Kategorier
Vardagstrams

Jag var världens bästa förälder. Sen fick jag barn.*

Innan jag fick barn ba: ” jag ska aaaaaaaldrig ta barnen på McDonalds!!!!” Och så slängde man ett fördömande getöga på alla DÅLIGA morsor och farsor som satt där med sina stackars barn. Och var de inte lite småtjocka runt midjan va? Dåliga matvanor. Fettbildande. BARNMISSHANDEL osv. 
 
Nu låter det lite annorlunda. Typ: ”HAHAHAHAHAHAHAHAHA” när jag tänker på mina tidigare visioner. Va fan skulle man göra utan donken liksom? Bästa stället när man har barn, handen på hjärtat. 
 
 
Hade ni några föreställningar kring ert föräldraskap som senare inte riktigt blev som ni tänkt? Och får ni dåligt samvete när ni gör mindre bra val som förälder?
 
 
*citat Fancap.

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Jag var världens bästa förälder. Sen fick jag barn.*”

Under mina år som bonusmorsa hade jag ALDRIG dåligt samvete över de gånger som barnen fick äta på McDonalds, precis som du säger; de far inte illa av att äta så ibland och det var ju inte dagligen liksom. Dessutom, att ha hungriga barn på stan/ute på aktivitet är fan grymt mot dem. Bättre med McDonalds då än att de går omkring och är hungriga. typ som offentlig amning 😉

Finns ju faktiskt bönburgare "under disk" på donken, inte alltid med på menyn – haha!

Tv-tittande är ju en typisk sak som människor utan barn gärna fördömer, och jag till viss del innan Adrian kom. Sen fick jag en unge som stiger upp 04.30 och i bästa fall 05.30 samtliga dagar i veckan = barnkanalen, Pippi och Sunes jul är räddningen (innan 05.30 finns inte ens barnkanalen som alternativ…).

Att aldrig laga särskild mat till barnen eller anpassa efter deras preferenser är nog nästa grej vi kommer börja tummarna på… Vårt barn älskade allt från han var ett halvår (eller ja, fyra månader, men det får man väl inte säga högt "i det här landet", höhö) och nu är han 20 månader och har börjat bli kräsen. Klart vi kommer börja anpassa om han vägrar äta annars…

Hittills har jag väl samma tankar om mitt föräldraskap.. jag har dock inte så mycket tankar om vad man ska och inte ska. Men just godis och läsk får inte min dotter. Försöker hålla oss till fika på helgen som inte alls är ett problem för mig, om nu min sambo/svärmor inte fikade var eviga dag kanske det hade funkat bättre. =)

Jag hade en föreställning först att ja i te skulle ha några barn alls. Ja skulle resa runt världen och bara ta hand om mig själv. Men … Här sitter jag tre barn senare och ångrar ingen av dom. Bättre än vilken resa i världen som helst.

När ja var gravid med min första hade jag en syn på att vara mamma att man ska läsa långa sagor varje kväll, pyssla och baka ihop med barnen. Jag skulle ta med mina barn på cafe och gå långa promenader. Men så här tre barn senare är sanningen en annan. Jag läser sällan sagor alls, min mittersta river sönder alla böcker hon ser. Pyssla… Nja till den grad att det inte blir allt för kladdigt och stökigt. Baka med barnen går tok bort… Kladd, snor i degen och ja vet inte vad…å gå på café går rätt bort med. Med med mycket energiska tokiga barn som mer än gärna möblerar om och fixar.

Nä sim sagt sanningen är en annan. Jag gör allt för att få dagarna att funka bara. Att dom får mat och är glada är prio ett. Hinner man inte mer än så … Så har man i alla fall glada barn

Jag hade många. Skulle Aldrig ha tv som barnvakt, nu längtar jag efter den dagen hon orkar och Vill se på en film, så jag får lite egentid haha.

Skulle Aldrig ge henne socker, vilket jag Fortfarande är noga med, men när jag själv (sockerberoende som jag är) sitter med en chokladbit i handen är det svårt att neka henne att smaka.

Vi har inte vaccinerat och vi ger henne vegetarisk mat, jag skulle laga själv jämt sa jag, men atteh…det är ganska bekvämt att köpa burkmat måste jag erkänna haha.

Och donken, nee… svårt att tro att jag skulle gå dit. Men jag hatar själv den maten. men kommer jag gå till MaX hell yeah. Nångång ibland är inte hela världen.

Nu äter ju inte jag på mcdonald’s och därför blir det aldrig mcdonald’s för någon annan heller. Däremot kan jag ge sonen bulle, kaka eller glass när vi är ute, och jäklar vad det fnys ifrån bekymrade barnlösa. Han får aldrig godis och inga sötsaker hemma, däremot får han sitta och peta själv med något när vi är ute – vägrar att känna mig skyldig över det.

Förresten är det min unge och jag känner honom faktiskt bäst och vet vad som fungerar bäst i vår vardag. Faktiskt.

Är ni vegetarianer hela familjen? Jag har nämligen funderingar på att bli det, men tycker att den där övergången verkar så svår, så om du inte redan har gjort det får du jättegärna skriva ett inlägg om det.

Svar:
övergången var svår för att jag inte visste vad jag skulle äta! Jag levde på mackor en lång tid. Men börja smått, utforska nya rätter och fasa ut köttet så småning om.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

om jag blir morsa någon gång har jag målat upp en bild i glitter och grönt. inget donken, bara mat som är lagad från grunden, det ska vara ekologiskt (allt!) och allt ska glittra lite. jag ska vara en rättvis mamma, göra allt "rätt" med mina genusglasögon på, inte ramla i några genusfällor.

jag anar dock att jag/sambon inte kommer att orka/hinna leva upp till dessa ashöga ideal..

Jag kan inte minnas att jag hade så många egna tankar innan jag fick barn, för jag planerade aldrig inför att själv skaffa barn och därför brydde jag mig nog inte så mycket över andras föräldraskap. Däremot har jag ibland diskussioner med unga kvinnor som inte har barn som gärna ger mig råd om hur jag ska tänka och agera med mina egna barn, det är nästan lite kul ibland.

Låter du barnen äta skräpmat? På riktigt…

Oj oj oj hur ska det gå?!?!?!

Hahaha, o yes vad jag känner igen mej. Även om jag var småbarnsmorsa i början på -90 talet och det var innan vanligt bröd betraktades som gift och det fanns andra förbud.

Det gäller förresten även senare, ingen vet hur tonåringar skall fostras som småbarnsmorsor.

Asch, vi går alla på den niten.

Livet lär oss att det inte är så jävla enkelt alla gånger ( eller så jävla viktigt.)

Kram

Jag tror att det är bättre att ställa krav på sina värderingar som förälder än att bara go with the flow och ta allt som det kommer.

Jag tänker också på tusen saker jag absolut inte ska göra, och tusen saker till som jag naturligtvis ska gör, när jag får barn. Men antagligen kommer man inte ens fixa hälften av det där. Men som sagt – bättre att ha lite ambitioner än att bara lalla med.. 🙂

Det är så svårt det där.. När jag var liten med två syskon fick vi Mcdonalds eller hämtpizza kanske en gång i kvartalet. Jag kan fortfarande inte fatta hur mycket jag älskade det, blev liksom så överjordiskt glad att få äta sån mat när det äntligen hände, leksak och sånt bidrog förstås. Sitta där i 245:an på väg hem med en het kartong i knät och lyckorusig, fredagsmys väntande. Sen när man blev mellanstadiekid så stack man till Mcdonalds med kompisarna efter skolan, vanan och belöningssystemet igångtriggade. Som tur var hade man inte fickpengar nog att köpa ett helt mål, en pommes eller en milkshake fick duga.

Fast sen blev jag vid 15 som tur var vegetarian och intresset för sån mat stendog. Hade jag varit en annan person hade det nog varit diabetes-here-i-come!

Ja vad skulle jag säga? Trist att snabbmatsställen ska vara vår tids barnparadis, men klandrar inte föräldrar som tar dit ungarna. Ibland! Om det är mer än nån gång i månaden är det nåt galet tror jag.

Tycker det var fult gjort av personen på Twitter att försöka få dig att må dåligt av McDonaldsbesök. Jag menar, ALLA vet att det är dålig mat på donken, varför ens påpeka det? Bara att acceptera att det finns folk som åker dit med ungarna med gott samvete.

Jag minns att varje donkenbesök som liten var världens roligaste grej, då vi fick åka dit så sällan. Vi åkte in till Västerås en gång i månaden hela familjen och handlade, och nästan varje gång stannade vi på McDonalds, trots att morsan klagade på att det blev så dyrt. Och när jag ser tillbaka på det måste det ju varit skönt ändå att alla tre barnen åt upp maten utan att gnälla, och när vi var klara sprang vi till lekrummet med bollgrop och grejer, så mamma och styvfar fick äta i sin takt och prata lite.

Jag tänker inte dra mig för att ta eventuella framtida barn till donken. Eller det blir nog hellre Max, mycket godare mat där enligt mig.

Jag åt skräpmat ibland under min uppväxt, inte speciellt ofta dock eftersom det alltid är billigare med hemlagad mat, men jag tyckte i alla fall att det var ganska festligt. Kollade på TV som fan gjorde jag också. Jag tror inte att barn tar skada av det. I turned out to be just fine 😉 Bara man har bra vanor i vardagen så gör det inget om man unnar sig att vara onyttig ibland.

Mc Donalds är fel på så många andra sätt än just maten… Jag skulle aldrig sätta min fot där och framförallt inte när jag får barn. Dels för att det är skitmat och dels för att det är ett riktigt skitföretag på många andra sätt. Tycker dessutom att det är dubbelmoral att vara vegetarian och samtidigt äta på donken. Även om det är fisk man äter.

Svar:
ha! PRECIIIIIS så resonerade jag också. Tills jag fick barn.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Ingen vet hur det är att ha barn föränn man fått egna barn. Man har alla dessa tankar och planer och ser snett på alla "dåliga" föräldrar på stan.

"-Så kommer jag aaaaaldrig att vara då jag blir förälder! Jag kommer vara mycket bättre för jag är mer pedagogisk och förstår vad barn behöver"

HAHAHA. Säg samma sak igen då ditt barn vill ha din uppmärksamhet 24/7, du har inte sovit på hela natten och just kommit hem från jobbet. Då är man inte pedagogisk för fem öre. Då mutar man barnen och ger dom tex godis och dom glor på tv medans jag vilar på soffan. Mat inhandlas på ett snabbmatsställe och alla är glada och snälla. Varför inte liksom? Så länge man inte gör det varje dag.

…och jag är en av de där morsorna som för alltid kommer att fördöma McDonalds. Min son blir 3 i år och har fortfarande inte satt sin fot där. Själv har jag inte varit där på 10 år. Mår illa av stanken därinne, det luktar skit…

Däremot kan jag inte stå emot längre när sonen vill ha socker. Kanelbullar och glass hör barndomen till.

Jag förstår verkligen inte varför man skulle ändra sina principer vara för att man får barn. Om man tycker att det är dåligt med mc Donalds innan man får barn, då är det ju lika dåligt efter man fått barn också?!

Svar:
när man får barn så inser man att ibland är det skönt med lätta alternativ. McD är barnvänligt, snabbt och enkelt för en stressig småbarnsfamilj. ALternativen är ofta bökiga och inte lika barnvänliga osv.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Jag tror att det handlar mycket om vilka åsikter och hur man äter själv vad barnen får. Jag har inga barn själv men jag äter aldrig skräp mat själv så det skulle automatiskt aldrig bli det för barnen.

Hej!

Jag tycker inte man ska ha dåligt samvete efteråt, utan hellre då att man tänker en extra gång innan nästa gång man väljer. Är en varm förespråkare av att det är bättre att göra lite rätt ofta än att försöka göra allt rätt och sen kraschar allt för man inte orkar med.

Däremot en liten kommentar: Jag som är vegetarian hade varit väldigt tacksam om folk som äter fisk skulle sluta säga att de är vegetarianer, för det händer ganska ofta att det antas att jag äter fisk/skaldjur och ibland har jag fått det automatiskt när jag äter ute.

Äter inget från djurriket = vegetarian (eller vegan)

Äter mjölk = laktovegetarian

Äter ägg = ovovegetarian

Äter mjölk och ägg (jag) = laktoovovegetarian

Äter fisk men inte kött = pescetarian

Tack 🙂 Jag vet att det är en liten grej men ändå!

Svar:
fast vi säger inte att vi är vegetarianer. Vi äter dock mestadels vegetariskt och fisk ibland.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Jag skulle minsann inte heller gå till dedära stället! HAHAHAHAHAHAHA nu är det standard om vi åker till grannstan för att shoppa.

Innan jag blev gravid första gången åt jag aldrig på mc pga etiska skäl, är vegan, men from mitten av graviditeten var mc det enda jag kunde äta. Nu är jag dock trött på bönburgaren…

Än så länge är det mest småsaker jag kompromissat med. I och med att jag är ganska van barn sedan innan hade jag inte så rigida idéer och ganska hög förståelse för att föräldrar gör det som funkar så det var sällan jag sa ’jag ska aldrig…’ innan. Det jag hittills har kompromissat med: mer burkmat än jag tänkt, dottern har provat välling (jag skulle bara amma eller möjligen ge ersättning om jag måste men välling är skräpmat), jag valde i sista stund bort tygblöjor (har dock använt tygtvättlappar för att döva samvetet lite), jag har köpt klart mer nya kläder än jag trodde jag skulle göra till henne men några drastiska omändringar har jag inte gjort än. Min dotter är 10 månader så hon har aldrig ätit på macdonalds eller annat hamburgerställe för vi äter inte så mycket sådant men hon fick gnaga på en kant pizza senast vi åt. Namnam var hennes åsikt.

Det är verkligen inte fel att ta med ungarna till donken – ibland. Det får ju inte bli en vana anser jag. Samma med godis, pizza och allt annat. Hemlagad mat så långt det går men lite avstickare ibland när det verkligen inte hinns med eller orkas annat. Minns själv att jag var på donken kanske inte mer än två gånger om året som liten. Pizza var det väldigt sällan. Är uppvuxen väldigt bortskämd på mamma och mormors hemlagade mat. Men de gånger det blev köpmat, då kändes det så lyxigt. Speciellt när man fick en leksak dessutom.

Idag kan man ju välja mer nyttiga alternativ att slänga ner i happymealen så man måste ju inte ta just läsk mm.

Jag väljer Max framför Donken, men skräpmat är det ju ändå. Jag ahde någon larvig idé om att min son skulle sova i egen säng från början. Nu 2,5 år senare finns en vag pan om att skaffa en säng att ställa jämte min.

Jag har verkligen försökt få honom att gilla dvd-film, nu ser han gärna och ofta film. Hade väl någon idé om att han inteskulle få kolla så mycket på dvd, men alltså – RÄDDARE I NÖDEN!

När jag var barn var att gå till donken typ som att gå till lyxrestaurang 😀 då var det fest!

Sen är det ju captain obvious att man inte ska gå dit varje dag, men det fattar väl vem som helst.

Jag blir bara så förvånad över att alla säger att donken är skräpmat… eller att "ALLA vet att det är skit" … hm nej, faktum är att donkens hamburgare än något av det nyttigaste man kan få på restaurang! (Kanske inte de med asmycket sås på dock..) Och denna hysterin om att det är fullt med medel som gör att de håller i flera år : ja de håller så länge för att man tillagar de under rena förhållanden! Testa själv att laga en hamburgare lika rent som de gör på donken! Då kommer den också att hålla i flera år även om den ligger på köksbänken.

Själv tycker jag det är synd när man anordnar exempelvis barnkalas eller liknande på donken, det gör att barnen ser donken som det bästa som finns, en stor belöning och en massa glädje, inte konstigt om man sen spenderar resten av sin tonår och vuxna liv där om det förknippas med sådant! Däremot att äta helt vanlig mat (helst utan de där leksakerna i happy meal..) så förknippas det ju med vanlig mat helt enkelt, inget att vara överlycklig för 😉

@Anna

Har precis samma erfarenhet som du av att få fisk när jag beställt vegetariskt. Snälla, kalla er inte vegetarianer när ni äter fisk. Det förändrar vad folk tror att en veggo äter och vi som är vegetarianer i den traditionella betydelsen får lida för det.

På tal om diskussionämnet så hade jag många idéer som gick åt skogen, mycket av samma skäl som andra redan nämnt. Trötthet, bekvämlighet men kanske också insikten att det inte är så himla farligt att välja en enklare väg ibland. Sonen på 1,5 äter kakor. Nästan varje dag har det blivit de senaste veckorna. Varför? Ja… ibland när barn är i riktigt jobbiga faser behöver man nåt att muta med för att vissa saker ska funka alls. Jag är inte stolt över det men jag skäms inte heller.

En mer allmän take är att vi föräldrar kanske ska våga fokusera mer på vilka grundläggande värderingar vi vill förmedla till barnen snarare än att fastna på vissa detaljfrågor. Om jag skulle skriva en lista på egenskaper jag vill att mitt barn ska ha som vuxen så skulle nog snäll, empatisk, rättvis osv finnas med men ingenstans skulle jag ha med "aldrig besökt en snabbmatsrestaurang":-D

Jag har definitivt inte dåligt samvete över vad jag gör med mina barn, och att ge dem lite "dålig mat" då och då är väl skitsamma?! Det finns BETYDLIGT sämre saker man kan göra mot dem. Det är väl snarare så att donken och liknande ställen kan användas som något positivt, något ungarna gillar och ser fram emot, snarare än en skuldfälla? För ärligt, vem käkar på donken/motsv. fem-sju dagar i veckan med kids? Det är nog tämligen få.

Så länge man håller det på en hyfsad nivå så ser jag inte varför någon ska bry sig egentligen? Ok om det vore fem dagar i veckan två ggr/dag, då hade även jag reagerat.. men som sagt. Donken är inte vare sig bättre eller sämre än hemgjorda hamburgare och hemgjorda friterade strips… location, location…

Mina vänner med barn hade samma åsikter om skitMcDonalds och de går fortfarande inte dit efter att de fått barn. Vill de fixa något snabbt går de på café eller köper hem något. Inte för att maten i sig är så himla mkt bättre men man stödjer inte ett skitföretag. Jag fick aldrig McDonalds när jag växte upp och har alltid bojkottat skiten för att jag fick med mig sunda värderingar kring det.

Ulrika: Hahahahahahahahahaha! Åh det där måste vara bland det roligaste jag hört :´) Ska en hamburgare plus bröd verkligen inte mögla på si sådär ett år pga att den är så REN? Inte pga alla E-ämnen som är i? Hahah!

Jag har aldrig dåligt samvete när vi äter på Mc Donalds, Max eller var som helst för den delen. Man äter ju det inte varje dag. Har aldrig heller dålig samvete om mina barn får ibland godis mitt i veckan.

Däremot skulle jag aldrig tvinga mina barn äta något de inte vill. Och eftersom vi är allätare här så äter barn också i stort sett allt. Mellantjejen hade dock en två dagars perjod hon sa att hon ska bli vegetarjan men det gick över snabbt.

Jag skulle aldrig tvinga mina egna matvanor på mina barn. Förstår inte alls när folk sätter hela familjen på Lchf dieten(eller någon annan diet) bara för att mamman vill gå ner i vikt och tycker att det är lättare o laga bara en rätt. Vill man banta så är det OK, men man ska inte tvinga sina barn till det. Dessutom tycker jag att prata om att gå ner i vikt framför barnen är så fel.

Ja jisses vilken fantastisk förälder man kan vara om man inte har barn. Så många regler, bestämmelser och principer. Bara godis på lördagar, aldrig snabbmat, utelek i timmar varje dag, aldrig skrika, aldrig svära, aldrig aldrig tappa tålamodet.

Alltid vara uppoffrande och ädel. Alltid välja barnets bästa framför allt.

Sen kom barnen. Och jag blev en mänsklig förälder istället. En som ibland gör det enkelt för sig, som tappar tålamodet och skäller. Som mutar med godis på en onsdag. Som inte alltid orkar och inte alltid kan.

Och tur är väl det, för hur ska ett barn kunna växa och utvecklas i skuggan av den perfekta föräldern?

Jag är på tjucken med första bäbisen just nu och jädrar vad jag har idéer och tankar om hur fantastisk jag kommer att bli som morsa och alla PRINCIPER jag ska hålla på. Vi får la se hur det går. Heh.

Jag förstår fortfarande inte varför man frångår sådana principer. Om man på allvar anser att McD är skadligt för barnen innan man blir förälder, varför skulle man ta med barnen dit bara för att det är enkelt? Struntar du numera i att McD är skadligt (pga "enkelt") eller har du bytt åsikt? Jag har två barn så dra inte "när man får barn"-kortet.

Svar:
Jag fick nya perspektiv helt enkelt.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

KADRI: Givetvis ska man inte tvinga barn till att äta bantarmat. LCHF används inte bara av folk som bantar utan av folk som själva inte mår bra utav (eller tror att deras barn mår bra utav) att äta kolhydrater. LCHF-mat är kaloririkt och är väl knappast något barn skulle gå ner i vikt utav att äta! Beroende på mängd, såklart. Dom allra flesta som äter LCHF har det mer som en livsstil än en diet. Jag äter själv inte LCHF, men kommer definitiv dra ner på spannmål och socker till mina barn. Ärver dom min kolhydratskänslighet så kommer dom nämligen inte må bra utav mycket kolhydrater! Barn som äter LCHF har nog garanterat föräldrar som helt bombsäkert tror att denna slags mat är bra för deras barn.

..Annars är jag med dig!

Svar:
Jag ger inte mina barn lchf men jag önskar att jag gjorde det pga nyttigt, näringsrikt och bra mat. Absolut ingen "bantarmat". 🙂
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

visst äter vi Burger King eller Max ibland, men vi kör mkt caféer och restauranger med våra barn och har alltid gjort, tycker det är gott med "skräpmat" ibland men vill liksom inte äta det jämt o ständigt….

Barnen äter gärna; korv+pommes, hamburgare, varma mackor, stekt panerad fisk, lasagne, spaggetti köttfärssås, – många ställen har ju ngt slags barnalternativ – så man måste ju inte gå till Donken, om man själv inte vill. Sen kan jag ju hålla med om att Donken känns sämst av snabbmatskedjorna…

Föreställningar kring föräldraskap som senare inte blev som tänkt.. jo tack, jag rökte under båda mina graviditeter och det var för mig självklart att jag aldrig skulle göra det, kollade väldigt elakt på de mammaor som gjorde så. Visst vet jag att det är fel men nu gjorde jag så och så var det med det.

Mutar med godis lite då och då, också en sak jag aldrig tänk göra med mina barn.

Att höja rösten lite för mycket ibland dvs typ skrika var inte heller nått jag tänk göra.

Men jag står för mina fel och brister, allt blev ju så väldigt bra ändå 🙂

Jag hade många idéer, och de första åren uppfyllde jag dem faktiskt.

Jag var en sån där duktig morsa som ammade, gav inte napp, inget ohälsosamt, ingen skräpmat, lät aldrig barnen skrika en sekund, bar och bar och bar och utplånade mig själv helt och hållet. Kraschade. Gick in i väggen. Barnen var inte glada. Jag var inte glad.

Då jag väl "vaknade upp" och insåg att jordens undergång inte var nära och att ungarna knappast skulle dö av donken så blev vi lyckliga alla tre.

Idag har jag inte dåligt samvete alls. Vi njuter av livet. Vi följer inga regler och jag ler bara när folk försöker läxa upp mig (händer dock inte ofta, jag dömde nog mig själv hårdast.)

"Jag måste bli världens bästa morsa" har jag ändrat till "jag önskar jag kunde orka med allas krav, inklusive mina egna, men ibland orkar jag inte det och det är inte hela världen, för det händer inte varje dag.

Tack KBT, det räddade mig många gånger när den enorma väggen av måsterbuering, krävande och besvikelsen när man inte orkar uppfylla sina egna globala värderingar som man i huvudet tror existerar.

Vem säger att man är en sämre mamma om man går på Dånken nån gång i månaden? Möjligen någon enstaka, men de mesta kraven ligger i ens egna huvud. Och skulle någon säga något sånt idag- säger jag bara skit i det du och bry dig i nåt viktigare. 🙂

MdDonalds nån gång är väl inte nåt att hänga upp sig på, och det måste man väl få äta nån gång om man vill. Ingen har dött av det ännu i måttliga mängder.

Och JA! Det är jävligt bekvämt när ungarna skriker för de är hungriga, jag är stressad och oooh så lättillgängligt! räddar många situationer!

Vi har barn och vi äter aldrig på donken (eller likande). våra döttrar är 2 och 3 och har aldrig fått godis eller andra sötsaker, vi gav dem inte pulvergröt när de var bebisar, inte heller välling och inte burkmat. vi tycker inte alls att det är komplicerat, vi fortsätter bara som vi alltid gjort. varför? för sötsaker och skräpmat är helt och hållet onödigt. dessutom är inte donken och andra liknande ställen alls trevliga miljöer att vistas i.

saken är den att barn till föräldrar med övervikt ofta blir överviktiga. de äter ju samma kost som föräldrarna

Alisa: Just så är det. Min son har fått exakt samma mat som jag och min man sen han var kring 6 månader. Vi äter medelhavskost, så han får alltid någon förrätt (typ tomater och fetaost), varmrätt och alltid yoghurt och någon frukt efter maten. Det är ju det allra enklaste – ge barnen vad du äter själv. Det krångligaste måste ju vara att köpa separata burkar med suspekt innehåll till barnen. Jag förstår inte vad folk tycker är så komplicerat med att ge barnen samma mat som de själva äter?! Kan någon förklara?

Förklaringen är enkel: upp till ett år skall barnen inte ha något salt och kan dessutom ha svårt att äta starka smaker, och dessutom ha problem att tugga. Alltså är det enkelt att köpa mat som man vet innehåller allt barnet behöver, inget barnet inte skall ha och dessutom är lämpligt för barnets utveckling. Enklare än att laga mat till alla som innehåller noll salt, noll socker, noll grönsaker eller saker som barnet inte skall äta, och sedan puréea den till barnet och hoppas att det går hem. Så jäkla självbelåtet.

Dessutom är det inte alltid som man har tillgång till att äta hemlagad mat, utan man äter ute ibland – det hade ju varit jävligt konstigt om LD gått in på McDonald’s och ställt sig och lagat mat själv där, inte sant?

Jag har fortfarande inte tagit med mitt barn på McDonalds. Mest för att jag tycker att maten där är äcklig och inte kan tänka mig att äta den själv. Men vi käkar på Sibylla eller någon pizzeria ibland. Något som inte blivit som jag tänkt mig innan jag fick barn… Det var att jag trodde att jag skulle klara att vara pedagogisk hela tiden. Aldrig muta, aldrig ryta o.s.v. Men man orkar faktiskt inte vara förklarande och pedagogisk hela tiden. Ibland tryter tålamodet.

Anna; Därför att det är bekvämt. Eller för att man har barn som inte äter på samma tider som en själv. Eller för att de är väldigt kinkiga med vad de äter och man hellre ger det de tycker om eller inget alls. Eller för att det man själv äter inte passar bebismagar? Eller för att man själv inte orkar laga en perfekt komponerad måltid 7 dagar i veckan? Eller för att man är osäker och vill vara säker på att barnet får i sig tillräckligt av alla näringsämnen?

Jag förstår inte varför det är så svårt att fatta att det som är enkelt och smidigt för en inte behöver vara det för någon annan?

Mmmm och sen när barnen är över ett år, då är det okej att gå på McDonalds och ösa på med salt och konserveringsmedel va? För att det är bekvämt? Förstår fortfarande inte resonemanget.

Sedan kan jag erkänna att jag nog haft en enorm tur med min son. Han har aldrig varit kinkig med maten, äter det mesta, kanske för att han till stor del växt upp i ett medelhavsland och fått en varierad kost sedan mycket liten. Konsistensen har aldrig varit några problem eftersom vi har en mixer för babymat som vi kört allt i. Socker fick han dock inte förrän i 2-årsåldern och även nu är vi sparsamma med det, även om det inte är tabu. Eftersom han alltid får en nyttig efterrätt verkar han inte ha något sockersug. Godis hatar han. I jämförelse med sina svenska kompisar på förskolan är han en finsmakare i den mån han vägrar dricka mjölk eller äta smörgåsar med margarin på. Av naturell yoghurt kan han äta 3 skålar. Allt det där känner jag igen på mig själv.

Perfekt komponerade måltider? Haha nej det har vi inte alltid. Men vi äter ofta god mat. Kan det ha att göra med att barnen får smak för det man äter när mamman är gravid? Har faktiskt funderat en del på det.

Anna:

Men du, drar du inte lite väl höga växlar nu? ÖSA på med salt och konserveringsmedel? Är din värld så jävla svart-vit att du inte kan förstå att det finns folk som lever hälsosamt men som ändå tar sig en omgång på donken eller köper godis ibland?

Ja så JÄVLA svartvit är den.

Närå, tycker man att McDonalds är gott förstår jag varför man äter där.

När man är medveten om vad den maten innehåller och hur man öht kan tycka att det är gott är dock för mig en gåta. Kommer alltid att vara det. 🙂

Svar:
Jag tycker mcD’s är vidrigt äckligt, men ungarna gillar det. Det som är bra med mcD’s är ju inte bara maten (!) utan att det är barnanpassat. Vi äter på andra ställen också, typ sushi men det är svårt att slappna av när man vet att ungarna sitter som på nålar och det blir lätt jobbigt när man måste hysha hela tiden. osv.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Anna: nej, jag tror inte att dina barn ater mer varierat pga uppvaxtland (haha) det Finns nyttig och varierad mat I Sverige med, eller att du var superduktig med maten som gravid och alla andra med krasna ungar slarvade ( haha). Nar jag var liten at jag allt. Starskilt fisk, jag vaxte upp I bohuslan med en fiskare till farfar och en morfar som fiskade jamnt Han med. allt var supergott tyckte jag. Vid fem kom vandningen. Jag vagrade att ata nastan allt, utom pannkakor. Min mamma var alldeles fortvivlad, men det gick bara inte. Allt ar inte som det verkar, visst Finns foraldrar som misshandlar sina barn med kass mat, mean de flesta gor inte det. Jag kraks ocksa av mcd, men forstar inte syftet med det du gor- klappar dig sjalv pa brostet over hur himla duktig du ar, det ser faktiskt bara lite pinsamt ut.

Det går inte att komma ifrån att vi har en sämre matkultur i Sverige.

Jag skulle i så fall vara den sista att klappa mig själv på bröstet. Jag växte upp i Sverige och har ätit grymt onyttigt hela mitt liv fram till 20-årsåldern då jag fick upp ögonen för hur andra kulturer äter. Och det är en väldigt stor skillnad. Faktiskt. Det har jag över 20 års erfarenhet av.

Jag bryr mig inte ett dugg om vad du eller dina barn äter, men jag förstår det inte. Är du med? 🙂

LD: Jag kan förstå att barnen tycker att det är skönt att få känna att de kan slappna av när de äter ute, att man utan att tillkalla kypare kan gå och rafsa åt sig hur många servetter man vill osv. (det brukar jag iofs göra ändå, oavsett vilket ställe vi käkar på).

Jag kan ju bara skriva utifrån mitt enskilda fall (även om det verkar uppröra vissa). Vi är ofta ute och äter med vår son. När i är i Grekland äter vi på restaurang varje dag, i Sverige mer sällan eftersom det är dyrare, men ändå förhållandevis ofta. Och visst fan är det stor skillnad på hur man blir bemött som småbarnsförälder i Grekland och i Sverige. I Grekland erbjuder sig personalen ofta att leka med barnen, eller kanske hjälpa till att dra dem till söms i vagnen medan föräldrarna äter. De får gratis glass till efterätt och det passas upp lika mycket på barnen som på de vuxna. Barnen känner sig välkomna helt enkelt. Oavsett hur de sköter sig. I Sverige blir de ofta betraktade som ohyra på bättre ställen.

Av DEN anledningen kan jag förstå att man går till McDonalds i Sverige, ja.

Försökte förresten få min son att äta pommes frites (nej inte på McDonalds) nu till lunchen efter att ha läst alla inlägg här. Han spottade ut dem med avsmak. Broccolin käkade han däremot upp med god aptit. Nej jag slår mig inte för bröstet. Jag bara berättar hur det är.

Svar:
grekland har ju en helt annan småbarnskultur än stela sverige tyvärr. ja, ohyra är verkligen ordet. 🙂 Sen tycker jag ju personligen inte att det är hela världen att äta skit emellanåt så länge man ger barnen sunda matvanor i övrigt. Tror t.o.m det är bra att avdramatisera så att det inte blir en fix idé.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Där är jag med dig till 100 %. Saken är ju den att om min son om några år bönar och ber om att få gå på McDonalds (han pratar inte än) så är det klart att han får det. Förbud och tabun tror jag inte heller på, men varken jag eller hans pappa äter snabbmat. Utom gyros då, men det är ju en helt annan sak 🙂

Det här med matkultur i olika länder är verkligen något som ligger mig varmt om hjärtat, så det är därför jag babblar på lite extra om det här. I Frankrike kan du t.ex. höra ett gäng tonårskillar över en öl sitta och diskutera det bästa receptet på ratatouille, eller var det bästa bageriet eller slaktaren ligger. På fullaste allvar.

Maten är VIKTIG där, det är inget man skämtar om. Motsvarande tonårskillar (eller nåja, 21-åringar då) i Sverige diskuterar vilket ställe som har billigast öl, eller om de ska dra till McDonalds och käka efteråt.

Nuance!

Jag tycker inte heller så mycket om McDonalds, går hellre till max eller BK men äter oftare pizza än hamburgare när vi är ute, första barnet fick inte godis eller chips utom kanske på fest och hemma hos andra, men när barn 2 kom så blev det svårare att hålla godis osv borta. Man gör det man själv känner är ok! När det gäller hållbarheten på McDonalds burgare så tycker jag detta är intressant http://aht.seriouseats.com/archives/2010/11/the-burger-lab-revisiting-the-myth-of-the-12-year-old-burger-testing-results.html

Hahaha! Helt rätt LD, hade också högtravande föreställningar om att aldrig äta där innan man fick barn, men nu blir allt så mycket enklare om man slinker in där ibland faktiskt, särskilt i "skarpt (hunger-, gnäll- och en bra bit hem till köket-)läge", åt där idag med barnen faktiskt… Man får vara pragmatisk och välja sina strider ibland. (moraliserande) delar av det kommentatorsfältet bekräftar bara varför jag oftast undviker att umgås med dogmatiska vänstermänniskor trots att jag själv röstar vänster…

Jag kan inte säga att jag hade några ideér som jag har gjort avkall på. Jag hade en sak som jag verkligen har drivit stenhårt (maken hade nämligen inte riktigt samma åsikt som mig): jag tvingar inte mina barn att äta eller smaka på någonting.

Det sticker i ögonen på en del, men jag har dåliga minnen från de gånger jag har blivit tvingad att äta eller smaka. Så jag vill inte ge mina barn det.

Det och att 1:an var ett fullständigt matvrak har gjort att vi har en väldigt avslappnad attityd gentemot maten. Vi serverar och barnen väljer om de äter.

Maken hade föreställningar om att vi inte skulle gå på donken när vi fick barn. Men det har vi naturligtvis gjort och även Max och BK.

Om vi kan så väljer vi dock andra lunchställen när vi är ute och reser, men skillnaden mellan vägkrogar och hamburgerhaken när det gäller mat är ofta hårfin.

Fast ibland hittar man pärlor, som en restaurang precis utanför Götene. De hade leksaker, kritor och en av ägarna kom och bjöd barnen på glass efter maten. Hon får dessutom extra plus i kanten för hon frågade först om hon fick bjuda dem på glassen.

Tjae, nu har jag inte barn, men lite sådär har det ju tyvärr blivit med en del andra grejer ändå. Jag skulle ju ALDRIG i livet jobba för något förskräckligt kapitalistskit-företag. Men sen står man där arbetslös och pank och har inte sådär hemskt mycket annat att välja på.

Eller 14-åriga jags inbillning om att jag även som vuxen, arbetande och dödsstressad minsann alltid skulle anstränga mig med mitt utseende, och liksom gå och handla mat i högklackat och full sminkning. HAHAHA, som om.

mcdonalds är riktigt skit mat, hur kan man ens gå dit och äta?

Att du ens försvarar det är sjukt.

Jag tycker att du verkar väldigt lat när det gäller kost och vikt.

Svar:
ja jag är ganska lat när det gäller kost och vikt. Är detta ett problem för dig?
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Jag skulle fixa egen mat till bebisarna – båda fick burkmat och ratade min äckliga mixmat 😛

Jag skulle aldrig skälla på mina barn – är ganska duktig på det men nog fan har tålamodet tagit semester ibland. Jag JOBBAR på det!!

Jag skulle umgås med mina barn hela tiden och läsa sagor VARJE kväll – utmattning, förlossningsdepression kom i vägen och nu när den är borta så är sagor jäkligt tråkigt.

Jag skulle definitivt inte ta med ungarna till mcDonalds – GISSA?

Haha! När mina barn var yngre hade jag på allvar dåligt samvete över att vi aldrig var på McDonalds och att de aldrig spelade TV-spel. Nu gör vi bägge sakerna och det är helt ok..

Jag antar att ni som skriver att Mcdondalds mat bara är skit aldrig heller ger era barn krov, fiskpinnar eller annat halvfabrikat från affären. Grattis till er i så fall.

Angående länken där ett happy meal förvarats i rumstemperatur ett år. Jag har provat. Fast med en burgare jag stekte själv av enbart köttfärs, ägg och lite kryddor samt ett bröd jag gjorde själv, en inlagd gurka på så var jag nöjd. Det tog ju inte många timmar så var det helt torrt på ytan. Jag såg inte till en enda fluga och definitivt inget mögel så jag antar att även den burgaren var helt livsfarlig att äta?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *