst jag skrev så påminde jag andra om att de borde tänka på sina kroppar, sin styrka och sin hälsa.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Du skriver: "Men Jenny är skeptisk och jag håller med henne. Clara bidrar omedvetet till osund kroppsfixering helt enkelt. Även om jag är ganska säker på att det är det sista hon vill. "

Och du sätter in det i en större kontext präglad av kroppshets och "Strong is the new skinny".

Hur kan du inte mena att även om man inte menar illa med tränings/kroppsbloggande så bidrar man till en hälsohetsstruktur? Dvs oavsett syfte leder ett fokus på kropp och hälsa till en osund kroppsfixering.

Om du inte vill bli belagd med åsikter du inte har, så uttryck dig i såfall tydligare.

Svar:
Jag pekar på ett fenomen där det finns både extremer och motsatsen men där alla är med att upphåller. Oavsett syfte så sätter man fokus på kropp och det i sin tur kan leda till ångest och osund kroppsbild.
Jag har uttryckt mig tydligt nog.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

och jag menade på att detta är att vara svart/vitt och onyanserad, då jag anser att det finns olika typer av "hälsobloggande" och att man nedvärderar människor när man inte tror att de har förmåga att inse skillnaden mellan extremer och "må bra"-bloggar typ clara. Jag uppskattar att det finns alternativ till det överdrivna och även om du fått intrycket att du bidragit till kroppshets genom dina träningsinlägg, tror jag att många kände att du var ett skönt, kravlöst alternativ. för kropp och hälsa ÄR ett genuint intresse och man kan vara hälsosamt intresserad av ämnet och det finns ett syfte med hälsobloggar.

Jag har även en annan syn på individens roll hos ett strukturellt förtryck.

Svar:
Jag tycker inte det är onyanserat alls. Tvärtom. Och ja, jag tror också att de flesta tyckte att jag var en skön kontrast. Men jag tror också att jag bidrog till att folk tänkte kritiskt på sina kroppar.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Jibril: Jo du, vi finns visst! Jag är en av de som i princip struntar i hur träningen påverkar mitt utseende (skriver i princip för att jag tyckte att det var lite jobbigt när jag hade så stora vadmuskler att inga stövlar passade). Jag har nu haft träningsförbud i 8 månader, väntar på en axeloperation, och det jag stör mig på är definitivt inte hur mitt utseende har förändrats. Det har faktiskt inte förändrats särskilt mycket. Det jag saknar är styrkan och energin som träningen ger mig. Jag avskyr att känna mig fysiskt svag! Så när jag längtar till att få börja träna igen handlar det om att jag vill bli stark:)

Tänker inte så själv när jag läser Claras blogg om hennes träning( har inte instagram så vet inte vad det är gör bilder hon lagt upp) Jag kan förstås bara stå för vad jag tycker men jag läser Claras blogg som en helhet. År efter år, inlägg efter inlägg har hon påvisat en bild( som jag anser sund) av träning. Jag blir snarare glad för hennes skull att hon verkar trivas med dig själv, sin kropp och fin träning. Hur mycket måste en dölja/låta bli att skriva om för att de också ska falla andra i smaken?

Vill bara säga att ditt val att inte skriva om träning på din blogg är väldigt uppskattat, för mig iaf.

Precis som du säger, så smyger det sig in överallt med träning och hälsa.

Det är väldigt skönt med frisoner där man inte påminns om att man borde träna och äta rätt.

jag haller verkligen med dig! idag kan jag ärligt säga att bloggare som skriver om träning inspirerar mig till att träna, ger mig lust att tex ga ut och springa om jag segar, men för nagra ar sedan hade jag en ätstörning och att läsa om träning, hälsosam mat osv hade triggat ätstörningen ännu mer. Da hade jag trott att jag inspirerats till att vara hälsosam da jag inte insag hur sne bild av mat, träning mm. som jag hade. Därför tkr jag att du gör helt rätt, speciellt da det nu även är en san hälsohets pa internet!

Jag håller fortfarande inte med. Jag tycker det finns många bloggare som aldrig skriver om träning, och framför allt: Om nu träning är en del i personens liv, varför ska han eller hon inte skriva om det? Om man själv inte klarar av att läsa om lite vanlig, sund motion så kanske man får försöka göra något åt sin egen extremt problematiska relation till hälsotänk (säger någon som själv varit där) istället för att skuldbelägga den som njuter av sin träning och glatt delar med sig av detta som en naturlig del i vardagen, precis som matlagning, vänner, inredning, karriär etc etc. Alternativt inte läsa bloggen i fråga.

Svar:
Jag håller inte med dig. Jag tycker att man ska kunna få reflektera kring de här frågorna samt kritisera de större bloggarna utan att avfärdas som nån med ”problem”.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

hej, jag har läst din blogg i säkert 5 år. du känns som en trygg mamma ute i bloggvärlden.

du är så bra och jag beundrar dig så mycket!

Med vänlig hälsning Cecilia 19 år

Svar:
Hej Cecilia och tack!
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Men herregud, vilket otroligt skrivande på näsan! Jag baxnar. Ska vi utkräva ansvar från alla kvinnor för andra kvinnors dåliga självkänsla? Det här är så sjukt bakvänt från någon som utger sig för att vara feminist. Eller kanske bara ett ypperligt exempel på hur feministbegreppet plötsligt kapats av bloggare vars analytiska förmåga sträcker sig till att kunna ordet "struktur" – ridå.

Svar:
Om jag bidrar till att upprätthålla strukturer så kan jag inte avskriva ansvar genom att lägga det på de som drabbas.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Läser mer än gärna lite träningsinlägg, läser också om mat, frosseri, kläder, barn, samliv m.m. Men jag tar inte illa upp trots att jag är överviktig. Jag ser det som en inspiration om andra lyckas där jag kanske inte lyckats fullt ut. Och jag kan även ta till mig om det är tips och råd som passar för mig.

Men jag förstår varför man väljer att inte skriva om träning och tycker det är bra gjort av LD, jag skriver om träning men å andra sidan så är det typ ingen som läser min blogg utan jag skriver vad jag känner för att skriva utan vidare hänsyn till mina få läsare =P (kanske därför ingen läser höhö)

Skulle jag vara en storbloggare så skulle man vara tvungen att tänka sig för och försöka göra sitt bästa för sina läsare och det är strongt att bry sig så pass mycket att man väljer att censurera sig själv.

Men som det är nu så är jag pro träning när det gäller bloggar, just för att jag är intresserad.

(är det ett osunt beteende som någon skriver om så slutar jag genast att läsa, det vill jag inte stötta)

Nu har jag bloggat om detta, i egenskap av hälsonörd undercover!

"…Att Lady Dahmer inte vill skriva om träning, med bakgrund av detta, det förstår jag. Trots allt är ju inte träning och hälsa en hjärtefråga för henne, och jag tycker det är bra att hon välkomnar även de läsare som mår dåligt av att läsa om sådant.

Dock tycker jag inte att det är helt rätt att uppmana alla bloggare till att följa i hennes fotspår, vilket jag uppfattar det som.

För mig ÄR träning och hälsa en hjärtefråga, och jag planerar att blogga aktivt om det om/när jag blir frisk.

Förutsatt att jag kommer kunna studera och jobba i framtiden, så överväger jag också att jobba med det.

Jag vill inte skriva en träningsblogg som fokuserar på tappade kilon, eller vunna magrutor. Jag vill skriva en blogg som fokuserar på den yttre hälsan lika mycket som den inre. En blogg om att må bra…."

"fast jag tycker inte att man kan jämföra med barnlösa eftersom att det inte är samma hets där."

Fast det FINNS en enorm hets mot barnlösa, särskilt kvinnor. Att du inte ser den som ett lika stort problem, beror förmodligen endast på att du inte är barnlös själv. (Du fick väl dessutom barn när du var förhållandevis ung, fick du inte? Hade du börjat närma dig fyrtioårsåldern innan du fick första barnet, hade du säkert märkt av den hetsen på ett helt annat sätt.) Jag jämför den inte med hälsohetsen, för det det leder bara till ett okonstruktivt "vem har det värst"-resonemang, men jag ser faktiskt lite rött när du på detta sätt verkar avfärda något som kan vara minst lika ångestladdat för många av oss. Det är lätt att blunda för kravfyllda samhällsnormer och strukturer som de inte drabbar en själv.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *