Kategorier
Vardagstrams

Jagälskar Barbie!

Jag vill slå ett slag för Barbie. Hon är yrkesarbetande, intelligent, utbildad och kan bli vad hon vill t.o.m president. Ken är pojkvännen, men hon äger ju huset, bilen, sakerna och pengarna. Vad jobbar Ken med ens? Har han ett jobb?
 
 
Ska man dessutom börja jämföra Barbie med övriga dockor så vinner hon med hästlängder. Ta t.ex de anskrämliga dockorna bratz eller monster high, där handlar det ju uteslutande om utseende, smink och kläder och dockorna ser ut som svältande barn med jätteskallar och beniga armar och ben. (s.k ”lollypop”-utseenden som många skådisar lider av)
 
Den leksak jag själv haft mest glädje av är just Barbien. Hon hette såklart inte Barbie hemma hos mig utan fick byta namn lite då och då beroende på vilket namn som var mitt favoritnamn just då. Hon hette Sonja en period för åh vad jag ville heta Sonja. Och Ken han hette också allt möjligt. Errolflynn (som ett ord) hette han ganska länge för jag hade sett nån film med Flynn som pirat och oj vad det pirrade i brallan på mitt tioåriga jag då. Så han fick heta Errolflynn.
 
Sonja var veterinär, rockstjärna, sekreterare (nåja, jag tyckte det verkade jättehäftigt), hon hade fyra hästar (Velvet Brown hette favoriten, en som kunde röra på benen) en stor prinsessvagn, ett Cindyhus (jag ville inte ha det rosa mindre barbiehuset) och fy fan vad hon knullade. Hon knullade nog mer än nåt annat om jag ska vara ärlig. 
 
 
Barbie är en bra leksak. För pojkar och flickor. Hon möjliggör rollekar och äventyr. 

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Jagälskar Barbie!”

jag hör vad du säger och kan nog hålla med i sak. sedan var det ju det där med sjuka kroppsideal. men det är väl samtidigt en helt annan sak. eller inte. barbien ser ju ut som den gör oavsett om hon är yrkesarbetand och självständig.

Gillar Monster High-dockorna bättre än Barbie. De är ju monster, och oavsett vad du gör så KAN du inte bli som dem, det är ingen mening att försöka. Bara monster kan vara så spinkiga utan att falla ihop, har jag förklarat för min unge. Tror inte många barn analyserar såpass att de ser att Barbie är kompetent och utbildad heller, utan fastnar i prinsesslekar utan eftertanke.

Svar:
fast det där stämmer inte. Precis som med fabler så ska de föreställa flickor och pojkar, alltså människor.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Åh ljuvliga barndomsminnen. Så roligt jag har haft med mina dockor (bl.a).

När det gäller kroppsidealen och dockan, så tänkte jag aldrig någonsin på att jag ville ha en likadan kropp som henne, hon var ju bara en docka. Däremot ville jag bli som henne, typ. Jag menar, hon hade ju bl.a. ett eget stort kontor och när jag var liten fullkomligt älskade jag att leka "kontorist". I efterhand, med tanke på lekarna, lekte jag affärskvinna och oj så duktig jag (hon) var! 😉

Jag älskar Barbie. Hade bara en, men den var den käraste ägodelen jag hade. Har aldrig fattat den hetsen som pågor just mot denna docka. Många tillåter sina döttrar inte leka med Barbie, men köper gärna Monster High o Bratz. Jag hade ingen Ken till min Barbie så hon fixade allt på egen hand. Jobbet, huset och till o med barn skaffade hon alldeles själv bara så där. Puff o en bebis blev det. Men jag var bara 8-9 så jag lekte inga knull lekar med henne.

Ja herregud vad mina Barbies knullade… Min Ken bröt båda sina ben i en ovanlig ställning så jag fick tejpa ihop hans ben. Jag hade bara en Ken så han var en riktig slampa.

Barbien pratas det ofta om att hon visar ett "sjukt" kroppsideal, men när jag ser på barbie (påklädd som på dessa bilder) ser hon helt normal ut? Jag menar, hon ser ju inte anorektisk ut, utan endast smal?

Åh jag älskar Barbie! Hade 40 st och bara en Ken-docka som barn, och nörd som jag var visste jag att Barbie har en massa jobb och Ken är bara en rikemansunge som har ärvt allt han äger.

Kommer ihåg när jag var runt sju och en äldre tjej sa att min kendocka såg ut som "en jävla bög" och då tänkte jag "ja, varför inte?" och då fick han vara ihop med en Quasimodo-docka för det var den enda andra killdockan jag hade. Tyckte det var mycket roligare så än att han var tillsammans med någon barbie 🙂

Jag gillar Monster High också, dockorna alltså, inte filmerna och serierna. Bratz har jag alltid hatat för att de ser ju inte kloka ut och gör inget vettigt i filmerna heller. Eller..? Kanske tittade jag inte ordentligt. Aja.

Jag tycker inte att det är något fel på Barbie min systerdotter älskar dem och jag har köpt flera st till henne. Som du säger det finns så många olika sorter men det är alltid en yrkesroll/karriärkvinna eller så har hon pengarnaosv. Men det man reagerar på hos Bella är att hon verkligen kommer att förbjuda sin son dockhuset hon pratade om. Jag tycker att det är hemskt faktiskt. Speciellt när man läser hur Cimon har haft det. Hoppas att hon får en tankeställare.

Elin: Jag håller med dig. Enligt vissa är smal ett "sjukt kroppsideal." Enligt mig är det dessa personer som har ett sjukt kroppsideal. Varför inte låta barbie se ut som barbie gör och acceptera att alla inte ser likadana ut. Nu är ju barbie en docka, men dessa personer kanske tror att barbie hade föreställt en bättre person om den var tjockare. LD tog just upp saker som är bra med barbie, saker som inte har med utseende att göra, och självklart kommer dessa utseendefixerade personer in och börjar kommentera.

Barbie är verkligen en fantastisk leksak! Jag hade säkert över femtio olika dockor och massa tillbehör och det var det leksaken jag lekte med mest och längst. Och jag har sparat dem till mina framtida barn och herregud vad vi ska leka med dem!

Ett lite mer varierat utseende på dockorna hade varit önskvärt, men i övrigt är det en toppen-leksak som alla barn borde få leka med!

Jag älskade Barbie som liten jag också. Lekte upp till jag var 12-13 med mina jättemånga Barbies, men favoriten var nog Skipperdockan – lite mindre och med annan grövre hårkvalitet. Som jag skrev inne hos Blondinbella (vilket tycks ha raderats, trots att jag inte kritiserade så värst) så var Barbies utseende aldrig någon grej för mig,.men visst kan jag fråga mig varför de ska vara lika smala allihop, kanske lite mer variation?

…och förstås: Barbies är en barnleksak. Inget som ska förvägras pojkar…

Jag kommer också ihåg när du skrev att monsterdockorna var mycket bättre än Barbie. Då skrev jag en kommentar om att Barbie finns som allt från läkare till astronaut. Då verkade du inte hålla med och nu skriver du ett inlägg om just precis det med Barbies yrken? Då kunde du inte tänka dig att ge dina barn Barbies och nu älskar du Barbie?

Lady Dahmer: "En Living Dead Doll fick det bli. Det ska vara nån ordning här hemma iallafall! Ungen ska coolhetsindoktrineras i tid.

Sen var vi även på leksaksaffären (vi brukar muta med det när vi är på stan) och där såg jag att det finns hopp. När ungen efterfrågar en Barbie eller annan slags vuxendocka så har jag hittat ett alternativ som duger. Nästan iallafall för dockorna är fortfarande sjukt stereotypa och magra, men liiiite coolare är de ju."

Emma: "Och jag tycker att de där dockorna ser ÄNNU värre ut än en traditionell Barbie! De har enorma huvuden till extremt smal midja, enorma ögon osv. Ja, ÄNNU värre en Barbie. MYCKET mer smink än Barbie har de. De gör ju verkligen en grej av det yttre med sin stil. Snacka om att visa att det yttre är viktigt. Barbie finns ju som allt från läkare till astronaut. Mycket mer pedagogisk än de där där hemska dockorna. Ser inte varför de skulle vara bättre."

Svar:
Jag sa aldrig emot dig Emma så jag förstår inte vad det är du vill säga egentligen? Jag gillade Monster High’s stil och det gör jag fortfarande. Dock så är de ruskigt smala. Jag tror t.o.m de har blivit smalare sen dess.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

"Ska man dessutom börja jämföra Barbie med övriga dockor så vinner hon med hästlängder. Ta t.ex de anskrämliga dockorna bratz eller monster high, där handlar det ju uteslutande om utseende, smink och kläder och dockorna ser ut som svältande barn med jätteskallar och beniga armar och ben. (s.k ”lollypop”-utseenden som många skådisar lider av)"

Typ exakt det skrev jag till dig för några år sen när du tyckte att monsterdockorna var bättre? Då kommenterade jag att monsterdockorna fokuserar på det yttre medan Barbie är en utbildad yrkeskvinna? Du verkade inte hålla med mig då men nu är det plötsligt din åsikt?

Svar:
men LOL Emma. ”några år sen” torde vara nyckelordet här. Åsikter hinner utvecklas och förändras. Dock så ser jag ingenstans i mina svar under det inlägget att jag inte håller med dig? Den enda åsikten jag uttrycker är att dockorna har roligare stil.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Jag var livrädd för dockor som barn, så jag lekte ofta med gosedjur. Eller kottar. Eller granbitar. De kunde också bli vad som helst. Liksom Barbapapa!

Barbie kan inte ens stå på två ben. Visst ska man ha fantasi i leken men Barbie som figur är ju inte direkt anpassad för action. Bäbisdockorna i naturlig storlek är ju mer rörliga än henne. Jag vet inte ens varför jag kallar en docka för en hon. Hursomhelst, det är ju inte Barbie i sig som är bra, det är leken man gör.

Jag älsksde också barbie och gav massor åt mina döttrar. Men idag gillar jag inte hur de omedvetet gav mig en kvinnas mått på kropp. Inte tänkt på dem förrän jag fick ätstörningar..

Ja, LOL att du skriver typ exakt samma sak… Intressant att ändra åsikt totalt på några år. Men tack, då vet jag.

Svar:
Oj, jag har ändrat MASSA åsikter de senaste två åren. Framförallt så har mina gamla utvecklats och nyanserats. Är det intressant? Nå, det är snarare intressantare att du tycker det är märkligt. Ändrar du aldrig dina åsikter? Får du aldrig nya perspektiv?
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Jag kanske var ett udda barn, för enligt tjejer som skrivit hos Blondinbella så tänkte de aldrig på att Barbie var smal, det gjorde jag. Brukade hålla mina händer runt hennes lilla midja och bli fascinerad. Och såna långa ben och småsmå fötter! Stora bröst.

Slutade leka med dockor när jag var typ 10 så så gammal kan jag inte ha varit med dessa tankar.

Jag gjorde mest frisyrer eller klippte av håret på mina barbies. En rosa bil hade jag fått till henne, men det slutade att jag körde med bara bilen. Sen kom Spice Girls barbiesarna som sjöng och stylades. Jag tog bilder på dem också, i små scenarion, hahaha.

Så jag tycker inte Barbie/dockor är dåliga, men det här med kroppen är ju lite tråkigt ändå tycker jag.

Typ såhär hade hon sett ut? http://i.i.com.com/cnwk.1d/i/tim/2011/04/20/barbie_3.jpg

Nej, du sa inte emot om Barbies yrken men det var inte tillräckligt viktigt för att tas upp? För monsterdockorna var snyggare?

Svar:
Men Emma, det där inlägget skrevs för två år sen. Släpp det nu. Jag gillar Monster Highs look. Jag gillar Barbie. Är det ok med dig?
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Hej:

du har helt rätt, varför måste man börja kommentera hennes utseende? Jag förstår om man tycker att Barbien ser helt orealistisk ut, och det stämmer väl till viss del, men om man ser på bilderna på Barbien i detta inlägg, så ser hon ju som en sund docka? Det är endast en avklädd Barbie som ser väldigt smal ut i midjan, men jag tycker att man kan ha överseende med det just pga att det ÄR en docka, inte t.ex. en reklam.

Det här är nog en svår fråga faktiskt… Jag vill inte hela tiden hålla på och prata om utseende hit och utseende dit, men jag vet att jag själv hela mitt liv har varit mycket påverkad av t.ex. magra modeller. Var går liksom gränsen för att prata om utseende? Läste t.ex. tidigare idag på Blondinbellas blogg en kommentar;

"något Barbie borde förändra är sin kropp däremot, den är alldeles för smal och representerar inte våra vackra kvinnokroppar med lite kurvor", och jag blev så otroligt trött. Är inte smala, icke-kurviga kroppar exakt lika vackra som kurviga kroppar?

Märker att jag svamlar lite men att ehh..

Svar:
Jag tycker inte att Barbie är så himla farlig egentligen. Jag tycker knappt att Bratz är det heller. Det är dockor och ja de bidrar säkerligen till flickors skeva kroppsbild. Inte för att de är smala dock utan för att de har ett specifikt utseende; blond, liten näsa, fylliga läppar, stora ögon osv. Idealkvinna som är svår att leva upp till. Vi lär oss tidigt att vilja vara vackra. Jag hade önskat att Barbie var mer alldaglig.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Nä, jag känner mig som världens barnsligaste femåring!!! Jag var först med det där SMARTA(!) om att Barbie är en yrkeskvinna och monsterdockor fokuserar på det yttre. Nu är det plötsligt DIN smarta upptäckt. Jag vill också vara kändisbloggare och tjäna pengar på mina smarta grejer!!! Jag är extremt avundsjuk och det är där skon klämmer. Dessutom är jag sjuk och har tråkigt och vill vara gnällig och påpeka det ena och det andra. Jag vågar inte ens fråga om detta är okej eller inte, för jag antar att det inte är det. Så förlåt!

Svar:
Jag förstår bara inte vad det är du är ute efter?
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Inget egentligen, tyckte det var lite konstigt bara. Får man fråga om dina barn har Barbies eller ej?

Svar:
De har inga barbies nej. Men är det verkligen konstigt att man utvecklar och ändrar sina åsikter?
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Varför har de ingen Barbie om Barbie är så bra? Får man fråga om de har kvar monsterdockorna?

Svar:
För att de inte är intresserade just nu och för att jag inte tycker att de ska ha så många leksaker. De har aldrig haft monster high. De har en living dead doll.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Jag <3 Barbie! Däremot, till er som påstår att hon har en normal kropp… Det har hon inte. 😛 Det handlar inte om att det är fel att vara smal och ha stora bröst, men om man tittar på proportionerna så kan en människa OMÖJLIGT se ut sådär. Vi HAR helt enkelt inte ben som nästan är dubbelt så långa som överkroppen.

Men trots det så tycker jag mycket om Barbie. Tycker inte att det spelar så stor roll. 😉

Älskade Barbie <3 Köpte en till min dotter och midjan är inte så smal som den var på min tid och dockan har ingjutna trosor istället för bara en platt snippa som förr. En snippa vore bättre men trosor är bättre än könslöst i alla fall. Som barn tänkte jag aldrig på kroppsideal däremot var dockan allt ifrån sångerska, mamma och slampa samt byggjobbare 🙂 Hon var självständig.

Barbie, o ja, det var grejer o leka med det 🙂 Sista gången jag "lekte" med en tillsammans med min lika gamla kompis så var vi t.om 14 och 15. Vad vi lekte att de enbart gjorde hör väl inte hit haha 😉 Dessutom fick Ken ett namn på en kille vi kände. Vi hade skitkul helt enkelt, men skulle aldrig vågat säga det åt någon då vi annars ville vara lite coola 😉

Det är bra att Barbie tar för sig och jobbar med allt möjligt. Kvinnor och dockor kan vara bra oavsett om de är smala med jättebröst, smala utan bröst (som ju faktiskt är LITE vanligare) eller kurviga och mulliga (fast de dockorna finns väl typ inte?). Jag önskar att folk kunde sluta att vara så EXTREMT jäkla fixerade vid kvinnors kroppar. Jag vet förstås varför det är så. Men det är ändå sjukt. En av de sjukaste grejerna i vårt samhälle faktiskt.

Det är lustigt att du nämner Errol Flynn för han gav mig samma upplevelse som du nyss beskrev i den åldern haha, och jag anar även vilken film du syftar på! Synd att han verkade ha varit ett as på riktigt bara… Annars håller jag med dig angående Barbie!

Älskade Barbiedockor när jag var liten, även om jag faktiskt mådde otroligt dåligt över hur dom såg ut.

Tyckte att det var extremt jobbigt att dockan var så fin och perfekt.

Det hade ju varit hur bra som helst om man hade kunnat göra dockor i olika kroppsformer. Då hade jag kunnat förstå att man hyllor dockorna. Nu är det lite väl överskattad.

Jag hade typ 50 Barbisar, men framförallt tyckte jag om Sindy (ja det stavas med S)-dockorna! De två dockorna såldes samtidigt, men Sindy kunde aldrig ha Barbies kläder för Sindy var större. Så, jag tänkte i alla fall på hur smal Barbie var när jag var liten.

Jag älskade med barbies som liten. Mina föräldrar ville egentligen inte att jag skulle ha några pga kroppsidelaet,men faktum vara att jag inte alls jämförde barbie med en riktig kvinna.

Så såg inte riktiga kvinnor ut,det visste jag,det kunde jag se med egna ögon. Barn är inte dumma liksom.

kära Natasja, du har ju en himlans massa följare och har vettiga värderingar. det är som såhär att det har uppstått två styckna (hittills) demonstrationer till följd av alla sexism-grejer de senaste dagarna och det vore så himla FETT om du ville nämna detta. det är lör den 25 maj kl 15 som gäller för både Stockholm och Göteborg, Sergels Torg i huvudstaden och Gustav Adolfs Torg i Göteborg. det kommer att vara talare osv.

Facebook-event Stockholm: https://www.facebook.com/events/311731065626270/

Facebook-event Göteborg: https://www.facebook.com/events/467774856626110/

självklart bestämmer du själv över din blogg, men hade varit grymt och tacksamt att belysa så att det når ut!

kram!

Jag älskade också att leka med Barbie men när jag var liten så fanns ju bara dockorna och en del tillbehör. Då lekte man ju med dem som man ville. Idag finns ju filmer som talar om hur man ska leka med Barbie, filmer som begränsar. Dessutom dekorerar ju Barbie "tjejkläder" nu för tiden. Eller har jag fel?

Men hon kan inte stå själv eller hålla i saker. Omöjligt kroppsideal som får sjuåriga flickor att känna sig tjocka. Allt detta hon kan bli och göra samtidigt som hon upprätthåller ett perfekt yttre förmedlar snarare ett duktig-flicka-ideal som gör människor utbrända.

Jag älskade mina barbies, sindys, skipper och andra vackra kopior av dem när jag var liten. Hade en häst och en Ken och en bil, massor av kläder och skor, lekte med dem jämt och tänkte aldrig på att jag själv skulle vilja se ut som dem. De var ju vuxna liksom, jag identifierade mig aldrig kroppsligt med dem.

Men idag avskyr jag dem innerligt för att de bidrar till det skeva, slätrakade, omöjligt smala, alltid unga kvinnoidealet som trots allt råder, som gör att människor skriver vidriga nedvärderande kommentarer om vanliga kroppar, som bidrar till träningshetsen, skönhetstävlingar och rädsla bland unga människor att inte duga som de är.

Dessutom är hon ju jäkligt passiv, hon kan inte göra nåt, en kan bara byta kläder på henne, som ska representera en massa olika yrken, hålla i henne och fixa med hennes hår. Hur blir hon allt det där utan att kunna göra något praktisk?

Svar:
hur blir nån leksak allt det där? Alla leksaker är passiva. Aktiva blir de genom barnets fantasi.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Anonym!

Monsters High dockorna är ju i princip Bratz dockor med coolare outfits och de är så jävla satans smala. Seriöst. Deras lår och halsar är ungefär lika stora. Och den här dockan ÄR ett skelett och är i samma storlek som de andra. Jag tyckte det var kul:P

För mig har Barbie alltid bara handlat om utseende. Har inte varit mycket för dockor men de gånger jag lekt med Barbie har det bara gått ut på att byta kläder och göra frisyrer. Och ingen ville ha Sindydockan eftersom hon var "tjockare" … Sorgligt.

Jag tycker att det finns oerhört mycket att kritisera n’r det kommer till leksaksvärlden.

Barbie som docka kanske inte är någon fara. Men filmerna… Fy fan! Såg barbiefilmen prinsessakademin och fy… En hel film full av utseendefixering och mobbning mellan tjejerna. För att man inte är fin nog, går fel osv osv… Och därför inte passar som prinsessa… I någon annan film slåss pojkarna om de stackars flickorna som inte har ett skvatt själva att säga till om osv osv…

Jag har ett litet problem. När jag och en kamrat diskuterade hur kvinnor framställs i media (att kvinnor är halv nakna och män i kostym) så sa han att han tycker att diskussionen är onödig, att kvinno kroppen är vacker. Att folk borde kolla på den och att det är okej att framställa kvinnor som objekt. Att det är estetiskt fint.

Skulle så gärna velat ha haft ett riktigt jävla bra smäll-på-käften svar men det blev tomt i huvudet och jag stirrade bara på honom med öppen mun. Vad hade du svarat i min situation?

Nej men herregud. Barbie är inte nån särskilt bra leksak. Visst har hon yrken (lever vi verkligen i en tid då det är nog för att göra oss tacksamma?) men allt med Barbie handlar ju primärt om utseende och ger en bild av kvinnor som ständigt chicka och fixade (Hon har en figursydd astronautdräkt!!). Ärligt talat tror jag det är rätt få Barbie-ägare (baserat på min egen barndom och barn i min närhet) som leker lekar där Barbie i första hand är en aktiv, superkompetent yrkeskvinna, utan lekarna handlar mycket om att fixa hennes utseende (och ha sex ;)). Tycker inte bilden av att en kvinna kan vara vad som helst – bara hon samtidigt är fixad till tänderna är något som måste förmedlas till barn.

Tycker monstrena är bättre för att de är just monster, inte riktiga människor.

Och ni som säger att Barbie inte står för ett sjukt ideal utan bara är smal. Man har ju räknat ut att en "mänsklig barbie" inte skulle ha kunnat bära upp sin egen kroppsvikt och ha ett bmi på typ 12. Är det inget fel med det?

Barbie HADE kunnat vara bra, men den helt sjuka kroppsformen med ständigt trippande tår, en midja som är smalare än huvudet och en kropp som är såpass oproportionerlig att hon hade behövt gå på alla fyra om hon varit människa skrämmer skiten ur mig. Vissa säger ibland att "men när jaaaag var barn och lekte med barbie så tänkte inte minsann jag på hennes kropp" men kom igen liksom, det är klart att en som barn inte alltid tänker på det, precis som med mycket annat som påverkar en negativt.

HAHA mina Barbies knullade också, dock inte med Ken (hade ingen) utan med lite allt möjligt. Jag var dock inte som alla andra som lekte organiserade lekar som sekreterare osv utan jag klippte håret på dem, färgade håret på dem (med mammas blåa mascara och tucshpennor,bytte kläder på dem så de såg helknasiga ut och lekte med dem i badkaret. Tillslut pallade inte mina stackars Barbies mer och en arm ramlade av, någons huvud ramlade av osv. Har kvar dessa intressanta leksaker för det är så otroligt roligt att se och förundras över vad sjutton jag höll på med.

åh, jag vet inte om man helt kan ställa sig utanför barbies kropp och bara se de möjligheter till lek som denna docka ger. hon har inte en kroppsbyggnad som i verkligheten skulle kunna vara stark och uthållig eftersom proportionerna till att börja med är helt galna.

som "hej" säger – nej, jag ser inte ut som barbie men har inte heller en kroppsfixerad "personlighet". däremot så måste det ju någonstans ändå vara en del av själva dockan? det är ju den man rent fysiskt har i handen och byter kläder på. även om hon i lek har förutsättning att vara en cool självständig donna, så ser hon ju ut som hon gör. det tror jag att man ser även om man inte är extremt kroppsfixerad? och det borde väl någonstans finnas vettiga alternativ; en självständig brutta med hyfsat "normala" kroppsformer (ja, ja…vad det nu kan vara. Men i alla fall med en kropp som kan vara livsduglig). någonstans så är ju leksakerna barnens vardag och nog tror jag att man som barn identifierar sig med leken.

Men du skrev ju förut att du inte skulle köpa en Barbie till ditt barn om denne efterfrågade en och på ca två år har du alltså gjort en helomvändning? Jag förstår att människor utvecklas och ändrar åsikter, dock så försvinner lite av trovärdigheten. Samma sak som Blondinbella gör, jag lägger aldrig någon vikt vid hennes åsikter/inlägg för jag vet att om ca ett år så har hon ändrat sig.

Svar:
Nej du Linnea, trovärdigheten försvinner inte för att man får nya perspektiv under två års tid. DÅ har du verkligen missat nåt väsentligt. Människor som utvecklas och förändras är BRA. De du ska oroa dig för är de som aldrig ändrar åsikt. Dock sa jag redan för två år sedan att barbie var en bra leksak och att jag kan tänka mig köpa en. http://ladydahmer.alltforforaldrar.se/2011/october/fast-barn-paverkas-val-inte-av-dockors-utseen.html (kommentarsfältet)
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Jag gillar Monster High TUSEN gånger bättre än Barbie! De är balla, annorlunda, har ascoola kläder skulle lätt själv klä mig som vissa av dockorna hehe) och älskar att de är så bra gjorda, dvs skitsnygga målningar, genomskinliga etc etc. barbie är en pastellig tönt i jämförelse. En LYCKAD pastellig tönt, med PERFEKT liv. Jag ogillar inte alls Barbie (lekt massa m Barbie som liten) men hon är ju så jävla präktig så jag kräks.

Om du skulle köpa en docka åt Ninja och Tamlin, skulle du hellre köpa en Barbie eller en sådan där Monster High-docka då? *nyfiken*

Känns som båda har sina fördelar och nackdelar… Barbie är ju, precis som du säger, lite mer "girl power" i och med att hon är smart och utbildad och kan arbeta med vad som helst. Samtidigt tycker jag om att Monster High-dockorna ser mindre präktiga ut… De bryter mot det där gulligull-prinsess-idealet. Synd bara att de ser anorektiska ut och verkar besatta vad mode… *suck* Varför finns det inga mer fylliga och mer "naturliga" alternativ?

Svar:
vet inte. dockorna blir ju vad man gör dem till. Jag kan köpa MH-dockorna och ändå framhärda att de har jobb osv.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Jag lekte också mycket med Barbie. Men naturbarn som jag var, och uppväxt på landet, blev det mycket bergsklättring och äventyr.

Min barbie knullade förstås också extremt mycket. Främst med lillebrors Actionman-dockor och liknande, men också med Ken.

Tror föresten att anledningen till att min Ken inte jobbade var för att han var sjukpensionär. Han råkade nämligen ut för en viss hundvalp…

Oh Barbie!

Jodå, jag älskade också Barbie. Jag hade ett helt Barbiesamhälle, med ett stort hus och massor tillbehör, där jag och mina vänner kunde leka i timmar.

Jag tror faktiskt inte att det handlade om att anamma "Barbies drömmar", utan tvärt om. Jag levde ut och prövade mina egna drömmar med hjälp av barbie. Hon har skaffat barn när jag fick en lillebror, hon fick en egen häst när jag började på ridskola och åkte på långa resor när jag ville upptäcka världen.

Jag tror att liknande lekar är viktiga för att barnen ska kunna träna på sociala konstruktioner och koder, utan att det blir för pinsamt om de gör fel.

På ett kravlöst och lekfullt sätt kan de skaffa sig en uppfattning om hur samhället fungerar.

Barbies kropp reflekterade vi aldrig över. Det var ju en docka, och därför var det inget konstigt att hon såg onaturlig ut.

Och ja – när vi blev äldre så fick mina Barbie också ligga. Det var rena sexuella revolutionen i dockhuset ett tag, med stark inblandning av min brors G.I. Joe docka, om jag inte minns fel 😉

Emma: Ska det seriöst vara så jäkla svårt att svara på lady dahmers fråga om åsikter? xD iofs säger väl oviljan att svara en HEL del den med! 😛 Ger man sig in i en diskussion så får man väl tåla diverse frågor även fast man har fel ”ger man sig in i leken får man leken tåla” Själv kan ja ändra åsikt över en natt 🙂 om jag hatar grönt å träffar nån som argumenterar bra för varför grönt är fint kan jag va snabb å ändra åsikt just för att man kommer till insikt.

Jag hade en Barbie, och det var tandläkare-Barbie, med brits och verktyg och allting.

Jag lekte gärna hus när jag vill liten, och det hade aldrig fungerat om jag inte hade en lillebrors vars "pojkleksaker" fick komplettera med vissa saker. T.ex. hans bilar, för det är klart att en familj har bil? Eller Batman-figur, för Barbie måste ju vara gift med någon? Och så alla deras GoGos-barn.

Egentligen hade vi inte egna leksaker, det var våra, och dom låg blandade i Blåa lådor i antingen mitt rum eller hans. Det blir så himla begränsat när man håller sig till ett kön, eftersom att barn gärna vill efterlikna verkligheten, men verkligheten är inte anpassad åt ett kön.

Så en docka som är smalare än de flesta kan bli och som förmedlar till barn vilket utseende som är "fint" att ha och därigenom kan bidra till osunda kropps- och utseendeideal är bra, eftersom dockan även är intelligent, utbildad och kan nå hur långt som helst i livet.

Men en tjej som bloggar, är intelligent, en bra förebild och har nått långt i livet kan inte skriva om träning (som oftast är ett sunt beteende)?

När är det okej att öka kroppsfixeringen för tjejer och kvinnor och när är det inte okej?

Svar:
det ena har inte med det andra att göra. Man får se till sammanhanget.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

LD: Okej, så man ska alltså se till sammanhanget, ibland är det okej att öka flickors/kvinnors kroppsfixering, och ibland inte, det beror på sammanhanget. Du kanske vet någon kurs som man kan gå för oss som inte är lika initierade i vilka sammanhang kroppsfixering är okej att stödja?

Svar:
Lägg inte ord i min mun tack. nej, jag har aldrig sagt att det är ok att öka flickors kroppsfixering, men saker är inte svartvita. Att en docka är vacker utesluter inte allt annat. Isåfall vore det kört. Ska vi förbjuda vackra människor helt liksom? Barn självkänsla står och faller inte med en docka. Deras självuppfattning står och faller inte med en docka. Eller en bild. Eller ett sammanhang. Jag kan erbjuda en docka som ser ut som barbie och kompensera på tusen andra sätt. Min dotter kan ha en prinsessklänning och hundra andra plagg som inte är det. Hon kan pyssla och uppmuntras utveckla tjejiga egenskaper utan att förvandlas till ett viljelöst våp. det är inte svartvitt.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Mina barn har (alldeles för många) Barbie och Monster High. Själv tyckte jag från början att MH var så coola med sina läskiga attribut. Men sen såg jag hur smala de var, de ser ju anorektiska ut på riktigt. Men jag tänker som så att de faktiskt ska föreställa döingar, monster och läskigheter. Men ja… det är mycket knepigt. Mina barn leker nästan alltid stereotypa prinsess/popstjärna lekar med sina Barbie och Monster High-dockor. Tyvärr. Men kanske leks det andra typer av lekar när dörren är stängd?!

Så kul att veta att jag inte var den enda som lät mina Barbisar ha sex hehe. Fast jag hade aldrig någon Ken docka så Barbisarna fick ha sex med varandra (jag var ett konstigt barn ok). Ibland när jag tyckte det behövdes en man i leken så tog jag min lillebrors action man dockor. Och hans bilar och annat skoj som kunde vara till nytta för leken. Vi hade i princip inga egna leksaker utan allt var bådas vilket jag är glad för att jag har fått växa upp med. Hade jag inte haft en lillebror så hade jag säkerligen inte haft ens i närheten av allt det jag brukade leka med som barn. Kan inte heller säga att jag på något sätt funderade över ifall hon var smal eller hur hon såg ut. Det var en docka som vilken annan i mina ögon.

Tycker det är lite lustigt att folk ser det som någonting positivt när barn leker att de/deras dockor/gosedjur arbetar? Som om det vore SÅ kreativt.

Åtminstone jag är väldigt trött på att arbete hela tiden skall vara det centrala i allas liv, glorifieras och betraktas som ett självändamål.

Vi frågar våra barn vad de skall bli när de blir stora (=vad de skall arbeta med) och ingen ser någonting konstigt i det. I skolan får vi förklarat för oss att det värsta som kan hända oss är att vi inte får gymnasiebetyg och får arbeta som lokalvårdare – eller ännu värre – inte få ett arbete alls. För utan arbete får vi inga pengar, vi kan inte köpa oss materiella föremål som ger oss status, vilket leder till att ingen kan tycka om oss då vi inte kunnat köpa oss en identitet och slutligen kommer vi därför inte får några barn – vilket förstör vårt evolutionära syfte.

Fast förresten, det är väl klart arbete i sig självt är jätteviktigt och inte minst meningsfullt! Varenda en vet ju att vi kommer lägga oss ner och dö om vi inte har ett jobb att gå till eller skolarbete att tänka på. Att tro någonting annat gör bara såna där naiva idealister. Och att arbete ger oss frihet visste ju folk redan för hundra år sedan!

Nu blir jag jävligt provocerad.

KOLLA PÅ HENNE!?

Jag tycker att bilderna är läskiga, det är massa Barbies, alla ser likadana ut. långa, smala, fötter formade för högklackat, smal midja, sminkade, blåögda, och långt blont hår. Det om något är ett utsatt ideal som barn får uppvisade för sig. det säger "SÅ HÄR SER EN FRAMGÅNGSRIK KVINNA UT."

Jag blir så arg.

Svar:
ja mitt problem är ju att hon är så homogen. Det finns inte rum för alternativ. Elelr det finns, men i snävt format och det framhävs aldrig. men man får vara aktiv som förälder. Inte köpa ett gäng vita dockor och nöja sig där.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Håller med Anonym här ovanför. Visst är det bra med en docka av kvinnligt kön som visar att tjejer också kan göra karriär, men ska vi verkligen vara så tacksamma över det att vi skiter i allt annat? Jag tycker att Barbies förmedlar "Du kan bli vad som helst som kvinna, så länge du är SNYGG och SEXIG samtidigt!". Det är liksom fortfarande väääldigt mycket fokus på utseende när det gäller Barbies, även fast dom har jobb.

Tror inte heller att man kan vara så säker som många kommentatorer verkar vara angående hur påverkade barn blir av att leka med Barbies. "Jag blev inte påverkad!" är ju lätt att säga, men hur vet man att lekandet med Barbies inte bidrog till den utseendefixering som finns hos en själv idag? Jag lekte väldigt mycket med Barbies när jag var liten. Kan inte heller minnas att jag direkt tänkte någon gång att "Såhär smal vill jag bli!". Det funkar ju inte riktigt så, man blir påverkad av massor av saker man inte lägger märke till själv! (Speciellt som barn!) Däremot vet jag att jag kände en enorm press på mig att vara snygg, och till och med sexig (!!) från ungefär 9-års ålder. Då jag lekte som mest med Barbies.

Så njää, Barbies går inte hem hos mig.. Däremot så tror jag inte att några Barbiedockor kommer få ett barn som växer upp i en annars utseendefixeringsbefriad miljö att vilja banta/skaffa sillisar/börja sminka sig! Många bäckar små..

Barbies är la bra? Jag tyckte att dom var roliga när jag var liten. Men nu njaa.. börjat tänka på hur dom ser ut. Smala. Usch. Inte ska Barbie vara utseende förebild för dottern. Om hon nu vill leka med barbies.. jag vill inte det. Ska ge henne andra alternativ 😉

Men det som du skrev fick mig att tänka om..

Jag har aldrig haft en egen Barbie 🙁

mina systrar fick.. men inte jag, och glöm att jag någonsin fick leka med dom.. så jag lekte bara med min kompis dockor

men helst lekte jag med gosedjur eller krigsleksaker och lego!

skitroligt att skjuta grejer och slåss ju!

var närmast min storebror ett bra tag (folk trodde vi var tvillingar länge) så vi spenderade typ en timme med att bra rada upp hundratals plastsoldater, hästar, tankar m.m och sen bara BAAANG! MASSAKER! SPLAT! (min storebror var jätte bra på att härma vapen som skjuter och folk som blev skadade, jättecoolt!)

min bästa vän och jag skapade en hel "värld" med hennes gosdjur, kommer fortfarande ihåg hur alla såg ut, vad dom hette, vad dom jobbade med och vad för personlighet dom hade

bland annat Madonna! En röd/vit randig katt, högstadielärare på dagen, strippa på natten!

och Delfi, en blå/vit delfin, som hade 8 barn med 6 olika pappor!

och Loma, En svart/vit ringssvansad lemur, många gånger huvudkaraktären, gift 2 gånger med Linus, en Holabalola fågel (sån där som man rör med trådar; jättefin, lila/rosa) hon hade 3 barn, med Linus och någon till, hon blev också alkolist i slutet och bråkade mycket..

Alltså.. nu när jag tänker efter så var vissa lekar helt sjuka.. och väldigt vuxna

vi var bara 8-12år (vi slutade leka med dockor och gosdjur när vi var 12år)

tror också att det var ett sätt för oss att hantera det som pågick omkring oss, så som barn kan göra när dom inte kan uttrycka det i ord och berätta för vuxna

saknar det ibland, att leka så

Haha, kan inte låta bli att skratta lite åt kommentaren om att Barbie är dålig för att hon är passiv. Jag är kanske korkad men kan inte komma på en enda leksak som är aktiv av sig själv. Exempel?

Lek med dockor är skitbra o utvecklande för barn. Att det ofta blir Barbie som de leker med är väl för att de är lättillgängliga helt enkelt.

Jag lekte massor med Barbie, playmobil o lego som liten. Tillsammans med min lillebror. Barbie o hennes crew var farao Hatchepsut, fattiga bönder på 1800- talet, djurräddare, borgarfamilj på 1800- talet, fast i urtiden bland dinosaurier mm. Jag är intresserad av historia o har alltid varit o använde Barbie till att gestalta alla de starka kvinnliga karaktärerna jag läste om i böcker.

Minns dessa lekar med värme. Därför har mina barn idag Barbie o jag hoppas att de kommer ha lika kul med dem som jag hade.

Tyvärr. Jag blev ledsen när jag var liten och hade en Barbie i handen och jag blir ledsen bara jag ser dem idag (pga utseendet), så jag kommer nog aldrig tycka om dem. Har dock aldrig reflekterat över alla hennes yrken osv, så där finns det ju en poäng faktiskt. Men tyvärr väger det inte över för mig!

Jag fattar inte heller, du älskar Barbie? Barbie vars främsta uppgift är att vara snygg och ha fina kläder samt står för ett skevt kroppsideal för att det finns ett par saker med henne som är bra? Men däremot, som bloggare kan man inte under några omständigheter blogga om hälsa för vare sig man vill det eller inte bidrar man till att folk tänker kritiskt på sina kroppar?

Snacka om att sila mygg och svälja elefanter.

Gällande Clara och hennes eventuella bidrag till hälsohets. Varför har det blivit så här? Detta granskande, nagelfarande under lupp av oss kvinnor. Vi kvinnor är antingen förebilder eller förtryckta. Om vi är obekväma med amning på restaurang är vi förtrycka alternativt vill ha amningsförbud, om vi tycker det är schysst att ha en tight röv (ja pga samhällets jävla ideal, så sue me) och vill slänga iväg en instagrambild på den är vi del av en hälsohetsande struktur. Jag vägrar gå med på det här kategoriska. Vi måste kunna avväga och reflektera från fall till fall, utan att konstant skapa generella principer. På samma vis som män får svängrum stora som salar, måste vi tillåta kvinnor att vara individer med enskilda behov, lustar, viljor, åsikter. Samt granskas som sådana, inte enbart en del av en grupp, en del av en struktur.

Liksom Barbie får detta, men inte Clara?

Svar:
Du får ta och sluta vara så jävla kategoriskt svartvit (ja DU, inte jag) eller sluta läsa här för jag pallar fan inte med att behöva ha de här metadebatterna med dig längre.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Nu kommer jag ju på ganska många leksaker som är aktiva i sig själva, radiostyrda, batteridrivna etc. Men jag tycker inte det är poängen faktiskt. Barbie är inte nödvändigtvis "dålig" för att hon är passiv. Barbie inbjuder dock till passiv lek, medan andra dockor, som action-figurer som vänder sig till pojkar, inbjuder till aktivitet. De kan stå stadigt, de kan hålla i vapen, de har ofta små, smala ögon eller ögonmask vilket i regel gör att barnet håller den ifrån sig och leker utåt, att den springer, flyger, slåss etc. Barbie, och hennes kopior är tvärtom försedda med stora ögon, och smink, vilket generellt får barn att vända dockan mot sig, tala till den och ta hand om den, vårda, kamma, piffa. Flicka passiv, pojke aktiv. Ett känt mönster barbie bidrar till att upprätthålla.

Lästips: "Barn och leksaker i lek och lärande" Anders Nelson/Krister Svensson,

Javisst ja, radiostyrda leksaker finns ju. Men de är ju inte särskilt pedagogiska bara för att de rör på sig.

Jag tror att din tolkning av Barbie är överdrivet negativ. Jag har hittills inte sett ett enda barn som bara sitter o glor på sin Barbiedocka. Eller jo, min son på 1 1/2 tycker nog mest att hon är tjusig men min dotter som är 3 1/2 leker redan att Barbie klättrar i berg i trädgården, slåss mot monster, tar hand om djur. Hårvården står jag eller maken för.

Fattar inte varför Barbie skulle vara dålig bara för att hon är passiv? Typ alla leksaker är väl passiva. Sen gillar jag också att Barbie inte har så mycket personlighet, jag hatade leksaker där namn, ålder, personlighet etc redan var "bestämt", som när det följde med en beskrivning av leksaken som förklarade hurdan den var. Jag ville ju bestämma själv hur mina leksaker skulle vara och vad de skulle heta. Allra bäst tyckte jag om Barbies som bara såg alldagliga ut, utan prinsessklänningar eller liknande attribut, då kunde jag själv bestämma om hon var prinsessa, superhjälte, skurk eller bara en vanlig tjej.

Jag var velig när det gällde Barbie till mina tjejer. Men jag gav mig tillslut! Mina tjejer är 5 och 6,5 år och det är först nu dom gillar Barbie. Jag blir själv helt salig när jag går in i en leksaksaffär med en massa Barbie grejer. 🙂 Knappast att barnen leker bara prinsesslekar med dockorna, som nån skrev. Det blir ju rollekar, alla möjliga konstellationer

det handlar väl inte om att barbiedockan är smal, för som sagt är det ju absolut inget fel med att vara smal, utan snarare att det endast uppvisas 1 typ av kropp och det leder till att barn tror att det bara finns 1 kroppstyp som är rätt. det hade ju varit lika illa om alla barbies hade varit tjocka. om dom hade kommit i olika längd och storlek hade jag varit ett stort barbie-fan!

Jag lekte aldrig prinsesslekar med mina barbiesar, utan det var mest "skilda världar"-stuk över det hela (japp, jag är barn av 90-talet). Typ att nån låg med nån, nån hade eget företag, etc etc.. :’D

Tror inte Ken hade tid med så mycket jobb. Han hade snarare en heltidssysselsättning i att glida runt och vara tjusigt kuttersmycke/brudgum/älskare åt Barbie och Sindy. Typisk himbo beteende 😀

Nu när jag har barn själv har jag dock reagerat på hur sjukligt smala vissa av den nya generationens Barbie är. De med ledade ben ser inte ett dugg friska ut med ben som ett skelett. Den "gamla" varianten av Barbie som fortfarande säljs tycker jag dock är okej. Smal men okej.

Jag tror inte heller det är särskilt vanligt att barn endast sitter och glor på sin docka:) Och ja, min inställning till barbie är kanske överdrivet negativ, förmodligen för att jag läst överdrivet många studier av barn som alla bekräftar samma sak. Och det är otroligt trist och nedslående, men har en väl börjat se mönster så går det inte att bortse från dem. Sen finns det förstås barn som frångår det beteendet, men generellt så blir barns fantasi och kreativitet begränsad och styrd av de meningserbjudanden som barbie, actionman och andra starkt könskodade leksaker ger. Även om vi gärna ser barns fantasi som helt gränslös och frikopplad från all styrning utifrån, oantastbar, så är det inte så, barns färgas av vad de omges av, så även deras fantasi och lek.

Min dotter har 2 barbies och en kopia från 80-talet. Jag leker gärna tillsammans med henne, för att försöka visa på annat än det dockan erbjuder, nämligen att gå på kalas i sina guldskor med skyhög klack och guldklänning. Det blir inte så mycket bergsklättring, nej;)

Men vilket sabla liv om ett gäng dockor! De blir till vad man gör dem till tycker jag.

Jag hade båda sorterna som barn, Sindy och Barbie. Minns inte att jag strävade efter att se ut som dem för det? Vi lekte, klädde på och donade med dem. Som barn brukar göra med dockor. Oavsett om det är en Barbie, BabyBorn-docka eller nån annan variant. Det handlar om att man lär sig. Fantasin får jobba lite.

Till er som stretar på med att fundera på över huruvida en människa verkligen kan ändra sin åsikt eller ej.

Om ni inte ändrat åsikter under de senaste två åren tycker jag lite synd om er.

Jag läser, lär, omvärderar, funderar och tycker annat. Hela tiden.

Det kallas utveckling.

Jaa du Dahmer, särskilt ofta kommenterar jag inte här, utan de gånger du tar upp ämnen där jag anser att du är helt ute och cyklar. Därför kommenterar jag och ifrågasätter, SÄRSKILT när du säger emot dig själv och envist vägrar medge det. Du har nått någon slags gurustatus för många, desto viktigare tycker jag att det är att ifrågasätta dig. Ju större du blir (för du växer ju hela tiden) desto viktigare anser jag att det är. Du får ta debatten eller inte ta debatten, jag är ju en nobody utan något som helst intresse av medial uppmärksamhet, mina kommentarer är hur som helst inte främst riktade till dig utan de tusentals som läser ditt kommentarsfält. Kalla det metadebatt eller ej. Jag brinner för vissa sakfrågor, precis som du. Jag är heller inte mer ohyfsad än du i debatterna.

Svar:
Nej jag säger inte emot mig själv. Det är helt enkelt du som tolkar det så. Men jag orkar liksom inte ha den diskussionen IGEN OCH IGEN OCH IGEN där jag måste förklara för dig hur jag menade och du tycker att jag är otydlig och så går vi runt runt. Jag har inget emot ifrågasättanden men du lägger ord och åsikter i min mun och så handlar diskussionen helt plötsligt om vad jag egentligen sa och vad jag menade. Helt meningslöst.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

LD: Nej, du har rätt i att det inte är svartvitt. Men det är ju inget här i världen, och man kan tycka att saker och ting är fel ändå. Som du säger, ett barns självkänsla står inte och faller med en docka, men dockan kan ju vara en del i en stor helhet som påverkar barnet. Jag har inte sagt att det är fel att dockan är vacker, för mig handlar det om att dockan ger en enformig bild av hur man ska se ut, och har kroppsformer som få människor lyckas uppnå utan kirurgi.

Svar:
jag säger inte att dockan inte bör problematiseras för det bör den. Men jag tycker fortfarande att det är en bra leksak.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Ja, MH-dockorna är sjukt smala (och svankryggiga, måste göra ont…) och har massor med smink, men jag gillar ändå att några av dem har jätteschyssta intressen som är deras grej, t.ex. Venus som vill att alla ska sopsortera, Laguna som värnar om att hålla haven rena och Draculaura som är vegetarian! När jag har skaffat dessa dockor åt min dotter har jag pratat mycket om deras värderingar och intressen och om hur viktigt det är att man gör sånt som sopsortering, och det är roligt att det finns en vegetariandocka som hon kan identifiera sig med när hon leker. Självklart handlar hennes lek mycket om att byta kläder och kamma håret på dockorna, men det känns ändå lite bättre när de har några vettiga budskap. Dessutom är deras grundbudskap att alla passar in oavsett vilka "freaky flaws" de har…

Själv lekte jag med Barbie och Sindy som liten, och jag kan inte påstå att jag hämtat mitt kroppsideal från dessa dockor, det han nog snarare media dängt in i huvudet på mig som tonåring…

DOCKOR är väl bra, leka rollspel, träna relationer osv. Men Barbie? Nä hon är inte bra. Allt man kan göra med en barbie kan man också göra med en docka som representerar ett sundare ideal.

Svar:
har du något förslag på en bättre vuxendocka så är jag intresserad!
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Nej det har jag dessvärre inte. Men även om det inte skulle finnas någon bättre docka så gör ju inte det att Barbie är bra. Jag har inte letat efter bra dockor, men om Barbie är det bästa som finns därute så tycker jag verkligen att det är sorgligt.

Så jädra trist bara att nästan alla Barbiedockor ser likadana ut, och (värst av allt) att alla deras kläder och tillbehör nästan uteslutande är ROSA, LILA och GLITTRIGA. Var är variationen? Kolla i hyllorna och inte en grej saknar rosa. 🙁

Personligen gillar jag Monster High, för de är för en gångs skull inte sådär klassiskt flicksöta och rosaglittriga, utan de är lite tuffare. Sedan kan man ju diskutera deras utseenden, men jag ser dem som mindre mänskliga än Barbie (lite mer cartoony), och därför tycker jag att det känns rätt okej att de är spinkiga och deformerade. Däremot känns de rätt brudiga i övrigt. De marknadsförs egentligen precis som vilka dockor som helst, fast man bytt ut det söta mot läskigt och tufft.

Mina Barbiedockor kunde inte stå på sina egna fötter när jag var liten. Jag vet inte om Barbie idag kan det men det hade jag gärna velat ändra på. Alla andra dockor och gosedjur jag hade kunde stå på sina egna ben. Som vuxen tycker jag det är väldigt märkligt att en av de mest populära leksakerna som finns inte kan stå på egna ben. Bokstavligt talat.

wow, jag hade ingen aning om att barbie var så "mångsidig" har alltid tänkt på det som skit. btw så gjorde jag rollspelslekar själv i badkaret och använde….. schampoflaskor. hahahahahahahahahahahah dör. jag älskar din blogg!

MEEEN vad glad jag blir över att fler har fattat detta! Har under flera års tid, när liknande debatter blossat, försökt förklara just det här: Barbie var alltid huvudpersonen! Ken satt i passagerarsätet och slängdes undan när han inte hade relevans för leken. Det fanns också både brud-Barbie och fotbolls-Barbie, liksom allt däremellan. Jag såg på riktigt aldrig Barbie som något att efterlikna utseendemässigt, snarare mamma i så fall. Däremot har jag börjat göra det nu, i vuxen ålder, vilket har fått mig att må lite dåligt över de där "anorexia"-Barbiesarna som visades för något år sedan? Vet inte om de faktiskt ser ut så i affären, det gjorde de inte på min tid, men det ska ju egentligen inte spela någon roll. Mina dockhus-figurer var i så fall mycket mer anorektiska, men av någon anledning tas inte dem upp (?).

Jag älskade Barbiedockor när jag var liten. Det var en jättebra chans för mig att leva ut olika scenarion och föreställa mig hur jag skulle hantera dem. Till exempel bråk, kärlek, krig och naturkatastrofer. Sistnämnda var mitt favoritscenario med alla leksaker.

Jag minns väldigt tydligt att jag tänkte på att det var tråkigt att alla såg likadana ut. Ville ha tjockare, kortare och längre dockor så att man kunde variera och klä olika kroppsformer. Självklart tänkte jag inte så ordagrant när jag var ett barn men önskan fanns där. Jag tror att det krävs mycket mer än bara Barbie för att flickor ska känna sig osäkra över sina kroppar, i alla fall för många. Man kan ju som förälder förklara att det inte är en kroppsform att sträva efter.

Jag älskade barbiedockor som liten! Jag byggde höghus (med hiss), vägar, butiker, infrastruktur… Ojojoj, vad man var lycklig! Min värld bestod av kvinnor och döttrar. Ett par men fast det också men dom stanna hemma och laga mat för dom var ju så tråkiga. Vilka tider alltså, bra LD att du tog upp det här.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *