Kategorier
Vardagstrams

Vem avföljer ni på instagram?

Elaine Eksvärd funderar lite på vilka Instagrammare hon gillar och inte gillar. Hon avföljer t.ex folk som postar plutläppar eller som uppdaterar för ofta. Jag själv följer väl mest folk jag har nån slags relation till, antingen IRL eller online eller folk jag tycker är roliga på annat sätt. Det händer att jag avföljer. Oftast för att jag blir irriterad eller på annat sätt mår dåligt av flödet.

Jag avföljer;
– folk som postar hälften av alla bilder från gymmet eller joggingspåret eller svettiga selfies där de tränar. (ofta kommer dessa minst en gång om dagen och ser exakt likadana ut)
– Folk som postar bilder på keso- och salladsluncher och annan mat som ingen normal människa rimligtvis kan bli mätt på. Alltså konton där man kan störd attityd till mat och vikt.
– Folk som postar bilder på produkter som företag skickat till dem, t.ex red bull, Loka eller liknande. SLUTA GÖRA GRATIS REKLAM FÖR FAN. Hur lättlurade är ni???
– Folk som postar oändliga dagens outfits. Zzzzznaaaaaaark.
– Folk som postar massa snygg-selfies. (Några enstaka gör inget) Som alltid genererar massvis med ”guuuuu vad du är snygg”. Orkar faktiskt inte men dömer ingen som gör det, för det känns ju jävligt gött med lite bekräftelse, det fattar jag ju.

Vilka typer avföljer vs följer ni då? Hur gör man sitt instagramflöde lite roligare? Intressantare? Tristare? Vad vill ni se? Vad vill ni inte se?

instagram

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Vem avföljer ni på instagram?”

Kommer inte på något särskilt just nu, men typ random människor man halv-känner som skriver 25 rader om deras dramatiska kärleksliv och hur svikna dem har blivit och allt vad det är. På Instagram. Gör man det? Speciellt när det gäller 15-åringar, då undrar jag varför jag följde dem i första laget.
Något som får mig att avfölja en person på mindre än en halv sekund är såna som lägger ut något som har det minsta lilla med ”smal” att göra. Då snackar jag inte ”hälsosam/fit/vältränad” utan ”höftben, nyckelben och mellanrum mellan låren”. Jag blir så jävla arg och känner en hopplöshet, kanske inte direkt mot personen i fråga men för att gamla sår rivs upp från några år tillbaka när just det där var allt som fanns i mitt huvud. Jag orkar bara inte.

Jag har hittills aldrig avföljt nån på instagram… men funderar mycket över varför folk avföljer (mig) på bloglovin eller twitter. Vad som blir droppen då folk ba ”nä fyyy, den här bloggen var ju verkligen helkass!” eller ”guud vilka överjävliga tweets hela tiden!” För jag avföljer sällan någon alls. Eller jo, en blogg som jag först hittade och gillade – men så plötsligt kom ett smygrasistiskt inlägg och något allmänt dömande om småbarnsföräldrar och då insåg jag att jag misstagit mig…

Jag har inte Instagram men kollar bilder när de länkas till Twitter, de jag följer brukar ha väldigt bra smak när det gäller foto (som fotograf gillar jag svartvita bilder, typ människor på tunnelbanan och vackra naturbilder).
Blir, som SannaM, fundersam över när jag tappar följare på Twitter eller Bloglovin, man ba’ ”Oj! Vad skrev jag nu då som var så upprörande? Eller tråkigt”.

Foton pa barn.. alltsa inte da och da men endeless med foton pa bar som sover, leker, tuggar, och framforallt ATER. Uh! Foton som ar helt menlosa… typ en husknut eller makaron middag. For mycket foton eller citat som ”du vet inte riktig karlek inna du ar mamma”

Samma här. Allt som har med barn att göra är så ointressant för mig att om någon lägger upp för mycket på sånt så avföljer jag på en gång. Gjorde så med min syster tillochmed!

Jag följer nästan bara människor jag känner eller sådana jag hittat på twitter och som jag tycker är roliga. När jag avföljt någon är det personer som jag inte riktigt vet varför jag började följa i första hand, såna som man av olika anledningar mår dåligt av, precis som du säger.
Det dumma är ju att man ibland mår dåligt av sina vänners bilder också, och då har jag svårt att avfölja, då känns det som att jag får ”ta det”.
Jag gillar konton där man får hänga med på ett litet hörn av livet, och där bilderna är varierade.
Och jag fullkomligt avskyr när folk överanvänder hashtags…

Jag följer medvetet (plus size) kvinnor som det brukar heta. Har haft ätstörningar hela mitt liv, jag mår definitivt bättre nu men man blir ju aldrig hundra procent frisk…och att följa dom här kvinnorna som är självsäkra och awesome gör mig glad. Speciellt kul är det med dom som har någon egen stil typ rockabilly eller något med mycket färger osv. Sen så följer jag konstnärer och vänner.

Oj, glömde skriva vilka jag avföljer. Avföljer dom som skriver om viktnedgång eller träning (triggande) avföljer även dom som skriver om mat ur nyttighetsperspektiv (även det triggande). Sen dom som är trista (för vardagliga, svenssonlivskonton) antar jag men börjar oftast inte följa sådana från första början

Personer som skryter med sina fantastiska liv. Okej kanske inte är deras fel att de lyckats födas in i en familj med stuga i skärgården, hittat en sjukt romantisk pojkvän eller odlar naturligt fylliga ögonbryn, men jag får bara ångest av den skiten. Tack och adjö!

Hej! Jag stötte på dig och Anna på Söder idag och hejade som att jag kände er (reagerar bloggläsare ofta så? Som att vi känner dig och sen kommer på att vi inte gör det?)! Jag blev tagen på sängen och hade egentligen velat säga hur GALET GRYM du är och ta upp all din och Annas tid med diskussioner om fittor och patriarkat. Igår tänkte jag på att jag aldrig kändis-spottar någon jag gillar – och så kom ni! Total fabless. Wow. Ni är bäst, jag kan säga det tusen gånger om så jag säger det en gång här också.

samma, avföljer efter för många intetsägande bilder eller folk som postar fyra bilder in a row på från samma fest eller på samma saker. också tråkigt med bilder på barn (sorry alla mammor och pappor!) och på inredning. däremot gillar jag djur och speciellt söta hundar och folk som är kreativa 🙂

Har förhållandevis hög tröskel när det gäller sånt där. På Twitter så avföljer jag lite hursomhelst, för jag tycker inte det är en big deal.
Avföljer de som tar kort med kompaktkamerablixt. För jag orkar inte med hur fult det blir. Inget instagramfilter i världen kan rädda en tallrik mat från att se ut som ett överexponerat, glansigt helvete.

Jag får nästan ryckningar av att se människor som inte kan ta kort men som envisas med att göra det i alla fall och sedan publicerar dem. Äckliga bilder med blixtar som gör att mat ser ut som plast och människor ser ut som alkoholiserade Bear Grylls efter 4 dagar i skogen. Eller människor som tar kort som är så suddiga och/eller mörka att det knappt går att utskilja vad som är på bilden.
*pekar på skärmen*
*skriker NEJ!*
*flippar valfritt bord*
*går därifrån*

Följer inte, orkar inte med allt poserande och jakten på likes.
Asså det där med att dissa folk som äter sallad och avfärda vad andra kan bli mätt eller inte på, måste vi överhuvudtaget kommentera varandras mat, så himla trött på det?

Bilder på sånt kan vara triggande om man har/har haft ett problematiskt förhållande till mat (eller sin kropp). Man kan känna att ”jaha, hen får äta sin nyttiga kalorisnåla sallad medan jag måste följa den här matplanen med hundratusen mål om dagen som jag fått från ätstörningsenheten” eller typ ”här sitter jag med pasta medan hen äter sallad jag är så jävla dålig jag har ingen disciplin jag är inte värd någonting osvosvosovo”.
OBSOBS jag överdriver faktiskt inte, även om mina exempel kan låta banala. Mat är en så jävla jobbig grej för många, och bara för att folk försöker vara ”nyttiga” istället för att svälta sig smala så betyder det inte att hetsen är hälsosammare.

Jag följer ingen, valt att inte ha Instagram för jag tycker man inte hinner börja med det ena så är det det andra. Sedan tycker jag allt ska bli snabbare och snabbare snart behövs inga ord.. Gammeldags eller?

Ställer mig hos er 🙂 Finns varken på twitter, facebook eller instagram och fattar inte hur andra människor hinner med – alltså verkligen inte drygt ”varför gör de inget viktigare med sina liv” utan genuin undran hur folk kan ha tid över. Jag hinner nätt och jämt med mitt eget flöde ;), det finns inte en chans att jag skulle orka engagera mig i alla möjliga random personers frukostar, hemmakvällar och naturupplevelser.
Läser en hel del bloggar däremot – sådana som handlar om saker som intresserar mig – men tycker egentligen det också äter upp lite för mycket av min tid.

Ja, det är som det börjar bli dags att ta bort hela Instagram. Vänner jag har lägger ju upp så förbannat tråkiga, TRÅKIGA, bilder hela tiden på sina förbannade jävla sallader, plutmunnar, träningsskåp och bebisar. Gör man det ibland är det ok, men de som gör de precis hela tiden blir jag tokig på. Jag vrålar typ högt att de kan dra åt helvete med sina jävla skitliv några gånger per dag. Kan ju inte avfölja efter som jag faktiskt är vän med dem. Varför är jag vän med dem? Mvh psykotisk som borde ta bort både FB och instagram för bättre välmående…

Jag avföljer folk som inte kan variera sig, som i princip postar samma saker hela tiden. Det spelar ingen roll vad det är för något men det blir bara såååååå jävla tråkigt i längden.

ELLER HUR! Jag blir så fruktansvärt irriterad. Vissa av mina vänner är sådana. Vill inte avfölja heller eftersom jag ju är intresserad av att se vad som händer i deras liv! Men när man lägger upp 3 bilder på sig själv framför spegeln VARJE DAG i typ samma pose och drar typ 15 hashtags så blir jag lite less. Typ ”Dags att jobba lite då! #jobb #work #workingwoman #working #woman #tattoos #tattooed #tattooedwoman #stockholm #sweden #early #selfie #cutegirl #piercings #clothes” (Och nej, jag överdriver inte!)
..jag fattar att man kanske vill ha följare, men kom igeeen, bestäm dig!!

– avföljer konton som lägger upp t.ex. selfie-spännbilder från när de är på gymmet för att visa att de har ett sånt ootroligt hälsosamt och intressant liv. NEJ! Jag vill jävla inte se hur du försöker övertyga alla andra hur bra du har det! Jag äter mat som jag tycker är GOD, samt olika typer av snacks för att motstå all hets då personer JÄMNT och STÄNDIGT söker bekräftelse till att de lever ett BRA liv. Vad är ens ett bra liv? Det är att JAG på riktigt mår bra UTAN någon äcklig-proteindryck eller att jag bara INTE uppdaterar mig till den senaste Iphone-5an i olika färger! Uäääää.
– avföljer till viss del folk som spammar, men det vill säga vilken slags spaming det är. Om det är en person som jag tycker om, är nära med eller har bra åsikter eller kanske är rolig, spelar det inte roll. Men när det kommer till personer som lägger upp liknande: ”share this photo so you + the whole Instagram can compete of five CINEMA TICKEEETS!”
– vill avfölja rasister, homofober, sexister, nazister and the list goes on, men tycker det är viktigt att dessa personer inte glöms bort eller raderas, utan tas upp som exempel på motsvariga antisidor, t.ex @kvinnohat och börjar diskussioner genom dessa osv 🙂

Jag postar nästan enbart bilder på min dotter. Ibland dyker det upp några bilder på oss båda, eller enbart på mig. Ibland bilder på vad vi äter eller vad vi gör, typ lagar pannkakor eller leker loss i parkleken. Jag är inte ute efter att göra min Instagram särskilt rolig. Den är låst & jag använder den mest i syfte att spara mina favoritbilder, så att de inte kommer bort. Om nu USB-minne skulle försvinna, datorn krascha, min online-hårddisk la ner eller om Facebook gick i konkurs. Typ. =)

Jag avföljde en jobbarkompis nyligen. Hon tar superfina naturbilder, och lägger upp foton på de tavlor hon målar, som jag verkligen gillar. MEN, hon lägger upp 20 foton om dagen med 20 hashtags till varje. Tröttnade på det. Sen idag såg jag att hon like:at flera av mina bilder, fick dåligt samvete, så nu följer jag henne igen. Om hon frågar om det kommer jag säga att jag råkat komma åt knappen av misstag. Sånt kan ju faktiskt hända?
Annars har jag slutat följa de kändisar jag en gång började följa, för jag kom på att jag egentligen sket i vad de la upp på instagram. De kändisar jag skulle vara intresserad av är för hemliga tror jag, de har nog intstagram.

Jag svföljer folk som mest postar samma saker, typ matbilder eller träningsbilder eller kanske bara selfies. Jag vill ha variation! Så att det händer ibland gör inget, men varje gång?
Gärna att det ska ge mig något, jag följer många kreativa personer som delar med sig av processer osv. Sånt gillar jag. Tavlor, skulpturer m.m.
För många selfies kan dock rättfärdigas i mina ögon genom att handla om avancerade sminkningar, gärna förvrängande osv.
Jag tror jag avföljde dig pga för många bilder på barn, vilket inte intresserar just mig. Jag älskar din blogg dock. Den följer jag slaviskt.

Har bara avföljt en gång. När en kvinna hade bakat negerbollar med sina barn. Det blev ju reaktioner som tur var på ordvalet, varpå hon försvarar sig med att hon alltid har sagt så och att det bara är ord. Avföljde direkt!!

Jag kan stå ut med en och annan larvig blicken-i-fjärran-böjer-mig-fram-och-tittar-upp-dagens outfit/selfie men drar gränsen när en person fotar sig själv i myskläder och ändå skall se så jävla sexig ut! Typ går på tå framför kameran iklädd tajts och hoppsan tröjan åkte visst upp och blottade magen. Lägg av.
Men sen så blir jag nyfiken och kollar in igen 😉 och så kommer en ny åh-jag-är-så-sexig-när-jag-skalar-potatis-bild och så avföljer jag, osv osv i evighet.

Jag älskar ditt instagramflöde. Det är en perfekt mix av allt. En blandning av sött och salt om vi ska vara klyschiga. Ett instagramflöde som visar världen som den är utan krusiduller och tillgjordheter. Jag skulle kunna skriva hur mycket positivt som helst om dig (och ditt instagramflöde som är i fokus nurå), men alltså är jag väldigt nöjd som det är, om det inte framgick. Jag får ångest och ont i magen av bilder som är tagna i spegel. Seriösa bilder, med påklistrade leenden som posar med nya jackan/skorna/tröjan/väskan. Eller för all del svettiga i en spegel på gymmet. Där går jag nästan i taket. Ditt flöde är mer en fristad, jag får aldrig ångest av dina bilder. TACK!

Oj. Alltså jag följer vänner eller typ feministbloggare som dig eller de som inspirerar till träning som lofsan.
Själv lägger jag upp bilder ur mitt liv oavsett tanke på om vad som lockar andra. Tycker folk att det är ointressant så skiter jag i det.

Jag avföljer folk som lägger ut ”sexiga” och ”snygga” egobilder där de ser allt annat än naturliga ut för ofta. Eller folk som sprider sexistiska eller racistiska budskap. Eller folk som lägger ut bilder på sina äckligt fixade ungar. Klarar det inte.
Gillar ditt flöde, och fullkomligt älskar bilderna på dig som inte är tagna för att visa hur vacker du är. En dubbelhaka eller trött min gör min dag, och ger mig lite hopp om världen.
Tack för en underbar blogg.

ORKAR ej folk som gör femhundra hashtags typ #love #2013 #fall2013 #resa #promenad #hund #boll #thursday #analklåda, ja, ni fattar. SÅÅÅ störigt och onödigt, en eller två räcker väl för fan?

Jag ÄLSKAR matbilder. Nackdelen är bara att jag blir sugen. Då menar jag ingen tråkig mat men något som ser riktigt läckert ut. Behöver inte vara snask, kan vara en sjuhelvetes jävlar måltid. Jag äter LCHF/Paleo så det är i regel ”hälsomänniskor” som bjuder på inspirerande bilder. Fast detta är ju personligt. Jag gillar matlagningsprogram också.
Kom precis på att jag skulle svara på vad jag INTE gillar. Jag ogillar partybilder. Det känns så tillgjort, vanligt och jag är ingen partytjej själv.
Hashtags stör mig inte, hellre en hashtag om inga ord finns. Däremot får det vara med måtta, onödiga hashtags eller tiotals hashtags är bara irriterande.
Sen älskar jag spana på vältränade killar. 😉

Jag följer allt möjligt… Kändisar, tatuerare, konstnärer och vänner. 🙂
Det jag undrar är hur man får nya följare på instagram (vettiga då alltså inte såna ”följ mig så följer jag dig”)… i bloggen är det ju lätt för man kollar in vänners vänners sidor och skriver de sånt man gillar så börjar man följa.

Jag följer ett urval av familj och vänner och en del personer jag tycker är intressanta. Jag har hittills inte avföljt någon, men så följer jag inte ens 40 heller. Jag tänker nog som med facebook där jag omedelbart unfriendar rasister och sexister (såvida det inte finns ett värde i att ta diskussionen) samt blockar de som enbart och ofta postar t ex ”gulligull med sambon i soffan”. Sen kan jag förstå om någon skulle avfölja mig om de tröttnade på att se bilder på mitt barn. Trots att han är så söt.

Avföljer folk som skriver korkade saker till varenda bild. Följande scenario händer minst dagligen: På bild syns en hund. Texten lyder ”Söt hund”. Huruvida hunden är söt eller inte rör mig inte i ryggen. Men onekligen ser alla att det är en hund. Avföljer pga tristess inför stating the obvious. Dessutom avföljer jag duktighet och folk som dissar bra saker. Orkar inte heller följa folk som postar en massa gulligull. Det är nämligen booooring.
Ibland avföljer jag också bara för att känna mig dum och hård. Efter brukar jag skratta ondskefullt, fast det låter mer som Gargamel förmodligen. Och så fortsätter livet som vanligt.

Jag avföljer folk som missbrukar hashtags, lägger ut lättklädda bilder, enbart på sig själv och pretantiösa artistiska bilder. Ooom jag då inte känner dom irl. Då känner jag mig så illa tvungen.

Jag följer i princip bara vänner på instagram och har därför stora problem med att unfollowa de jag stör mig på. Den enda jag faktiskt har tagit bort var en person som la upp typ 10 bilder i följd på sin hund. Det var bara för mycket när jag bodde utomlands med kasst nätverk och inte alltid hann ner till de andra bilderna innan det la ner.
Nu är jag på vippen att ta bort en annan person, en riktig kompis. Hen har för vana att lägga upp åtminstone 5 bilder i följd och gärna på samma sak. Typ hen och hens partner när de ligger i sängen och gör ”roliga” miner. Jag blir tokig! Det känns för intimt och jag undrar bara varför de vill att alla ska se?
Men. Hen är kvar i flödet för jag vågar inte trycka på knappen. Skönt att läsa att många andra blir irriterade på instagramflödet.

Selfies är såååååååå trist, jag står bara ut om det finns en bra poäng vilket det sällan finns. Instaweather, yäck. Sen måste jag säga att jag avföljde dig från Twitter 🙁 Jag gillar ju det du skriver, men för mig blev det alldeles för mycket. Fast du är i gott sällskap 🙂

Jag har inte Instagram och Twitter är väl inte samma grej riktigt, men där avföljer jag folks om uppdaterar om saker jag bryr mig väldigt lite om. Typ för personliga saker. Jag brukar även avfölja dem som upprepat mest gnäller och är rent elaka i sina tweets. Jag följer mest de som lägger ut viktig info om saker jag är intresserad av. Eller om de är sjukt roliga.

Jag följde dig på instagram, men avföljde dig då jag insåg att jag är mer intresserad av vad du skriver, än av hur du och ditt liv ser ut. det är ju bloggen som är det intressanta, efterkom jag inte känner dig personligen… Annars följer jag personer som lägger mycket energi på att ta snygga bilder (av husdjur, blommor och så vidare) samt konstnärer. Inga barnbilder, inga matbilder och ingenting om vad folk gjort idag/hur de klätt på sig.

Ting som får meg til å avfølge er for det meste ”inspirerende” sitater og treningsbilder, gjerne etterfulgt av den sunne kesolunsjen. Avfulgte også en bekjent som bare la ut bilder av barnet sitt. Ja, jeg forstår at hun akkurat hadde blitt mamma, men jeg er likevel ikke interessrt i å se på ungen din grise med maten.
Følger heller ikke bloggere som bare legger ut de samme bildene på bloggen som på instagram, da kan jeg jo like gjerne lese bloggen. Samme når de legger ut et bilde med teksten ”nytt innlegg på bloggen!”.
Ellers er jeg veldig glad i rene kontoer, som strikkekontoer og neglelakkkontoer, men det er jo fordi det er sånt jeg interesser meg for.

Jag avföljer såna som lägger upp bilder som egentligen inte har med deras liv att göra. Typ en random blomma frpn google med texten typ ååå min älskling, tre år idag, kärlek, pussar bla bla bla. Lixom skicka ett mms istället känner jag. Eller deppgrejer, typ flera i veckan med RIPs och ”du tror du bara kan krossa mitt hjärta och gå, tungt nu”-bilder. Och massa screenshots från”roliga” smskonversationer en utomstående fattar noll av. Jag vill se egentagna bilder från vardag och fest lixom. Vill jag se allmänna bilder och citat kan jag kolla google.

Instämmer till fullo. SMS-konversationer som ingen utomstående fattar något av är sååå irriterande. Samma med allmänna bilder. Citat kan jag ha överseende med men bilden ska vara ens egen då. Inga jävla bilder från Google. Personligt är nyckeln till följare. Sen spelar det inte så stor roll vad som fotas, det beror på vem du frågar. Vissa gillar att se mat- och träningsbilder, vissa gillar att se estetiska bilder osv.

Jag avföljde dig när du började lägga upp en massa gamla bilder på dig när du var yngre. Tyckte det var helt ointressant att se hur du såg ut då.
Började följa dig igen efter ett tag. Alltså, jag gillar inte när folk visar upp gamla bilder på sig själv eller sina barn.

Folk som hela tiden postar bilder på sina barn, 15 bilder i följd när sonen red på en häst – inte intresserad. Eller bilder när barnen uppenbarligen sagts till att nu ler du och ser ”söt” ut bilder. Eller folk som lägger upp bilder på bakverk som de bakat själva (hela tiden). ELLER folk som lägger upp bilder på sig själva och sin man när de ”myyyser” eller kysser varann (för de som gör det i min närhet lever alltid i hetro förhållanden) och skriver hjärta och ”finaste” osv osv…jag kräks. Och tränings bilder. Tyvärr så brukar det vara samma människor som konsekvent postar inom dessa fyra kategorier…iof ganska bra då blir de lättare att radera.
Bilder ur vardagen är roligast att se, typ dina barn när de är som de är mest: BARN.

Nu har jag inte Instagram, och tänker nog inte skaffa heller. Men det är ju samma princip vilka jag väljer att inte se uppdateringar på Facebook från. Främst när det är för mycket av samma, eller bara för frekventa uppdateringar, vare sig det är träning, matbilder, barnbilder, selfies eller bilder/inlägg av kedjebrevtyp om hur man ska ta till vara på livet bla bla.
Men främst barnbilder och helt meningslösa saker som ”Tar en öl i solen” och en bild på en öl. Jag vill skratta, tänka efter eller bli inspirerad av bilder/inlägg. Har själv svart humor, och föredrar alla gånger när någon visar något negativt på ett kul sätt. Så hellre bild på de brända pannkakorna än pannkakstårtan. För mig blir det igenkänning och jag mår inte sämre eller blir irriterad av att någon vill skryta med hur braaaa deras liv är.
Jag tillbringade en semester med en person som var mycket aktiv med att ta bilder och uppdatera sitt konto. Jag höll på att bli galen. Det viktigaste när vi var ute och maten/ölen kom var inte att smaka och njuta, utan att ta en bild. Eller nej, flera bilder, så att den bästa kunde väljas. Sedan skulle det läggas upp och så gällde det att komma på nåt bra att skriva. Efter det kollades telefonen flitigt för att se vad andra hade kommenterat om bilden, och så lästes de kommentarerna upp.
Själv satt jag där och ville prata och faktiskt vara i stunden.
Likadant var vi än var och vad vi än gjorde. Dokumentationen och spridandet av upplevelsen var högre prioriterat än upplevelsen själv.

Sorglig läsning. Påminner mig om när mina kompisar hellre går och knappar på telefonen än att snacka med mig. Jo, jag har sagt vad jag tycker. Tror många ggr att de är omedvetna. Jag kan också sitta och knappa på telefonen men aldrig i sällskap, det är bara när jag är ensam som jag gör det.

Avföljde Kvinnohat när de blockade en person som förde en normal diskussion kring en av deras bilder (men inte höll med dem helt och hållet).
Avföljde en kul och inspirerande sminkföretags-vd som jag följt på olika håll i flera år när hon skrev att det är ren lathet att inte sminka sig.
Avföljde en internetbekants privata konto eftersom det helt enkelt var så jävla ointressant. Följer fortfarande hennes bloggkonto, dock.
För övrigt stör jag mig som fan på alla ”du är så snygg!” och ”åh, snygging”-kommentarer. Det går liksom inte att värja sig. Jag postar ibland sminkbilder om jag vill visa en alldeles särdeles fantastisk regnbågsglittrande ögonskugga, till exempel, och då kommer alltid de kommentarerna. VAFAN, DET ÄR INTE MITT UTSEENDE JAG VISAR, DET ÄR ÖGONSKUGGAN! Får fan utslag av sånt. Men man kanske får skylla sig själv, smink är ju alltid ytligt på ett eller annat sätt, även om man bara vill att det ska vara kul.

Jag vill iaf bara lägga upp fina bilder på mitt instagram. Jag vill att bilderna ska vara estetiskt tilltalande. Gillar att följa likasinnade på instagram. Gärna bilder på djur och natur och sånt.

Jag avföljde dig för att du postar för ofta och för många bilder på samma sak. Egentligen tyckte jag att många av bilderna och texterna var roliga men halva mitt flöde bestod av dina bilder och det blev för mycket.

Jag har avföljt en enda person på instagram. En person, som jag började följa eftersom hen lyckades få både smink- och matbilder att bli spännande och inspirerande, köpte en hundvalp och plötsligt fick man en ziljon jävla valpbilder i nyllet varje dag. Djurbilder överlag är sjukt ointressant. (Undantag: Karins konstgrepp.) Det som jag saknar lite i ditt flöde är texter. Inga uppsatser, men en liten beskrivning, en underfundig mening, ett ord. (Löööv dina ”bakvänd-kamera-selfiesar!)

Avföljde precis en kär vän efter mycket vånda. Har dåligt samvete men alla hennes poster fick mig att undvika att ens kolla instagram. Hon älskar handarbete, kul för henne men inget för mig. Och hon postar massor hela dagarna. Alla nya garner postas, bilder medan hon jobbar på sina tusen projekt postas, bilder på sina egenstickade strumpor postas… och allt med minst 10 hashtags. Första strumpbilden Gillade jag, de var fina och kul. Men när människan stickat 50 par orkar man bara inte se det längre.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *