Kategorier
Vardagstrams

Om de var fula, vad var jag då?

Ibland gör tjejtidningarna ett sånt där peppigt ”du duger fast du har defekter”-reportage där de låter kvinnor i alternativa storlekar med alla sorts komplex få komma till tals. 
 
 
Ofta gör de detta halvnakna och poserande i samma gamla dammiga sexiga vinklar och upplägg men ändå, ni fattar; ”titta på mig och min tjocka mage, jag är glad ändå TROTS detta hemska ok”. Underförstått är ju att dessa kvinnor inte är helt normala även fast poängen ska vara att alla är olika.  Som att det skulle krävas enorm kraftansträngning och typ år av terapi för att lära sig leva med en kropp som inte ser ut som en fotomodells. Ser du ut såhär så ska du egentligen inte vara nöjd med dig själv men du kan bli det om du jobbar på det (alltså köper vår produkt)
 
Förstår ni problemet här? 
 
Detta ska alltså peppa oss andra VANLIGA kvinnor som inte ser ut som fotomodeller, vi ska alltså må lite bättre av dessa bilder och dessa kvinnor och deras komplex och ångest.
 
Men när jag var tonåring så gjorde detta mig bara förvirrad. För hur feta eller fula eller hängiga pattar och platta rövar de där ”fula” ”alternativa” tjejerna, (som ÄNDÅ lärt sig älska sina defekta kroppar mot alla odds de små stackars kvinnorna), hade så såg jag alltid tio gånger värre ut.
 
Mina bröst hängde lite mer. Mina vårtgårdar var ändå större. Min röv var plattare. Min behåring kraftigare. Om de var ”defekta”, vad fan var jag då liksom?
 
Jag ser ett mervärde i att kvinnor av alla former och storlekar får finnas och synas. Det behövs. Vi behöver alternativ. Det är bara att när det görs på det där utstuderade medvetna sättet så fungerar det nästan bara kontraproduktivt. Du kan inte ta bort fokus från ytan när du använder ytan som verktyg. Även om budskapet är ”du duger som du är” så håller vi kvar tankarna på utseende.
 
Problemet är väl att kvinnokroppen aldrig får synas rakt upp och ner utan den ska ständigt behaga och föreställas, politiseras eller stå som exempel.
 
Kan det inte bara få vara så här?
 

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Om de var fula, vad var jag då?”

Jag håller inte alltid med dina åsikter, men här har du bra poänger. Kvinnan som trollar är naken och rolig utan en sexuell koppling. Det har jag nog aldrig sett i det offentliga innan. Kvinnorna i tidningen är fina, men förställs.

Åh, jag har sett henne live med "La Clique", en fantastisk kabarégrupp (hon kanske inte är med längre, jag har ingen koll), det var magiskt (både hon och resten av gruppen)och ibland lite läskigt. Rekommenderas starkt!

Jag tänkte likadant när jag såg sådana reportage i tidningen. "Hon är ju fem storlekar större än mig, och är ÄNDÅ snyggare än mig" Eller "ja, hon har större mage än mig, men hennes ser ju i alla fall proportionelig ut mot resten av kroppen, medan jag ser ut som jag är gravid". Osv osv osv. Jag mådde bara sämre när jag läste sånt där.

Men kära nån, såna där reportage förstår jag mig verkligen inte på. Förutom att de posar och försöker se så sexiga ut som möjligt så har ju bilderna retuscherats och fräschats upp ytterligare. Visst, poängen blir att vi alla kan se "snygga" ut – men främst blir det ju precis som du skriver. Skevt och fel. Jag har aldrig känt igen min kropp i sådana reportage heller.

Måste se klippet sen när jag hinner.

Åh håller verkligen med. Är så trött på att man måste älska sin kropp (alltså sitt utseende). Jag tycker inte att jag är så snygg. Och helt ärligt så är jag okej med det. Jag älskar inte mitt utseende men jag mår bra ändå. Är så fruktansvärt trött på värderandet av kroppen. Att "naturliga" kroppar är bättre, att smala är bättre, att kurviga är bättre. Även sådana egenskaper som att en stark, frisk eller barnafödande kropp skulle vara bättre är extremt tröttsamt. Sluta med denna ständiga värdering.

Nej, jag tvivlar på att sådana där reportage gör någon större skillnad egentligen, man sitter ju ändå bara och jämför med sig själv och tycker ändå att man är fel och ful. Och tänk dessutom om man trots att man "jobbar på det" med att försöka tycka om sin kropp som den är, men ändå inte gör det, då är man ju fel på det sättet också.

Och jag älskar verkligen i klippet hur männen i publiken inte alls vet hur de ska reagera när hon klär av sig. Hon gör det inte för att vara sexig eller behaga och det blir så tydligt att de inte vet hur de ska ställa sig till det.

Jag håller med dig fullständigt, mina största problem under uppväxten och sådana artiklar var dels det att mina bröst var mycket hängigare och mina bröstvårtor mycket större. Men det jag har tyckt varit jobbigast har varit att de alltid har perfekt hy… jag är fullproppad med hudbristningar på grund av att jag vid två tillfällen i mitt liv har gått upp väldigt mycket i vikt väldigt snabbt. Kvinnorna i de artiklarna har aldrig hudbristningar och ibland inte ens celluliter (de kanske är photoshopade) och det har gjort att jag inte ser kvinnorna som riktiga kvinnor… det gör inte att jag mår bättre för de har alltid med perfekta versioner av överviktiga kvinnor.

Hade exakt samma upplevelse som du i tonåren. Dessa reportage hjälpte inte ett skit. De bara gjorde saken värre, just för att de poserade i smickrande poser. jag tror stenhårt på oss bloggare som lägger ut bilder där vi är vanliga i vardagssituationer, dvs helt oposerande.

Håller helt med dig. Det blir så himla skevt.

Något jag reagerar på är den vänstra kvinnans posering. Om hennes komplex är breda axlar som hon nu älskar, borde de då inte framhävas ordentligt? Behöver hon vara så avklädd när det är axlarna som är fokus? Varför har man valt att placera hennes ben på det sätt man gjort, om hon fått sitta på knäna på riktigt så hade låren "pressats ut" och det hade blivit mer verkligt. Men förstås också mindre smickrande, och så kan man ju inte ha det.

Så tråkigt tycker jag. Varför får man inte visa hur det faktiskt ser ut. Även med sådana här "normala" kroppar så ska de placeras på sätt som förminskar och framhäver och förskönar. Inga veckade magar eller utpressade lår. Och sådant såg åtminstone inte jag som ung prenumerant på VR. Inte tänkte jag på bildspråk och sådant, det enda som jag var medveten om var att retuschering förekom. Men det är så mycket mer än retusch, som man inte känner till och inte reflekterar över.

Kan personerna på bilderna inte bara få stå rakt upp och ner eller sitta normalt? Det är lömskt att säga "Det här är verkliga kroppar" när de lik förbaskat förvrängs så.

Just att andra kroppar än fotomodeller ska ställas som ytterligheter gör det så himla trist. Typ – Repotage, extra extra- Här har vi hittat EN kvinna som tycker om sin kropp, låt oss nu klä av henne. WTF!

Älskar Ursula Martinez! Har också sett henne live med La Clique, och det var så galet bra – särskilt som vi satt typ längst fram. Att frikoppla nakenheten från sexualiteten är inte alltid lätt, och väldigt svårt i offentliga och underhållningssammanhang, men hon gör det så jävla bra. Spelar ju till och med på det, när hon småjuckar lite mot publiken (iaf i vissa klipp, kollade inte på det här nu). Spelar på förväntningarna om hur hon borde uppträda och visar att hon är medveten om det men skiter i det. Love it!

Alltså verkligen jättekonstigt att rubriken är "nu älskar jag mina breda axlar" också posar hon topless med axlarna helt ur fokus. Håller helt med dig, de försöker göra något bra, men helt fel sätt. Och det verkar ju inte bli bättre, "tjejtidningarna" har ju hållt på såhär i evigheter, med sitt "du duger som du är – fast ändå verkligen inte" med all dubbelmoral. NÄR ska det upphöra? De kan väl inte allvarligt fortfarande gå på att det säljer, för ingen har väl någonsin blivit glad av en sådan artikel?

Påminner om en sak jag hört Kitty Jutbring berätta; hon blev anmäld till en mullig modell-tävling, och vann! Och bara "jaha, är jag mullig. Det visste jag inte".

Känner i övrigt igen mig helt i det du skriver. Stör mig något oerhört.

Hear hear! Jag får magsår av "Så lärde jag mig att älska min (defekta) kropp!"-reportage, komplett med bilder på storleende, halv- eller helnakna kvinnor med horribla brister som celluliter, platt röv, fräknar eller små bröst.

Under tonåren satt jag med min AA-kupa och läste om kvinnan med små B-kupor som äntligen lärt sig acceptera sina små bröst. Oh, vad jag kände mig stärkt och självsäker efteråt! Not. "Min kille älskar mina bröst", var dessutom inte allt för sällan ett inslag i artikeln och där fick man ju än en gång bekräftat att det manliga godkännandet är en viktig faktor i det hela.

Jag förstår hur du tänker, men samtidigt har jag inte alls haft samma tankar som dig som tonåring. Men jag har också varit nöjd med mig själv oftast så det är ju där skillnaden är. Denna hemsida är något jag en gång bloggat om, jag tycker den är riktigt bra! Där får vem som helst, anonymt eller ej sätta upp bilder på sig själva. Där finns alla dess former,bröst, födelsemärken, krokigheter osv.. Brukar få mig att tänka efter iallafall. Det är inte som i tidningar, utan verkligheten. 🙂 http://kroppsbild.wordpress.com/

Det publicerades plötslig i mitten av meningen.

Vad jag menade var att det står naken trollkarl. Man kan ju ta det som att hennes trick dyger inte utan att hon måste vara naken för att få tittare. Då använder hon ju sin nakna kvinnokropp som verktyg. Eller ?

Och någon innlägg innan hade du bilder ute med kvinnor med bara bröst o håriga armhålor som demonstrerade(??) alltså använde sin kropp i politisk syfte.

Jag personligen ser inget fel på de kvinnorna i artikkeln. De tycker det är väl kul och ser vara lyckliga. Hur skulle de ha stått då för att det skulle ha varit rätt ?

Svar:
Ursula Martinez marknadsför sig inte som den ”nakna trollkarlen”. Det är personen som laddat upp klippet som kallar henne för det. Att vara naken är inte synonymt med sexualisering eller objektifiering dock. Ursula är naken och hon använder sin kropp som ett verktyg. Kroppen ÄR ju ett verktyg. Mer än så är det inte. Man kan tycka att hon är sexig, och där är hennes attityd antagligen mer avgörande än hennes nakenhet. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara skillnaden, men Ursulas nakenhet går inte ut på att vara behaglig eller behagande. Inte politisk eller på annat sätt stå för nåt. Inte för att det är något fel på endera, i rätt sammanhang har det ett syfte. T.ex så finns det ett syfte med att vara behagande t.ex när man ska attrahera nån eller ha sex. I politiska situationer kan det finnas ett egenvärde i att använda kroppen som verktyg osv. Men det är tröttsamt när kvinnans kropp aldrig får finnas på sina egna villkor. Det behövs det mer av. En naken man är aldrig politisk. Det är kvinnans kropp däremot.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Termen för den här typen av självförverkligande som man (enligt produkten iallafall) kan uppnå genom ett köp är "theraputic-ethos" Otroligt vanligt knep att presentera ett problem och bidra med "lösning" – speciellt när det gäller kroppar och skönhetsideal.

Jag gillar verkligen trolleriklippet!

Var på en intressant föreläsning om en ex-modell som föreläste om modebranschen o hur den påverkar både de som jobbar i den och alla vi som påverkas av den. Och hennes poäng var att ALLA sorters kroppar skulle synas i reportage, på catwalken, i tidningar, på tv, inte bara plus-size eller heroin-chic utan ALLA däremellan också. Och där tyckte jag hon har en stor poäng, saker skulle bli annorlunda och varje sorts kroppstyp skulle bli representerat på ett avdramatiserat, vanligt sätt. Vi ser ju olika ut, och det borde inte spela någon roll, men verkligheten ser ju annorlunda ut.Önskar modebranschen kunde också ta sitt ansvar, men det lär väl aldrig hända.

Och håller med dig, såna där reportage är bara svammel, bluff o båg för att man kanske kan säga att man "tar sitt ansvar".

Mycket hellre bara modereportage där man visar kläder på från strlk S till XL bara rakt upp o ned utan att behöva poängtera att -"hey kolla vi gör reportage för er som inte är size 0" . Både för män o kvinnor.

Grymt att du tar upp detta! Nu var det extremt längesen jag öppnade en tidning som riktar sig till tjejer/kvinnor och som använder sig av sådana uppslag. Men när jag gjorde det i mina tonår, så MÅDDE JAG SÄMRE AV DESSA än av bilder på supermodellerna. Jag tänker absolut att vi påverkas av de "perfekta" kropparna, men att de dessa "defekta" var bara värre. De var ju ändå så jävla snygga. Och jag var 16 och hade redan bristningar på höfterna. Det som skulle vara så jävla lätt att relatera till blev istället en stor källa till ångest. Så där ser "normala" och "defekta" kroppar ut.. Vad är då min?

Som sagt. Tack LD!

Åh det jag hatar med alla dessa "real beauty"-grejer är att visst, kvinnorna är långa, korta, smala, tjocka, mörka, ljusa, men ALLA har perfekt hy (smink + ljus + redigering) och INGEN har valkar. Det är väl förfan inte jobbigt att vara bred om man är fast och snygg med platt mage iaf, solbrända lår och ett perfekt hår. Skulle vara trevlig om de åtminstone valde faktiskt fula kvinnor om de nu prompt skall göra sådana här reportage.

//Emma Hå

Innan har jag sett dessa reportage som positiva i och med att man ändå får se kroppsformer som man inte är van vid att se i media. Men nu när jag läst din blogg ett tag och börjat SE saker, och läste ditt inlägg så håller jag ju med dig helt! Älskar videon också 🙂

Ja gud så tröttsamt… "Titta, de här tjejerna tycker att de är snygga, fastän de är fula!" typ, suck.

Och sen reportagen om kändisarnas kroppskomplex "Julia Roberts avskydde sitt hår, Tyra Banks sina stora fötter" eeeh, OCH? De var ju tusen gånger snyggare än mig ändå, det kändes bara som att bli ytterligare hånad när en läer sånt där skit.

Ja ja de har alltid perfekt hy och kritvita tänder och superfina drag. och så fet mage och feta lår på det. ja eller hur

klart man kan få va lite fet om resten är prima fint.

jag hatar det.

visa vanliga människor nån jävla gång. och så hatar jag bloggjävlar som bara har vackra människor på bild. herregud känner de ingen normal person. desseuom är de sexigaste personerna jag känner så långt ifrån Stureplans.nisse snygging man kan komma. så just ytan är inte grejen eller inte hela grejen iaf. eller en yta räcker inte.

LD: Vem är hon då ? Vad tjänar hon alltså sina pengar med ? Är hon trollkarl överhuvudtaget ?

Men det som många kommenterar att kvinnorna på bilden är ju snyggare än man själv är så är det ju alltid så att man tycker att de andra är snyggare. om de har komplex för något och skäms för någon kroppsdel så är det ju hemskt o få höra att vad gnäller du som är så snygg.De kanske känner sig 100 gånger fulare än du gör ?

Linda här ovan skrev att; "De kan väl inte allvarligt fortfarande gå på att det säljer, för ingen har väl någonsin blivit glad av en sådan artikel?" (varför går det inte att svara på folks kommentarer under dessa?).

Men saken är ju just den att det säljer. Så länge konsumenter, och därav ekonomisk vinst, finns med i bilden kommer koncept inte ändras. Detta gäller i alla situationer, oavsett om det rör sig om reportage/tidningar av den här typen, "osmaklig" marknadsföring av kläder/vad-som-helst där kvinnor/män/folk arbetar som objekt eller vad det än rör sig om. Så länge en köpare finns kommer produkten tillhandahållas. Reklamen kommer inte ändras så länge den lockar till sig fler köpare. Intresset ligger i den ekonomiska vinsten och inte i folks välmående.

Det handlar inte om att göra konsumenten GLAD, utan att skapa ett beroende. Rationellt kanske vi vet att "okej, jag kommer inte bli glad av den här tidningen", men logik och känsla/intuition/den undermedvetna påverkan är inte samma sak.

Sedan är ju hela konsumtionssamhället mer komplext än så; även om vi inte mår bra av tidningen vi köper får vi en kick av att köpa den, vilket gör att vi fortsätter göra det. Om vi fick goda associationer första gången vi köpte någonting kommer vi fortsätta köpa det rent reflexmässigt, vilket slutligen övergår i "vaneagerande" (vilket egentligen är samma sak). Kicken av diverse signalsubstanser (serotonin, dopamin, noradrenalin) vi får i kombination med att köpa någonting (trots att det kan vara totalt onödigt i sig självt) överväger för det mesta att köpet i sig var dåligt.

Men konsumtion fungerar som vilket missbruk som helst: Vi mixtrar med signalsubstanser, och när du väl skapat ett beroende är det svårt att göra sig av med det. Detta vet naturligtvis marknadsförare, produktstillverkare och andra i konsumtionssamhället om och utnyttjar.

Dom där två tjejerna var as-snygga….det finns ju ingen anledning för dem att INTE älska sina kroppar.

Såna där reportage blir helt fel…

Varför har dom aldrig män som ställer upp på sånt där och säger "jag älskar min kropp trots avsaknad av muskler/manboobs o.s.v. men det lär ju aldrig hända…män får helt enkelt vara nöjda med sina kroppar trots att de inte ser ut som Calvin Klein modeller…

Jag håller helt med dig – "kolla vilka fula tjejer"-reportagen är bara ännu mer nedtryckande. Med modellerna så kan en ju ändå påminna sig om att de är MODELLER alltså INTE representativa för kvinnor generellt. Men med dessa "vanliga människor" så ska jag nu alltså behöva känna mig fulare än de fula.

Jag älskade förresten detta klippet!

Faktum kvarstår: om den fantastiska kvinnan i videon du publicerade hade haft samma kroppstyp som du och jag Natascha, så hade hennes framträdande fått helt andra reaktioner.

Haha, det är andra gången jag ser det där klippet och hon fäller mig en gång till! Hon är så avslappnad, så fånig och ’ful’. Precis som en man skulle gjort det. Precis som man sett män göra tusen och en gånger i filmer, humorprogram och i verkligheten. Deras nakenhet är alltid rolig medan kvinnors alltid är sexig. Det är så befriande varje gång man ser henne och inser – ’Ja, det är okej att jag är fånig. Jag måste inte alltid vara sexig. Inte ens naken.’

Jag håller med, har också tänkt på det. Som när någon ser det som sin uppgift att peppa tjejer osv osv "du kan göra det!" "var inte osäker!" "våga göra det!" o yada yada. Visst, jag förstår tanken, och jag tycker att det känns dumt att ifrågasätta eftersom det är ju en fin tanke att man vill peppa genom det sättet. Men det är så många som tycker att tjejer ska peppas genom att alla ska berätta om att de inte ska vara osäkra. Plötsligt blir det ju ändå förväntningar att man ska vara osäker, så att människor kan berätta för dig att du inte ska vara det. Jag tycker att man liksom börjar i fel ände.

Varför tror ni att manliga trollkarlar ofta använder sig av lättklädda sexiga sidekicks? Inte så svårt att räkna ut. Av samma anledning väljer UM att klä av sig. Förstår inte varför hon får så mycket cred? Även om hon kanske inte rör sig så värst graciöst så är syftet med trosorna och skorna att distrahera publiken.

Hon vet om att hon har en "sexig" kropp och skiner som solen av alla busvisslingar! Tror någon på allvar att en kvinnlig trollkarl med 15 kg för mycket ens skulle komma på tanken att göra samma sak? Nej.

Här är ett annat klipp med henne. http://www.youtube.com/watch?v=_TndVYMIdNA

Hon behagar männen med sin nakna kropp och inget annat!

Svar:
Jag håller inte med dig.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Kom att tänka på ett reportage i någon tjejtidning för några år sedan. Några tjejer visade upp sina nakna kroppar och några killar fick gissa på tre saker som de trodde tjejen hade komplex över.

T ex, tjejen hade komplex över sina stora lår och killarna gissade saker som:

"Jag skulle gissa på ärret på magen, väldigt ofräscht, eller hennes opropertionerligt stora mage, eller sin håriga fitta"

"Jag skulle gissa på att hennes fötter som är onormalt långa, eller hennes konstiga bröst, eller hennes celluliter, hatar när tjejer har gropar i låren"

Sen fick de veta att hon hade komplex för sina lår, och killarna ba "det hade jag aldrig kunnat gissa! Hennes lår är ju det bästa på henne". Så, sensmoralen var att killar märker inte ens dina komplex så sluta noja och var nöjd med dig själv istället.

MEN JÄVLA SMARTSKAFT! Killarna räknade ju upp tre saker var tjejerna borde må dåligt över! Och fin sensmoral förresten, killar gillar dina stora lår så var nöjd över dem och börja oroa dig för allt annat istället. Bläääääää.

Det här kan aldrig diskuteras för mycket.

Kom att tänka på förra veckans rumpdebatt – det pratades om kvinnans rätt till sin kropp och att göra vad hon vill med den. Javisst, men varför används denna rätt till att fixera sig vid hur ens kropp ser ut? "Titta vad fin min rumpa är i mina jeans". Var det detta kvinnor kämpade för för 100 år sedan? Så att vi år 2013 ska oroa oss över hur våra kroppar ser ut, hur rumpan ser ut i jeansen? Har kvinnor någonsin varit så fixerade vid sina kroppar som idag? Är det det vi ville med kvinnokampen? Och varför ska veckotidningar tala om för oss att det är fel på breda axlar och kraftiga lår? Varför är det så?

Blir så trött …

Svar:
JAMEN JA
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Jag har ju inte läst tjejtidningar sedan jag gick på högstadiet men jag minns aldrig att denna typ av reportage fick mig att må dåligt. Jag var nog faktiskt mer impad att det fanns kvinnor som ville visa upp sin kropp även om de hade komplex, det faktum att de var snygga och ändå hade komplex var inget jag hängde upp mig på. Däremot minns jag ångesten över reportage som ’klä dig rätt för din kropp’ och liknande. Det fanns tips för korta och långa, smala och tjocka, de med små bröst och de med stora bröst men vi som fyllde upp flera kriterier då? Hur klär man sig om man både är kort, knubbig och har små bröst? Ofta så var ju dessutom råden motstridiga om man ser ut som jag. Det funderade jag ofta på som tonåring "OK, ska jag göra så min korta kropp framhävs men mina valkar syns mindre osv osv.

Kvinnan frigjorde sig från förtryckande män. Med sin nya frihet började dom förtrycka varandra istället.

Men totalt sett var det positivt eftersom kvinnans frigörelse stimulerar ekonomin och har dragit oss alla ur fattigdom.

När jag var tonåring trodde jag att man som kvinna skulle vara smal som en pinne, det fick inte finnas en kurva överhuvudtaget. Så när jag läste tjejtidningarnas peppande reportage trodde jag alltid att detta var kvinnor som gett upp och inte kämpat tillräckligt hårt för att få ”den perfekta kroppen”.

Jag blev aldrig peppad utan jobbade ännu hårdare för att bli smal och perfekt så att jag inte skulle tvingas ge upp när jag blev äldre.

jag tycker Ursula var grym, men om det hade varit en blond tjej med langt har och stora brost som gjorde exakt samma sak med samma kroppssprak, sa ar jag ganska saker pa att du och jag bada hade tyckt det var sexistiskt och irriterande. eller?

Svar:
Nej. Det ligger inte i hur kroppen ser ut utan vad man gör med den.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Håller med.

Dock minns jag att jag faktiskt en gång kände en känsla av lättnad när jag såg en artikel som handlade om kända Hollywood-skådisar (kvinnor såklart suck!) som var ute utan smink och piff. Blev helt chockad att se Cameron Diaz och andra kända "skönheter" faktiskt se ut som folk gör mest. Jag menar på alla bilder man vanligen ser (vare sig man letar efter dem eller inte- jag är inte speciellt intresserad av kändisar) ligger varenda hårstrå perfekt, hyn är alltid jämnbrun med lätt skimmer. De ser ut som de alltid går omkring och är perfekta.

Detta till trots tycker jag i grunden att det är fel med artiklar som granskar kvinnokroppen, ja även om det görs i "gott syfte" så vill jag att fokus flyttas. Precis som du skriver.. du kan inte flytta fokus från ytan med ännu mer yta. Jag är förvånad över att så lite har förändrats sen vi växte upp. Visst en del artiklar skulle aldrig kunna publiceras idag men det är ändå så mycket skit out there. Bara häromdagen såg jag ett sånt där omslag med "kändisarnas värsta strandkroppar" och så var det en bild på helt normala kvinnor på stranden. Sånt borde vara förbjudet tycker jag. Vem fan är det egentligen som har mage att sitta och skriva den typen av rubriker? Vem är den ansvariga utgivaren?

Tänk att tidningarna aldrig tröttnar på att publicera sånt där fjant. Det finns ju knappt en enda tidning för unga kvinnor där man inte behöver få en massa vikt- och utseendehets kastat i ansiktet.

Och som en liten parentes kan jag säga att tjejen till höger i tidningsartikeln uppenbarligen inte var så nöjd med sina "kurvor" iallafall, hon har gjort en gbp för att hon mådde skit över sin storlek och är idag smal. Så det är inte nog med att VR publicerar sån där skit, de som är med i artikeln är inte ens ärliga heller för fem öre!

bara för att se på det med båda ögonen…oavsett vad man tycker om sådana här articklar…varför finns det inte liknande articklar riktade till män?

Varför ska det kännas ok för kvinnor att låta sina kroppar förfalla medans män ska lida för sitt utseende utan en uppmuntrande klapp på axeln?

Svar:
Frågan är väl snarare varför finns det bara den här sortens tidningar riktade till kvinnor och inte män? Tidningar som lär oss att vi måste göra om oss för att duga?
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

OK, det där känns som en helomvändning på hela konceptet av vad som faktiskt stog i tidningen, men ok – kan väl leka med:

Förmodligen för att det inte sätts samma krav av män och kvinnor på att hitta någon. (inte heller syftet med att hitta någon är detsamma)

För män är det så satans uppenbart att det som krävs för att få en kvinna är att man ska vara rik och vältränad (passa för ett långvarigt förhållande) – det är de två kriterierna som samhället hela tiden kör ner I halsen på en att man ska sträva efter för att ens ha en chans.

"Sminktips med Zlatan", "Marcus Schenkenberg lär dig välja rätt färg på din kostym." eller "Det här hade de manliga stjärnona på sig på galapremiären":

(svart kostym, svart kostym, svart kostym, svart kostym, svart kostym, svart kostym, svart kostym, svart kostym, svart kostym, svart kostym, svart kostym, svart kostym, svart kostym)

skulle liksom inte hjälpa dig att uppnå de två kraven som samhället sätter. Att klä sig och sminka sig fint för en kväll (kortsiktigt…njae, inte ens förhållande) räcker liksom inte för en kille – då blir det lättare att sälja tidningar om att träna eller om att tjäna pengar.

Jag sager inte att jag tycker om det, men det är så det ser ut idag.

Nu ska du inte känna dig dum för att du inte har sett det ur det perspektivet förrut – jag vet att feminister lätt glömmer av att kämpa för att sätta samma krav på män och kvinnor då de är fullt upptagna av att kämpa för allt de upplever som förmåner med att vara en man.

Personligen så tycker jag att vi ska kämpa för båda, håller du inte med?

Jag hatar den här kropps fixeringen som finns känns som man blir bedömd av andra jag är normalviktig men trivs inte ens i min egen kropp när samhället ser ut som de gör idag,borde man inte få göra det e rädd att många ungdomar inkl jag själv kommer att bli ännu mer deppade över att att det är så här, det blir bara en ond cirkel av detta samhället och då med media vill alltså att redan nu normalt smala tjejer ska banta ner sig ännu mer för att känna sig uppskattade i samhället ussh vad jag hatar att man ska behöva må dåligt över detta. du har en väldigt bra blogg och känns bra att veta att det finns

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *