Kategorier
Vardagstrams

Fuck mäns egon, idag ska jag träffa Gudrun!

Idag händer det. Idag ska jag få träffa min stora idol. Jag är inbjuden på ett homeparty med självaste Gudrun Schyman. GUDRUN! Jag ska insupa hennes kunskap och klokhet och kommer gå därifrån peppad och glad. (och jättejättearg såklart) Såvida inte allt är på skoj och jag blivit ditlurad av nån taskmört. Jag vågar knappt hoppas nämligen.

party

I kommentarsfältet så fortsätter diskussionen om debatton och retorik och män som inte vill ta till sig det feministiska budskapet men vet ni, jag skiter jag fullständigt i mäns sårade egon. Jag kör ner mitt budskap i halsen på dem vare sig de vill eller inte och bryr mig ganska lite om de blir arga eller kränkta. Det är bara bra. Då kanske de får sig en funderare. Eller så blir de arga nog för att komma tillbaka för en ny avhyvling.

Män som hatar feminismen hatar inte feminismen för att vissa av oss hatar män eller är arga utan för att de helt enkelt är idioter. Nej, jag förstår du och du och du känner en jätteschysst kille som tänker illa om feminister och ja det gör jag också, men faktum är att de ändå är ganska ointresserade av att sluta förtrycka och detta kan man ofta se i deras egna kvinnosyn om man vågar titta noga. ”Men vadå jag älskar kvinnokroppen?!’’ eller ”men kan du inte ta ett skämt, jag menade det inte på allvar ju”.

De är framförallt inte beredda att se sina egna bidrag eller ge upp sina privilegier. De flesta hävdar att de vill ha jämställdhet men få (män) är beredda att jobba för det eller ändra sina egna (ofta sexistiska) beteenden. Då är det enklare att skylla på feminismen. Hade de verkligen brytt sig om kvinnofrågor så hade de inte brytt sig om att vissa av oss är förbannade. De hade fattat varför och skämts.

Men talar man om mäns förtryck så kommer många män ta illa upp. För att de inte vill se sin del. För att de är söndercurlade. Av samhället och av många av oss som inte vill att de ska känna sig kränkta. Men jag ser inget skäl till att ta hänsyn till förtryckarens sårade ego.

Klart män lättare tar till sig en feminism som inte håller dem personligt ansvariga eller ställer några krav på dem, men jag är inte så övertygad om att vi bör ta hänsyn till detta.

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Fuck mäns egon, idag ska jag träffa Gudrun!”

Det jag inte riktigt fattar är varför en måste hålla God Ton för männens skull? Har vi inte gjort det tillräckligt redan? Kan dom inte ta att en är lite förbannad så kvittar det, känns det som. Jag tänker också att skulle männen skylla på att en är arg så vill dom ändå inte bry sig om feminismen och dess innebörd. Då kan dom lika väl googla lite om dom nu vill veta mer och sen kanske förstår till och med varför en är så arg.

”De flesta hävdar att de vill ha jämställdhet men få (män) är beredda att jobba för det eller ändra sina egna (ofta sexistiska) beteenden. Då är det enklare att skylla på feminismen.”
Jag har tänkt på något liknande. Jag tror att många män egentligen inte gillar objektifieringen av kvinnokroppen. MEN eftersom kvinnokropparna spelar på deras sexualitet är steget längre för dem att protestera mot det. De får liksom ut en njutning av det, så även om de tycker det är fel vill de liksom ”passa på” att få njuta medan det går. Och därför drivs frågan främst av kvinnor, de som är utsatta, och som dessutom ofta inte själva får ut någon större njutning av bilderna (utan kanske mest ångest).
Vad gör man åt dessa halvt upplysta men fortfarande själviska män?

varför hata??
finns ohyggligt få män som hatar kvinnor , det det handlar om är olika synsätt, olika vinklar , olika lösningar och hur man kommer till dom
de flesta män vill att vi ska kunna ha det lika bra , kvinna och man…
och då är det inget konstigt med att män också tar upp problem, manliga som kvinnliga
det är så vi kommer framåt, gemensamt och tillsammans

Jag tror att det är viktigt att föra en feministisk kamp som inte viker sig och ursäktar sig. Många talar om att de inte vill kalla sig feminister för att ”det låter så dåligt” och ”män känner sig exkluderade” och (min personliga favorit) ”Men MÄN då?!?!? De är OCKSÅ förtryckta.”
Ja, män är förtryckta på ett sätt. Men det är skillnad. Män förtrycker sig själva genom den patriarkala strukturen som medför att det som inte är hårt och typiskt macho och manligt blir sämre (blir kvinnligt.)
Sluta curla folk. Jag är så trött på folk som anser att feminister hatar män. Är ni på riktigt dumma i huvudet? Feminism är fan mäns största supporter. Vet ni varför? För att feminism tror att män också är intellektuella, tänkande, kännande individer och inte den korkade våldtäktsman som samhället målar ut dem som.
Jag blir så förbannad på denna ovilja att ta till sig tankar och idèer för att de (ofta män) inte tycker om förpackningen den kommer i.

Sedan när handlar god ton-debatten om hur framför allt MÄN uppfattar gapiga KVINNOR? För mig handlar det om hur en person talar till en annan person, oavsett kön på avsändaren och mottagaren. En man har väl lika mycket rätt att ta illa upp när han blir skriken på av en kvinna, som en kvinna när hon blir skriken på av en man? Personligen blir jag lika störd oavsett kön på den som skriker på mig. Jag uppfattar inte gapighet som något som enbart män hänger sig åt. På den punkten är det väldigt jämnfördelat mellan könen, enligt min uppfattning.

Hur ställer du dig till queerfeminism vs strukturteori? Jag tänker att du ofta talar för separatism vilket ju hör till den mer klassiska radikalfeminismen, hur förhåller du dig då till biologiskt födda män som upplever en annan kulturell könstillhörighet? Det här tycker jag är en superintressant fråga eftersom det är en olöslig paradox för queerrörelsen – att omfamna strukturteori med könsmaktsordningen innebär ju att alla biologiska män per automatik är strukturellt överordnade, hur fungerar det då när biologiskt födda män som upplever sig vara ickekön tar plats i den feministiska kampen? Vad är frikortet från strukturen liksom, för om det räcker att säga att man upplever sig som ickekön blir ju det lätt ett retoriskt knep som samtliga individer i gruppen biologiskt födda män kan använda och på så vis frigöra sig från sin plats i strukturen – och strukturteorin havererar. Jag skulle verkligen vilja höra hur du tänker kring det om du pallar skriva om det (kanske har du redan gjort det)

Ojojoj vad det har slagit över i huvudet på vissa.
Gissar att flertalet här är våldtagna.
Har precis som mannen över, aldrig träffat någon som inte anser tjejer ska ha lika rättigheter. Men sen har jag inte mycket kompisar inom politiken. Kanske där dom finns?
Kämpa på ni. Men ge mig skit som jag inte ska ha och ni får däng på lika rättigheter.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *