Kategorier
Vardagstrams

Bara en endaste tanke på vikten är tillräckligt

Nu låter det som sagt som att vikten är det jag tänker på hela tiden, men så är det ju inte. För det mesta så trivs jag ju med mig själv och framförallt i mig själv. Men jag tänker på det tillräckligt. Fem sekunder är tillräckligt. En enda tanke är tillräckligt. Och de tankarna kommer smygandes när jag står på vågen i badrummet och drar mig i valkarna (u har jag kastat vågen, äntligen, men innan) eller efter en snabb titt i spegeln eller när jag försöker dra på mig ett par byxor som spänner sådär obehagligt kring lår och midja och hur man gör så känns det inte bra.

Eller när man provar vinterjackor och inser att största storleken på damavdelningen är 44 och att den är… för liten.  Och då släpper man allt och ger upp och bara går därifrån.

IMG_2688.JPG

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Bara en endaste tanke på vikten är tillräckligt”

Jag blir lite nedslagen av att läsa din blogg. Jag uppfattar det som att du och jag är ungefär i samma viktklass. Jag känner mig inte alls så tjock och illa sedd på grund av min vikt. Är först när jag läser dina inlägg som jag känner mig fet och missnöjd. Tror till och med att du väger mindre än mig och har fettet ”bättre” fördelat. Börjat undra om folk pratar bakom min rygg för helt missat att det ska vara så fruktansvärt att vara av vår storlek. Visst att shoppa kläder suger men annars känner jag inte att livet på något sätt skulle bli bättre om jag vägde mindre eller att jag skulle bli så annorlunda behandlad.

Jag vet inte vad du vill att jag ska svara, men du är väl det lyckliga undantaget. Fortsätt vara det och fundera inte så mycket på annat. Jag och vi som skriver om våra erfarenheter här skriver ju om det VI UPPLEVER, alltså ingen inbillad paranoia. Upplever inte du detsamma så gör du inte det helt enkelt.
Att du skulle ha missat att tjocka är paria tror jag dock inte ett dugg på. Isåfall lever du i skogen och har ingen tillgång till medier som tv och tidningar.

Funderar ofta på vad syftet med klädkedjornas skamvrå a.k.a tjockishörna, a.k.a BIG IS BEAUTIFUL SÄGER VI SÅ HAR VI RYGGEN FRI är egentligen? Ba, ”jaha, är du över en viss storlek? Vänligen gå bort till det här hörnet och välj enbart dessa plagg. Var du här med dina smalare vänner och ville shoppa tillsammans med dem? Nej men det går ju inte,hur skulle det se ut om vi inte tydligt annonserade att du är annorlunda och för stor för vår vanliga kollektion???”
Allvarligt, fattar att mindre butiker inte har råd att hålla ett jättesortiment, men hm/lindex/kappahl har.

Nu när vi pratar om vikt… Läste idag på. Instagram att en underbar kvinna som heter @attvaljavrede varit på barnbio där det visats reklam från Viktväktarna innan. Komplett med siffror på hur mycket olika personer gått ned i vikt. Hon och vi andra som hört av oss till SF med kritik om det har fått svaret att de inte anser att det är störande, utan att filmen visar ett trevligt sätt att gå ned i vikt för ”folk” som behöver det. Jag blir så vansinnigt irriterad och frustrerad…. Kanske någon annan här också vill skriva en rad om det till SF eller på sina sociala medier?

Åh så jävla mycket jag känner igen mig i följande
”Eller när man provar vinterjackor och inser att största storleken på damavdelningen är 44 och att den är… för liten. Och då släpper man allt och ger upp och bara går därifrån.”

I know the feeling. Jag har varit pinnsmal men har efter åren blivit överviktig (då snackar vi om närmare 113 kilo). Jag är lyckligare rent psykiskt nu än när jag var pinnsmal MEN trots att jag försöker att se bort om all jävlar hets och försöker vara nöjd med mig som människa så är det så jävlar svårt när både samhället och kroppen inte är anpassat efter min vikt. Kan ju drömma om att komma in i H&M kläder, mina bröst skulle aldrig få plats i en vanlig BH, då får jag köpa den för över 500:- i någon specialbutik som ska stå och granska tuttarna när man själv bara vill kräkas. Jeans finns inte i min värld. Den här vintern kom & jag som hade tre vinterjackor förra vintern kommer inte in i en enda. Jag försöker leva ett vanligt liv men det känns som att man överallt blir osynligt påmind om vikten. På bussen om någon sitter bredvid, på flygplanet, på vissa restauranger, människor. Man blir jävligt kluven när verkligheten knackar en i huvudet hela tiden samtidigt som man försöker att acceptera att man just nu ser ut och faktiskt är den man är trots övervikt.
PS. jag tycker inte synd om mig själv, jag försöker gå ner i vikt av hälsoskäl (OCH ÄRLIGT FÖR ATT PASSA IN I DEN SATANS HELVETES MODELLEN SAMHÄLLET HAR), JAG ÄR BARA SÅ JÄVLAR TRÖTT PÅ ATT FÖRSÖKA ACCEPTERA MIG NÄR JAG HELA TIDEN BLIR PÅMIND AV ANDRA MÄNNISKOR ELLER SAMHÄLLET ATT JAG ÄR TJOCK. ATT MÄNNISKOR SEDAN BEHANDLAR EN SOM OM MAN VORE EFTERBLIVEN ÄR JU OCKSÅ FANTASTISKT. P.S 2, blir JÄVLAR förbannad på de människor som hyllar de som går i vikt. ”Oh vad fiiiin du är nu”. Jaha, vad fan menar du att hon inte var det innan?
Nääääää, nu kommer rabiatkärringen fram, dags att gå och lägga sig! Happy new year! Haha,,

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *