Kategorier
Vardagstrams

Vi tar debatten. På våra villkor och våra plattformer.

Nä vet ni vad, nu börjar jag bli riktigt trött på den återkommande kritiken mot internetfeministerna som går ut på att vi inte är tillräckligt tillmötesgående mot dels våra kritiker men också gentemot ”nyfikna som vill lära sig mer”.  Kritikerna (oftast andra medfeminister) menar att en del av den feministiska kampen måste vara att nå ut, övertyga motståndarna samt utbilda folket. Jag håller inte riktigt med eftersom att jag ogillar krav på människor i utsatta positioner, men oavsett det så tycker jag att kritiken är helt orimlig och fel.

Vi gör ju redan allt det där! Vi driver våra bloggar där vi skriver hundratals med informativa, analyserande, debatterande och kunskapssprängda inlägg och vi twittrar om feministiska sakfrågor till förbannelse och vi debatterar om och om igen med andra människor, offentligt där i spotlighten för alla att följa och läsa. Hur mycket mer informativa kan vi bli egentligen?

Vi tar debatten och vi utbildar. Vad vi inte gör är låter vårt motstånd ställa villkoren eller bestämma premisserna för detta. Att folk är lata och inte ens orkar uppsöka min blogg eller följa min twitter får helt enkelt vara deras förlust och nu tycker jag vi slutar påstå att feminister är dåliga på att bilda sin omgivning för det är ju helt enkelt inte sant.

jag feminism jag feminism2

Här kommer ett tips till alla som ”vill veta mer om feminism” men är för lata för att googla eller söka genom bloggar och nät. Följ mig på Facebook. Där postar jag det bästa av det bästa; informativa länkar till bloggar, debattinlägg, krönikor, forskning, artiklar, serier, bilder och annat som berättar om feminismen och dess sakfrågor. Ett fantastiskt bra flöde för den som vill ha mer feminism lättillgängligt!

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Vi tar debatten. På våra villkor och våra plattformer.”

Övertygad om att jag med ganska stor lätthet skulle kunna föra en HEL diskussion (/svara på nästan varenda fråga om feminism jag någonsin hört) genom att bara använda mig av länkar till andra feministers redan existerande artiklar, blogg- & twitterinlägg etc. Allt som frågas efter (om och om igen) finns ju verkligen redan om man bara gör den minsta lilla ansträngning att leta rätt på det.
Känns ofta mer som att motståndet bildat skallgångskedja efter de som faktiskt INTE har svar (vilket jag ofta känner att jag själv inte har – och absolut inte haft ö h t om jag inte på eget initiativ hade letat upp och följt feminister för att lära mig mer) så att den genom att hitta en sådan ”svag länk” kan ”sätta dit” och avvisa HELA feminismen. Att det liksom handlar mer om att lyckas gräva fram någon som kommer säga fel saker eller inte kunna svara, snarare än genuint intresse.

Det känns som samma sak som när någon efterlyser kvinnor i olika branscher. (Spelbranschen en klassiker) och har gjort ett håglöst försök att ”hitta” tjejer som spelar och sen ba lamt konstatera att ”nä, det finns inga tjejer!” och bara fortsätta med sin korvfest.
Lite jävla ansträngning plz.
P.s. Jag vill minnas att du blockade alla som sa åt dig att googla?

Vill även minnas att jag aldrig någonsin förväntat mig att folk ska utbilda mig. När jag blev arg på folk som skrev ”googla” så var det när jag slängde ut frågor generellt till gruppen, frågor jag VILLE samtala kring (utan krav på deltagande) Det är ju inte samma sak som det jag skriver om nu.

Sen kan jag uppleva i dessa diskussioner att det snarare verkar som att den som frågar är ute efter svar som inte verkar fullt så radikala som att ifrågasätta ALLT i den patriarkala strukturen, eller ännu bättre, tänkt om vi inte behövde använda ett så svårt ord som patriarkat? ”Oj, va glatt det skulle vara att vara feminist då!”
Eller inte, jag har ingen aning, men jag får då starkt intryck av att en del av dessa ifrågasättare inte ids för att då blir det för allvarligt, för stort, att hantera. Jag har jättesvårt att bemöta sådana människor, känns alltid som att jag måste gå ner på lågstadienivå i mitt språk och helst inte komma till några poänger alls.

Det är många ämnen och infallsvinklar som du och andra feminister tar upp, men det är total tystnad om ”vissa” kvinnors villkor både här och där de har sina rötter.
Notera FI:s svar på hur partiet ställer sig till den nya lagen i Irak som gör det lagligt att gifta bort 9-åringar. http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/jamstalldhet/article18726166.ab
Släktingar till flickor som kan drabbas av det här finns även i Sverige. Flickor som bor här kan också skickas ner dit och giftas bort.

Alltså, jag känner inte dig, har bara kommenterat några gånger, håller inte med angående LCHF eller alkohol + graviditet/amning, har aldrig någonting vettigt att tillföra, men jag måste bara överösa dig med kärlek och respekt. Seriöst, tack för allt du gör och för allt du vågar ta upp. Du är viktig, väldigt viktig, och det hoppas jag att du alltid kommer att veta om. / Åsa

Alltså ja, jag förstår inte heller. Känns som en väldigt typisk teknik att köra då man vill distrahera från den faktiska frågan eller problemet. Liksom, att skylla på att någon inte når ut med sitt budskap eller informerar väl då det egentligen rör sig om ”lyssnarnas” ovilja att just lyssna och ta till sig.

Ja, det är sjukt tröttsamt att höra den här sortens ”kritik”. Det finns långt fler briljanta feministiska bloggar och forum, sprängfyllda av lättillgänglig information och diskussion, därute än jag hinner följa. Ändå pratas det ständigt om att feminister måste ”utbilda” de som inte vill bli utbildade, utan trivs strålande bra med sina fördomar och sin okunskap och bara vill tjafsa.

Vilken debatt? Det förs ingen debatt.
I en debatt så får båda sidor göra sig hörda. Man kommer med argument och motargument. Skulle någon göra det här så blir inläggen inte publicerade/man blir bannad.
Det här kan snarare mest liknas vid hatpropaganda som hejas på av en pöbel.

Om du blir censurerad i min blogg så är det för att du antingen inte kan uppföra dig eller för att du är antifeminist eller för att du postar antifeministisk propaganda/smörja. Inget annat. Det finns gott om folk här med olika åsikter som argumenterar emot varandra, men jag tänker inte tillåta antifeminister kapa våra samtal. Du är fri att starta en egen blogg och DÄR bemöta min med egna argument.

Bra rutet! Kan bara prata för mig själv men jag är rätt säker på att utan din blogg hade jag knapp haft nån feministisk förståelse alls, det var liksin här startskottet kom.De fkesta av gnällspikars frågor skulle de lätt kunna få svar på om de bara tog sig tid att försöka förstå.

Ja herregud… Det tålamod de flesta av oss besitter är ju löjligt stort. Samma sak upprepas på tusen olika sätt, gång på gång, det länkas till andra texter och ord förklaras – och så kommer för hundrade gången en förminskande, förlöjligande kommentar eller världens dummaste fråga (ja, om svaret finns i texten som det kommenteras på tar jag mig rätten att kalla den ”dum”, så länge den inte på ett uppriktigt undrande vis efterfrågar ett förtydligande) och vi börjar om IGEN.
Särskilt förbannad blir jag faktiskt när jag bloggar för ”Det öppna klassrummet” och det är LÄRARE som uppenbarligen inte ens har läst texten som häver ur sig något skitdumt. Av mina kollegor och andra yrkesutövare av liknande sort kräver jag definitivt mer.

Håller med. Det de egentligen klagar på är inte att vi (kanske borde skriva ni, eftersom jag sällan orkar skriva om feminism längre) inte utbildar utan inte alltid orkar ge privatlektioner. Det finns så enormt många bra feministiska bloggar som skriver mängder med informativa inlägg, har lättmanövrerade bloggar med kategorier och sökfunktioner. Det finns twitter, facebookgrupper, vanligt jävla google och bibliotek. Det saknas inte information och det saknas inte människor som vill förmedla kunskap och utbilda.
Det många feminister inte vill och orkar är att ge privatlektioner till folk som dyker upp som gubben i lådan i kommentarsfältet och kräver att man ska ge svar på hur exakt DE är priviligerade och hur just DE förtrycker kvinnor. Och så förväntas man kunna förklara hela den feministiska teorin och allt därtill i några korta meningar, och lyckas man inte med det på ett sätt som tillfredsställer dem så har man FEL.
Nej, jag ser inget fel i att be folk söka information själva. Frågar de mig på ett trevligt sätt så svarar jag trevligt och ger gärna tips på var de ska söka sig. Men privatlektioner är jag inte skyldig att ge, och jag tycker det är ett jävla skitbeteende att kräva att andra ska sitta och utbilda en. Jag lyckades lära mig massor om feminism utan att kräva svar från en enda människa, så tro mig, det går!

helt rätt! det är riktningen, ett klart steg framåt från inlägget om idéen med en extra sida för slempropparna. du skriver så jävla bra! fan vad kul det skulle vara att läsa en tjejtidning av dig med innehållet av en vanlig, fast allt tvärt om!
eller en parodi på en tjejtidning, typ varje tisdag ”girl stuff *tihi*”,
”girls när ni trippar fram på gatan i vårsolen, se med ert sug i blicken långt framför er och håll kursen rak. det gör att ni kommer se extra sexiga och mystiska ut när ni tacklar mannen som vägrar väja för er. gör ni det riktigt hårt vågar han kanske till och med inte skrika något kränkande efter er!”

Det jag har lärt mig om feminism har jag lärt mig från denna och andra bloggar och dess kommentarsfält. Ett utmärkt verktyg att lära och få insikt. Ja, självklart följer jag på Twitter också.

Hej!
Jag är man, jag är medelålders, 41 år. Jag gick samhällsvetenskaplig linje i gymnasiet, tog därefter en ungdomspraktikplats i några månader innan militärtjänstgöringen. Därefter började jag studera på universitetet och därefter har jag nu jobbat i 15 år. Jag har en dotter på 1,5 år och har nyligen varit pappaledig i sju månader. Jag är, som du ser, en helt vanlig man, medelklass om du så vill. Så vitt jag förstår i debatten anses jag vara priviligerad. Det är jag verkligen. Jag är född i Sverige, ett av världens rikaste länder. Jag är priviligerad som inte är född i ett fattigt land. Jag är priviligerad som är född i en demokrati, jag är priviligerad eftersom jag inte har några sjukdomar och har vuxet upp i ett tryggt hem. Så långt är vi nog överens. Men jag anser inte att jag är mer priviligerad än min syster, jag anser mig inte mer priviligerad än min sambo eller min dotter. Jag har haft exakt samma samhälleliga förutsättningar som dem. Varken mer eller mindre. Vi har haft samma skolplikt, samma lärare, samma betygssystem, ätit likadan mat, sett samma filmer, läst samma böcker och så vidare. Jag har aldrig fått varken sämre eller bättre chanser i livet på grund av något annat än att jag är född i ett av världens rikaste länder. Dock finns det en enda punkt där vi har ett stort problem och det är att kvinnor fortfarande inte tjänar lika mycket som män. Det är örfärligt, vansinnigt och är en absolut orättvisa som jag tror flertalet i vårt land håller med om. Hur man löser det finns det dock olika åsikter om.
Jag undrar hur du tycker jag är mer priviligerad än kvinnor förutom just denna springande punkt gällande lönen? Finns det verkligen någon annan fråga att driva som feminist? Lika lön för samma jobb är en självklar paroll. I övrigt ser jag inte några som helst priviligerier som jag skulle ha. Jag är ju inte priviligierad för att Ingvar Kamprad är miljardär eller för att våra högsta beslutsfattare är män. Att män i större utsträckning har möjlighet att få höga beslutsfattande positioner är ju självklart ett problem, men att påstå att jag är mer priviligierad på grund av att jag är född till man är väl faktiskt inte korrekt?

Men herregud. Har du ens läst inlägget du kommenterar? Hela poängen med det är nämligen att det finns HUR MYCKET SOM HELST för den som är intresserad av att lära sig om feminism. Men det syns verkligen på en gång på ditt inlägg att du inte är intresserad av att lära dig något. Feminister har besvarat dessa frågor tusen gånger om, och om du fortfarande inte fattar så är det för att du inte VILL lyssna och förstå.

jag skulle vilja säga att du om n å g o n, har lyckats ena en massa kvinnor i att våga kalla sig för feminister (och inte humanister). som nu är glada och stolta och vågar ta debatt. detta gäller även fanny förstås. just ni två (även om jag tror att du har lite större räckvidd) är en del av startskottet varför Fi nu går uppåt. det handlar förstås om en viktig kärnfråga, men mer kvinnor var medvetna och blev därför också berörda efter belindas tid på svt häromveckorna (då en kunde se den första uppgången för Fi). såklart bara ett exempel men jag tackar och bugar och bockar och säger BRAAAAAAA!!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *