Kategorier
Vardagstrams

Ska vi lära våra döttrar samma sanning som våra mammor lärt oss; att alla män är potentiella våldtäktsmän?

Ofta när man snackar om mäns våld eller våldtäkter så kommer ofta frågan kring skuld och ansvar upp. Vem har egentligen ansvar för problemet? Hur kan vi skydda oss? Hur kan vi skydda våra döttrar? Ska vi ens lägga krutet där eller ska vi tala om hur vi lär våra söner att inte knulla folk som inte gett tydligt samtycke? Givetvis både ock tänker jag men då undrar jag hur man går tillväga för att försäkra sig om att kvinnor går säkra? Går det? Vad ska vi ge våra döttrar för råd? Ska vi säga åt dem att inte bli för fulla, inte gå ut för sent, inte gå hem med okända män?
 
Ska vi pränta in i dem, samma sanning som våra mammor lärt oss, att alla män är potentiella våldtäktsmän? Jag tror ett problem är att vi lär oss att vara rädda för fel saker och då försöker lösa problemet ur fel ände. Överfallsvåldtäkter är ovanliga men ändå fullkomligen förlamar de oss. Jag känner inte en enda kvinna som inte är livsrädd för att gå i mörkret ensam.
 
För varför ska jag egentligen utgå från att jag kommer bli våldtagen om jag är lättklädd eller skitfull eller t.o.m följer med en okänd karl hem? Borde jag inte – helt logiskt – hellre anta att männen jag träffar är normala och vettiga och kommer hjälpa mig om jag hamnar i trubbel? Att killen jag följt med hem, kommer sluta om jag säger nej? Att killen jag hånglar med vet vart gränsen går? Det är snarare inte speciellt troligt alls att jag kommer råkar illa ut överhuvudtaget. Inte ens om jag ankrar totalnäck med särade ben efter ett frammumlat ”sätt på mä”? ”
 
Och jag tänker också att vi alla har ett kollektivt ansvar och att vi tillsammans kan förändra synen på kvinnor, synen på manlig sexualitet och synen på vad som är en riktig våldtäkt, vem som är förövare och vem som verkligen är ett  offer om vi vägrar ta del av att upprätthålla de strukturer som återupprepar sig gång på gång. Vägra gå med på skuldbelägganden. Vägra gå med på ifrågasättandet av offret. Vägra gå med på tanken att våldtäktsmän inte också kan vara någon du tycker om.
 
Jag tror synen på ”slampor som får skylla sig själv” samt synen på våldtäktsmän som psykopater är farligare för våra döttrar än eventuella rovdjur i buskarna eller på krogen. Vad tror ni?

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Ska vi lära våra döttrar samma sanning som våra mammor lärt oss; att alla män är potentiella våldtäktsmän?”

Herregud så rätt du har i att vi går och oroar oss för något som antagligen aldrig kommer drabba oss. Vi kan ju lika gärna bli mördade, påkörda av en bil eller whatever men det oroar vi oss inte över. Våldtäkt däremot, det är ju något jag personligen varit rädd över ända sedan gymnasiet (innan dess bodde jag i en liten by där risken för överfall var minimal) och fortfarande är livrädd för. Och det är så jävla tröttsamt! Att var livrädd så fort jag är ute ensam efter mörkrets inbrott. Sedan detta med att man som kvinna måste vara så försiktig. Helst ska vi ju inte gå ut ensam efter mörkrets inbrott! Men vaddå, om jag inte har råd med en svindyr taxi för att jag är fattig och bussen faktiskt inte släpper av mig mitt framför min port, ska jag stanna hemma istället för att gå på den där festen då eller? Hela tiden detta snack om hur man som kvinna undviker våldtäkt. Hela tiden denna idé om att det är en fara som lurar bakom varenda buske, i varenda mörk gångtunnel, längs varenda cykelväg genom skogen.

En tanke som slår mig är att främst lära tjejer att de har rätt att säga nej. Jag har aldrig varit rädd att bli våldtagen och kan föreställa mig själv slå på käften om nån försöker. Därmed inte sagt att jag skulle palla det om jag hamnade i den situationen… Men poängen är att om man vet att man inte vill ha sex, man vet att man har rätt att säga "nej, jag vill faktiskt inte, du får lägga av nu" – då kanske man inte är lika rädd, lika eftergiven, osäker? När det gäller just våldtäkter med personer man känner är det väl ofta så att man kanske inte vill vara jobbig, grinig, sabba stämningen osv. Om tjejer lär sig att det är helt okej att säga ifrån och resa sig och gå om nån är på hela tiden och inte lyssnar, att man tom får bli lite våldsam om personen försöker tvinga en till något… Att det är där man lägger krutet.

Bara en tanke.

I ena inklögget skriver du att de flesta män som våldtar är män vi känner och tycker om och att det bästa rådet man kan ge en kvinna är att itne umgås med män (är med dig på hela den här monserifieringen av våldtäktsmän är problematisk) och nu skriver du detta? Jag är med på att det ena inte nödvänigtvis utesluter det andra, men en reflektion över tvära kast kanske borde vara på sin plats?

Utgår ifrån att jag inte är blockad här utan enbart på twitter. Och precis som du själv när du härjade som värst i precis varenda blogg, så pratar jag inte enbart med dig utan alla dessa tusentals som lyssnar på dig.

Svar:
På vilket sätt motsäger detta mitt tidigare inlägg?
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

burgschki: Hur kan du missa vad hon menar med det förra? NEJ, Lady Dahmer tycker faktiskt inte att man ska råda kvinnor att inte umgås med män, som deras bröder eller fäder, hon skrev så för att synen på våldtäktsmän i gemen är Psykopat Som Anfaller Kvinnor På Gatan när det i själva verket är mycket, mycket vanligare att våldtäktsmannen är en person i nära relation till offret: alltså en pappa, en bror, en pojkvän, en kompis. Hur du kan läsa tweeten bokstavligt och därmed missa poängen är för mig helt obegripligt.

Min mamma sa när jag kom upp i tonåren: "Män har bara en sak i huvudet och det har dom inte där"!

Det har faktiskt följt mig genom livet. Det har etsat sig fast.

Det är en hemsk utveckling vi ser!

Julia: Det är väl klart att jag förstår hur hon menade det, det är ett problem att monsterifiera våldtäktsmän.

Och nu ser jag hela sista meningen i inlägget ovan som jag antingen var blind för förut (eller blev tillagd?). Nu är jag med och tar tillbaka ovanstående.

Jag jobbar som gymnasielärare i religion och historia och känner att jag bara måste få fram det här budskapet till mina elever, tjejer men framförallt killarna som är i majoritet. Har du nåt tips på hur jag kan lägga fram det här för dom utan att de ska känna att det är utanför ämnet eller känna sig ifrågasatta?

Asbra inlägg! Jag tycker att det är så dumt att vi kvinnor blir ständigt matade med alla dessa "gå inte ut på natten ensam, du kan bli våldtagen". Vi ska kunna gå ut vilken tid på dygnet som helst och i vilka kläder som helst och ändå inte bli våldtagna.

EXAKT! Folk måste inse att våldtäktsmän allra oftast inte är psykopater som lurar bakom hörnet när man går hem på natten. Våldtäktsmän kan vara en pappa, en kompis, en tränare, en pojkvän, en bästa vän, en lärare etc etc. "Snälla" killar kan vara våldtäktsmän.

Det är ALDRIG offrets fel. Man kan inte säga att tjejer som följer med killar hem får skylla sig själva. De allra flesta killar är inte monster som skadar tjejer så fort de får chansen.

Och som Dean säger, man har alltid rätt att säga nej. Har träffat många tjejer som lärt sig att man inte "får" säga nej när någon beter sig obehagligt för de "vill ju bara vara snälla", eller att det kan göra dem arga och bli våldsamma så man riskerar att råka illa ut. Bullshit! Man har rätt att säga nej till kramar, pussar, sex, ja allt man inte känner sig bekväm med.

Att inte få säga nej för att inte göra killen arg och våldsam är ju helt åt helvete!

Det spelar ingen roll vad jag har på mig, hur jag betett mig tidigare på kvällen, hur jag haft sex förrut osv.

ETT NEJ ÄR ETT NEJ!

Jag blir så jävla trött på att andra omständigheter ska spela roll! Skulden ligger aldrig hos hen som blivit våldtagen! ALDRIG.

Där i just den stunden då en person bestämmer sig för att det spelar ingen roll om personen under mig är vid medvetande eller säger nej då är hen en förövare!

Och det läskiga är ju att det behöver inte vara en psykopat. Det kan vara vem som helst!

En riktig våldtäkt begås inte alltid i en buske av en snuskgubbe. Det kan vara hemma i ett äktenskap, av en släkting eller med en kille man tog hem från krogen.

Ett sätt att omformulera det hela för flickor är väl att låta flickor (och pojkar) lära sig hur man försvarar sig, oavsett anledning. Och även lära sig hur man använder dessa försvarstekniker på vettiga sätt – dvs bara i självförsvar. Lite som du nämnt att Ninja klarar av, kanske inte fysiskt än (?) utan det här med att hon kan försvara sig verbalt, säga ifrån och stå på sig. Det måste fler flickor lära sig. Jag tror det är där det måste börja, för flickor.

För pojkar handlar det mer om lyhördhet inför andra människors behov och signaler.

Jag har aldrig någonsin varit rädd när jag gick hem ensam från krogen i mörkret. Det jag däremot var rädd för var att bli lämnad ensam med min halvbror. Min halvbror som under min barndom till sena tonåren antastat mig, det här har jag aldrig någonsin skrivit eller sagt till någon. På något sätt har jag känt att om jag inte säger något så har det inte hänt. Idag har vi en ytlig kontakt, jag har fortfarande inte yttrat ett ord om detta, mest för familjefridens skull. Samtidigt som jag tycker oerhört synd om honom, för han lever också med detta. Jag har bestämt att jag aldrig någonsin tänker må dåligt över detta, det var inget jag kunde ha stoppat.

Men det jag har lärt mig är att jag ska vara på mig egna son och försöka få honom att förstå att nej är ett nej, min dotter som fortfarande ligger i magen ska uppfostras till att vara en stark kvinna som inte är rädd!

Jag måste invända mot de som tycker en borde börja i änden där en lär flickor stå på sig, våga säga nej och veta sitt värde.

Det är klart som fan flickor ska lära sig det, men det är inte alls där en ska börja för att ta itu med problemet.

För om en fokuserar på flickorna/tjejernas förmåga att säga nej när de blir utsatta för något de är obekväma med så skuldbelägger en de flickor som fortfarande inte vågar säga nej, eller som beteer sig medgörligt som en följd av psykiskt våld, eller i de situationerna där spiralen har snurrat så långt att de faktisk förlorat tron på att de har ett eget värde och en rättighet att få säga nej.

En ska givetvis först och främst fokusera på pojkarna/killarna/männen som våldtar. Ändra attityder, lära dem att det inte är deras rätt att ta på/penetrera en kvinna hur som helst.

Ändra attityden kring hur tjejer och killar förväntad betee sig i sexuella situationer (att tjejer förväntas säga nej och inte vilja len bli övertalade, att killar inte ska sluta be om sex, att de ska ta för sig av kvinnan trots motstånd).

Vi ska inte fortsätta lägga skulden på kvinnan. Vi ska lägga skulden på mannen som våldtar henne.

Såklart.

Jag tror att det är skitviktigt att vi förändrar hur vi upplyser om våldtäkt. OCH hur vi lär ut sex. jag vill inte tänka att alla män är potentiella våldtäktsmän och jag vill inte tänka att alla kvinnor är potentiella offer men som vi är uppfostrade idag är det inte svårt att göra den slutledningen. Börjar vi uppfostra med bättre jämlikhet och framförallt med fokus på att sex ALLTID ska vara i samtycke borde detta påverka våldtäktsstatistiken? Eller…

Precis lyssnat klart på en pod-serie om Genghis Khan och hur de mer eller mindre förintade allt de kom över i stora delar av Asien och började även tåga in i Europa. De våldtog och mördade mer eller mindre allt. Och inte minst kvinnor så klart. Detta var på 1200-talet. Men tyvärr stannade inte detta beteende där, och är absolut inte unikt för Mongolerna på 1200-talet. Samma mönster upprepas än idag, skulle man gräva lite i vad som händer i Syrien skulle man nog inte klara av att leva med den sanningen.

Så vi är alltså "moderna" människor 2013, och samma sak pågår, även om den inte gör det på samma skala och det yttrar sig något annorlunda.

Uppenbarligen finns det problem i det mänskliga psyket, speciellt hos män, som triggar dessa beteenden. Så hur råder man bot på detta?

En tragisk utveckling i Sverige är att familjen inte betyder något för de flesta. Så fort barn kommer upp i tonåren så börjar föräldrar låta dem testa sina vingar genom att kasta ut dem från klippor. Chansar på att de har lärt sig allt de behöver. Istället för att se att man är förälder tills den dagen man dör. Man får inga pauser, och tycker du att du kan ta en paus kanske du aldrig borde skaffat barn. Nu menar jag inte att man behöver vara en hök över sina barn, men de kommer säkerligen alltid behöva vägledning. Speciellt i tonåren.

Problemen började också uppstå när vissa föräldrar tyckte att fest, sprit, sex och droger var något som var en rättighet för tonåringar. När man började hoppas på det bästa, istället för att göra det till en verklighet.

Många föräldrar är lata helt enkelt, ser till sina egna behov först. En fredagskväll utan barnen hemma kanske är mer värt än en trygg tillvaro för sina barn…

Rebecca: Heter inte ämnet nu för tiden "Religion och Etik" eller liknande? Det vet jag att det var snack om när jag gick i gymnasiet för några år sen i alla fall. Vi hade ett par lektioner när vi pratade moral och etik i religionskursen (typ en buss med väldigt många olika individer råkar ut för en olycka, du kan rädda fem, hur väljer du?). Där borde man kunna diskutera detta också tycker jag! 🙂

Emelit: Precis så! Jag vet att det finns många tjejer som, liksom Fred säger, har lärt sig att inte säga nej och det är ju helt fel. Men man kan inte lägga hela ansvaret på tjejerna, att de ska se till att killar inte beter sig illa. Killar kan ta ansvar för sig själva och kan de inte det ska de få hjälp av något slag!

Johan, mina föräldrar var precis tvärtom det du skriver.

Att festa, dricka eller att röka fick jag absolut inte göra. Och vi var nästan aldrig ensamma hemma på helgerna för då hade vi "familjetid". Mamma och pappa umgick alltid med oss och hittade på olika aktiviteter med oss. Men vad spelade det för roll? När själva faran var i hemmet.

Jag tror du har helt rätt! Vi kommer inte komma någon vart om vi fortsätter lägga skulden på offret. För det är ju inte överfallsvåldtäkter som är vanligast, precis som du säger. Men det verkar vara svårt för en del att få in i skallen, att den som våldtar lika gärna kan vara din snälla farbror. Det känns som en hemsk tanke, men det är ju så det är.

Här var det nog inte att alla män var farliga utan att jag inte skulle supa skallen av mig =P

när jag var tonåring här så hade det inte hänt så många våldtäkter i vår lilla stad och kommer inte ihåg att mina föräldrar tyckte män/killar/pojkar var så värst farliga utan de var nog mer "rök inte" "sup inte"

Det farligaste tror jag är synen på mannen. Vi lär våra söner att det är okej att bete sig så, att det är okej att "övertala" en tjej till sex. Hela samhället underhåller den här bilden på mannen och det blir till en självuppfyllande profetia.

Jag har en son som snart är 17 år och jag har pratat mycket med honom om det här. Han vet var gränsen går, han vet vad som är okej och vad som inte är okej. Men jag har också tagit mitt ansvar och pratat, pratat, pratat. Vi diskuterar saker som händer, steubenville, bjästa osv. Om jag inte hade pratat med honom hur skulle han då ha tänkt? Han skulle ha sett hur andra beter sig, vad som visas på film, i media osv kanske utan att reflektera så jättemycket. Jag har gett honom verktyg och tankar, fått honom att se. Och vi måste väl börja där, med att uppfostra våra söner till att bli de människor vi vill att de ska vara. Och samma sak med våra döttrar. Och så måste vi förstås säga ifrån, precis som Lady Dahmer och andra gör.

Jag tror på att lära ut moral och vad som är rätt/fel! Det saknar jag redan på förskolenivå, mer genus och moralpedagogik! Mycket viktigare än matte och vattenprojekt i mitt tycke!

Det är helt självklart att man inte ska vara ute själv på nätterna eller gå med främlingar hem. Det finns män som inte haft sex på åratal och driften blir för stark för stackarna. Som just ett djur som bara "tar" en hona. Sedan att springa runt och visa mycket hud och tuttar osv är rent djuriskt ett sätt att locka till sig hanar. Män som får nobben av en kvinna kan av ren förakt våldta henne därför han ser det som att inte vara bra nog för henne. Det finns män som är ute och jagar varje helg som aldrig får ens prata med en kvinna. Drift, förakt och självhat är starkare än ett "näe, jag vill inte"

Sen finns det män från kulturer som helt självklart bara tycker att en kvinna utan sällskap av en man är en hora som bara väntar på att bli våldtagen. Alltså de tycker verkligen det på riktigt som ett faktum och det finns tusentals män som har det synsättet i Sverige just nu.

Varför är folk så naiva? Vissa män, många av dem, drivs av sitt sexdrift. Belöningen för soldater i krig är att de får våldta och döda kvinnorna och barnen. Det låter ju helt sjukt men det är också en självklarhet i krig. Jag tror att det var Lotta Grey som bara igår träffade en kvinna från Afrika som hjälper just kvinnor och barn vars "pappor" är soldater som våldtagit kvinnorna i kriget. Det finns ingen hejd på hur männen skövlar fram och tar för sig av både kvinnor och barn. De våldtar, plågar, torterar och dödar. Och lurar – de här männen som finns inom familjen som genom manipulation och hot eller genom smicker och en lång tid av bearbetning av ett barn och dess förtroende för honom, förgriper sig sexuellt på barn i sin egen familj. För oss kvinnor är detta ett helt sjukt beteende. För dem är det inte det. Sex är deras drivkraft i livet. Det är därför jag blir provocerad av genus debatten. Vi ÄR olika. En kvinna som fick vistas i en mans hjärna och kropp i en vecka skulle bli mörkrädd och förstå att de är ett helt annat släkte. Tänker helt olika och drivs av helt olika drifter. När man en gång sett och förstått detta så vet man att skydd och försiktighet är vad som gäller för en själv och ens barn. Även pojkar är offer, man tror att över 50% av alla homosexuella män har blivit sexuellt utnyttjade som barn. De växer upp och tror att de måste vara homosexuella därför deras kroppar blivit programmerade/lärda sedan tidig ålder att reagera med stånd osv när en man tar på dem. Detta gäller även lesbiska. Och det som händer med barn överlag som utnyttjas av någon nära i hemmet är att de växer upp med skam och en känsla av att vara mindre värda, äckliga och förbrukade. Nästan alla prostituerade har blivit utnyttjade sexuellt som barn. Så precis som ett lejon, en björnhona eller vilken hona som helst på jorden, låt inte era barn springa fritt i livet och lämna dom hit och dit . Personligen så tror jag på att barnen bör vara nära sin mamma nästan dygnet runt de första 7 åren om man ska bete sig som en människa, men det anses vara extremt i detta årtionde , så mitt råd är att lära barn tidigt om pedofiler, och efter ålder utbilda dem om rovdjuren i oss, samtidigt ha öppna och raka prat med sönerna som kommer växa upp med olika grader av drifter. Vissa mindre och andra starkare. Man kan se på pappan till barnet, för det är gener som styr också, vissa är födda mer aggressiva både till sätt och sexualitet. Har man en tonårsson som visar tendenser att ha en taskig kvinnosyn så kan man varna honom, och berätta hur man ska bete sig i ett civiliserat samhälle men om pappan han varit en skit så kommer han inte ta dig på allvar om det inte är så att du lämnat honom. Pojkar växer upp med ett kvinnoföakt idag precis som vi växer upp med ett mansförakt. Pojkar som blivit bortvalda av mammor som tagit in en ny man osv Det finns så mycket i dagens samhälle som är fel så många människor är helt enkelt inte mentalt hälsosamma. Därför bör man skydda sina barn och sig själv. Även sina tonårssöner. Vi är inte one Big happy family tyvärr.

Men herre gud den där anonyma personen som skrev klockan halv sju. Vad är det för manssyn du har ? Och tror du på fullaste allvar att man blir lesbisk eller homosexuell för att man har blivit våldtagen som barn ? Eller att man blir prostituerad för det ? Och att barn ska inte få vara nära sina pappor innan de blir 7 år ?

Hur går det ihop med jämställheten ? Tycker du att män är någon sorts andra klassens medborgare som är mindre värdiga som de heliga kvinnorna ? Sån manshat hjälper ju verkligen o lösa problemet.Blev faktiskt ledsen för min mans och min sons skull att det finns människor som har sån syn på män.

Det är väldigt tankvärda ord. För mig som mamma till två pojkar är det viktigt att lära dem att ett nej är ett nej.

Men det gäller även att flickor lär sig att inte försöka övertala någon att göra något de inte vill. Även om det inte är vanligt med kvinnor som våldtar och begår sexuella övergrepp så finns det.

Dessutom så finns det så många andra situationer där det sker olika övergrepp som inte är av sexuell karaktär och vi behöver lära våra barn att fråga först och respektera ett nej. Oavsett vem det kommer ifrån.

Jag kommer lära både min son och dotter att vara försiktiga i folksamlingar och på fester. Sexualmoral eller ej men jag tycker att det ska mycket övervägande till innan man följer med någon hem som man nyss träffat. Rent krasst är det större risk att min son råkar ut för andra killars våld än att min dotter gör det. Uppmärksammar jag honom på de riskerna hoppas jag att han ska kunna se män från fler perspektiv och även sitt eget uppförande som av vikt för hur andra kan agera.

Rent teoretisk ska man inte behöva anpassa sig efter idioterna men med lite streetsmarthet behöver man inte spela dem i händerna.

Jag uppfostrar mina 4 barn (söner) till sanna feminister! Jag läsr dem att respektera människor och att varken kön eller utseende spelar någon roll eller är grund för hur de ska behandlas. Jag hoppas verkligen de snappar upp nåt och att de ser att mamma klarar av det pappa gör, med både diskborste och cirkelsåg

Anonym –

som Karl Pilkingson säger så bra : BULLSHIT!

Inget av det du skriver stämmer med verkligheten utan är bara dina fantasier och extremt felaktiga och förlegade "teorier".

Din syn på män och kvinnor är oerhört sorglig och rent utav patetisk.

Anonym:

Jag är själv kille och blir mörkrädd av det du skriver. Nej, normala, friska människor våldtar inte! Har man alla spärrar på plats fattar man att man inte har sex med någon som inte vill.

Och att man blir homosexuell pga övergrepp i barndomen är bara skitsnack. Vilken sexuell läggning man har sitter i generna, sen kan man utveckla fetisher och sexuella fobier i barndomen men det är en annan sak.

Jag har börjat fundera på om standardfrågan när man träffar någon snubbe är "Jaha, så har du våldtagit någon? Planerar du att göra det?", för det känns så sjukt att man inte vet vem som är en potentiell våldtäktsman. De män som våldtar någon vet säkert inte heller själva tills de faktiskt gör det.

""Jag tror synen på ”slampor som får skylla sig själv” samt synen på våldtäktsmän som psykopater är farligare för våra döttrar än eventuella rovdjur i buskarna eller på krogen. Vad tror ni?""

Synen på våldtäktsmän som psykopater är mer sant än att försöka svänga synen på våldtäktsmän till att de skulle vara helt ’normala’ män. Med undantag av sk engångs "date-rape" genom fylla och fruktansvärt dåligt omdöme osv (vilket inte spelare mycket roll för offret givetvis), så är vane-våldtäktsmännen nästan uteslutande mer eller mindre fullfjädrade psykopater med den gemensamma nämnaren av att vara fientligt manipulativa, fysiskt aggressiva och avsaknad av empati för djur, kvinnor, andras barn etc. Det som inte direkt omfångas av deras upplevda ’egosfär’ är ytterst förbrukliga ting.

Problemet och faran är att vi är alldeles för intutade med den sk "Blank-Slate" myten att vi har blivit mycket dåliga på att bedöma medmänniskor, vi är t.o.m konditionerade att försöka vårt yttersta att *inte* döma våra medmänniskor. Det är just därför vi inte plockar upp de där varningsignalerna så bra numera, vi inbillar oss att seriemördaren kan lika gärna vara den tysta snälla grannpojken, så varför ens försöka lyssna till eventuella varningsignaler? Fel fel och fel.

Seriemördaren är bara den "tysta, snälla grannpojken/mannen" om vi bortser från alla andra personlighetsfaktorer/drag som oftast uppfattas av andra människor som störande eller avvikande hos våldtäktsmannen, pedofilen eller seriemördaren. Vi tror, helt motstridigt mot observad verklighet, att alla deras anhöriga, vänner och dylikt inte kände "det är något väldigt fel med den här mannen". I alla de fall jag känner till och har forskat i, har dessa rapporterat föga förvåning att det var något allvarligt fel på respektive elaka man. Däremot *trodde* de givetvis inte att han var ett sådant monster som han visade sig vara. Varför inte? Därför att vi utgår ifrån att de flesta är inte det (vilket är helt korrekt) även om varningsklockor ringer (det är här vårt egna omdöme brister).

’Better be safe than sorry’. Nej, jag tycker inte vi ska uppfostra våra barn att tro att vanliga normala män är potentiella pedofiler, seriemördare eller våldtäktsmän. Men… jag tycker vi ska försöka lära våra barn och oss själva att lita på våra grundliga instinkter och att även balansera detta med en förståelse för fakta och kritiskt tänkande. I detta, brister den generella feministen nästan lika mycket som den generella mansgrisen (märk väl, jag sa ’nästan’). Vi kommer inte förstå oss på människan om vi förnekar nästan hälften av de rådande faktorerna och bara stirrar blint på popkulturella myter och sanningar. Då kommer vi bara halvvägs. Man måste inkludera en genomgående förståelse för den självuttryckliga mänskliga naturen och dess spektra också.

Ha det bra gott folk!

Svar:
ja, serievåldtäktsmän är definitivt sjuka. Och farliga. Men vi pratar om vanliga våldtäktsmän nu. Serievåldtäktsmän är tämligen sällsynta.
Och nej, vi ska inte fostra våra döttrar att tro att vanliga män är mördare eller våltäktsmän. Däremot ska vi lära dem att våldtäktsmän och mördare oftast är vanliga män.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

"ja, serievåldtäktsmän är definitivt sjuka. Och farliga. Men vi pratar om vanliga våldtäktsmän nu. Serievåldtäktsmän är tämligen sällsynta."

Ser vi på brottsstatistiken så är merparten av våldtäktsmän återfallande sådana (dock även här finns det ett markant spektra), dvs de platsar mer inom grupper ’serievåldtäktsmän’ än "en gång på djupfyllan och jag hörde´inte/brydde mig inte om hennes nej" våldtäktsmannen. När det gäller våldtäkt så finns det flera distinktioner. En väl använd sådan inom det engelska och amerikanska rättsväsendet är den sk "one-night stand date-rape" våldtäkten och den mer beteende-kontinuerliga våldtäktsmannen. Det finns därtill flera problem med att kunna lösa fallen rättvist (då de vanligtvis inte visar några skador hos kvinnan, olikt hos de mer våldsamma mönstrena som oftast görs av vane-våldtäktsmannen) vad gäller den första kategorin, vilken är den kategori jag tror du pratar om. Grejen är, som jag sa ovan, de flesta våldtäktsmän är upprepande sådana.

Sen har vi fenomenet ’gruppvåldtäkt’ vilket var nästan helt okänt i Sverige tills för några få decennier sedan. Vad det sistnämnda beror på är dock, delvis, en annan mycket känsligare fråga.

"Och nej, vi ska inte fostra våra döttrar att tro att vanliga män är mördare eller våltäktsmän."

Jag håller med.

"Däremot ska vi lära dem att våldtäktsmän och mördare oftast är vanliga män."

Nja, det blir lite som att säga att alla former av ormgift är gift, men inte alla former av gift är just ormgift. De flesta av fallen där en kvinna blivit våldtaken av en främmande man så är det just av en man som har mer poäng på O’Hares psykopatskala än den vanliga mannen.

Däremot kan jag hålla med dig om föjlande, Natasja; att för våra oskyldiga (oerfarna och av samhället trubbade) sinnen skull så har vi väldiga problem med att kunna uppfatta varningssignaler och agera efter dem, eller döma generellt på ett etymologiskt effektivt sätt. Därför tycker jag också att vi ska säga till våra barn (döttrar framför allt) att inte vara naiva, inte lita blint på en ’till synes’ välvillig och smörigt charmig man med glimten i ögat. Rovdjur är rovdjur och de spelar alltid på deras bytes svagheter, med det gör inte rovdjuren till samma skrot och korn som de andra djuren 😉

Må gått och skaka tass Natti 🙂

Svar:
i de flesta fallen då en kvinna våldtas så våldtas hon av en man hon känner. inte en främmande man. Att brottstatistiken ser ut som den gör är att viss typ av våldtäkt oftare anmäls.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Började gråta då jag läste det här. Tack så hemskt mycket. När jag var 15 och blev våldtagen fanns det ingen som trodde mig. Ingen som tröstade mig, läkte mina sår. Jag fick läka mig själv så gott det gick. Polisens frågor i förhören var helt absurda. Jag kände mig misstrodd hela tiden. Om jag råkade glömma nämna något på rätt ställe, så ljög jag. Vafan, jag har ADD & aspergers. Jag har svårt att minnas saker ibland. Speciellt eftersom var i totalt chocktillstånd. Jag skrek inte, jag kunde inte. Jag kunde bara förmå mig själv till att säga nej. Om och om igen. Men jag skrek ju inte, och det skulle ju ALLA gjort i den situationen. Vad fan vet dom om det. Nej men tack. Det är skönt att det finns någon som har den synen som du har.

f –

när jag var 15år, min första fylla, så lämnade min bästa vän mig i en bäddsoffa med en kille vi precis träffat, medans hon själv gick och hade sex/myste i rummet brevid med sin nya pojkvän (trots att vi lovade att vi skulle sova tillsammans, för att vara säkra, man lämnar inte varandra!)

jag var halvt medvetlös, kunde knappt röra mig och han började tafsa på mig, försökte knuffa bort honom men min kropp lydde inte, sa nej flera gånger högt, han fortsatte, tills han tillfredställde sig själv mot mitt lår (jag hade tack och lov kraft nog att hålla ihop benen! annars vet jag inte vad som hade hänt!)

efter mådde jag jätte dåligt, det bara kändes så fel! och sen berättade min "bästa vän" att hon hade hört mig säga nej flera gånger.. men hon gjorde inget!? killen skröt om vad han hade gjort till hennes pojkvän och sen bönade hon och mig att jag inte skulle anmäla, för det skulle förstöra mellan dom, pojkvännen skulle ha ett snack med honom om att inte göra så igen så..

gick sen och bar på skammen och undran, "var det något överhuvudtaget?" i 4år, tills jag blev våldtagen (där det inte var någon tvekan om att det var det!)

då fick jag erfara det du skriver, misstron, skammen och chocken.. då blev jag nästan glad att jag inte hade anmält första gången.. vilket är så fel!

båda förövarna beskrivs som jättetrevliga, snälla, omtänksamma, roliga och helt vanliga killar av sina vänner.. ingen skulle tro på vad dom har gjort (och den första hade tydligen en försmak på att göra så mot minderåriga tjejer..)

Tess:

"båda förövarna beskrivs som jättetrevliga, snälla, omtänksamma, roliga och helt vanliga killar av sina vänner.. ingen skulle tro på vad dom har gjort (och den första hade tydligen en försmak på att göra så mot minderåriga tjejer..)"

Jo, tyvärr är det så att flera män/killar med svag eller dålig karaktär (vilket kan vara ytterst svårt att upptäcka för omgivningen) står för flertalet av de sk "date rape"-brotten. Vi vet genom forsking av de olika personlighetstyperna som begår våldtäkt, överlagt rån (t.ex bankrån etc) att i de mindre våldsamma våldtäkterna rör det sig om en man med en annorlunda verklighetsuppfattning/störning än för den ’habituala’ våldtäktsmannen (han som gör det kontinuerligt, vilken den ena profilen du beskrev möjligtvis kan passa in på). "date-rape" eller på svenska ’fest o fylla’-våldtäkter är i regel mindre våldsamma, däremot gör det inte offret för en sådan händelse mindre påverkad.

För att klargöra, återigen genom studier, vet vi att kvinnor som våldtas såras och skadas emotionellt i lika mycket vare sig det handlar om en väldigt våldsam våldtäkt eller inte. Detta har, givetvis men samtidigt tyvärr, kvinnor i regel mycket lättare att begripa än män. Jag kan även påpeka att min anekdotiska erfarenhet av män (jag är för övrigt också man) har bidragit till min uppfattning av att de inte relaterar alls lika djupt, eller ser allvaret i, till den känslomässiga våldtäkten som sker i båda fallen i regel lika grovt.

Jag har tänkt på en sak ett tag och undrar vad din åsikt är i frågan. Det har inte direkt med inlägget att göra, men det handlar om våldtäkt.

Om en tjej är extremt full (minnesförlust, bortom kontroll-full) och går hem med en kille och i sin fylla går med på att ha sex med honom. Har hon blivit våldtagen tycker du?

Tacksam för svar, är nyfiken på svar från andra i kommentarsfältet också

Svar:
frivilligt sex är ju frivilligt även om man inte minns det efteråt. Men är hon i ett sånt berusat stadie att det förvårar hennes förmåga att ta beslut och killen ärnykter nog att avgöra detta och ändå utnyttja situationen, då kan man diskutera huruvida det ska ses som utnyttjande eller ej.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *