Kategorier
Vardagstrams

Liteödmjukhetspaj

Jag hade verkligen skittrevligt igår. Elaine är ju som ni redan vet en fin vän som jag tycker mycket om och igår fick jag äntligen träffa Paula, som jag störtförälskade mig i när jag fördomsfullt och surt trillade in på hennes blogg. Det tog typ fem minuter sen var det kört. Efter att vi hängt ett tag hemma hos Elaine gick vi ut för att luncha och passade på att gå in till Hugo (Rosas) som jobbar precis bredvid.

Det var ju lite nervöst med tanke på hur trista fördomar jag hade för honom för ja, ganska precis ett år sedan. Självklart har jag ju fattat hur jävla dum jag var men nu fick vi ju chansen att äntligen träffas. Och det är som både Paula och Hugo sagt om skiten Hugo ofta får; det är så lätt att tro att man känner någon utifrån texten på en liten blogg men människor är mer än så. Första intrycket är nästan alltid fel. Det borde ju jag veta efter mina egna trassliga uppkäftiga ungdomsår.

Hugo säger att han lär sig massvis av de feminister han läser och att han förändrats mycket genom ny kunskap och andras perspektiv. Han berättade om sin egna stereotypa uppväxt (som vi alla delar) och vi pratade om vår kultur som uppmuntrar ett visst tänk och vissa tankar hos oss alla, inte bara hos vissa (och åh vad jag jag tackar gudarna för att jag själv inte bloggade när jag var i Hugos ålder. Jag var ett riktigt jackass. Full konstant dessutom.) men jag vill också trycka på att det inte bara är vi feminister som öppnar ögonen på folk utan ofta vice versa. Iallafall för mig.

Bara genom att läsa Paulas blogg och då indirekt få en inblick i hennes och Hugos liv så har jag lärt mig så himla mycket. Jag har lärt mig om mina egna unkna fördomar och förakt, jag har lärt mig att människor är mer än det man ser, att människor som menar väl ibland uttrycker sig dumt men att det då är viktigt att försöka förstå vad hen menar och framförallt att jag haft så mycket fel om så många människor.

Jag tyckte jättemycket om Hugo. Han var verkligen jättemysig och trevlig och jag hoppas verkligen vi träffas snart igen. Och Paula sen då…. pew vilket kap han har gjort. Och Molly, gud vilken UNDERBAR unge. När jag träffade Anna efteråt undrade hon om jag blivit sugen på ett till barn men nej, jag blev mest sugen på en Molly.

20131003-140830.jpg

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Liteödmjukhetspaj”

Ibland är det bra att få den där insikten om ens fördomar. Jag har insett att jag har massor, många fler än jag någonsin trodde.
Så det är mycket att jobba med och framför allt vill jag inte överföra alla på mina barn. Jag kommer att begränsa dem så oerhört ändå och de kommer att ha massor med fördomar utan att jag också överför mina gamla mossiga fördomar.
Samtidigt som det kan vara jobbigt att inse att man har fördomar så tycker jag också att det är väldigt skönt att se dem komma på skam. Det innebär att jag får lära mig nya saker och får nya erfarenheter och kanske blir lite, lite klokare.
Kanske jag blir den där kloka gumman när jag blir stor.

Hej LD,
Jag har en undring angående vilka/vad som syns och tar plats i samhället. Var igår och hälsade på en vän som inte mår så bra, och hen pratade mycket om att det är som att man bara får synas och ta plats när man uppfyller normen. (a.i. det är ok att ta plats och klaga över vardagliga umbäranden osv så länge man uppfyller normen). Har man inget förhållande och inga barn och/eller inget jobb så gömmer man sig.
Du är ju på barrikaderna när det gäller feminism, men hur funderar du kring exponeringen av den normativa tvåsamheten och familjeliv?
Kom att tänka på detta då alla du umgås med i denna bloggpost tycks leva med tvåsamhet i fokus? Och detta är också vad som ständigt exponeras i massor av bloggar…

Jag är en sån som inte har jobb och har inte haft det på ett tag så jag har blivit stressad pga det och ganska deppig. jag har dessutom förlorat alla mina vänner och känner att jag inte vågar ta kontakt med nya människor för att de kommer döma mig. det är ju så, har man ingen karriär eller ser ut på ett sätt så klankar alla ner på en.
Jag har dessutom gått upp 20 kg på 2 år, håller på nu att försöka gå ned i vikt sakta men säkert. men stressen och alla dessa hjärnspöken som finns i min hjärna försvinner aldrig.
Jag har dock en kille som är min sambo och han försörjer mig just nu. han tjänar väldigt bra så det funkar.
jag försöker acceptera hur mitt liv är men det är väldigt svårt för att samhället och nästan alla människor kräver så mycket från en.

Ja, det är lätt att ha fördomar och döma folk utefter exv en blogg. Träffar man personen kanske inget av ens fördomar stämmer i verkligheten. Man blir gömd bakom sitt sätt att skriva och uttrycka sig på nätet. Jag har haft många fördomar om människor jag sedan mött, och i flera fall har mina förutfattade meningar inte stämt alls.
På nätet är det lätt att missförstå/bli missförstådd. Man ser inte varandras gester och uttryck som man gör om man står mitt emot varandra.

Hej på dig!!
Nu kommer jag inte ihåg var jag läste om din blogg.
Men jag läste något om att du var en stor feministbloggare.
Jag tänkte att då kanske du enbart skriver om hur hemska män är, att du går runt med orakade ben med mer….
Men det var ju inte alls något sådant.
Jag satt och läste din blogg med ett leende på läpparna och kände att du verkar ju nästan mänsklig, även om du är en feminist 😛
Ha det bra och fortsätt blogga!!

Hej Fröken Dahmer.
Såg på Bambi´s blogg att du kommenterat ang. läsvanor/icke läsvanor.
Och ja, jag var tvungen att blogga lite om det.. Och undra lite -hur- du resonerar kring det där om Doctor Who.. För jag blev lite förbryllad..
Ha en riktigt fin helg!

Jag mår oftast väldigt bra av att besöka din blogg. Även dom gånger du tar upp svåra ämnen, för jag känner att du många gånger sätter ord på mina tankar och det hjälper mig att bearbeta saker. Tack för att du delar med dig utav dina tankar, åsikter och reflektioner! Och fint skrivet om Hugo och hur lätt man kan skapa förutfattade meningar, tror det är något alla behöver jobba med på olika sätt.

Du är klok som en bok Lady D.
Så sant att man utvecklas och lär sig nya saker genom möten med andra. Och i interaktion med människor som man inte automatiskt delar arena med tillkommer nya perspektiv och nya dörrar öppnas vilket leder till större förståelse och en vänligare värld ❤️
http://www.ytaodjup.blogg.se

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *