Kategorier
Vardagstrams

Det går inflation i kampanjer

Är det förresten bara jag som är så sjukt less på ”kampanjer”? Ofta bidrar de ju inte med nånting annat än att initiativtagaren får credd samt massa utrymme i press och TV-soffa ”titta på mig jag är en GOD MÄNNISKA™’’ där hen kan tala ut om valfri sakfråga som hen ”brinner så mycket för” och sen inom kort rinner det ut i sanden och glöms bort totalt. Tills nästa gång och nästa kampanj. Det handlar liksom inte om att förändra nåt. Bara att på sakfrågans bekostnad få en liten stund i rampljuset.

Obs, inte alltid såklart. Många projekt är ju stabila och drivna av människor som på riktigt engagerar sig.

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Det går inflation i kampanjer”

Hehe, känner mig lite träffad eftersom jag va med och lanserade en kampanj förra veckan. Dock handlar den inte om enskilda personer utan om att stärka nyblivna mammor i sin ev amning för att de ska känna sig mer välkomna i offentliga rummet, var nu bebisen vill amma. Kolla här:
http://www.amningskurs.amningshjalpen.se/images/Pdf/Infobladkampanj.pdf
Målen med kampanjen är att:
 Stödja och stärka blivande och nyblivna föräldrar i att vistas utanför hemmet
 Sprida amningssymbolen och offentliggöra den för allmänheten
 Uppnå och bevaka en stark amningskultur i Sverige
 Skydda, stödja och främja amning
Hälsar Maja från Amningshjälpen

”Uppnå och bevaka en stark amningskultur i Sverige” Men varför? Är inte det vettiga att föräldrar ska få bra information om alternativen och ta ett välinformerat beslut? Att hjälpa de som vill amma att få det att fungera är givetvis jättefint och bra, men valfriheten borde vara det centrala.

Vad krävs för att tränga igenom bruset? Hur gör man för att föra fram något gott? Hur rannsakar man sig själv för att avgöra när man går någon annans eller sina egna ärenden i en dold agenda, utan verkligen gör det för SAKEN?
Jag är så innerligt trött på alla dessa kampanjer att jag skippar dem och hoppar över hela skiten. Samtidigt högaktar jag dem som faktiskt försöker göra något bra med den röst de av olika skäl har möjlighet att göra hörd.
Kluven…

Håller med. Jag blev själv så jävla irriterad på den där Miss Skinny-kampanjer. Ser framför mig hur personerna bakom den satt och dunkade varandra i ryggen och riktigt satt och gosade sig med tanken på vilka goda och framför allt smarta människor de är. Liksom ”OMG vi liksom startar en kampanj där vi först lurar och provocerar folk och sedan bara erkänner vi att allt var på låtsas! Så jävla smart och nytänkande!”
Nej, ska man provocera på ett så grovt och triggande sätt tycker jag att man ska ha ett lite mer givande budskap än ”vi måste prata mer om ätstörningar”.

Några av mina smarta och begåvade elever har reagerat på detta. Något i linje med ”gilla-kulturen” hette deras tema på arbetet. De förskräcktes av att människor bygger sin självbild på vad de syns stödja i interaktiv media. Dessa kampanjer är vilseledande för själen, ett ”gilla -tryck” på knappen gör inte mycket för en sakfråga /eller att flirtigt skriva vad en har för färg på bh ’n till hjälp av/för ??? de som lider av bröstkancer. Jag måste ändå säga att jag gillar denna nya tid av nåbarhet och omedelbarhet. Alla (i princip) idéer kan få kommatill kast och provas. Vi får hoppas att de riktigt riktigt bra får kampanjer drivna med reella, fortgående och varaktiga handlingar. Priset är väl att vi får de geggamojjigt dåliga inventionerna pajkastade i fejjan också.

Jo, jag vet hur du menar :/
Jag har väl drivit ett par kampanjer, men det är saker som jag fortfarande propagerar för och försöker hålla igång. Den kampanjen som jag inte längre driver har lagts ner av naturliga men beklagliga skäl. Däremot fortsätter jag att försöka uppmärksamma både min fars välgörenhetsorganisation (Help a Poor Filipino Family; HAPFF) samt Soppkök Malmö.

Och värst just nu är ju rosa-bandet-hysterin som känns föga frivillig när varannan grönsak på Ica ska vara med och sponsra med intäkter. Det är som att företag som inte bidrar är rädda för att vara osolidariska och som om folk nästan ursäktar sig för att en rosa rosett inte pryder jackan. Men ingen verkar veta eller intressera sig för vem som ligger bakom kampanjen och motiven. Få skulle säkerligen heller inte bry sig nämnvärt om kampanjen pågick i tjugo år till utan att ha kommit med några vidare forskningsnyheter. Det handlar i vanlig ordning bara om att stilla samvetet genom att göra något pyttelitet utan ansträngning och inbilla sig att det verkligen får kausala följder.

Hej och tack för en inspirerande blogg!
Jag mailade dig för ett tag sedan, men fick inget svar. Därför tänkte jag skriva här innan jag slänger iväg ett mail till.
Det jag ville komma fram till är om du skulle vilja ställa upp på en liten intervju av mig som kommer att gå till ett skolprojekt? Håller nämligen på med en kurs i Svenska och valt att skriva om kvinnors rättigheter samt feminism, Då och Nu. Hade varit jätte roligt om jag fick avsluta hela min redovisning med intervjun ifrån dig!
Stor Kram!

Men JA, TACK! Jag blir så sjukt irriterad på alla dessa kampanjer! Sen finns det vissa som sticker ut ur mängden (IMO) som t.ex. #FATTA som faktiskt kör diverse evenemang rätt ofta! (Manifestation utanför riksdagen, poetry slam av tjejer som blivit utsatta för övergrepp osv.) Där har jag faktiskt pallat att hänga med, för jag känner mig inte tvingad eller guiltad in i det. Det är framförallt alla dessa jävla Facebook-kampanjer som får mig att vilja kräkas. Typ folk som kopierar en text till sin status, och avslutar med ”90% av er kommer inte våga kopiera denna text till er status”. Blir så sjukt förbannad av sånt. Det handlar inte om att inte våga, det handlar om att inte VILJA. För jag tror inte att det gör någon som helst skillnad.
…Men det som gör mig ARGAST AV ALLT, är när kändisar ska stå i reklamfilmer på TV (Typ Persbrandt) och guilta folk till att skänka pengar. ”Jag skänker pengar, så då kan alla göra det” typ. JA, men DU tjänar ungefär 100 gånger mer på en månad än vad jag gör på ett år! Då är det såklart skitlätt att ”bara göra något”. ÅÅÅÅHHH… ilskan.

Ja, jag håller med dig! Alla sånna där kedjebrevsaktiga facebookkampanjer gör mig galen! Vägrar att befatta mig med någon av dem. Sen tror jag ändå att en hel del kampanjer leder till bra saker även fast man kan ifrågasätta hur de utförs. Tror det är viktigt att man själv prioriterar vad man tycker är viktigast för en själv att lägga tid och pengar på, och så vara nöjd och stolt över det man gör. Inte låta det där påtvingade dåliga samvetet kännas. Man gör det man kan utefter sina egna förutsättningar och intressen och så ska det vara också, tycker jag. 🙂

Hur väcker man opinion utan kampanjer?
Hur väcker man medvetenhet och når ut utan kampanjer?
Kampanjer är ett sätt att föra frågor, att lyfta frågor, som står utanför den politiska och aktuella medieagendan. Ett sätt att föra upp saker/frågor på agendan.
Jag är mer trött på gnäll på dem som faktiskt engagerar sig och försöker uppnå olika saker än på kampanjer faktiskt.

Jag håller med dig här.
Alla kampanjer är kanske inte ”bra” men det betyder heller inte att kampanjer som koncept inte tillför något.
Hur tycker ni som är emot kampanjer att ståndpunkter ska framföras?
Reklam? Blogginlägg?
Vad är egentligen det negativa med en kampanj?
Och vad är problemet med ”gilla-kulturen”?

Håller med. Finns både bra och dåliga kampanjer. Tycker problemet är att det blir ett överflöd och väldigt ofta stannar det vid ”nu ska vi lyfta frågan”. Och nästa vecka är det en ny fråga som ska lyftas. Och när 90% av befolkningen är engagerade i att lyfta frågan finns det så väldigt lite som kampanjerna kan studsa mot och väldigt få som jobbar med att ta sig an frågorna och jobba med konstruktiva lösningsförslag. För ja, det är oftast rejält mycket jobbigare än att starta en twitterkamanj så klandrar ingen, men ja, bruset blir högt och risken finns att ingen kommer orka lyssna på någonting till slut.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *