Kategorier
Vardagstrams

Sakfråga vs. person

Oh, en sak till sen ska jag sluta skälla!
 
När folk på allvar menar att de måste kunna diskutera huruvida jag är en bra förälder eller ej utan att jag blir grinig så undrar jag om vi inte ska införa diskussionsteknik i skolorna. Det verkar vara en epidemi nämligen, den här oförmågan att skilja på sakfråga och person och ja, ibland kan det vara luddigt men i en debatt så kan det iallafall vara nåt att sträva efter. Eller iallafall inte blir så förbaskat kränkt av att jag svarar tillbaka otrevligt. Jag har högt i tak, men det går åt båda hållen. Kalla mig gärna dum, men då får ni ett dubbeldum tillbaka. Amen ni hajjar, ni känner mig. Jag vill bara att folk ska se deras egen del i den dåliga stämningen som ibland uppstår i diskussionerna.
 
Ni som läser här måste förstå (och det gör ni nog) att när jag bloggar om sakfrågor som t.ex ”älskar man båda barn lika mycket” eller nåt annat så är jag intresserade av SAKFRÅGORNA jag bloggar om. Inte diskussioner kring min person. Inte om det inte efterfrågas specifikt. Alltså var jag intresserad av folks tankar kring SINA EGNA BARN och SITT EGET FÖRÄLDRASKAP, inte vad de tycker om mig och mitt.
 
Förstår ni den väsentliga skillnaden här? 
 
 
Elak men rättvis.
 
 
(Kände att jag ville piffa upp stämningen lite med en trevligare bild)

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Sakfråga vs. person”

Absolut, du har rätt och jag tycker du brukar hålla dig väldigt saklig även om du får påhopp. Inte att du ger igen? Jag tycker inte man ska göra det, då sjunker man ju till samma nivå själv. Jag tror heller inte att det gör så dom som inte kan diskutera sakligt, förstår sin egna roll i det hela… Tyvärr.

Nu tänker inte jag diskutera dig som person (tror jag) men nej jag förstår faktiskt inte alls vad du menar. Du tar upp dig själv och hur du är som diskussionsunderlag. Då blir det helt omöjligt att inte värdera det du skriver om dig själv och ha åsikter om det. Du kan säga att du inte vill ha det, med det bjuder in till åsikter om hur du är som person när det är det du skriver om. Dina innersta tankar. Precis som att du värdera andra så värderar de dig.

Jag såg återigen inga kommenterar (kan ha missta någon) som dömde ut hela din person, men som värderade just de tankar som du skrev om. Både positiva värderingar och negativa. Precis som du värderade BlondinBellas tankar om hen (där jag helt håller med dig). Jag ser inge som helst skillnad alls. Men det kan ju vara jag som saknar utbildning 😉

Svar:
Som jag sa tidigare, jag bjuder in till diskussion inte till recension av min person. Om tex Anna som är en av mina närmsta vänner skulle säga "du Natta hur tänker du kring det här att älska barn olika? Jag har själv upplevt bla bla bla" så skulle jag inte ta det som ett tillfälle att diskutera hennes föräldraskap utan SAKFRÅGAN hon tog upp. Om hon däremot frågade "hur tänker du kring att jag gör si och så?" hade utgångsläget sett annorlunda ut. Så nej, det är inte ett dugg svårt att hålla sig till sakfrågan oavsett hur många personliga anekdoter eller reflektioner samtalspartnern gör.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Ja jag förstår hur du menar och har förstått hela tiden. Jag tycker det är väldigt märkligt att en sån enkel och självklar sak som att man älskar sina barn på olika sätt och av olika anledningar kan väcka sådana känslor.

Underbar bild by the way. Mycket… trevlig.

Svar:
Jag undrar om det kan vara så att de som inte har några barn eller bara ett inte riktigt kan relatera? Eller om det varierar. Känns som att mest förståelse har kommit från flerbarnsföräldrar i den här debatten.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Då är ett tips till dig att var väldigt tydlig i texterna vad du efterfrågar för diskusioner. Du skriver om dina känslor och dina barn så då blir det lätt att det är det som diskuteras. Jag minns att jag beskrev i den diskussionen hur min mamma var, eller snarare hur jag upplevde henne och då vart du också stött och upplyste mig att jag inte skulle jämföra henne med dig, vilket inte var min poäng. En diskusion i textform missuppfattas så lätt så man måste nog vara väldigt, väldigt tydlig.

Svar:
Jag var så tydligt man kan bli. Jag inledde med ”Älskar ni era barn lika mycket? På samma sätt då? Med handen på hjärtat?” sen avslutade jag med ”hur tänker ni?”. Det kan inte bli tydligare än så. Problemet är inte hur jag skriver utan att folk inte kan skilja på sakfråga och person och inte har diskussionsvana. Sen så jämförde ju du mig och ninja med dig och din mamma. (läs om din kommentar)
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Älskar bilden!

Men du, diskussionsteknik är en väldigt stor del i skolan redan. Jag tror snarare folk förväntar sig att du ska diskutera ditt föräldraskap sakligt och fint för att du pratar mycket om det officiellt. Vilket såklart är fel att förvänta sig. Men det kanske är lätt att glömma ibland…

jag tror att det går automatiskt – att liksom koppla ihop det du skriver med den man uppfattar att du är. behöver ju inte stämma alls med verkligheten, men alla vi som följer dig och inte känner dig IRL har nog någon slags uppfattning om vem (vi tror att) du är.

Jag förstår vad du menar och tycker det är spännande vilken diskussion du öppnade upp. Verkligen känslig fråga. Jag älskar alla mina ungar fast på olika sätt och faktiskt mer och mindre vid olika tillfällen. Men ATT jag älskar dem ska de aldrig tveka på. Inget slår att åka bil och spela hög musik med min äldsta eller att gosa på morgonen med min mellersta eller att sjunga med min yngsta.

Jag tycker faktiskt olika mycket om mina elever också, men att visa det skulle jag aldrig göra. Det "får" man inte heller prata om.

Tack för en bra och inspirerande blogg!

Läste ditt svar och ja, till viss del gjorde jag det när jag tittar på det igen. Jag utgick med min kommentar från min bakgrund. Sorry, hoppas du inte vart sårad, ibland hetsar man upp sig utan att reflektera djupare över det man precis läst, jag förstår vad du menar.

Svar:
nej nej, ingen fara. Det blev jag inte. Jag ville bara poängtera att det är lätt att man drar paralleller till och från sin egen uppväxt men att det inte riktigt funkar. Det är ju inte enskilda händelser som fuckar upp våra ungar utan händelserna i samband med uppväxt, relationer, erfarenheter och personlighet. Flera faktorer alltså. Nåt som är traumatiskt för dig behöver inte påverka ett annat barn nämnvärt och vice versa. 🙂
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Har precis börjat läsa din blogg efter att ha hört dig i radio1 och jag gillar den! Jag håller absolut inte alltid med dig men du har helt klart fått mig att tänka annorlunda i vissa frågor, och det vill jag tacka dig för! Debatt och att ändra sitt sätt att tänka behöver alla..

KRAM //Jenny (26-årig tjej från Sundbyberg) =)

LD: Ok det är så du tänker. Men jag kan lova dig att din kompis "Anna" värderar det hon hör. Vilket tycker då du är bättre? Att hon säger hur hon uppfattar dina tankar så att du kan förklara dig närmre, eller att hon inget säger och kanske tycker i hemlighet att du gör världens misstag? Vem är den bättre vännen för dig? Om jag tolkar du rätt så tycker du det senare.

Förtydligande. Eftersom att hen (du) har tagit ställing i frågan som tas upp så blir enligt mig automatiskt alla som inte håller med en recension av dig (hens) värderingar och då också hen (dig) som person.

Var jag luddig nu?

Jag har följt din blogg länge och jag förstår verkligen inte hur många gånger du ska behöva skiva sånt här. När jag läser dina svar så ser man ju så tydligt att folk ofta kommer med personangrepp och förväntar sig trevlig ton tillbaka. Så himla sjukt, som man frågar får man svar brukar det ju sägas. Men det verkar inte gälla folk som kritiserar på nätet, nej nej dom ska få säga vad dom vill och röda mattan ska rullas ut framför dom. Jag tror inte jag har läst en enda gång jag tyckt att du varit lite väl hård i dina svar, faktiskt.

Hahaha herligt billede… sådan et; "fatter ni va jag säger"… 😉

Jo jo forstår, men det skrevne ord kan nemt misforstås… specielt af dem som gerne vil misforstås – eller som bliver provokeret til at kigge dybt i sig selv!

Kram

Tack! Härligt att läsa! Jag har träffat på en hel del som inte förstår att skilja på person och sakfråga. Det blir ALDRIG någon riktig diskussion på det viset.

Hej! Jag ville bara säga att jag tänkt mycket på ditt inlägg angående att tycka om sina barn lika mycket, själv har jag inge barn men jag gjorde tvärt om och applicerade det på mina föräldrar istället och ja, jag tycker inte om dem lika mycket, jag älskar båda men inte lika mycket. Och jag tror absolut att det kan vara så med barn också, kärlek jag men den kan väl te sig i olika grad.

Kram till dig!

Diskussionsteknik är en kanonidé! Jag upplever inte att det är något som mina barn får lära sig i skolan i nån större utsträckning iallafall. Att skilja på sak och person borde ju vara enkelt, men helt uppenbart är det inte så. Jag frågar ofta mina barn hur de tänker, när de kommer med en fråga eller påstående, hur de har kommit fram till vad de just sa. Undviker många missförstånd och förutfattade svar. Heja!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *