Kategorier
Vardagstrams

Mitt bekräftelsebehov tar sig inga uttryck IRL

Fick en relevant och intressant kommentar på min instagram häromdagen: 
 
 
Det här har ju pratat om många gånger; hur vi överför våra egna känslor av otillräcklighet på våra barn om det så handlar om självhat, kroppsångest eller som i exemplet ovan; bekräftelsebehov.
 
Jag tror att mitt eget behov av att blir sedd och värderad föddes i en otillräcklig barndom med en pappa som aktivt inte bara valde bort mig utan GAV bort mig till förmån för min lillebror och med en mamma som alltid valde sina pojkvänner och sitt känsloliv över mig och som aldrig tyckte om sig själv och alltid sökte efter andras bekräftelse. Mina föräldrar älskade mig och visade det, allra helst min mamma, men det räckte inte. Räcker jag till för mina barn? 
 
Men så fick jag den här kommentaren och funderade lite. Ja, jag har ett enormt bekräftelsebehov. Jag tror det iallafall, det är nämligen svårt att veta nuförtiden eftersom att jag får den mättad och mer därtill genom bloggen. Vad skulle hända om ni slutade älska mig? Hur skulle min självbild påverkas? Ingen aning och ingenting jag funderar över nu.
 
Men det intressanta, och här är jag totalt ärlig både mot er och mig själv, är att mitt eventuella bekräftelsebehov inte tar sig några uttryck alls i verkliga livet utanför skrivandet. Jag har rannsakat, vänt och vridit på det men jag kan inte komma på några som helst tecken på att jag, IRL, visar någon slags behov av uppmärksamhet. Jag är snarare så där avslappnat laid back och ganska skitsamma och vet ni? Det är så otroligt befriande. ÄNTLIGEN!
 
Hur tänker ni kring det här? Är det nåt jag kan ha missat? (Ni som känner mig på riktigt) Och hur känner ni inför era egna osäkerheter?
 
 
Ursäkta bristen på pattar men BH’n var så innihelvetes trång. 
 
(Försökte hitta en någorlunda snygg bild på mig själv för att representera mig ”se mig”-behov men jag har en tendens att undvika den typen av poserande. Ska bättra mig lite på den fronten, man kan ju inte få för mycket LD liksom.)

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Mitt bekräftelsebehov tar sig inga uttryck IRL”

Jag trodde aldrig att jag har något sorts bekräftelsebehov över huvudtaget, men visst fan är det ju så. Saken är ju att jag som vuxen fått otroligt mycket uppmärksamhet, speciellt av män.

Här för någon månad sedan slutade en kille jag dejtat lite smått att höra av sig och jag flippade ur totalt. Varför ringer han inte längre? Har jag gjort något fel? Eller är det något fel på hur jag är som person? Så här i efterhand inser jag ju att det inte rörde sig om att förlora just honom utan snarare om paniken av att inte ha någon annan som bekräftar en.

Om det är som du säger, att du får så mycket feed till ditt bekräftelsebehov på bloggen så skulle det kunna göra att du är MINDRE benägen att ge detta till dina barn, då du får en ventil till bekräftelsen, som sedan faktiskt gör att du kan neutralisera detta behovet i barnens närvaro, för de är ju, som du säger, rätt omedvetna om din blogg.

Jag hade ett enormt behov av att synas, höras och alltid se bra ut förr. Men för några år sen kraschade mitt liv ihop totalt, min kille dumpade mig, jag började skolka, hoppade av skolan och vart arbetslös. Efter att ha tänkt igenom mitt liv så bestämde jag mig för att börja på en folkhögskola med internat. Det var så skönt att äntligen komma bort från hemstaden och alla jag kände, och snart var jag en helt ny person! De fantastiska lärarna hjälpte mig att hitta migsjälv och mitt bortglömda självförtroende, numera lever jag en slags "hakuna mattata" tillvaro där jag tar dagen som den kommer, och mitt utseende som förr var så viktigt det skiter jag totalt i. Nu pluggar jag på universitet, har fler fina vänner än någonsin, har en kille som älskar mig för min humor (och har sett mig fisa i mjukisbyxor)! Jag älskar livet och är så glad att slippa bekräftelsebehov och prestationsångest!

Alltså jag vet ju att du skrivit att du inte ska skriva mer om kost och träning och sånt… men jag tillhör den där skaran som älskar det. I synnerhet när det handlar om LCHF, för jag är så trött på skaran som bara "mmmmmm lättkvarg!" när det inte alls smakar gott. Ingen kan väl EGENTLIGEN tycka att det smakar gott?! Och "stoppar vi fullkorn i skiten så blir det jättenyttigt!" om alla andra mjölprodukter på marknaden.

LCHF is the shit. Så är det bara. Och jag saknar ärligt talat dina inlägg om det. Men jag förstår varför du inte vill skriva om det mer, samtidigt. Och älskar det du och Cissi gör för feminismen i Sverige. Helt fucking outstanding bra. När kommer Fråga feministerna på Radio1 igen?

Jag funderade över detta med bekräftelse häromdagen. Jag har ju alltid vetat vad det betyder, men aldrig riktigt känt vad det betyder, om ni förstår. Detta att någon speglar en och bekräftar att ja, du finns, du räknas, det är ju egentligen helt normalt men det uttrycks ju ofta på konstiga sätt.

Jag tycker dock att det är att vara utstuderat elak att kritisera andra för deras föräldraskap. Alla gör så gott man kan, alla försöker göra så bra man kan för sina barn. Att säga till någon att hens blogg kan orsaka komplex för barnen är något som inte borde göras om bloggen fakiskt inte har några extrema inlägg som kan orsaka komplex för barnen. Alla är vardagspsykologer, men jag ogillar hela grejen med att folk förklarar att man är avundsjuk, man har undermedvetna behov (som din kommentar från Anonym, att du var kritisk mot Claras träning eftersom du själv egentligen ville träna men inte hade tid) osv. Vad tror sig folk göra med dessa kommentarer?

För övrigt vill jag tipsa om dokumentären GIRL MODEL, om hur stora modehus åker till fattig landsbygd i ryssland och scoutar flickor som ibland inte ens är tonåringar och skickar dem till Japan med sina föräldrars uppmuntrande välsignelse. Jag tycker att mer fokus skall läggas på kvinnoförtryck inom "glamourösa" och "respektabla" underhållningsbrancher, där flickor och kvinnor blir utnyttjade på alla plan men som ändå framställs som en kvinnas högsta kall.

Tänker lite som Schmenus, om bekräftelsebehovet blir mättat via bloggen är väl risken betydligt mindre att du söker bekräftelsen IRL och för över det behovet på kidsen. Bloggen kanske är ett sätt att kanalisera det just för att det inte ska gå ut över vardagen? Det var min första tanke i vilket fall.

Hej!

Jag vill bara hänga på Emilias fråga om när ni ska ha fler avsnitt av fråga feministerna. Det förra var så grymt bra. Du borde vara med i alla Cissis radioprogram. Eller kanske starta en egen podd?

Svar:
jag brukar vara med på torsdagar. 🙂
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Orellaterat till inlägget, men var är feministerna när det händer sånthär?!: http://www.friatider.se/sverigedemokraterna-jo-anmaler-trollhattan

Det är aldrig någon som vågar snacka om ojämlikhet så fort det har med icke-svenskar att göra, men vita män dom kan man säga ifrån till!

Önskar att någon stog upp för denna typ av kränkning också, endast SD som gör, därför röstar jag som feminist på SD!

Svar:
att rösta på SD som feminist eller kvinna är som att skita sig själv i ansiktet. Nej, du är inte feminist. Du är rasist.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Emilia: Jo, nuförtiden tycker jag faktiskt att lättkvarg är gott! Det tar tid att vänja sig, men om en som jag försöker äta så "rent" som möjligt, förändras ens smakupplevelser. Jag mår illa av att äta de flesta feta produkter och ogillar konsistensen på kvargen med högre fetthalt. Så för mig är lättkvarg perfekt:)

On topic: Jag har ett stort behov av att bli sedd. Märker framförallt av det när alla kompisar & jag själv har mycket att göra, då dippar humöret. När jag bodde nära min familj fick jag den uppmärksamheten av dem, så ibland kan jag känna att det fattas något!

Alla har nog någon form av bekräftelsebehov. Jag har det, men inte så mycket när det gäller utseende. Mitt bekräftelsebehov är mer att jag vill gärna höra att jag gör något bra. Kan vara min hunduppfödning, mina foton eller liknande. Intressant ämne, måste jag fundera lite mer på 🙂

Kära SD-Kvinna:

Din debatt verkar inte vara så mycket om feminism, som om "bluääääääähhh, invandrare är dumma, åk hem åk hem åk hem!" Personligen röstar jag inte på något parti som är stolta över banderollen "olika men jämlika" eller har politiker som kallar folk små horor.

Emilia: Kvarg är ju SÅ GOTT. Fan, jag äter det naturellt, med kanel, med bär, med grädde, med choklad. Shit, möjligheterna är oändliga! Det enda som är synd med kvarg är att det är ohållbart att äta det som bas till varje måltid så jag får nöja mig med att äta det till mellanmålen och sedan göra en enormt portion hallonglass toppad med nötter baserad på kvarg på kvällen och smälla i mig!

Erika: Om du vill äta så "rent" som möjligt skulle jag nog inte rekommendera industriellt framtagna lightprodukter såsom lätt-kvarg.

LCHF däremot kallas ofta för "ren kost" eftersom man fokuserar på just naturliga produkter, ekologiskt, och helt enkelt så icke-processerat som möjligt. Det är rent. Light-produkter med massa tillsatser är vad som är orent.

Alla får äta som de vill, men att säga att man vill äta "rent" och därför välja light-produkter är inte så logiskt.

Satt precis och tänkte på det här och bloggade om det.

Alla har ett bekräftelsebehov, men det är hur man lever ut det som är det viktiga, åtminstone för en själv känner jag. Så att man inte gör det på ett sådant sätt att det skadar en själv eller andra i sin närhet. Men just instagram tycker jag är en sån där bekräftelsebehovsfälla…

Förresten så skrev jag ett väldigt långt inlägg tankar kring feminism och då tog jag en bild som du lagt upp på din blogg. Jag länkade sedan dig som källa(tar inte åt mig credden för att ha hittat den;)) jag hoppas det är ok? 🙂

Lisa – MondoCane

Det har väl visst med feminism o göra? Hon blev kränkt, han får 30 000 kr. Ingen säger något.

Ja, jag tycker dom ska åka hem.

Gorga: har fler anledningar till att jag röstar på SD.

Så ni som läser här bryr er inte ett skit om denhär kvinnan och det som hände? Okej.

Hur är det feministiskt att rösta in en massa främlingar som våldtar och kränker då? Förstår mig inte på’t. Hade många av dessa individer aldrig kommit hit hade x antal kvinnor sluppit gruppvåldtäkterna tex.

Hade förut ett behov av att alla skulle tycka om mig. Men nu så tänker jag mer på mig själv och inser att det inte är bra att göra så och att jag måste visa mig själv respekt. Om

folk gillar mig är det roligt om de inte gör det så finns det inte mycket att göra. Jag är naturligtvis respektfull och trevlig mot andra. När det gäller bekräftelse från män tycker jag det är roligt ibland, så länge det inte blir så att man väljer bort vänner eller välmående i förmån för manlig bekräftelse.

Anonym, göm inte din främlingfientlighet bakom någon sorts bild av att du gör det för kvinnornas skull. Du ger blanka fan i hur många kvinnor som våldtas eller hur deras liv ser ut efter det, du är inte ute efter att hjälpa någon av oss, vad du bryr dig om är vilken etnicitet personen som gör det har. Vart finns du när kvinnor blir våldtagna av sina svenska, blonda män?

Kvinna blir våldtagen av svensk/vit man – vad hade hon på sig/hur full var hon/varför var hon ensam/tog hon initiativ/vilken hora etc.

kvinna blir våldtagen av utländsk man – de jävla aporna kommer hit och besudlar VÅRA!!! SVENSKA blonda KVINNOR osv.

Jessica: oj vad du hittar på. Lätt hänt när man inte vet något om personen. "Oss"? Jag är själv kvinna. Och jag kanske visst bryr mig om att kvinnor våldtas och jag vill inte att någon kvinna (eller jag själv) ska råka ut för det oavsett om han var blond eller något annat. Men dom som blev våldtagna av folk som kommer utifrån hade kunnat "slippa" det om dom inte tagit in dessa.

Tala för fan inte om för mig vad jag är ute efter eller om jag bryr mig eller inte, det är just bry mig som jag gör. Jessica, främlingsälskare. Ett typiskt exempel på vart Sverige är på väg. Over and out!

Anonym:

Vilka är "dessa"? ursäkta mig men du verkar inte kunna skilja på individ och etnicitet. Du får det att låta som det finns någon typ av "våldtäkts-gen". Det är inte många länder som har kommit så långt som Sverige vad det gäller jämställdhet och kampen mot misogyni, det är där problemet ligger. Vi ska inte förutsätta alla invandrare är män heller, hälften är trots allt kvinnor men dessa verkar du och många andra rasister glömma, kvinnor som faktiskt har det bättre här i Sverige än i sina ursprungsländer. Om ni verkligen brydde er om kvinnans bästa hade ni för en gång skull brytt er om dessa kvinnor som faktum är samhällets största offer. Nej du är bara en feg rasist, din kamp har ingenting med feminism att göra.

Lise: Jag har inte glömt kvinnorna som kommer hit, men nu var det inte dom jag snackade om och dom är inte så bråttsliga heller. Nej, jag tror inte det finns en våldtäkts-gen, mer en kultur och religion som säger att det är ok. Jag talar ur egna erfarenheter av muslimska män, jag har tyvärr inte träffat några trevliga sådana. Och för att man läser en jävla massa skit dom kommer hit o gör i Sverige. Det har hänt saker i min lilla hemstad också.

Tyck jag är feg om du vill, själv tycker jag att många svenskar är fega som inte vågar säga ifrån så fort förövaren är från ett annat land, ger skadestånd till dom som vägrar skaka hand med svenska kvinnor, och när skolor inte ens vågar fira påsk, eller låta barnen vara pepparkaksgubbar längre pga den stora blandningen.

Med "dessa" syftade jag på män från mellanöstern. Jo det har med feminism o göra, men inte i dina ögon.

De flesta jag känner yttrar ett bekräftelsebehov på nätet/i sociala medier och sedan IRL yttrar sig det inte alls. Jag säger inte att det alltid är så men jag tror att mycket handlar om bekräftelsen på just internet där allt handlar om att synas mest. IRL och privat är det nog inte i samma utsträckning lika tydligt med bekräftelsebehoven.

Jenny: Jag förklarade VARFÖR jag väljer lättprodukter i det här fallet(konsistensen), jag sa inget om hur jag väljer annars, mer än att jag ofta mår dåligt av fet mat. Det var ju i första hand en fråga om ifall man kunde tycka om smaken och det går:) I början gjorde jag definitivt inte det, eftersom jag var van vid betydligt sötare produkter.Eftersom du inte har någon som helst aning om hur jag äter i övrigt tycker inte jag att du ska uttala dig om huruvida min kost kan räknas som "ren" eller inte. Man behöver inte äta LCHF för att äta "rent"!

Har LD sett ICA Maxis Morsdag bilaga?

Massor av tips på vad man kan köpa till sin kära mor. Ett uppslag med smink, ett med hemmamys och köksprodukter, ett med hårfärg och hårborttagningsprodukter och sist en halvsida med naturdietprodukter.

Perfekt till kära mor!

Tur att mitt barn är för liten för att ta del av detta.

Do not feed the troll. Eller i detta fall; sverigedemokraterna.

När personen du diskuterar med på allvar tror att våldtäkterna har ökat sedan invandringen, så är diskussionen dödfödd. Att inte räkna in andra variabler (till exempel det faktum att våldtäkterna inte ökat, utan att det är färre mörkertal numera då fler och fler väljer att anmäla) är, som vi redan vet, inte något som SD sysslar med.

Eller det faktum att 70 % av alla våldtäkter sker i hemmet. Inte ute i parken av ett gäng muslimer, som SD-trollen gärna vill få det till.

Det blir en lönlös diskussion.

Vi alla vill ha bekräftelse mer eller mindre på ett eller annat slags vis. Inget dåligt alls, men gränser finns. Alltid. Men att du LadyDahmer bloggar, har väl ändå för det första att göra med att du vill skapa en medvetenhet, klarhet, debatt, osv, inte att du vill få kommentarer som att å vad du är fin, bra, snygg, bäst. Typ. Fast du är ju bäst, men det VET DU! <3

För mig finns det ingen tvekan om att ditt bekräftelsebehov är så stort att du tom formar och uttrycker dina åsikter i syfte att skapa intresse för dig som person.

Problemet är ju då bara att dina åsikter inte är ett uttryck för den du är utan bara ett verktyg för att få uppmärksamhet.

Kanske jag har fel men det känns lite som att bloggen lurar människor.

Svar:
hahaha, men snälla. Nej, du har jävligt fel.Jag är genuin, här och IRL. Jag tycker däremot att det är fascinerande att du, som aldrig träffat mig och absolut inte känner mig ändå tror att du vet vem jag är och hur jag fungerar. Det säger en hel del om dig dock.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Tycker du att dina inlägg på bloggen beskriver vem du är?

Svar:
Hur menar du med ”beskriver”? Jag skriver om mig själv, mina tankar, mitt liv och mina åsikter.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Jag ifågasätter bara om det är nödvändigt att ha träffat dig irl för att skapa sig en uppfattning om vem du är. Du påstår ju att jag inte kan ha fått en korrekt uppfattning om hur du är genom att bara läsa det du skriver.

Varför skriver du i så fall?

Svar:
Absolut inte. Men att, utan att ha träffat mig, tro att man vet att det jag skriver här inte är genuint eller på riktigt … ja då är man ute och cyklar.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Vad man säger har alltid ett syfte. Ibland är man kanske inte själv medveten om att det man utttycker har ett underliggande syfte. Ibland är man fullt medveten om varför man uttrycker saker. Ta politiker som ett exempel. Vissa politiker säger saker som visar vem de är. Vissa politiker säger saker för att framhäva sig och skapa intresse kring sin egen person. Hur vet vi vem som är äkta?

Vet de själva ens det?

Svar:
Det vet vi inte, men att -som du – utgå från att någon inte är genuin… jag förstår inte poängen? Vad vill du? Jag bryr mig inte vad du tror om mig, du är ingen. Men jag tycker det är fascinerande att du är så stensäker på att det här är en fasad och att mit blogg är falsk.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *