Kategorier
Vardagstrams

Thin shaming vs fat shaming

Det finns ett begrepp som kallas för just Thin shaming och det går hand i hand med Fat shaming/fettskammande. Det är en slags reaktion på fettföraktet som råder och jag ska förklara lite hur det funkar och vad det beror på.

Smala kroppar premieras, lyfts och ges fördelar och privilegier. Smala kroppar hyllas och fläks ut över hela vårt samhälle och kultur; i filmer, i annonser, i tidningar, TV och det gör folk förbannade. Men istället för att rikta ilskan där den hör hemma dvs samhället och kulturen som dyrkar dessa kroppar så riktar de sin ilska direkt till smala människor. Och det är givetvis aldrig någonsin ok.

skinny

Men det finns två saker här som behövs påpekas.

1. Att bli tillsagd att käka en macka eller tvingas sy in ett par för stora byxor är inte förtryck. Som jag sagt tidigare så är betyder privilegier inte att man har det så jävla gött i alla lägen. Privilegierade människor har problem, ibland samma slags problem som förtryckta människor har. Men de upplever inte samma slags förtryck som förtryckta människor lever genom.

privilege

2. Thin shaming kan inte jämföras med det tjocka människor får utstå. Överviktiga föraktas inte bara, de demoniseras på ett sätt som smala aldrig görs. Tjocka kroppar utsätts för ett omfattande hat som grundar sig i i klassförakt och patriarkala normer, men med utgångspunkt kring västerländska värderingar. Den tjocka kroppen kopplas till lathet, frosseri, dumhet, lägre klass, sämre hygien och dålig karaktär. Den tjocka kroppen är en belastning och man tycker inte synd om tjocka, man förargas av dem. Smala stör inte samhällsordningen på samma sätt och slipper i de flesta fall den här typen av föreställningar. Det är det vi menar när vi talar om smalhetsprivilegier.

fat people
Hur som helst så är det ALDRIG NÅGONSIN ok att skamma, håna eller kritisera någon slags kropp oavsett vikt, form eller färg. Säg alltid ifrån!

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Thin shaming vs fat shaming”

Bra förklaring! Känns inte som att du kan bli mycket tydligare nu.
Pratade med min extremt smala kompis om dina inlägg och hon ville att jag skulle skriva att det varit en ögonöppnare för henne. Hon har blivit mobbad som liten för att hon var smal som en sticka, men ingen av oss tycker att det går att jämföra.
Jag tycker att den största skillnaden ligger i att naturlig smalhet ju inte ses som ett folkhälsoproblem, det är inget man blir skuldbelagd av samhället, vården, lärare etc. för konstant. Det är inte samma sak att enstaka personer då och då kommenterar att man ska äta lite mer. Och sen just att tjockhet kopplas ihop med så många dåliga egenskaper, lathet, att man inte har disciplin etc. Att vara väldigt smal kopplas mer med att vara mycket disciplinerad, duktig, ordningssam etc.
Skulle aldrig för den skull hålla på och kommentera min smala kompis smalhet. Nu tog hon ju upp det själv iofs.

Jag känner dock inte igen mig i det här alls. Jag var väldigt underviktig hela mitt liv och så hände nånting vid 18 års ålder och min kropp började äntligen lägga på sig lite och nu ligger jag precis på gränsen.
Jag har alltså inte kunnat gå upp i vikt alls större delen av mitt liv och har konstant blivit mött av dömande föreställningar om mig. Sjuksköterskor har haft samtal med mig som om jag har anorexia, vilket jag aldrig har haft. Folk skulle hela tiden kommentera min kropp, ta på den, kolla med äcklad blick och säga att jag var för smal. Folk har kontaktat min mamma och sagt att de har varit oroliga för min hälsa. En ”kompis” kramade mig och sa att jag kändes som en svältande afrikansk unge. Den underliggande tonen har alltid varit att jag måste vara sjuk och medvetet svälta mig själv.
Folks konstanta kommentarer under hela mitt liv gav mig ett enormt självhat och ångest attacker. Jag åt sjuka mängder mat i hopp om att gå upp i vikt, vilket jag aldrig gjorde. Jag åt alltid nånting runt folk fast jag inte var hungrig för att slippa kommentarerna som kom ändå. Och just det här att folk alltid skulle ta på en. Typ ta på mitt lår med båda sina händer för att visa hur smal jag var och säga någon nedlåtande, ibland förlöjligande, kommentar och hela tiden antyda att jag måste ha en allvarlig sjukdom. Jag upplevde det som så jävla kränkande och sårande. Men det allra värsta var folk som gick till min mamma för att de var ”oroliga för mig”. Det var som en spark i magen och en loska i ansiktet för mig som kämpade varje dag med att inte låta mitt självhat ta över och gå ut i självskadebeteende, vilket det gjorde i perioder.
Jag hade en grovt ohälsosam relation med vågen för jag ville så gärna bli normalviktig åtminstone. Nu har jag sedan länge slängt ut min våg och har inte vägt mig på flera år. Jag granskade mig i spegeln och såg bara ben, som alla hela tiden påminde mig om. Varje gång jag blev sjuk och därför hade svårt att äta för att kroppen inte klarade av det så fick jag en sån grov ångest av att jag skulle gå ner i vikt och aldrig lägga på kilona igen. Det här känner jag fortfarande idag varje gång jag blir sjuk.
Jag bar stora kläder för att dölja min smalhet, vilket inte funkade. Jag fick ångest inför gympan, skolsyster, middagar med släktingar för jag visste att jag skulle få kommentarer om att jag åt dåligt (även fast de såg att jag åt två stora portioner och fortsatte äta långt efter alla andra hade slutat). Jag, som älskar att simma, slutade tom bada på sommaren för att slippa visa min kropp. Jag försökte skyla mig själv och ville inte att någon skulle lägga märke till mig. Varje gång jag försökte göra mig lite fin blev jag alltid nerslagen av ord om hur äcklig jag var.
Jag har alltid tyckt att en kurvigare kropp är vacker. Jag har alltid kämpat för att få det men min kropp ville bara inte gå upp i vikt. Inte pga någon sjukdom utan den var bara så. Jag åt 8 ggr om dagen när jag mådde som värst och då åt jag stora portioner och tog alltid en omgång till. Men inget hände. Så fungerar min kropp. Det har varit en curse hela mitt liv och någonting som jag konstant fått kastat i ansiktet på mig, att folk har antydigt att jag ser ut som om jag har en ätstörning, antydigt att jag måste vara sjuk på riktigt.
Så för mig handlade det inte om att folk sa ”ät en cheeseburgare för fan”. Det var irriterande men det var det absolut mildaste folk sa till mig. Det värsta var att i de stunderna då jag vågade visa mig svag, släppa det stora självhatet jag bar på, och faktiskt erkänna till folk hur negativt deras kommentarer påverkade mig så fortsatte de alltid ändå. Random strangers, mina närmaste som påstod att de älskade mig, doktorer och sjuksköterskor… Alla vägrade lyssna på hur dåligt jag faktiskt mådde och fortsatte trycka ner mig i ett destruktivt självhat ändå. Alla fortsatte ge mig stämpeln om att jag var ett kontrolfreak över maten (vilket jag inte var, tvärtom åt jag allt jag kunde), att jag inte borde träna (vilket jag aldrig har gjort hela mitt liv), att jag borde kolla på hur smal jag var (vilket jag gjorde me

Om det nu finns någon som inte fattar efter det här, så borde den/de personerna kolla om deras hjärna fungerar som den ska, för tydligare än såhär blir det nog inte.
Framförallt delen med att oavsett hur någon ser ut så är det ALDRIG okej att skamma eller håna den för sitt utseende. ALDRIG.

I detta håller jag med dig LD men det som jag ifrågasätter (i tidigare kommentarer) är när du är den som bestämmer vem som ”är tjock nog” för att få lov att uttala sig om ämnet. Uppenbarligen är inte alls Mollys kroppsform idealet eller drömkroppen inom media och musikindustrin (som visas för den stora massan, dvs jag och du) som har beskrivits i Aftonbladets artikel om henne, som hon själv vittnar om, viktshets m.m.

Hej ”hmm”!
Skulle du kunna tänka dig att byta nick? Lite likt mitt och kan skapa förvirring. Självklart ditt val, men eftersom att du är ny här under det nicket så hade jag uppskatta det.

Detta var en viktig insikt för mig. Visst gör det ont att bli kallad skelettet, anorektiker, benrangel, att höra att ingen normal människa kan tycka att jag är fin, att man måste vara pedofil för att kunna attraheras av mig, att jag ser döende ut, att jag måste ha någon allvarlig sjukdom för ingen kan vara så smal som jag är. Ja, det gjorde förjävla ont.
MEN, jag utsattes aldrig för det hat och den förakt som överviktiga utsätts för. Jag har en kronisk lungsjukdom som läkarna tar på väldigt stort allvar, det krävdes en akut operation för några år sedan för att jag skulle överleva. En överviktig person med samma sjukdom skulle säkert ha fått höra ”Gå ner i vikt/ät mer hälsosamt/träna mer så blir det bättre”.
Jag har ett fysiskt handikapp som inte syns utanpå, vilket innebär att jag ibland går med kryckor, parkerar på handikapplatser, måste ha handikappsäte på bussen etc. Folk är väldigt hjälpsamma och respektfulla mot mig. Däremot har jag sett överviktiga personer som går med kryckor, sitter på handikappsäten etc och folk är inte lika respektfulla mot dem. Jag har hört folk säga ”Lata jävel, låt någon som behöver platsen på riktigt ta den”. Folk verkar förutsätta att de inte egentligen har någon funktionsnedsättning utan bara är lata.

Men snälla! bara för att LD tycker något så ska du inte förminska dina upplevelser. Det är fruktansvärda saker du fått sagt till dig, det är INTE okej. Och det är inte mindre hemska saker bara för att överviktiga får sin skopa skit också.
Jag är överviktig, 40 kg från ok BMI rättare sagt. Jag har ALDRIG fått höra sånna avskyvärda saker som du fått höra, knappt fått höra någonting om min vikt faktiskt.
Jag tycker inte det är okej den kampanj som LD för nu, hur kan man ha rätt att sätta sig över andra människors upplevelser. Jag tycker att det är en fruktansvärd syn på rangordning av människor som LD och hennes gäng har, jag ser ingen skillnad på att om jag skulle få glåpord för min fetma och om Molly får samma sorts glåpord fast att hon i min ögon har drömkroppen, hur det landar hos henne eller hos mig är det som bestämmer kränkningen.
LD förminskar även alla de tjejers upplevelser som någon gång fått kommentarer om sin kropp, det är inte okej!! INGEN ska få säga till mina tonårstjejer att det inte har rätt att känna precis samma sak om de får negativa kommentarer som en överviktig person får känna. Känslor och sin rätt att hävda dom har ingen rätt att begränsa.
Usch vad jag blir obehaglig till mods för dom här inläggen, det kan kanske vara intressant för dig att veta LD att jag har aldrig känt mig så nedvärderad som jag har känt mig efter den senaste tidens inlägg och kommentarer om övervikt på den senaste tiden på bloggen och Instagram, tyvärr lili så får ditt inlägg samma verkan. Ni har med olika ord meddelat att jag som tjock står så långt ner på samhällskalan så det är mest synd om oss, jag som tidigare har ansett mig likvärdig med smala personer ser mig nu som någon som man ska tycka synd om.
Nej tack, jag vill inte ha den sympatin.

En reflektion.
När jag hade ett underviktigt BMI (17 isch) fick jag ofta höra kommentarer från folk som tyckte att jag var allt för smal. Ett axplock från arbets”kompisar” alla i ålder över 30år;
– Det där ser inte riktigt friskt ut
– Du skulle passa mycket bättre i rundare kinder
– Du skulle behöva lite kurvor
– Ska du verkligen GÅ på stan, orkar du det?
– Ska du inte äta mer? Är det där inte lite för nyttig mat?
– Äter du verkligen middag när du kommer hem?
– Har du alltid sett ut sådär?
– Kläder sitter finare med lite kurvor, killar gillar sånt
OSV i all jävla oändlighet
Det mest intressanta var dock den andra halvan av min arbetsplats som stod på min ”sida”. De hävdade att
– Alla kan inte gå upp i vikt
– Vissa har jättejättebra ämnesomsättning
– Vissa är smala naturligt
– Detta var min kroppsform
Alla vikt relaterade sjukdomar åsido nu.
Detta med ”smal naturligt” alltså vad sjutton??!
Ingen ifrågasätter det. Att man skulle vara denna naturligt smala människan, som äter mycket om onyttigt och inte går upp i vikt. Det är beundransvärt, fint och åtråvärt. Människan allt bara rinner av.
Undra om det finns något som heter naturligt tjock?
Gäller då samma ofyiska lagar även för naturligt fet som för naturligt smal?

tänkte direkt ”dubbelbestraffning” när jag läste Kate Winslets citat (obs obs inte att hon använder härskarteknik pga tjej men det citat ur vilken mun som helst är dubbelbestraffande). För visst är det dubbelbestraffning mot tjejer i allmänhet som blir matad med smalhetsnorm och sen kritiseras om det? Men det är ett förtryck mot kvinnor som helhet, eller snarare en härskarteknik som kan användas mot samtliga kvinnor/fittbärare/etc. Däremot, av ditt inlägg ser jag fat shaming som ett förtryck som bara kan användas just mot tjocka.
Tänker att det är viktigt att poängtera, att kroppshets och smalhetsnorm är ett problem som drabbar alla tjejer, men inte alls i samma spektra som fat shaming och hur det dessutom är en annan grupp som har makten och förtrycker och en annan grupp som förtrycks.

Jo jag tycker definitivt att det är dubbelbestraffning. Vi kvinnor matas hela dagarna med att vi ska vara smala men ha ”kurvorna på rätt ställe”. Vi ska äta nyttigt och fräscht men samtidigt inte vara såna där ”tjejer som bara petar i en sallad”, men samtidigt inte vara ”ofräscha” och smälla i oss hamburgare utan vidare. Vi ska älska våra kroppar men samtidigt vara ödmjuka och inse att vi inte är perfekta, vi ska träna för att hålla oss hälsosamma men inte träna för att få en sexig kropp, det är okej dock om den sexiga kroppen kommer naturligt.
Samhället har en bild av idealkvinnan: ”Smal men kurvig”; lagom stor byst, smal midja, lagom breda höfter, platt mage, smala men ändå välsvarvade långa ben. Allt naturligt såklart, plastikoperationer är fusk. Sen klagas det FORTFARANDE på de kvinnor som lyckas leva upp till detta ideal! ”Hon har celluliter!”, ”Hon har bristningar!”, ”Hennes revben syns när hon har bikini!”, ”Hennes bröst hänger lite när hon inte har bh!”, ”Hennes mage får valkar när hon böjer sig fram!”.
Det klagas på kvinnor oavsett vad vi gör. VAD ska man egentligen göra?!

Där har du mitt unika/udda användarnamn! Jag känner ett enormt sug och behov efter att fortsätta läsa din blogg! (Läst din blogg då och då, men nu ska/MÅSTE jag för tusan läsa den dagligen).
Precis sträckläst x-antal sidor på din blogg, allting är så bra! Jag har blivit så upplyst och medveten bara efter dessa sidor… Saker som jag egentligen borde veta men helt enkelt aldrig tänkt på egentligen. Som att inte ge komplimanger om utseende, SÅ BRA!
Jag brukar kommentera folks utseende, kläder,smink,hår, kropp,viktnedgång… Har ju tänkt att jag gör de ”en tjänst”, gör de glada… Men jag uppmärksammar och boostar ju bara utseende-fixeringen som råder. Jag tänker KONSTANT på hur jag ser ut. Fram tills för något halvår sedan HADE JAG ALDRIG uppsatt hår för att jag tycker att jag ser tjock ut i profil.
PÅ FÖRELÄSNINGAR sitter jag och tänker på vem som kan se mig från vilken vinkel och försöker sätta mig på ett så bra sätt som möjligt för att ”se bra ut”.
SÅ SJUKT och äckligt. Jag har gjort så i hela mitt liv och bara anammat det som något normalt. Jag skulle aldrig vilja att nååågon annan beter sig som jag.
Härmed slutar jag med utseende-komplimanger i alla fall! Tack för en viktig och fantastisk blogg, du behövs! <3

Kan bara hålla med.Är smal o blir sjukt provocerad av andra smala som alltid ska dra upp hur synd det är om dem när utseendekrav kommer på tal. Blev själv mobbad för min benighet som barn, men nog fattade jag att smal=bra ändå. Vilken liten flicka fattar inte det? Tänkte ALDRIG att jag skulle försöka gå upp i vikt. Det är som att bli kallad rikemansbarn, man fattar att det är ett mått avundsjuka med.
Det värsta är de som bara ’fröken trodde jag hade anorexia och skickade mig till skolsyster’. Ja det var väl bra, tänk på alla som säger att de var sjuka men ingen såg? Det är väl inget trauma att bli skickad dit en gång? Suck.

Hej LD! Lite OT, men har lärt mig så mkt av dig om framförallt genus och jag vill att vår förskola och pedagogerna också skall lära sig mer om genus. Har börjat med att fråga om ngn är extra intresserad av frågorna och vill gå utbildning och vill nu ta det vidare. Har du tips på utbildningar, föreläsare, material eller liknande? Håller du själv i föreläsningar? Tacksam för tips från dig och andra insatta!

Hej! Jag vill bara säga till dig att din blogg är den bästa jag vet och jag är så oerhört tacksam för att du och den finns. Så fort jag läser/ser/konsumerar något som skaver och sticker så tänker jag direkt: måste gå in och se att ld har skrivit något om detta, hoppar verkligen ld har tagit upp detta osv. Och så lättnaden när du har det. Dina svar på tal, dina förklaringar och ditt sätt att se på världen ger mig liksom alltid ny energi att fortsätta leva och kämpa bland all den här skiten. Tack.

Ju mer jag läser din blogg, desto mer faller alla bitar på plats. Jag har mer eller mindre alltid varit överviktig (med undantag från när min väldigt kontrollerande karl lämnade mig och jag kompenserade hans glåpord med svält och träning 10 ggr/vecka), även när jag varit vältränad har jag varit bred. Alltid mått dåligt över det fast jag intellektuellt insett att jag svälte mig och var mitt livs olyckligaste när jag var som smalast.
Jag har gott om kollegor och vänner som kommenterar dieter med ”det är ju bara att äta nyttigt och röra mer på sig”, rent generellt förstås för det vore ju taskigt att säga det direkt till mig.
Jag har svalt allt för jag vet att jag är sund och jag försöker gå ner i vikt men alltså vafan? No more!
Vill jag gå ner är det min grej, inte deras jävla samhällsansvar att utbilda tjockisar. Ge fan i min vikt, den är min!

Som vanligt känner jag en stor dos igenkännnig i det du skriver LD! Thin ”shaming”…
Jag hade anorexia i tonåren och svalt mig själv nära döden, var extremt smal. När jag gick ner de första 7-8 kilona över typ en sommar (var inte överviktig innan), gissa vad jag fick höra av min omgivning om inte vad FIN jag hade blivit och ”vad smal du har blivit” med positiv betoning. Från alla – allt från gamla släktingar till kompisar och lärare. Enbart mina föräldrar ställde sig, med förklarliga skäl, kritiska till viktnedgången. Men den positiva reaktionen en får samhället när e går ner i vikt är helt sjuk. Jag behövde inte gå ner i vikt! Men blev såklart eggad av detta och fortsate vikthetsen och gick ner cirka 10 kilo till innan någon uttryckte någon oro. Smal = bra.

Vem är du att avgöra vad som är förtryck och inte? vem fan bryr sig om hur tidningar premierar ktoppar om du ändå blir mobbaf i skolan för att vara ”vidrig” och äcklig, när folk frågar och tisslar och tasslar och undrar om du har anorektisk? Tror du man sitter och tänker så som liten tjej? ”Nejmen gud jag har ingen rätt att må som jac gör för jag ät inte förtryckt på riktigt, bara natashja blomberg vet hur det är att vara förtryckt på riktigt.” Alltså stora problemet med den här typen av ideologi är hur kontraproduktiv den är ibland. När du skriver att det inte är förtryck för att man går höra att man ska käka en mavka då är det DU Som har något slags tolkningsföreträde. Du liksom hånar alla känslor man känt och berättar för MIG vad jag har upplevt fast du ibte har en jävla aning. Alltså. tröttsamt.

Well, när du blir mobbad för att du är smal är det bara de som mobbar som tycker att du är fel, men när du blir mobbad för att du är tjock är det mobbarna, OCH hela skolan OCH hela samhället vilket är otroligt mycket mer nedbrytande. Verkar för övrigt inte som att du läst inlägget?

Jag måste säga att jag till en början blev sjukt provocerad och irriterad när du skrev om smalhetsprivilegier och om att smala förtrycker osv. Jag har ju blivit retad för just min naturligt smala kropp. Folk tar sig hela tiden friheten att kommentera den. Kalla den ohälsosam, anorektisk trots att jag mår jättebra. Säga åt mig att äta mer. Varför skulle detta kallas ett privilegium, liksom? Och JAG har ju aldrig förtryckt någon, hur kan du säga att smala förtrycker?
Men dina texter har faktiskt ökat min förståelse (och fått mig att inse att mitt tankesätt påminde obehagligt mycket om ”inte ALLA män”s). Som du skriver, så är det aldrig okej att skamma någon p.g.a. kropp och utseende men mina ögon har öppnats en del för hur förtrycket mot tjocka är helt annorlunda, mycket mer fördömande och mycket djupare rotat i vårt samhälle. Trots att det är väldigt svårt att inse sina egna privilegier så försöker jag verkligen att se andra perspektiv än mitt eget och se mina egna privilegier och inte bli provocerad när de påpekas.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *