Kategorier
Vardagstrams

Detär inte hälsa att vara besatt

Denna EVIGA tränings- och viktnedgångshets. Över-fucking-allt. I tidningar, kändisar som redogör för hur många kilon de tappat eller på instagram eller bloggar där fan och hens moster postar tio bilder om dagen ”ute i löpspåret” eller på gymet, sin snåla keso-lunch med två oliver till som ingen blir mätt på (eller den obligatoriska proteinshaken), den där jävla squatchallengen som kreti och pleti deltar i och åh de mår ju så himla bra av att svälta två dar i veckan. ÖVERALLT. Nej, de har tappat greppet. Det är fan inte hälsa att vara så besatt.

VARFÖR ÄR DETTA NYHETER????

dieter dieter2

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Detär inte hälsa att vara besatt”

Så jävla trött på allt sånt här skit! Jag vet många som mår psykiskt dåligt även jag vissa gånger! Jag anser mig själv som ”normal” jag väger ca. 50kg och är 163 lång. Ändå ser jag tjejer som bloggar och lägger upp en liten jävla måltid och bild på deras ”magrutor”. Dom är smala och kallar sig själva fitnessbloggare, osv. Sen när får en tjej/kvinna inte ha sina kvinnliga former kvar längre?! Lite kurvor är vackert! Tack för mig!

Helt onödigt att nämna din vikt. Vikt sätter alltid press på någon oavsett vilken siffra vikten har. Annars tror jag inte du menade något illa med kommentaren över huvud taget! Men ska man motarbeta sånt här hälsofreakande så ska man aldrig någonsin skriva ut sin vikt.

Rubrikerna säger ju egentligen ingenting heller. Perrelli gick upp 30 kg under graviditeten, nu har hon gått ner 12 kg. De som hänger med vet när hon fick ungen, men jag vet inte sånt vilket gör att rubriken är totalt intetsägande för mig. Man brukar gå ner X antal kilon efter en graviditet, och det har oftast inte med någon bantningskur att göra. Samma med andra rubriken, säger ingenting. +26 kg från vadå, -7 kg i jämförelse med vad? Nej, löjligt. Blir ju bara irriterad av deras dumhet.

Att börja banta direkt efter en bebis är ju rent hälsofarligt om man försöker sig på att amma.
Inte nog med att den stackars kroppen just genomlidit sitt, antagligen, största trauma hittills. Sedan ska man börja svälta den direkt efteråt, när den ska försöka producera mat till en annan individ?
Nepps.
Du har helt rätt, besatthet är inte hälsa.

Fast nu skall vi ju inte dra slutsatsen att man bantar bara för att man går ner i vikt efter förlossningen. Jag gick ner 15kg månaden efter förlossningen men gjorde det genom att äta massa god mat, gosa med bebis och sitta framför tv’n och amma… Har nog aldrig ätit så mycket som då men rasade ändå i vikt.
Problemet är ju liksom inte att man går ner i vikt utan att det blir nyheter av att man gör det.

Jag tycker det är jäkligt hemskt att just svältdieter blivit ”på modet”, det gör det socialt accepterat att inte äta mat vissa dagar. Eller bygga vidare det och inte äta öht. ”Asså varför ska man inte få göra sånt man mår bra av?”
Och så det här med människan är byggd att äta si och så och börja blanda in evolution och ”logiskt tänkande” som inte bygger på empiriska studier. Hurra.

Blir jävligt irriterad på när ingen fattar vad 5:2 är för något!
det handlar inte om att gå ner i vikt och banta!
det är bara en biverkning av att få kroppen i balans, som det handlar om!
men det är absolut inget som bara händer om det inte behövs, dvs. normalviktiga går inte ner (eller ska iaf inte gå ner, för då gör man fel)
meningen är att kroppens cellerna ska stabiliseras, och det kan innebära att man har en storlek större än vad samhället säger eller att man har ett par kg mer fett än vad BMI säger, för att det är så individens kropp är och ska vara, det handlar inte om att bli smal
5:2 handlar om att sänka skadliga ämnen i kroppen som kan orsaka cancer, hjärt/kärlsjukdomar och andra allvarliga sjukdomar, det handlar om att magen och tarmarna ska komma i balans genom att inte överarbeta
det handlar om att öka cellernas förmåga att reparera sig själva istället för att öka omsättningen av celler
det handlar om att orka mer, bli piggare och må bättre (inte vikt eller utseendemässigt nödvändigtvis)
Det är inget för ungdomar, vissa typer av personer, dom som enbart vill banta/gå ner i vikt eller dom som inte klarar av det
det är till för dom som har ökad risk (medicinskt bevisat, inget man själv ska gissa sig fram till) för cancer och har för högt av dom skadliga ämnena, det är något man i samråd med läkare ska börja med, och inget pga. något man läst i en tidning!
samma sak med LCHF, för en del som har diabetes så kan det vara ett mirakel som funkar så dom slipper alla biverkningar av sjukdomen, men för andra så behöver det inte funka, tvärtom så kan det vara skadligt och få dom att må sämre (jag är en av dom)
precis som fiberrik kost kan vara jättebra för vissa, men för andra katastrof (som för mig)
nästan allt jag läst i tidningarna har missat poängen totalt med 5:2 och uppmuntrar fel personer att göra det, personer som egentligen har noll koll på vad dom gör, för dom tar inte reda på fakta och allt bakomliggande, utan hoppar bara på och börjar svälta sig själv..
Det är jävligt fel! när utseendet, trender och hets styr vad man gör, istället för individens behov och mående

Kunde inte ha skrivit det bättre själv.
Människokroppen är inte gjord för att ständigt ha ett överfullt kylskåp att tillgå så fort det suger lite i tarmen. Evolutionen har inte kommit dit än. Att kraftigt begränsa sitt kaloriintag två dagar i veckan är inte FARLIGT! Bara sunt. Och precis som Tess skriver syftar inte dieten till att banta, utan till att balansera. Och det som händer då är att kroppen gör sig av med skadliga extrakilon, om du har några dvs. Annars händer inte ett skit.

Jag önskar att alla bara kunde hålla käften om vikt, storlek, nyttigt, hälsa, träna, röra på sig. Bara verkligen hålla käften. Alla tidningar, alla människor. Det går inte ens att umgås med människor längre utan att behöva höra skiten. Ska bygga en stoppskylt och bara trycka upp i ansiktet på folk så fort de sätter igång. Bara käfteeeeen.

Amen halleluja. Kände precis samma sak när vi var ett gäng som åt en riktig god efterrätt och alla var nöjda och belåtna och sen kände en person sig tvungen att påpeka att den här efterrätten var extra bra eftersom den var ~nyttig~ också. Whatever, sa jag då, den smakade gött!

Alltså jag är ju väldigt intresserad av träning&hälsa och att äta nyttigt (och jag Blir mätt på kesolunch, om man lägger till avokado och lite nötter haha)
Men man måste betona Hälsan och detta är rena bullemi-hetsen.
Hemskt!

Jag hatar att det finns överallt. Vart man än går. Jag lider av ätstörningar men har haft det ganska okej de senaste året med maten, alltså att inte fuska, men jag möts av tidningar som säger åt en hur man ska äta. Reklam som säger hur jag ska se ut och jag tar in det som en svamp. Och nu efter att 5:2 dieten har varit ÖVERALLT så har min ätstörning tagit fasta (haha ord ironi) på det. Och nu har jag börjat mixtra med maten igen. Fan. Och grejen är att jag inte är den enda. Det finns så många som är som mig. Förstår inte folk hur mycket allt det här gör för människor? Hur mycket det faktiskt kan förstöra?!

Mm, bland annat därför jag undviker all form av nyhetsmedia. Eller ja, rättare sagt, skandalmedia (som Aftonbladet och kompani). Jag tränar, jag äter hälsosamt, och vill man veta mer om det så har jag en blogg specifikt för detta. Vill man inte veta mer behöver INGEN läsa. Easy as pie. Men media trycker ju upp skiten i ansiktet på en hela tiden – även jag som inte läser tidningarna har svårt att undvika löpsedlar osv.
Mediahysterin över dieter, träning osv gör det svårt för folk att värja sig. Folk som tidigare känt sig glada och hälsosamma får sig plötsligt skrivet på näsan att de är onyttiga och dåliga och lata. Det är fan stress från alla håll; är det inte att man klär sig fel (FÖLJ NYA MODET!) eller sminkar sig fel (NYA SUPERSMINKET!!) så är det att man tränar för lite eller äter fel (SUPERDIETEN SOM FÅR DIG SMAL SOM ETT HÅRSTRÅ PÅ ENDAST TRE VECKOR!!!!!) och ja, det är inte bra. Alls. För någon. I synnerhet inte för ungdomar, som inte har samma spamfilter som vi vuxna. Jag ser sådana där dietlöpsedlar och skrattar till, för det är så korkat deras budskap, men för en sextonåring som redan känner sig lite fel (för att man är 16, hormoner spökar och alla klasskamraterna SER ju så mycket perfektare ut) så är det ju dödsstöten. Hej ätstörningar och självskadebeteende.
Guh. Ok, sorry för ordspyan.

Människor kommer i alla storlekar. Man har olika anlag och olika kroppar. Det är synd att vi varken lär oss acceptera det eller lär oss att äta och träna sunt utifrån dessa individuella förutsättningar. En storlek passar ingen liksom…

Att det ska göras nyheter av sån’t tycker jag såklart är fel.
Men jag funderar på ditt inlägg ”ibland så behöver man ta en lång titt i spegeln”
Jag är faktiskt förvirrad.
De som tränar för mycket, de som vill gå ner i vikt för snabbt, de har ”tappat greppet”
Vad hände med systerskapet?

Jag är också trött på alla sensationsrubriker som handlar om hur man ska banta och hur mycket andra har rasat i vikt. Sen tycker jag att tidningar kan skriva om hälsa, träning och kost, men på ett sundare sätt, mer varierat och mer baserat på forskning. Som det är nu känns det väldigt osunt och hetsande, man snöar in på en diet i några månader och skriver bara om den, allt handlar om att gå ned så mycket som möjligt i vikt på så kort tid som möjligt och att få magrutor, och mycket som det skrivs om finns det inga vetenskapliga belägg för, det handlar om att något funkat för en eller några personer, och då tolkas det som att det är mirakelmetoden för alla!
Hetsande kring de här ämnena är allt annat än sunt, jag hoppas att tidningarna kommer att skriva om det på ett annat sätt i framtiden, men jag har inte så stora förhoppningar tyvärr. Om man vill läsa mer om de här sakerna så finns det ju massor av tidningar, bloggar och annat där man man få information och inspiration för att man väljer det själv.
Sen tycker jag även att det är trist med synen på att allt som har att göra med hälsa, träning och kost ska tolkas som något negativt och något man inte får prata om. Jag tror inte att det blir ett mindre ångestframkallande ämne bara för att man blir tillsagd att hålla käften om det och att det blir ett förbjudet ämne att tala om. Jag tror snarare på att prata om det på ett annat sätt och att man ska ha större möjlighet att själv välja hur mycket man vill ta del av det. Det finns många som är intresserade av de här ämnena och vill prata om det med andra som är intresserade, däribland jag. Att människor som är vill prata om det ska censurera sig själva tror jag inte är lösningen.

Jag är mellan 25-30 år och hyfsat smal, 38/40 i storlek på de flesta kläder. Och jag är sjukt ohälsosam. Alltså for reals. Jag har aldrig tyckt om att röra på mig någon gång i mitt liv, min bästa plats är i min soffa eller i min säng där jag kan sitta/ligga som en hösäck och äta snax varje ledig stund. För att riktigt förstå min slapphet kan jag säga såhär: Jag kan sitta i buss i 7 timmar utan att få ont i rumpan. Jag har jättesvårt för att stå upp längre stunder, jag får ont i hälarna, blir yr i huvudet och måste leta efter sittplats. Jag har inga fasta sovtider utan sover lite hursomhelst, jag äter närsomhelst och frukt/grönsaker letar sig väldigt sällan fram till min tallrik.
Jag är typ ett skräckexempel på ohälsosamhet. Men jag är smal så det syns inte. Clearly så är hälsa inte synonymt med att vara smal, lilla Aftonbladet…

Det där går mig på nerverna så jävla mycket. Fine om man vill banta och fasta och träna 93832783282 gånger i veckan. MEN BERÄTTA INTE FÖR OSS ANDRA HUR VI SKA GÖRA, OK? Jag försöker själv träna regelbundet för min hälsas skull, men inte fan behöver alla andra få höra om mina löprundor? Nej, nu ska jag äta chips och dricka oboy och räcka fuck you till kroppshysterin.

Är också sååå less på vikthetsen. Tidningar, bloggar, facebook, en dag på stan med kompisen osv. Över-jävla-allt får man uppkört i ansiktet om alla som är så duuuuktiga för att de gått ner i vikt, vare sig de behövde det eller inte är de så duktiga. Nä är less, bloggar själv inte om träning eller vikt. Postar ganska ofta bilder på mig själv och det är nog ”illa”.

Är också sååå less på vikthetsen. Tidningar, bloggar, facebook, en dag på stan med kompisen osv. Över-jävla-allt får man uppkört i ansiktet om alla som är så duuuuktiga för att de gått ner i vikt, vare sig de behövde det eller inte är de så duktiga. Nä är less, bloggar själv inte om träning eller vikt. Postar ganska ofta bilder på mig själv och det är nog ”illa”.

Jag ahr slutat att läsa nyheterna, jag orkar inte med all konstig information jag förväntas vara intresserad av. Jag lyssnar på ett morgonprogram på radion som roar mig och då får jag även nyheter. Sen läser jag bloggar för att följa mina intressen. Det blir lite som att skapa sin egen ”damtidning”, min feed fylls av mina intressen och det som gör mig glad, irriterad, intresserad och road. Visst kan man hävda att jag då bara får information som är filtrerad men jag slipper mycket skit.

Jag håller med dig. Jag läser i princip aldrig tidningar men på jobbet och bland folk omkring mig, pågår det ständigt vikthets och hälsohets. Senast idag tjatade folk om den förbannade 5:2 och jag får nippror i huvudet. Det pratas kring lunchbordet om hur man ska göra, hur mycket kalorier man ska äta och väga sin mat och vad man ska äta när man fastar mm mm. Jag har inga som helst problem med att folk väljer att äta enligt vad som helst men det är när de börjar bli såhär hetsiga som jag mest vill krypa ihop i ett hörn och hålla för öronen. Det verkar som att alla bara hoppar på det som är på tapeten (förutom LCHF för det var ju folket på jobbet riktigt rädda för) och så tjatas det tills man får sår i öronen. Jag blir så trött.
Det har varit såhär på mitt jobb enda sedan jag började. Vissa äter måltidsersättnignar stup i kvarten (jag läste innehållet och undrar mest om de ens är medvetna om vad de stoppar i sig, mat är det då inte), en annan tror att de där chokladbarsen är det mest hälsosamma som finns och sedan klagas det på att man är hungrig efter en halvtimme, det pratas om att det här är hälsosamt och nyttigt om det mesta som inte är fett eller kött och så stirrar folk konstigt på mina matlådor alltid. Jag äter enligt LCHF men inte jättestrikt, utan bara helt vanlig mat fast massor med grönsaker istället för potatis och ris (jag tål inte gluten så för mig passar LCHF superbra då glutenfritt är dyrt i längden).
Folk omkring mig frågar hela tiden varför jag äter LCHF när jag ändå är smal men de verkar inte alls fatta när jag berättar för dom att det inte är för vikten utan för att jag mår så bra av att inte äta som jag gjort förr (har PCOS och minsta lilla socker eller potatis triggar igång min hjärna på att bara vilja ösa in mer). De på mitt jobb sitter alltså och klankar ner på hur jag äter för de anser inte att det är hälsosamt (men förfan det är vanlig mat så jag fattar inte?!??!) medan jag bara sitter där och säger inget, har inte ens försökt få någon att äta som jag eller något alls, jag brukar förklara hur det är för mig och varför jag äter som jag gör men försöker inte ”frälsa någon” om man nu ska säga så. Frågar någon varför jag aldrig har potatis till maten så berättar jag ju det men jag använder aldrig ord som hälsosamt eller nyttigt. Sedan sitter dom andra som sagt och tjatar om hur förbannat nyttiga de är och att de tränar varje dag bla bla bla. De tycker dessutom att jag äter för mycket kött fast att jag inte äter mer än tidigare och jag brukar t om ha vegetarisk LCHF ibland när jag känner för det. Ändå är det fel och jag borde äta en macka eller lite pasta för fullkorn är ju såååååå nyttigt(hos vissa går det inte in att jag inte kan äta några spannmål alls för då blir jag sjuk).
Uhm, nu blev det långt men behövde ventilera någonstans.

Jag hade ett mindre helvete på mitt sommarjobb på grund av problemet du beskriver. Jag älskade jobbet och människorna där, men allt snack om vikt, mat, träning och kilon gjorde mig galen. Luncherna igenom diskuterades det om vilken mat man skulle äta, vilken mat man inte skulle äta, hur man borde träna, att man borde gå ner i vikt… Hela tiden. Och på toaletterna satt det små lappar med tips på hur man blir mer hälsosam, hur man kan gå ner ett antal kilo per år om man står upp och jobbar några timmar om dagen, små ”roliga” seriestrippar med ”igenkännings-faktor” om att man borde motionera men hela tiden hittar på ursäkter för att slippa.
Det var helt jävla hemskt och jag blev otroligt påverkad av det. Om jag i framtiden blir fast anställd på en arbetsplats där man håller på så kommer jag ta upp det som ett arbetsmiljöproblem, för jag mådde riktigt dåligt av det!

bloggen hjärnfysik.blogspot.com skrev några riktigt bra inlägg om periodisk fasta för några månader sedan, om det vetenskapliga och hur det faktiskt fungerar med cellförnyelsen etc. Riktigt bra! Jag orkar inte hitta inläggen, men det borde gå att googla.

Håller med, det är en besatthet. Bara en massa kilon hit och dit. Och varför blir det nyheter?? Kag kan ta att vissa har ett aktivt liv och delar med sig (i lagom dos dock) av sina aktiviteter, men tycker inte alls det är givande om det bara handlar om kilon.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *