Kategorier
Vardagstrams

Medelklassproblem

Idag var andra visningen och nu är halva helvetet över. Resten är att vänta och oroa sig och gräma sig över eventuell budgivning och hur mycket (eller lite) vi än säljer för så är det för lite. Det är FÖR LITE. Vi köper ju ett hus som kostar upp över öronen och alla sparpengar kommer gå om intet.
 
 
Det är i sådana situationer jag blir så bitter över att vi inte är typ rika. Fatta, då hade vi kunnat betala av våra lån och sluta oroa oss. Jag vet, vilket jävla medelklassproblem egentligen men den där berömda svenska avundsjukan äter upp mig ibland och hus är så jävla dyrt i Stockholm.
 
Men snart så lever vi iallafall svenssondrömmen, om än lite snålare än vanligt.
 

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Medelklassproblem”

Läste nyss ett blogginlägg som verkligen pekar på det sjuka i "mammabloggarna". Om hur jävla dålig mamman tycker att hon är. Snacka om bekräftelsebehov och att verkligen visar vad mammabloggarna står för. Utseende och vikthets. Tappar man inte alla gravidkilon efter en månad är man skit värd. Hon fick förövrigt barn för typ 3(?) månader sen.. Att analysera skiten ur fenomenet mammabloggare ur ett genusperspektiv borde du göra! Bloggen = mammaslillahoppsan.vimedbarn.se. Go Ladydahmer!

Eller att du skaffar ett till extrajobb. Typ hemtjänsten eller dagis eller Ica. Helger, nätter och kvällar ger ju mycket och då är väl Oscar hemma? Så gjorde jag nu när jag pluggar. Så himla skönt att ha lite sparat.

Svar:
jag jobbar på den biten: att tjäna mer pengar alltså. Men jag vill ju samtidigt inte jobba bort livet. Ja jag VET det är bortskämt men för fan, en kan väl få drömma?
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Är det där du ska bo? Kanske inte så smart att lägga upp adressen isf 🙂

Svar:
tyvärr så är våra adresser inte skyddade. Vem som helst kan googla sig till den.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Du får tänka på oss stackare med ett par ynka tusingar på banken, två lågavlönade kvinnor varav den ena (moi) jobbar skiten ur sig som lärare 45 timmar i veckan och den andra sliter oregelbundna tider = kvällar/helger på café, hyresrätt utan uteplats, inte en jävla chans att vi kan köpa något förrän om 100 år. Vi måste dessutom betala för att bli gravida med vår nästa unge, hehe.

Så, alltså tyvärr, men du får inte mitt medlidande där 😉 Men tummarna för att ni får sålt till bra pris kan jag bjussa på däremot!

Svar:
åh ja, been there done that och kan alltid hamna där igen. (var dock inte olyckligare för det. pengar är ju inte allt) (förresten, jag har inte glömt bort dig. Har haft fullt upp med visning och städat undan den stora datorn. Ge mig några dagar så är jag up and running igen)
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Du borde verkligen börja sälja på Tradera och Blocket! Har för mig att du var intresserad av design, antikviteter osv? Jag säljer allt möjligt där som jag fyndar på loppisar eller köper billigt på olika auktioner utanför Stockholm. Just nu är ju retro prylar/möbler jättepopulärt.

T ex så köpte jag en dansk teak möbel som sedan såldes för det femdubbla i Stockholm. Vissa månader tjänar jag faktiskt mer än min undersköterska-lön. Gratis emballage är också superlätt fixat genom att fråga runt osv.

Vet också ett par som håller på med detta och där bara en av dom behöver jobba eftersom att de har så mycket inkomster. Säljer du inom ett visst antal kronor så behöver du inte heller betala skatt och då inte heller registrera dig som ett företag.

Vill du tjäna MYCKET extra pengar så borde du verkligen testa detta! Eftersom jag själv är intresserad av retro design så känns det som en hobby!

Skaffa en kolonistuga ett bra komplement till lägenhet. Varför gå på Svensson stilen/ normen att alla ska bo i hus?

Jobba mer är väl ändå ett ruskigt dåligt alternativ!?

Svar:
Vi vill ju bo i hus.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Tur att din man vill det då.

Svar:
Tur? Hade väl varit konstigt om han inte ville jobba? Det är ju inte så att han jobbar för min skull. Jobbat hade han gjort oavsett.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Är du galen? Hur fan kan du klaga? Din man tjänar sjukt mycket pengar, ni är rika som fan! Jag erkänner att jag blir en smula provocerad av detta inlägg. Erkänner också att den svenska avundsjukan drabbat mig…men det jag är avundsjuk på är DIG och Oskar! Är grön av avund. Ni kommer bo i hus! Jag har alltid velat bo i hus…med trädgård. Fatta hur jävla BRA du har det!!

Svar:
Vi är inte rika men vi har det bra. Och det är jag glad över. Jag har varit fattig hela livet och det är så skön att inte vara det längre.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Jennie, vad menar du med att det är ovanligt att amortera i Sverige? Alla jag känner som äger hus eller bostadsrätter amorterar, vissa bara en femhundring och vissa 5000 i månaden…det är ju ett sparande på sätt och vis så varför skulle man inte göra det?

Tror inte att medelklass kan köpa hus i Stockholm. Inte utan att ha många kronor i insats i alla fall.

Här vi bor får inte ens många vanliga arbetare huslån längre för det krävs så mycket pengar till insats. Och ändå får du en fin hus här för 1-1,5 miljoner. I Stockholm får man nog bara en tomt för det.

Men det kommer säkert gå bra med lägenhetsförsäljningen. Den är ju jätte fin o med pool o allt.

Jag blir också lite provocerad. Oskar tjänar ju skitbra, för något år sedan skrev du att han fått en löneökning på 11000 i månaden. Jag får inte ens ut 11000 i månaden…

Svar:
Men gud JA, han tjänar skitbra. Men hus är dyrt i sthlm och jag tjänar ganska kasst.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Julia och ni andra som blir provocerade av detta inlägg. Varför kan man inte bara glädjas åt någon annan?

Själv tycker jag det är jättekul när det går bra för andra och deras drömmar blir sanna. Jag skulle kunna vara bitter och sur för jag själv är sjuk och inte har massa pengar. Min högsta dröm är att få vara frisk och det går inte att uppnå hur mycket jag än vill. Men, jag är faktiskt jävligt glad att jag står på benen och har tak över huvudet. Det har funnits tillfällen då min sjukdom varit förjävligt smärtsam och jag inte ens haft eget boende. Man ska vara tacksam för det man har och inte bitter över det man inte har!

Hundmorsan: "Man ska vara tacksam för det man har och inte bitter över det man inte har!" Ja, precis och det gäller väl alla. Särskilt människor som är fullt friska.

Hoppas ni får sålt det med vinst nu. Själv är jag också lite trött på att vara Sverigefattig när man är långtidsjukskriven. 8000 lakan i månaden är ju inget att skutta högt över. Men jag kallar det Sverigefattig för jag tycker ingen är fattig i Sverige:) Allt gott!

Ni som blir sura att hon klagar, hon är ju själv medveten om att hon inte har något att klaga på egentligen, det säger hon ju.

Men hur bra man än har det så kan man ju ibland tänka att "om det ändå varit si eller så istället". Även om hennes man tjänar jättebra så vore det väl ännu bättre om han liksom sina bröder kunde plocka ut superbonusar? Såklart.

Man får faktiskt klaga och vara avundsjuk ibland trots att man har det bra och trots att det finns många som har det mycket värre, det är väl bara mänskligt?

Hundmorsan: "Man ska vara tacksam för det man har och inte bitter över det man inte har!" Haha, ja exakt, och därför blev jag provocerad 😉

Jag är inte sur och bitter, jag är jättelycklig. Och glad för Lady Dahmers skull också. Och hennes barns! Vad härligt för dem när de kan leka i trädgården och ha så nära till naturen. Men många får börja snåla lite mer när de köper hus, det är inget konstigt med det.

Jag förstår dig. Jag skulle önska att vi både kunde tjäna mer så att vi kunde köpa hus här. Nu har vi ytterligare en dimension på det där med hus, jag vill inte flytta så att det blir långt att pendla till jobbet. Vi har idag knappt 30 min att gå (!) till jobbet båda två och det vill jag inte flytta ifrån.

Det finns hus i området, men de är sjukt dyra (de som ligger ute nu kostar mellan 5 och 9 miljoner och kan då vara renoveringsobjekt) och jag värdesätter närheten och smidigheten i logistiken för mycket för att flytta. Jag har pendlat drygt en timme till jobbet och redan som singel och utan barn tyckte jag att det var för mycket så aldrig mer.

Ibland tycker jag det är trist att bo i lägenhet utan balkong (när det är väder för att vara ute, eller i alla fall så att barnen kan vara ute). Men jag vet att vi har det bra och det går egentligen ingen nöd på oss. Men visst kan man få önska och drömma. Det tycker jag alla har rätt till även de som har det bra.

När vi får mer flyttar vi bara gränserna. Ännu högre inkomst, ännu bättre bostad, ännu högre vinster. Tänk om vi bara kunde vara nöjda? För varje steg ’uppåt’ har jag trott att får jag bara DET då blir jag nöjd. Och sen blir jag inte det ändå. Jag går inte runt och är missnöjd för det, men jag vill ändå mer. Och mer. Den där ständiga strävan efter mer och bättre är så himla svår att bryta med.

Fråga Ugglan sätter fingret på något mycket väsentligt. För jag fattar inte hur någon kan vara avundsjuk. Som jag känner det är det just vår familj som lever drömmen. Vi äger ingenting, vi har inga lån, ingen bil, få ägodelar… vi pendlar mellan trygga Sverige och ljuvliga Grekland där vi bor 50 m från vattnet på båda ställena (ja, vi hyr). Min man jobbar inte alls på vinterhalvåret (han jobbar häcken av sig på sommaren iofs) och jag frilansar och kan sitta var som helst i världen och jobba egentligen.

Vi har valt friheten för oss och våra barn. Köper man hus binder man upp sig för många år framåt… Fängelse säger jag.

Bara ett annat perspektiv på saker och ting 🙂

Så jädra kul att ni äntligen får flytta snart! 😀 Är så glad för er skull! Drömmer själv om att få byta till en mindre och lite mer central hyresrätt i Umeå (bor 1,5 mil därifrån nu, vore bra att bo bara i utkanten av stan, typ Tomtebo, Carlshem, Ersboda), men det går seeegt!

Får själv ut runt 8000 i månaden och en extraslant från far för att hjälpa med hyran. När alla fasta kostnader är betalda, har jag 73 kronor per dag att klara mig på. Tror alltid att jag är på väg att ruinera mig själv, men så upptäcker jag att det går stadigt plus varje månad. Så länge jag bara har mig själv att försörja och en bostad som motsvarar mina behov (i nuläget är drömmen en etta på 35 kvadrat utan mögelskador), skulle jag känna mig rikare än Bergakungen om jag fick ut 10 000 efter skatt. Så ja, jag förstår verkligen hur bra det känns för dig att äntligen slippa oron över ekonomin 😀

jag blir upprörd och irriterad.

du har en man, två barn, alltså en familj som älskar dig.

du har ett bra liv med arbete och vänner.

trots att du har så extremt mycket att vara glad och tacksam över så finns fortfarande önskan kvar att ha massor av pengar och inga lån eller någonting.

hur kan penga aspekten fortfarande vara så viktigt något man tänker så mycket över och påverkas så mycket av när man har det så bra?

ditt liv kommer inte blir det minsta bättre om ni inte har lån och några hundratusen på banken. varför försätter man då att tänka som om det var som att pengarna skulle ge det där lilla extra till livet ? när du redan har massor av saker som gör ditt liv jätte härligt och bra?

jag vet att om man växt upp utan pengar så har man en speciell erfarenhet att pengar faktiskt skapar en del. och jag förstår att det skulle skapa mindre oro och mer trygghet om ni inte och många andra familjer slapp ha stora lån att betala av.

men jag önskar bara att folk tänkte efter lite mer och tänkte bortom penga aspekten.

tänkte på allt de kan vara tacksamma över istället för att oroa sig för viktiga men på ett plan oväsentliga saker såsom sina lån.

Svar:
Det är väl klart livet kommer bli bättre utan miljoner i lån? Vi kan jobba mindre då = mer tid med varandra och barnen. osv. Vi skulle slippa ångest över att t.ex förlora jobb eller behöva sälja huset. Jag säger inte att jag är missnöjd NU för det är jag verkligen inte, men pengar underlättar mycket.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Alltså, hur bra man än har det så drömmer väl alla om att vara lånfria? Det är väl inte konstigt? Att man drömmer om att vara lånfri behöver sannerligen inte betyda att man inte tänker på alla de saker man har att var tacksam över.

LD har ju tidigare skrivit om hur härligt hon tycker att det ska bli att få flytta till det mysiga området, så hon är knappast otacksam över det.

Pengar skapar inte lycka, men allting blir lättare och tryggare om man har gott om pengar.

Det bästa med att vara ekonomiskt oberoende skulle, enligt mig, inte vara att kunna köpa en massa prylar utan att inte vara så styrd av att behöva arbeta. Och därmed skulle kunna spendera mer tid med barn och familj.

Du har absolut rätt i att pengar inte är allt, men när hela förbannade samhället byggs upp kring pengar är det lätt att bli irriterad ändå och önska att man hade några fler slantar… (kanske borde vi följa SCUM istället och skrota det ekonomiska systemet… ;-))

Förstår att du har fullt upp! Jag väntar tålmodigt och leker lite med bakgrundsfärger så länge, mer än så är jag inte kapabel till, haha.

Amen jag vet! Jag och min man är inte högavlönade men tillsammans tjänar vi ok, vi håller precis på att köpa en lägenhet här på franska rivieran och för 63 m2 betalar vi lika mycket som för ett hus i Sverige, typ. Visst, inte som ett hus i Stockholm, men ändå. Ok man kan tycka att vi är riktiga lyckostar för vi bor ju på rivieran, men saken är ju den att vi inte är rika personer som bor här, vi är ju vanliga människor som jobbar och står i, långt ifrån lyx och flärd.

Nu kommer alla våra sparpengar att gå åt till att köpa den här lägenheten… Men på ett sätt är det ju värt det, det är ju en investering.

Sitter och odlar mitt klasshat och läser era kommentarer. Hoppas att vi en dag kan sträva efter samma mål, att alla ska kunna bo där de vill, utan att det pratas om kapital, vinster och investeringar…

Jag vet, jag vet. När jag nyss flyttat hemifrån, hyrde en liten etta på 35 kvm och levde på studiebidrag var jag nöjd med allt. Nu hyr jag en trea, är fast anställd, inga lån eller skulder och en kvarts miljon på sparkontot förbannar jag att jag inte har en halv miljon till för då skulle jag kunna köpa bostadsrätt, slippa ta studielån, kunna köpa bil och yadayada. Vad hände liksom?

Hundmorsan, jag ÄR glad över att LD har det bra, jag tycker hon och hennes familj förtjänar det. Varje inlägg om hus, löneökningar osv har jag satt tummen upp för. Det som provocerade mig var meningen "vi är inte typ rika"….för det ÄR de. Jag är inte missunsam över att LD och hennes familj har råd med hus, fina kläder, dyra skor osv. Visst erkänner jag att jag är avundsjuk och önskar att jag hade råd med samma saker…men missunnsam är jag inte. Jag önskar LD och hennes familj allt gott 🙂 Däremot så är de långt från fattiga och att påstå att man inte är rik när man har så otroligt mycket…det finner jag provocerande. Som någon annan här skrev, Oskar fick mer i löneökning än vad jag får ut i månaden.

Försökte du provocera nu ? För jag som sitter i en etta på 19kvm, med barn och sambo blir provocerad. Vi får ut typ 17-20 tusen i månaden tillsammans liksom..

Svar:
varför skulle det vara provocerande? Kan man inte önska mer för att man har det bra? Hur menar du?
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *