Kategorier
Vardagstrams

Varför kritiserar du kvinnor?

Hej! Vill bara berätta att det går alldeles utmärkt att kritisera, ja t.o.m hata på enskilda kvinnor UTAN att skuldbelägga och dubbelbestraffa.
Det här att man som feminist inte får kritisera andra kvinnor? Var kommer denna vanföreställning ifrån? Vem har byggt denna halmgubbe?
Jag förstår inte varför denna ”sanning” upprepas om och om igen i sociala medier och bloggar men börjar blir riktigt less på det. Vad handlar det om egentligen? Brist på den där berömda analysen? Svårigheter att skilja på saklig kritik och fula knep? Sakfråga vs person?
Eller handlar det om att man inte förstår skillnaden att på kritisera kvinnor som grupp, som just kvinnor och på att kritisera enskilda kvinnor som individer, utanför sitt kön? Det förstnämnda avstår jag ifrån för det känns patriarkalt och sunkigt men det senare är en helt annan femma.
Visst ibland är det tricky. Ibland är det lätt att åka dit för gränsen är luddig och gråskalorna suddiga men då brukar det hjälpa att inte peka ut enskilda personer och istället fokusera på sakämnet man brinner för.
Fast ibland vill man ju bara spy på nån jävla idiot och då får man väl göra det också. Man är ju bara människa och världen överbefolkas av stolpskott.
Men var går gränsen? Vad är skillnaden mellan att ge saklig kritik och på att hacka? Var slutar kritiken och vad börjar fördömandet? Skuldbeläggandet? Dubbelbestraffningen?
Hur tänker ni? Kan vi prata lite om det här?

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Varför kritiserar du kvinnor?”

Det där är en väldigt knepig fråga tycker jag. Jag är jättetrött på snacket om att kvinnor ska hålla ihop, som jag tycker dyker upp så fort två kvinnor i bloggvärlden inte är överens. Är inte det ett typiskt harmonikrav som ställs på kvinnor? Det är dessutom kvävande för diskussioner och det funkar bara inte när det gäller akademisk debatt.
Däremot finns det ju olika diskussionskulturer. Jag tyckte den kritiska jargongen vid universitetet var ganska läskig i början (den var dock mycket hårdare i Tyskland än i Sverige). Männen runtomkring mig hade ett rejält försprång på den punkten och jargongen avskräcker nog fler kvinnor än män. Det tycker jag att universitetslärare måste tänka på.
Jag är van att ifrågasätta alla åsikter jag stöter på. Men det finns ju alltid en risk att jag tar kvinnors positioner på mindre allvar eller upplever kvinnor som framfusigare än jag skulle uppleva en man i samma roll. För det är ju vad vi har lärt oss.

Jag tänker att vi borde prata mer om människor och mindre om kön. Det är en person, en individ som kritiseras. Inte i egenskap av kvinna eller man utan för att den gjort dåliga val, har korkade åsikter eller vad det nu kan vara i den kritiserandes tycke.
Kan inte se varför jag som kvinna måste hålla människor med åsikter/handlingar/etc som jag inte står för bakom ryggen bara för att de råkar vara kvinnor. Betyder det också att jag måste vara emot män bara för att de är män, även om jag tycker de är kloka? Nej, varken det ena eller det andra verkar vettigt i mina ögon. Om jag håller med eller ej beror på sakfrågan, inte ditt kön.
Alla skulle vi må bäst av jämställdhet och om vi inte kan se bortom könet och inse att vi alla är individer är det svårt att komma dit.
Vill poängtera att jag är medveten om att vi lever i ett samhälle där män och kvinnor har olika positioner, uppfostran, bemötande etc. Tror bara inte att vi vinner något på att ständigt dela upp oss i två läger när vi alla är del i strukturerna. Det finns roller, ideal, förväntningar, fördelar och nackdelar både för män och kvinnor. Vi borde arbeta tillsammans mot förtryck, normer, fördomar och människor som upprätthåller dessa istället för att stirra oss blinda på kön, översittare kommer med både snopp och snippa.

Jag tycker det är helt ok att kritisera andra kvinnor. Tycker det vore jävligt tråkigt om alla lallade runt och låtsades tycka lika istället för att säga vad man tycker. Sen är det ju ett vågspel såklart, men så länge kritiken är konstruktiv så är det ok för mig iaf. Som du skriver så behöver man dessutom spy av sig ibland och det tycker jag också man ska få göra. Det behöver man. Saklig kritik anser jag är när man kritiserar en persons förehavanden eller åsikter etc. Börjar man kritisera utseendet, klädsmaken osv är man inne på personangrepp och det är mindre ok.

Vill tillägga att jag även tycker att om ska man kritisera andra bör man vara beredd på och vara ok med att bli kritiserad själv, vilket jag upplever att endel inte är och då bör man hellre hålla truten.

Det handlar väl om att inte kritisera kvinnor för saker som den patriarkala ordningen är skuld till. Att vara så medveten om hur strukturerna fungerar att jag kan se när det handlar om kön och inte person.

Kan det vara hur man kritiserar? Alltså avfärda kvinnor som ”våp” tycker jag är att trycka ner. Är inte speciellt konstruktivt eller sakligt. Kan det vara att det är mest kvinnor som kritiseras överallt, media, sociala medier och då på ett sätt beskrivit som ovan? Tänker typ mona sahlin/toblerone som ett ex.
Kvinnor kritiseras hårdare, 3 dubbelt, oftare, och då på fel
Sätt, kanske därför känsligare?

Kvinnor som grupp försöker jag låta bli att kritisera, även om jag ibland kräker ur mig att ”kvinnor ska fan inte köra bil” när jag gång efter annan får slå på en pallnit eller göra undanmanövrar pga ouppmärksamma kvinnor i trafiken.
(Det händer dock även med män i trafiken, men då får de heta ”jävla spån/gubbjävel/k*khuvud” av nån anledning)
Individer får en kritisera, men det räcker liksom att göra det en eller ett par gånger och när personen ifråga då antingen ändrat sig eller på annat vis inte längre är förtjänt av kritiken, då lägger en ner. Att hacka på någon för saker som hänt tidigare eller som andra inte har att göra med, är inte okej.

Det är självklart ok att kritisera enskilda kvinnor som precis som alla andra kan vara människor med vidriga åsikter och/eller göra dåliga saker.
Det som är viktigt kan väl snarare vara att ifrågasätta sina egna motiv till varför du framför kritik, speciellt när det gäller kvinnor. Generellt sett döms kvinnor hårdare, kritiseras för sin person, för sitt utseende, för sina livsval, för sitt sätt att prata, för sitt sätt att skriva. De kritiseras när de blir våldtagna, misshandlade eller objektifierade. De kritiseras för sitt föräldraskap och för sina känslor. Ja men ni vet som kvinna i det här samhället går det faktiskt inte att göra rätt. Och det ställs sällan i relation till män och mäns makt.
Så kritisera på bäst ni vill, men fundera gärna en vända till innan ni gör det.

Det jag tycker är tröttsamt med somliga andra feminister (räknar mig såklart som en själv) är att kränkt-kvinna-kortet åker fram bara av att en kvinna hamnar i en ofördelaktig situation. Ingen vidare djupanalys görs där heller.
Jag ser målet med feminismen att var och en i första hand ska betraktas utifrån sin roll som människa, medborgare etc. och inte utifrån sitt kön. är första impulsen då att döma någons handlingar utifrån en könsnorm så faller man bara tillbaka i de spår man vill motverka anser jag.
Sen är det klart att det förekommer situationer där det är just könet som varit styrande för hur parterna agerat, men då får man göra en uteslutningsanalys av andra faktorer först istället.

Funderat på en grej: När vi beskriver hegemonisk maskulinitet går vi också in och kategoriserar intersektionellt; den vite heterosexuelle medelklassmannens förhållande till den vite arbetarklassmannen, och deras individuella och som i grupp, förhållande till den svarte mannen (arbetar/medelklass) OCH deras (som snoppinnehavare) förhållande till kvinnor, feminism, utbildning, olika synsätt på makt/framgångsstrategier etc. Vi kallar sällan vår existens och vårt varande -såsom födda med snippa och inte med snopp -och vårt förhållande till världen för ”femininiteter”. Vet inte, men kanske vi borde ta till oss jargongen, och forska mer om oss, istället för att ta skit när vi diskuterar meningsskiljaktigheter som kommer ur vår femininitet i världen och i förhålande till varandra. Killarna har ett försprång, ett språk, en skola, hyllmeter med diagnostik efter olika strata… Sen kan en givetvis få irritera skiten ur sig på individer som är kvinnor. Och miffon -i förhålande till tex femininitet, mig och vårt förhållande i /jämte det patriarkala systemet. Jag gillar Ambjörnsson -som i det litt. jag läst (bl a ”I en klass för sig”) faktiskt stratifierar efter socioekonomisk bakgrund och etnicitet. Vi får inte kliva i den där jäkla ”snällfällan” och tro att mesighet skall få oss att besitta världen. ”the meek shall inherit the World” heter det visst?? Närdårå -när grabbarna lekt klart eller?

Konstruktiv kritik kan man alltid motivera (åsikterna bakom)
Medan skitsnack, malande och annat trist bara är upprepningar som man inte kan stå för, man har inte tänkt igenom det och är bara något som kräks ur.
Varför kvinnor och feminister skulle stå höjd över kritik är befängt.
Alla ska få kritik, konstruktiv sådan, för att kunna göra om och göra bättre

Jo men jag håller med. Ibland faller jag dit i trafiken dock, är kvinna själv men känner mig som en man i trafiken och ser ”alltid” när det är en kvinna eller äldre bakom ratten då de kör så dåligt (sakta och osäkert). Men så tänker jag på att kvinnor som grupp är fostrade så med dessa förväntningar, alltså små risktaganden m.m. Känns ju inte ok att falla dit och köra alla kvinnor över en kan när jag själv är en…

Det är en myt skapad av män att kvinnor skulle vara dåliga förare och som lever kvar trots att typ alla undersökningar visar på att kvinnor är bättre förare än män. Något som någonstans grundar sig i en önskan om att hindra kvinnor från att köra bil helt, inte för att göra vägarna säkrare utan för att ytterligare kunna kontrollera och dominera kvinnor. Tänk om, tänk rätt!
http://www.youtube.com/watch?v=aZMbTFNp4wI

Jag tänker att systerskap och kritik inte på något sätt behöver utesluta varann. Jag tror det är fullt möjligt att hålla ihop och försvara varandra mot patriarkalt förtryck samtidigt som man diskuterar och belyser problem inom gruppen. Det skulle ju vara jättekonstigt om man aldrig fick kritisera en kvinna bara på grund av hennes kön, som om vi inte skulle kunna hantera det?

Jag kritiserar inte kvinnor som grupp, däremot är jag duktig på att basha en person jag inte tål oavsett om hen är en kvinna eller man.
Men om jag inte känner en person eller i af inte träffat personen tycker jag inte att jag har rätt att kritisera personen heller. Ex. kändisar som fått mkt skit t.e.x Miley Cyrus som varit mkt på tapeten den senaste tiden. Jag känner henne inte och vill därför inte heller kritisera. Däremot försöker jag analysera situationer och andra människors livsval. Lite ”Hur tänkte hen här?” ”Vad ligger bakom?” o.s.v….

Tycker att Medeology och Burgschki sammanfattar det bra (fast kan inte kommentera som svar till dem, irriterande…)
Jag funderar dock på om kvinnor aldrig kan vara delansvariga till rådande strukturer och förtryck? Jag menar, att jag som kvinna till exempel alltid är välsminkad och välklädd enligt gällande normer på mitt jobb, är jag inte med och återreproducerar de normerna då?

”Det här att man som feminist inte får kritisera andra kvinnor? Var kommer denna vanföreställning ifrån? Vem har byggt denna halmgubbe?”
Endast de meningarna ger mig otroligt mycket hopp.

Hej!
min först tanke när jag läste detta var att jag TROR att folk, kvinnor som män, är rädda att vara sexistiska och nedvärderande mot kvinnor. Saklig kritik är är ”säkra” vägen att gå. men det är när man börjar kommentera eller kritisera personen bakom saken, som råkar vara kvinna, som det lätt blir fel. Dock tycker jag att folk som kritiserar kvinnor inte riktigt tänker igenom och kollat på manliga motsvarigheter och ser huruvida dom gör samma ”misstag”.

Självklart måste en kvinna kunna kritisera en annan kvinna. Men bottnar kritiken i nåt slags ”nu framstår jag som en lite bättre kvinna själv”-trams eller i nån slags avundsjuka så är man ju som kvinna till en annan kvinna fel ute. Man kan ju också ställa sig frågan om kritiken skulle ha framförts om det var en man? Troligtvis inte…
Som kvinna tycker jag man ska tänka till innan man uttalar sig om andra kvinnor. Även de vars åsikter man inte håller med om eller vars utseenden man störs sig på. Vi kommer ju ingenstans om vi inte stöttar varandra…

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *