Kategorier
Vardagstrams

Man kan reflektera utan att anklaga

Vet ni, jag tycker det är synd att man inte kan reflektera och samtala kring exempelvis Underbara Clara och hennes träning utan att man ska anklagas för att dra likhetstecken mellan Clara och pro-ana-sajter. Varför är det alltid så svartvitt egentligen? 
 
Nej jag tror inte att nån får ätstörningar eller panikångest för att Clara exempelvis visar sin röv på instagram eller för att hon tränar. Lika lite som jag tror att nån fick det när jag bloggade om min träning. Det sa jag ju liksom aldrig. Jag efterlyste bara lite reflektion, lite kontext. Att man ser sitt bidrag i den större bilden även om ens enskilda bidrag är pyttelitet. För övrigt säger jag nog ingenting om hennes röv alls, för den är helt ointressant i diskussionen.
 
Men om alla, överallt och hela tiden, pratar, skriver, debatterar, uppmanar, upplyser och ältar träning, hälsa och kost i alla kanaler och sammanhang så kanske man kan avstå från att delta? Jag säger inte att man måste det, det gör jag faktiskt inte. Jag säger inte ens att man gör fel per automatik. Men jag säger att det vore positivt att vara en motpol ibland. En frizon. En plats dit människor kan vallfärda och SLIPPA den biten. Sen behöver man inte stanna där, det finns fler områden som är lika infekterade (typ konsumtion, köpbegär osv) men just kroppsångest och ideal är min hjärtefråga. 
 
Och var börjar ansvaret? Var slutar det? Nu pratar jag inte om Clara eller mig själv utan rent allmänt. Tanken på att jag eller nån annan ensild bloggare skulle vara ansvarig för hur våra läsare reagerar på det de möts av i bloggarna är vansinnig men å andra sidan så har jag inga problem att skälla på tjejtidningar och deras brist på just ansvar när de skriver artiklar om kändisars vikt eller annat som bidrar till det normförtryck vi utsätts för. Jenny P // Brunheten skriver att med makt följer ansvar men jag är kluven. (För att förtydliga, nu syftar jag inte på Clara. Hon tar sitt ansvar tycker jag och bloggar BRA och positivt om sin träning men jag har inget intresse av att diskutera henne nu.)
 
Hur tänker ni? Vilka andra frågor är problematiska att skriva om? 

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Man kan reflektera utan att anklaga”

Jag tyckte Claras träningsprat var exemplariskt. Ingenting om vikt eller skönhet, däremot om hur bra hon mådde och hur roligt det var. Hon skriver om livet, och nu har hon börjat träna, så… Att kritisera det tycker jag är lite som att kritisera när hon skrev om mammasaker, eftersom det är så heteronormativt och kan vara jobbigt för de som inte kan få barn.

Jag tycker inte att man kan likställa Claras träningsprat med prat om vikt, för det var det inte. Välja att avstå är väl jättebra, men att kritisera någon för att välja att skriva om träning på ett sådant bra sätt, det tycker jag inte är så bra. Jag tycker att Clara visade ansvar genom att skriva om sin träning som hon gjorde.

Svar:
fast det ör ju det jag menar, jag likställer det inte alls.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Nej, men du tog upp veckotidningars prat om vikt och sådant, och hur du tidigare kritiserat dem pga att de inte tagit ansvar. Jag förstår att du inte likställer dem, så det jag menar är väl att jag kan tycka att man har ett visst ansvar inför sina läsare, men att jag anser att Clara levt upp till det ansvaret.

Svar:
ah ok. Good point. Personligen så tycker jag att Clara är super. Inga klagomål från min sida egentligen. men får förtydliga i inlägget tror jag.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Visst är det skönt med frizoner där träning aldrig nämns, men det är ingen enskild bloggares ansvar att upprätta en sådan frizon. Därför väljer jag att hylla dig för att du har gjort det valet samtidigt som jag hyllar Claras träningsprat. Vi behöver få höra att man kan träna för att må bra eftersom kvinnors träning ofta likställs med fettförbränning. Vi behöver höra att en joggingrunda i veckan följt av godissvullande faktiskt också gör gott – att man inte måste gå med i kesellasekten för att träna "på riktigt". Samtidigt är all hets dålig hets och därför är det skönt att frizoner finns.

Svar:
Jag håller med dig. Det är därför jag blir kluven. Å ena sidan tycker jag att Jenny har bra poänger, men å andra sidan så avskyr jag det här förebildskravet.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Måste bara tillägga att HanaPee enligt mig lyckas väldigt bra med att skriva om träning utan att hetsa. För det första skriver hon inte om träning för ofta, så jag påminns inte varje gång jag läser hennes blogg. För det andra skriver hon om hur träningen får henne att må bättre psykiskt. För det tredje brukar det i samband med träning ofta komma upp en magbild som inte passar in bland fitspo-bilderna online. Som en bonus skriver hon om frustrationen som uppstår när Anton springer längre och snabbare och där är igenkänningsfaktorn hög 😉

När det gäller ämnen som kan vara problematiska att skriva om tänker jag på destruktiva beteenden, som t.ex ätstörningar, självskadebeteende, ett osunt förhållande till träning osv. Detta pga att självdestruktivitet smittar. Men allt beror så klart på HUR man skriver. Det handlar inte om att man ska tysta ner det och inte skriva om det alls, utan att man ska vara försiktig med hur man uttrycker sig. Även om meningen är att dela med sig och hjälpa, kan det istället leda till att man triggar andra om man är obetänksam.

Håller med dej att vi borde kunna reflektera utan att anklaga, för reflektion är både nyttigt, utvecklande och behövligt (för det mesta då, inte alltid…Ja menar, varför alltid reflektera över kvinnors uppförande?! Borde vi inte rikta in energin på män istället)

Å andra sidan – en kan inte anklaga andra (ofta andra kvinnor då, förstås! Oavsett om det är kvinnor eller män som anklagar så är det ju oftast kvinnor som är mottagaren, som gör felet, eller är offret – budskapet är tydligt: det är kvinnan som ska ändra sej…) Somsagt, en kan inte anklaga andra kvinnor och gömma sej bakom orden "jamen, det är bara reflekterande, bli inte såå upprörd". Isåfall kanske en behöver se över sitt sätt att reflektera på, om det ofta – eller alltid – upplevs som anklagande. Kanske är det så att jag då ofta anklagar andra kvinnor… Och uttalar mej i stil med att de borde ändra på sej?

Jag tycker att de du gjorde i den här debatten, vilket var att lyfta OLIKA perspektiv, var jävligt vettigt. Jag tycker att man som bloggare har ett VISST ansvar men inte alls på samma sätt som tidningar har och jag tycker att du och Clara håller er på bra nivåer. Det måste gå att ha en debatt i ämnet utan att det ses som att folk är rabiata och hetsare. Jag föredrar personligen din blogg för att den HELT har avsaknad av träning och mat, vilket jag gillar men jag älskar Clara också.

Dock tycker jag att debatten blivit helt skev. Jag tycker heller inte att något ämne bör vara förbjudet att diskutera, vädra, hänga ut. Det är ju så vi öppnar för ett sundare samhälle?

Jag som själv har en anorexidiagnos kände stort obehag och stress när du bloggade om LCHF och träning. Jag vill tacka dig för att du tänkt om och det här med att erbjuda en "frizon" från kroppsnojor är så himla välbehövligt och skönt!

Klart man kan reflektera. Men det är skillnad på att reflektera o att anklaga.

Sen tycker jag att de stora bloggare har precis lika stort ansvar än tidningarna. De stora bloggare driver oftast bloggen som en företag och visar bara den sidan av sitt liv som passar in i konceptet.Oftast är det bara fin fina bilder och allt är så där jätte perfekt. Dessutom har ju många bloggare fler läsare än en tidning har.

Jag personligen stör mig inte om folk skriver om sin träning eller när många mammabloggar vikthetsar redan veckan efter de har tryckt ut bebisen. Läser inte såna bloggar för samma anledning jag inte läser varken föräldratidningar eller damtidningar.

Men ska man skriva om sånt så tycker att ärlighet är bäst. Trivs man inte i sin kropp o vill gå ner så säg det i stället av att smyga o ljuga och säga att de vill bara ha lite bättre hälsa när de egentligen vill bara gå ner i vikt.Och när det gäller o få ångest så får folk tydligen ångest i allt och tror att de måste bli bättre än andra och man måste definitivt överträffa grannen. Folk har svårt o tro att vissa bara vill göra saker för sin själv. Som de som bakar all matbröd kanske gör det för att de älskar o baka inte för att visa någon annan att de är duktigare. Jag älskar till exempel fixa barnkalas och får ofta höra från barnens kompisarnas föräldrar att jag sätter ribban för högt så då måste nu de också anstränga sig och det duger inte med bara glass då. Men jag fixar ju inte kalaset för att bevisa något till någon annan. Jag gör ju det för att jag älskar o göra det. Att någon annan ska få ångest av min hobby är ju inte det jag är ute efter.

KADRI: "Trivs man inte i sin kropp o vill gå ner så säg det i stället av att smyga o ljuga och säga att de vill bara ha lite bättre hälsa när de egentligen vill bara gå ner i vikt"

Fast vi får väl ändå tro på folk när de förklarar varför de väljer att träna?

Jag tycker absolut att stora, populära bloggare sitter på en makt och därmed på ett visst ansvar, fast just i fallet Claras rumpan tycker jag kanske inte att det kortet riktigt funkar. När Blondinbella uttalade sig kränkande om transpersoner blev jag förbannad – för det är inte okej, men Clara har inte direkt kränkt någon!? Däremot är det alltid relevant att diskutera vad samhällets kroppsideal gör med oss, hur det kommer sig att alla – till och med den till synes harmoniska Clara – känner att de måste träna och berätta det för hela världen. Utan att kritisera henne för det.

Vad gäller bloggar så har vi ett val. Vi kan läsa eller skita i det, men när det kommer till Frida-tidningar och dessa jävla löpsedlar som skriker ut hur smala vi kan bli på kortast möjliga tid… då finns liksom inga valmöjligheter. Och ungdomstidningarna har definitivt ett ansvar att inte pracka på ungdomar en massa ångest.

Fast vi kan ju välja på att inte köpa tidningarna eller inte. Jag skulle vilja påstå att det är tvärtom mot vad Sanna M påstår. På Internet är det mycket, alternativt lika svårt, att värja sig mot skönhetshetsen och idealen då de ju poppar upp överallt. I favoritbloggen, på facebook, instagram osv osv. vidare fattar jag inte på vilket sätt underbaraClara skulle vara "bättre" än någon annan?? Kan inte någon förklara för mig på vilket sätt Clara inte sprider normer och ideal? Att hennes sätt att göra det skulle vara lite skonsammare och på så sätt bättre, det köper jag tyvärr INYE..

Jag vill bara applådera att du uppmuntrar till att inte tänka just i svart i vitt, vi och dom, fel och rätt. Det är så mycket mer nyanserat, det är sällan något går in med illasinnade avsikter liksom, hen har antagligen sina anledningar och man kan inte känna till allt här i världen. Och det är okej att tänka olika om saker utan att något är sämre än de andra. Mer Love and understanding till the people, så mycket onödigt bråk som kunde undvikas om man gick in med utgångspunkten att försöka förstå.

Alltså jag tycker inte det är problematiskt alls att skriva om träning och kost- jag tycker det handlar om SÄTTET man skriver på. Och sättet Clara (för att bara ta ett exempel, vet att du mena mer generellt) skriver på om sin träning och hur hon visar sin röv eller någon annan del av sig själv tycker jag är positivt. Hennes recept tycker jag också vittnar om sundhet.

Jag blir så trött på när folk hela tiden lägger upp bilder på sina frukostar med keso och en gurkskiva när man själv sitter där med sitt rostbröd. Eller att alla, överallt och hela tiden pratar om träning och kost, man mår dåligt som fan över sig själv så.

Jag tycker inte att Clara har det ansvar som Brunheten pratar om. Det är CLARAS blogg. Hon bestämmer innehållet och skall inte behöva anpassa sig efter vad andra tycker hon ska/ska inte skriva om.

Det finns människor som har ämnesspecifika bloggar om träning/kost/genus etc. och de som vill läsa sånt söker sig dit.

Jag uppfattar Clara som en livsstil-blogg där hon berättar om vad hon gör. Alltså lite gott&blandat – inklusive träning.

Har man problem/mår dåligt av det så kan man helt enkelt välja att inte läsa bloggen – För man har faktiskt den möjligheten.

Det är svårare att undvika ämnen man inte vill ta del av i t.ex nyheter/tidningar som smyger in reklam om viktnedgång osv. men när det gäller bloggar har man faktiskt valet att inte skriva in adressen i adressfältet.

Det jag blir mest fundersam över är vart man drar gränsen. Om Clara hade varit överviktig, hade det varit okej för henne att visa upp sig i shorts då? Och isåfall, så får folk som är smala alltså inte visa upp sig på bild på sina bloggar? Vilka ideal är inte okej att sprida? Att man har städat hemma, fina kläder och äter god mat? Eller vad? Jag kan aldrig sätta fingret på det, men känner rent spontant att sätter man "förbud" på bloggare att skriva om det de vill skriva om – vart går gränsen? Alltid kan man ju råka såra någon.

Jag är faktiskt lite chockad över reaktionerna av er "kritik" av Underbara Clara. Jag är ett stort fan av henne och hennes blogg och har personligen inga problem med att hon skriver om träning utan tycker precis som många andra påpekat att hon gör det på bästa möjliga sätt.

Däremot kan jag inte se hur det skulle kunna vara dåligt att reflektera över det hela? Det är ju det enda ni gör egentligen, samt kanske tvingar henne och hennes läsare att också göra.

Väldigt många verkar (vilja?) missförstå alltihop och blir jätteupprörda utan anledninge. Till om det här ovan skrivs det om att ni skulle vilja förbjuda henne från att skriva vad som helst. Sen när innebär kritik eller analys av något att man vill förbjuda det? Va? Tycker det hela är jättekonstigt.

Men hur blir det utanför bloggarna? I det verkliga livet? Trots allt finns ju vi där som tränar mycket och som är med i "kesellasekten".

Ska vi aldrig prata om träningen vi gör? (Som ofta är en ganska stor del av oss). Ska vi gömma oss med vår kesella så att ingen som äter en bulle får ångest?

Nej, jagbtycker inte synd om mig själv:) men det är ganska svårt har jag själv upplevt runt kost och träning. Äter jag kesella och bär till kaffet blir jag ifrågasatt för det. Äter jag en bulle så utbrister någon: va, äter du en bulle??

Jag tränar 5-6 timmar per vecka och får ofta höra att jag aldrig hinner annat. Jag hinner mycket annat. Osv osv.

Det jag vill komma fram till är att runt kost och träning finns så mycket ångest, myter och fördomar. Och ska det finnas frizoner från kost och träning i bloggar och tidningar så finns det ju ändå inte det i det verkliga livet eftersom vi ju faktiskt finns även IRL.

Är ni med på hur jag menar?

Oj nu känner jag mig helt onyanserad men jag kräks snart på allt snack om "normalt" och så kvinnokroppar, kvinnokroppar, kvinnokroppar, kvinnokroppar, kvinnokroppar osv i all evighet.

Jag tycker att folk som springer maraton är skitcoola. Både kvinnor och män är magra som fan och tränar sönder sig totalt. Det är fan inte normalt men jag kan ändå tycka att det är häftigt att pressa sin kropp och testa vart gränserna går. Extrem träning har ingenting med kroppsideal att göra. Där finns det helt andra psykologiska drivkrafter.

Att vara sjuk i ätstörning är också något helt annat än att vara missnöjd med sin egen kropp.

Jag är så jävla ointresserad av kvinnorövar oavsett hur de ser ut. Nu tycker jag att det är dags att anlysera alla mäns kroppar och rövar i detalj. Hur ser Filip&Fredriks rövar ut? Tycker ni att de borde ta kort på sin rövar i kampen för alla "normala" män? Visst kan Filips röv kanske vara lite större än mansgenomsnittet? Kan hända att Fredriks röv är lite för snygg för att visas upp?

Är det någon som vet om de tränar eller inte? Jag hoppas då verkligen att stackars Filip inte känner sig pressad att träna bara för at han är lite överviktig. Han är ju sååå himla fin som han är. Han duger. Jag önskar bara att han kunde känna det. Jag säger det igen så att han verkligen förstår:

Du duger Filip!

Catarina: I verkliga livet tycker jag inte att man behöver gömma något eller undvika att prata om något eftersom folk i verkligheten får ta del av flera av ens sidor ändå, men det finns nog ingen bloggare som delar ALLT. Bara en liten del av bloggaren visas upp i bloggen och då kanske man kan tänka lite på vad som visas upp. Inget fel på att äta kesella, men om man tittar på instagram verkar det som "snygga" tjejer endast äter kesella 😉 Dumt av omgivningen att anmärka på att du äter både nyttigt och onyttigt – det om något är väl sunt ur ett helhetsperspektiv.

Andrea: jag tycker det du skriver är klokt. I det verkliga livet kan man dock tyvärr bli ifrågasatt och också nästan hånad för den livsstil jag har. En livsstil som inte är mer extrem än att jag tränar flera gånger per vecka och oftast undviker socker, i alla fall i stora mängder. Jag har fått höra att jag har adhd, inte kan sitta still, inte gör annat än tränar (jag tränar Max 6 timmar på en veckas alla timmar). Jag har till och med varit ute för att en kvinna på en tidigare arbetsplats nöp mig i kroppen för att känna på den! Vad hade hänt om jag nöp i hennes kropp?

Ibland upplever jag det som att människor som har ångest över sina kroppar har och tar sig rätt att göra precis vad som helst och att det är berättigat. Jag är oerhört trött på det och det har lett till att jag ofta går undan osv.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *