Kategorier
Vardagstrams

Jag lever ett halvt liv

Jag har iallafall bestämt mig för att brösten ska bort.

Jag har ju ältat det sen jag satt på BUP som 14-åring och hotade med att jag skulle skära av dem. Nu gjorde jag inte det men nån remiss fick jag inte heller på grund av min ålder. De ville hellre terapeuta mig till förbannelse. Men ingen terapi i världen kan få mina bröst att vara mindre påtagliga och mindre hinder i det vardagliga livet.

Jag kan inte röra mig normalt. Jag stöter alltid i dem med armarna, jag kan inte ens röra armarna som man ska. Jag gör alltid illa dem, går in med dem i allt. Jag kan inte äta som en vanlig människa för jag lägger brösten i tallriken när jag försöker luta mig framåt (så jag får balansera den förbannade gaffeln en halvmeter från tallrik till mun eller helt enkelt hålla tallriken under hakan) Jag kan inte krama mina barn utan att det gör ont. Jag kan inte krama min man utan att han rör vid brösten för de tar upp hela min överkropp. Jag kan inte ligga på mage. Jag kan inte springa utan värk oavsett hur bra BH jag har på mig och BH gör alltid ont. Jag kan inte luta mig bakåt utan att få svårt att andas och jag kan inte ligga på rygg heller, bara på sidan fast då trampar ju en unge på dem. Det är som att bära två siamesiska tvillingar på framsidan av kroppen, två egna kroppar utanpå min egna. Och min kropp är inte min.

Är det nån av er som gjort en förminskning? Vill ni berätta om den? Vad kostade det? Hur omfattande är ärren? Hur ser de ut? Kan man välja form och häng och storlek på vårtgård? Är det omöjligt att amma eller kan det funka? Hur har ert liv förändrats?

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Jag lever ett halvt liv”

Skönt att du kommit fram till ett beslut 🙂 Din kropp, din vilja! Hoppas resultatet blir som du önskar. Har själv ”välsignats” med stora behag och förstår dina tankegångar så väl. All lycka!

Min kompis gjorde en bröstförminskning i tonåren och brösten blev jättevackra! Symmetriska, estetiska och precis lagom stora. Enda bekymret var att hon inte kunde amma när hon fick barn 15 år senare, men planerar du inte fler barn blir väl det inget bekymmer?

Jag hatar också mina stora bröst och har övervägt förminskning men avvaktar för att jag vill amma klart först. Men tydligen kan det fungera ändå, men produktionen blir inte lika stor.
http://www.alltforforaldrar.se/snack2/showthread.php?1551839-Amning-efter-br%C3%B6stf%C3%B6rminskning
Har även googlat bilder till förbannelse, men det gjorde mig bara avskräckt. Knöliga bröst med stora ärr och förminskade vårtgårdar och vårtor blev för mycket för mig då.

Jag har gjort en bröstförminskning när jag var 17 år efter att jag pratade med skolsjuksköterskan att jag hade ont i ryggen (kanske överdrev något 😉 och ville ha mindre bröst än mina F-bröst till 1,60/62kg
Vill ni berätta om den?
Jag blev undersökt, fick en viss tid där jag skulle gått ner 4kg, ett år senare (så jag hade ett normalt BMI och inte för ”stora” bröst av det skälet.
Kom till sjukhuset dagen innan, fick inte äta något. De ritade en bild på brösten hur de skulle skära. Dagen d fick jag komma in på operation och minns knappt något. Uppvaket var jobbigt, mådde dåligt i två dagar och spydde efteråt. Men hade inte ont i brösten nästan alls efteråt (fick medicin). Fick ta det lugnt i några månader efteråt för ta hand om såren.
För att få nervbanor att komma tillbaka ska brösten masseras milt varje dag och det var läskigt med alla konstiga nervbanor på fel ställen
Vad kostade det?
Landstinget betalade
Hur omfattande är ärren?
Som ett ankare upp kring brösten, de är omfattande, stora och folk brukar ”rygga till” när jag lyfter på brösten så de får se undertill. De flyttade och förminskade bröstvårtan. Jag har ingen känsel (eller konstig känsel) på flera ställen på brösten. Men de är funktionella och jag kan springa med dem nu. Jag är nöjd, gillade aldrig att ha stora bröst!
Hur ser de ut?
Jag kommer inte vinna någon skönhetstävling med dem ;). Jag hade även påsar på sidorna med mina bröst så de är kvar. Men brösten är funktionella. De har vuxit igen till 85DD till 164/95.
Är det omöjligt att amma eller kan det funka? Hur har ert liv förändrats?
Jag har inte kunnat amma trots många och svåra försök. Flera problem, ingen tillräcklig blodcirkulation, ingen känsel, inga nervbanor osv
Hör av dig om du vill veta mer eller ha djupare svar!

Funderat på en själv. Det blir rätt fula ärr. Men tycker det är värt det, det kan bli trubbel m amning + känselbortfall detta är dock inga problem för mig planerar inga barn. Tror beroende på vad du ska göra utöver förminskning så är det olika ärr. När man gör lyft ex är det vanligt med ett ”ankarärr” o om man förminskar vårtgårdarna blir det ett ärr runt vårtgården också osv.

Prata med en läkare så du kan få det betalt av landstinget, eftersom du ändå har så pass mycket besvär är det troligt att du inte kommer behöva betala för det själv. lycka till!
ps. en väninna till mig som gjorde bröstförminskning vart super nöjd på alla sätt förutom att hon fick problem med amningen efter det. det kan vara något att ha i åtanke. kram

*hand upp* Jag förminskade brösten för fyra år sedan. Det bästa beslut jag tagit. Jag försökte först hos landstinget men det är svårt att få det beviljat, dom ville också att jag skulle gå ner i vikt innan (väger ca 72 kg till mina 165 cm). Jag opererade mig istället på Polarkliniken i Umeå och betalade själv, 35000 kr. Helt ok form (betydligt snyggare än innan!)och ärren har bleknat med tiden.
Hade inte alls ont efter operationen.
Lycka till!

Jo jag har gjort det! Svarar väl på frågorna i punkt
Vad kostade det? Jag fick min operation betald av landstinget efter en väldigt lång process med att se så jag faktiskt var aktuell för det. De vill ju inte göra sådana operationer egentligen upplevde jag det som så de segar och är tveksamma ständigt. Man får heller inte vara överviktig alls i princip uppfattade jag det som, för jag blev tillsagd att gå ned ”kanske ett eller två kilo” (hur mycket skillnad kan det göra ens??) men de utförde den iaf ändå. Men om man gör det privat är det antagligen på ett annat sätt. Har hört prisuppskattningar på ca 30-40 tusen men det är ju hört i förbifarten så inget jag vet klart.
Hur omfattande är ärren?
Mina ärr är rätt omfattande under till och på sidorna. Jag fick en infektion i stygnen under brösten så det bidrog väl där, men sidorna tror jag bara blev så. Jag tejpade dock inte speciellt mycket efter (skall ju göra ärren mindre tydligen) för jag blev som allergisk mot tejpen. Men på själva brösten är det aldrig något jag tänker på, ärren där blev finfina. Sedan tyckte jag det kändes som de slarvade lite i ihopsyningen undertill fram på bröstkorgen, ärrvävnad som hamnat lite konstigt, eller lite utstickande liksom.
Hur ser de ut?
Jag är rätt nöjd med utsende, men det sket jag ärligt talat i för jag ville bara så fort de där hemska brösten sedan innan. De är lite tomma upptill men ändå fina. runda, oerhört mjuka och små framförallt. De är ju inte spetsiga och ”tighta” men det är nog för vävnaden innan var ju sådan också, så det är nog bara såna bröst jag har helt enkelt. Tycker inte utseendet är perfekt men de är inget jag stör mig på speciellt mycket utan jag kan verkligen känna mig nöjd med dem.
Kan man välja form och häng och storlek på vårtgård?
De förminskar ju vårtgården oavsett, men jag fick inte välja något. Jag vet inte om det berodde på mig eller ej, men jag bara brann för att de skulle vara MINDRE för jag led så. kanske hade kunnat påverka men fick aldrig någonsin den uppfattningen.
Är det omöjligt att amma eller kan det funka? Har ej bebis
Hur har ert liv förändrats? Det var något av det bästa jag någonsin gjort. Jag hade i år känt nejnejnej jag kan aldrig vara bekväm med mig själv, jag kan inte ha bhar inte kläder inte motionera ordentligt, det här är fan inte jag varför fick jag detta hemska
Det förändrade hela hela livet för mig, jag kan må bra över mig själv, jag kan SPRINGA jag behöver ingen bh längre (slutat helt, har sportbh vid aktivitet), medan de förr täckte hela magen utan bh. De stora brösten hindrade mig tom mer än jag trodde och då hade jag ändå avskytt dem varenda stund och knappt slutat tänka på dem. Även om de inte är ”perfekta” i utseende så är de mina bästa nya bröst, de har gjort livet genomlidligt och jag tror inte jag kan förklara vilken lättnad detta är. Som ett nytt liv på flera plan. Värt infektion, smärta lång tid efteråt och allt sådant. Jag mår otroligt mycket bättre

Jag hade en kollega som gjorde en. Den betalade landstinget för att hon hade liknade problem som dig. Så börja med att vända dig till vårdcentralen och se om det går att få hjälp den vägen.

Hej!
Jag gjorde min förminskning för 3 veckor sedan. Haft tanken i bakhuvudet sedan tidiga tonåren, och att äntligen ha gjort det är så befriande! Alla problem du beskriver ovanför försvinner och framför allt släpper spänningar i nacke/ axlar och tillhörande huvudvärk nästan omgående.
Jag vill inte påstå att ärren är särskilt omfattande. Det är som ett ankare; från bröstvårta ner till bröstveck och längst med kanten av bröstvecket. Hittar du en skicklig kirurg så kommer ärren att läka fint och blekna med tiden för att knappt synas till slut (och om du håller efter dem som rekommenderas såklart). Det går även att hjälpa till på traven med gel för ärrblekning. Själv ser man ju dessutom knappt ärren eftersom de sitter mestadels på undersidan av bröstet. I det stora hela ser jag personligen ärren som en väldigt liten uppoffring för det jag fått tillbaka i form av mindre bröst. Jag kan komma på 10 sociala, ekonomiska, fysiska och psykiska anledningar i ett andetag som är värt att ha ärren för.
Det är omöjligt att garantera möjligheten för att amma efter ingreppet och det är största anledningen till varför jag väntade så länge som jag gjorde. Däremot kommer kirurgen göra sitt absolut yttersta för att bevara kanalerna som går från bröstvårtan till bröstet, men som sagt inga garantier. Generellt sett så 50/50 % chans för amning efteråt. Vad som förvånade mig var att på konsultationen berättade kirurgen att jag eventuellt inte skulle kunna amma med de brösten jag hade, eftersom de redan hade så stora påfrestningar på sig och alltså redan kanske gjort skada på kanalerna. Efter det blev beslutet busenkelt.
Beroende på helt om du tänker söka landstingsstöd för operationen eller ej kommer du ha olika mycket inflytande över resultatet på operationen. Privat har du antagligen mycket mer att säga till om, men mer kan jag in te säga för jag fick bevilja stöd från landstinget. I regel beviljas operationen (förutom att en del fysiska krav behöver uppfyllas ex. Volym) av landstinget om du vill ta bort mer än hälften av volymen, annars räknas det som en skönhetsoperation och sponsras inte.
Vad jag kan berätta är att kirurgen jag hade frågade om vilken storlek jag hade tänkt mig och storlek på vårtgård trots att han jobbade under landstinget. Jag svarade bara så litet som möjligt och det har han lyckats uppfylla i proportion till min kropp.
Trots att det bara gått tre veckor kan inte beskriva glädjen, ett berg som lyfts från axlarna, både bildligt och bokstavligt talat! De är såklart ömma och jag får inte anstränga mig på ytterligare tre veckor men det finns så många saker jag ser fram mot. Kläder sitter som de ska och tuttarna är inte konstant i blickfånget på andra människor, jag känner mig framför allt mindre objektifierad trots att jag inte på något sätt framhävde brösten innan. Sexlivet har redan förbättrats för att jag trivs bättre i min kropp, och jag känner mig inte lika klumpig.
Det finns ett toppenforum på nätet; http://www.plastikoperationsforum.se som har kunnat ge mig svar på i stort sett allt jag har undrat över på vägen.
Maila gärna privat om du har fler frågor eller ställ här! Allt jag kan säga är Gör Det.
Kramar!

KONFRONTERA ANDERS OLSÉN OM HAN KONTAKTAR DIG OCH VILL ATT KOMMENTAREN SKA TAS BORT!
KRÄV ATT HAN SVARAR PÅ VARFÖR HAN GÖMMER SIG, EXPLOATERAR KVINNOR OCH FEMINISM, INTE SKATTAR, CENSURERAR, SÄLJER KVACKSALVERIPILLER, HADE KLINIKER SOM GJORDE SKÖNHETSINGREPP UTAN ATT HA SJUKVÅRDSUTBILDNING M M.
TA BORT DIN LÄNK TILL PLASTIKOPERATIONSFORUM.SE!
Internet är till för att avslöja skojare! Inte låta skojare lura andra!
Jag skriver på din blogg för att informera och varna dig för plastikoperationsforum.se som du länkar till och ägarna Anders Olsén (Anders Rolf Peter Olsén 681031-0174) och Linda Brånell (Anna Linda Brånell 721214-1662).
Anders Olsén beter sig totalt oseriöst! Det värsta är att han exploaterar kvinnor för att tjäna svarta pengar. Anders Olsen startade flera sajter för att utnyttja kvinnor och undvika att skatta för pengarna han tjänade på sajterna.
FEMINISTEN.SE
Anders Olsens många övertramp gjorde att feminister avslöjade att Anders Olsén ägde feministen.se där Anders Olsen exploaterade feminism. Anders Olsen stängde ned feministen när han avslöjades.
Anders Olsén har kvar porrsajter och sexkontaktsajter. Flera sajter har Ander Olsen stängt för att det avslöjades att han ägde dom. Anders Olsen har inte skattat och skattar inte för dom här sajterna. feministen.se (ned stängd), plastikoperationsforum.se (bara 2012 inte tidigare), sjukvardsbladet.se, skonhetsbladet.se, halsobladet.se, börs bladet.se, uddabilder.se, sexmeet.nl mfl.
ANDERS OLSÈN HAR/HAR HAFT 250 DOMÄNER.
”Our records show 79 currently registered domains and 171 previously registered domains.”
Han har 79 olika domäner nu och han har tidigare haft 171 domäner.
DOMÄNER SOM ANDERS OLSÉN HAR/HAR HAFT
”ANDERS OLSEN” – Reverse Whois Lookup
44 .coms
0 .nets
6 other gTLDs
29 ccTLDs
Add history and get:
97 Historical .coms
10 Historical .nets
24 other gTLDs
40 ccTLDs
Our records show 79 currently registered domains and 171 previously registered domains.
VARNING FÖR PLASTIKOPERATIONSFORUM.SE ELLER POF!
Det är totalt oseriöst och drivs av Anders Olsén (Anders Rolf Peter Olsén 681031-0174) och Linda Brånell (Anna Linda Brånell 721214-1662) som utnyttjar unga kvinnors godtrohet. Anders Olsén är admin och Linda Brånell moderator Marina. 2014 erkänner Linda Brånell att hon står bakom plastikoperationsforum.se och skriver det som merit i sitt cv på linkedin. Men annars vill Linda Brånell inte erkänna att hon äger plastikoperationsforum.se. Varför skriver hon inte på plastikoperationsforum.se att hon är ägar och står bakom? Skumma avsikter!
En person som känner Anders Olsén och startade företag med Anders Olsén 2004 säger så här. ”Anders Olsén är född i Högalids (Södermalm) församling i Stockholm. När Anders Olsén bodde på Bondegatan 18 i Stockholm startade han sin verksamhet för att tjäna pengar på ”lättlurade typer” – med det menade Anders Olsén unga kvinnor- och vad är unga kvinnor intresserade av? – Jo, feminism och plastikkirurgi! Här skulle det tjänas pengar – mucho para!”
ANDERS OLSÉN och LINDA BRÅNELL VILL VARA OKÄNDA och ANONYMA! Anders Olsén och Linda Brånell som äger plastikoperationsforum.se gör allt för att vara okända och anonyma. De skriver inte någonstans på plastikoperationsforum.se att det är de som äger plastikoperationsforum.se. Men det har avslöjats bla har tidigare samarbetspartners berättat det och avslöjat Anders Olsén och Linda Brånell. Oseriöst och skumt att inte berätta vem man är när man lagrar foton på bröst mm. Det är ännu konstigare och oseriösare eftersom Anders Olsén och Linda Brånell vill vare dom som ”bestämmer” vilka som är seriösa eller inte. När dom själva inte ens vill berätta vilka dom är har dom ingen som helst rätt att döma andra som seriösa eller inte!
CENSUR på PLASTIKOPERATIONSFORUM.SE Kritiska och negativa kommentarer om kliniker som betalar till Anders Olsén och Linda Brånell för reklam på plastikoperationsforum.se TAS BORT! Det är därför som tråden ”Dödsfallet på Citadellkliniken” (nu

min faster gjorde förminskning just för att hon hade massa problem med dem. vet inte hur de ser ut men hon blev väldigt nöjd i varje fall.
tycker synd om kvinnor som har antingen för stora eller för små bröst, en mår inte jättebra psykiskt av det heller.
jag gillar inte mina sådär mycket men skulle inte förstora dem i varje fall.
Go for it och berätta hur det var sen!

Jag gjorde en bröstförminskning när jag var 20. Jag betalade inte för min eftersom jag lyckades övertyga landstinget om att det både är fysiskt och psykiskt påfrestande, och jag hade ett bmi runt 25, vilket jag antar var gränsen.
Själva operationen gick bra, men stygnen sprack så jag har stora ärr under brösten. Det ser lite ut som en trekant, det var rätt jobbigt för det vätskade mycket och det tog lång tid innan det läkte. Men eftersom de sitter under brösten är det ingen som syns och de har dessutom bleknat.
Jag fick inte välja någonting själv, antar att man får det om man opererar sig privat, men jag är supernöjd ändå. Känseln är ju inte på topp, och det tror jag är det värsta. Jag är 23 nu så jag har inte fått några barn och vet inte om jag kan amma, de säger att det är typ 50/50 chans, och det hade varit extremt tråkigt om jag inte kunde göra det.
Det har garanterat förändrat mitt liv, jag gick ner 15 kilo på köpet eftersom jag äntligen kunde röra mig som folk. Kände mig fin på ett helt annat sätt och kunde ha kläder jag aldrig skulle kunna haft innan. Så gör det, det var det bästa beslutet jag tagit någonsin!

Förminskade mina för typ 20 år sedan.
Fick det betalt av landstinget, då man tyckte att dom var tillräckligt stora och orsakade besvär i nacke och axlar.
.
Mina ärr syns inte, eller om jag säger såhär
Dom runt vårtgården är lagda med en oerhörd precision och har läkt väldigt fint så det syns ingenting
Ärren under brösten syns om man tittar men man har naturligt en litet häng, även vida opererade tuttat så dom ärren döljs
Och det är så sällan jag står på huvudet så ärren syns….
Jag fick en liten infektion i mitt ena sår under ena brösten men var snabbt inne på kirurgen och fick det omlagt igen så det läkte väl.
Tyvärr kunde jag inte amma, då mjölkgångarna växte ihop fel
Men de enda som har lidit av detta är dock barnmorskorna på BB.
Min dotter och jag fick precis lika mycket närkontakt och hudkontakt ändå, fördelen vi fick uppleva i familjen var att min man kunde ta precis lika mycket av matningen.
I just löv mina tuttar.
Dom är snygga, funkar att träna med, är aldrig ivägen dessutom har jag full känsel i mina så jag har stort nöje av dem!

Jag har gjort en bröstförminskning när jag gick på gymnasiet (nu är jag 25). Jag vägde under 50 kg och hade ändå en G-kupa, landstinget betalade. Operationen gick bra, jag hade svinjävlaasont i två veckor sen blev det successivt bättre och bättre. Tuttarna såg ut som skit i början, svullna, ojämna med ärr överallt plus dålig känsel i bröstvårtorna. Jag kämpade på med ärrtejp och efter ca ett halvår hade brösten fått sin naturliga form, jämna och fina med bleka ärr och efter något år hade känseln kommit tillbaka. Det syns fortfarande att de är opererade när jag är nude såklart men de är mycket snyggare än var de var innan! Nu kan jag köpa kläder som en normal människa, jag har inte konstant ont i axlar och rygg, jag kan träna utan att det känns obekvämt, jag känner mig SNYGG! Det är det absolut bästa beslutet jag tagit i mitt liv, det var ett helvete att gå igenom men det är värt det tusen gånger om.
Maila gärna om du har fler frågor.

Hej. Vet inget om att förminska brösten, men det finns ju olika sätt att få bort ärr. Olja, geler å sånt.(på Apoteket) Som funkar bäst när ärret är nytt och rött. Men annars när det blivit vitt så går det med molkosan har jag hört. Men det tar tid då. (Typ smörj 1/vecka i 2år). Laser har jag åxå hört om.
Hade bröstkörtelsinfektion och mitt bröst ”sprack” och har stort ärr (och ett par mindre) men det är Jag nu så vill inte ha bort det längre. (Fast det är ju symbol för en tid av extrem smärta. ) accepterat det och tom gillar det nu. Vore inte samma bröst utan, dock inte bekväm med att sola toppless å sånt än.

Jag gjorde en bröstförminskning när jag var 18. Har varit överviktig större delen av min ungdom. Fick klara besked att sålänge övervikt fanns beskostar inte landstinget en operation. Största delen i brösten är ju fettvävnad. Jag gick ner 25 kg och fick bara påsar kvar, då bekostade de min operation. Inga komplikationer, fina ärt och vårtgårdar. Har kunnat amma 2 barn efter op.

Min mamma gjorde en bröstförminskning när hon var omkring 20. Syns inte, hände inget med huden och ärren är knappt märkbara. Döremot kunde hon inte amma mig när jag var liten, blev bara infektioner i brösten. Så vill du ha fler barn kanske det kan vara värt att vänta, tänkte eftersom att du vill amma. Har för mig att man kan flytta bröstvårtorna om man vill.

Ta inte illa upp av det här – men jag är tveksam på om du får en bröstoperation betald pga. övervikt. Gissar på att du kommer få det ”snälla tipset” att gå ned i vikt(vilket jävla skämt)

fast du har rätt att få det betalt från landstinget. boka tid på vårdcentral och om dom säger att dom inte tror du kommer få det betalt så kräv att dom tar kort på dina bröst och skickar till plastikkirurg. dom på vårdcentralen vet inte ett skit om sånt utan bara tror.

Jag har läääängtat efter en operation i flera år och efter snack på sjukhuset så konstaterades att det kan de göra om jag går ner drygt 25 kilo. Har gått ner drygt tio nu men jag kommer inte ta via landstinget. De kvinnor jag pratat med, rätt många, som opererat via landstinget har fått stora fula ärr och ärligt talat fula bröst.
Kommer spara ihop lite pengar och göra det privat istället, de är mer fokuserade på att göra det estetiskt tilltalande. Nu vet jag ju att du inte är så fokuserad på att se snygg ut men jag vill inte ha de där jätteärren som många har.
Har vänner som gjort det privat och man ser knappt ärren, amningen har även fungerat för många av dessa tjejer men man får nog räkna med att det kan bli svårigheter med det efteråt.
jag är absolut villig att skippa en utlandssemester för det. Barnen blir nog glada av en glad mamma som har lättare att leka med dem. Vad karln tycker (han älskar stora bröst) skiter jag i, vill han ha en otymplig fru med jättetissar så får han väl byta men man hoppas ju att det inte bara är därför man är tillsammans. Jag sparar och bidar min tid, tills dess så tränar jag och hoppas de minskar i takt med viktnedgång. Ingen skillnad hittills däremot så har min smärta i ryggen försvunnit i takt med att jag blivit starkare och lättare. Så träning är ett billigare tips, inte för att minska men för att underlätta, jag hoppas väl att de ska minska också men än hänger de där jäkla postsäckarna kvar och dinglar.

Det där jäkla ”gå ned vikt” är inte så lite okunnigt och fördomsfyllt anser jag. För det är inte alls säkert att brösten minskar!!!
För några år sedan gick jag ned 10 kg i vikt. Midjan gick från 94 till 8i cm, höfterna från 102 till 97 eller något sådant.
Brösten minskade 2! cm. Från 105 cm till 103…
Fettvävnaden i brösten är av en lite annan art har jag hört och sett i ett program om bröstförminskningar som sändes för kanske 10 år sedan på tv, det var en dokumentär från Nya Zeeland.
Det är oftast inte så enkelt att tjock=stora bröst=banta=mindre bröst.
Så det s k rådet tycker jag är underligt okunnigt från de som borde ha bättre kunskaper.
Men jag vet ju av egen och andras erfarenhet att har man övervikt (på min 1.59-kropp är 10 kg rätt mycket) så spelar det ingen roll vad man går till läkaren för, det blir genast ”gå ned i vikt”. Som om allt i ens kropp hänger på det…
F ö finns det idag forskare som börjar vända på sammanhangen. Sjukdomar beror inte på fetman. Fetman är istället troligen ett symptom på att vissa sjukdomar finns.
Sidospår men kan vara värt att tänka på…
Lycka till LD – jag är själv storbystad och förstår dig väl varför du vill förminska!

Jag går i samma tankar. Vill gå ner lite i vikt först, men de gånger jag gjort det har det inte påverkat bröstens storlek särskilt (tillräckligt) mycket så det spelar säkert ingen roll. Att läsa att nån gick ner 15kg på köpet bara för att det helt plötsligt blev möjligt att träna gör mig bara mer peppad. Det kan inte vara ok att besväras av dem så pass mycket att man kan tänka sig ta bort dem helt, som jag känner.
Jag tycker: Do it!
Och tack för att du tar upp ämnet!

Det låter skönt att du fattat ett beslut LD! Önskar dig all lycka. Efter att ha läst kommentarerna blir jag så glad över att det är så många som är nöjda med sina bröst (efter operation), trots ärr och skavanker.

En kollega till mig som förminskat brösten för många år sedan kunde inte amma sitt barn. Det gick i början men när barnet blev större växte inte produktionen efter behoven. Läkarna gissar att några gångar förstörts i och med ingreppet.

Ärren blir inte särskilt synliga. Vårtgårdarna kan du bestämma form på själv och amma gjorde jag i två år efter min operation så det går utmärkt:) Det är så skönt att kunna hitta bh:ar som passar och inte gör så att tuttarna ramlar ut!

Hej! Jag har velat krympa mina bröst i åratal men inte vågat ta steget till operation. En sak som oroar mig är att brösten kan växa tillbaka igen efter operationen. Jag fick denna information från en kvinna som driver BH-butik som själv gjort reduktion och mött många kunder med reducerade bröst. Jag har också diskuterat detta med en vän som genomgått mastektomi i samband med könskorrigerande behandling. Läkarna som genomförde den operationen kände inte till att brösten kunde växa och trodde att risken var obefintlig så länge personen i fråga tog sitt testosteron.
Tankar kring detta?
Någon läkarutbildad som har vettig input?

Det som jag fick förklarat för mig av kirurgen jag hade, var att ens bröst kan växa vid viktökning, precis som att de kan minska vid viktnedgång. Och att en bröstförminskning är helt orelaterat till eventuell växt!
Ökad storlek av hormoner exempelvis (p-piller tänker) är snarare att en går upp i vikt av att en blir mer sötsugen/matsugen och äter mer, och vart vikten lägger sig är olika på kroppen. osv.

Min mamma har gjort det! Hon behövde inte betala det själv heller, och hon är så nöjd med resultatet för att det förenklar hennes lite massor! Och att kunna köpa BH i en ”normal” butik gör att hon slipper lägga 3 miljarder på speciella bhar. Det negativa var att hon mådde väldigt illa av de smärtstillande pillrena och hon fick en infektion i ena bröstet som hon fick antibiotika mot, detta ledde på något konstigt vis att cirkulationen blivit konstig i det bröstet så ena vårtan är alltid blå. Värt att nämnas är att detta är 10 år sedan.

Jag förminskade mina bröst för ca 3 år sen på Akademikliniken i Stockholm (kirurg Ulf Samuelsson) och det är bland det bästa jag gjort.
Förminskade från g-kupa till c-kupa.
Jag fick vara med och välja storlek och sen pratade vi om proportioner och vad som skulle se bra ut, men inte specifikt om vårtgårdar och annat än själva kupstorleken – vad jag minns nu så långt efteråt så pratade han om att det gör han så att det passar bäst till den bröststorlek som blir.
Nu tre år senare syns överhuvudtaget inte ärren runt vårtgårdarna, och ärren under brösten är så bleka att de inte syns om man inte kommer väldigt nära. Jag fick problem med läkning på en del av såret (vid yttersidan av bysten) och där är ärret lite större, men erbjöds omoperation för det så att det också skulle bli litet och osynligt, men jag avböjde eftersom det inte stör mig som det är nu heller (inte heller det syns om man inte kommer nära)..
Jag har nedsatt känsel i en del av höger bröst, speciellt under bröstet vid ärret, men det är inget som stör mig alls.
Jag betalade runt 40.000 sek för min op och är supernöjd!
Jag har inga barn så jag kan inte svara om amning men fick berättat att det kan bli problem, dock är det många som kan amma helt utan problem efteråt.
Jag tycker det är helt fantastiskt att ha det gjort – jag hade liknande känslor som du om min alldeles för stora byst (som dessutom blivit hängig och ful efter viktupp/ned/upp…gång). Tycker fortfarande inte om att ligga på mage, men mer för att det fortfarande är obekvämt i brösten och inte för att det känns som att ryggen ska gå av, och har inga som helst problem att ligga på rygg längre 🙂
Hoppas det går bra med din operation och att du blir lika nöjd som jag är med min!

Jag förminskade mina år 2011, då var jag 18 år och uppfyllde precis kravet storleksmässigt, så jag fick operationen betalt av staten.
Jag fick en remiss till sjukhuset, kom dit och förklarade mina besvär både fysiska (rygg, axlar, att jag inte kunde träna för det gjorde skitont trots sportbh) och psykiska samt ekonomiska skäl. (Vem fan har råd med en BH för 500-800 spänn?! ) Och jag gick från storlek 65-70 H-I till 70 E, och nu platsar jag även i DD. Mina bröst bestod mer av hängande hud än fett, så de såg inte så stora ut som en H kupa kan göra.
Jag fick en tid inom 1½ månad, dessutom av Sjukhusets ”vi måste kunna ge dig en tid inom en månad”-policy, gjorde så att de remissade mig till en privat plastik klinik.
Operationen gick jättesmidigt till, jag har mer eller mindre ingen känsel i båda brösten på/runt ärren, samt nedsatt på vårtgården, men jag skulle uppskatta att jag har 90% känsel överlag i övrigt!, absolut inget som stör!
Dock även nu tre år senare så känner jag hur det kan nypa till under vårtgården, och vad jag har förstått det som så är det nervtrådar som hittar tillbaka ännu idag.
Ärren syns knappt runt vårtegarden och nästan inget på de andra delarna av brösten- lite ojämnheter bara i huden.
Jag skulle säga att de blev mer eller mindre färdig läkta efter sex-åtta månader, men jag kunde hoppa runt ordentligt utan att oroa mig efter ca tre- fyra månader.
Nu i efterhand så känns det helt sjukt. Det är som om såhär var jag menat att vara. En har ju lärt sig att se med ögat vilka kläder som sitter bra/bekvämt/”rätt” tills ens kroppsform och det tog mig ett år innan jag lärde bort mig den punkten. Och kanske mer på en sämre punkt så blev mitt självförtroende bättre, för att det fanns andra som tog sig friheten att beröva en del av den ifrån mig. Såsom män som stirrade ogenerat, klasskamrater i omklädningsrummet (jämförelserna, inte mobbning) som ansåg sig att mina bröst var allmän mark. Starkaste minnet var blickarna av en man som gick bredvid sin dotter, som var jämnårig till mig. Alltså 15 jävla år gammal, och det syntes tydligt att jag var den åldern- men det hindrade inte honom.
Men utöver det, utan tvekan det bästa jag har gjort för mig själv i mitt liv, jag är inte längre begränsad i axlar och i min rörlighet, inga smärtor i samband med skumpande bröst, ryggen har fått lite men för livet, men jag skulle också enkelt kunna träna mera (som i mer än ingen träning alls. eh.) för att få bort det.

Jag gjorde en bröstreduktion i feb 2011! Har alltid mått otroligt dåligt över mina stora bröst och när jag var 18 hade jag en G-kupa och min kropp höll nästan på att gå sönder. Brukade ligga i fosterställning och gråta över ryggsmärtorna. När jag väl gjorde bröstreduktionen 23 år gammal hade jag gått ner rätt mycket i vikt men brösten var fortfarande en stor E-kupa och när jag ärvde lite pengar kände jag att det var dags.
Jag ångrar ingenting. Det är det bästa jag någonsin gjort och även om jag nu pga viktuppgång är en D-kupa så känns det så mycket bättre. Utan bröstförminskningen så hade jag nog varit en H-kupa vid den här vikten.
Ärren är fina och allt läkte väldigt bra för mig. Tyvärr så har jag tappat lite känsel i huden under bröstet samt att mina bröstvårtor inte längre är mottagliga för sexuell stimulans – det gör mest ont.
Men helt värt de 37 000 kronorna jag betalade.

Hej. Jag är en tjej på 21. Har alltid haft väldigt stora bröst i jämförelse med min relativt smala kropp. Haft både psykiska och fysiska besvär vilket har varit ett stort hinder enda sen tonåren. Har aldrig tidigare vågat gå till en läkare för remiss då jagvarit väldigt ung och läst att man helst borde ha barn om man ska få den betald av landstinget. (Har Inte haft pengar att lägga ut till det heller) för ett år sen några månader efter jag fött min första barn,vågade jag trots allt ta mig till vårdcentralen. Träffade en trevlig dam som direkt förstod att jag faktiskt led psykiskt av problemet. Hon skickade min remiss till en läkare som några veckor senare godkände remissen. Där efter blev jag uppsatt på väntetid. Några månader senare hörde dom av sig och sa att jag fick en operation (på Öland) på östersjökliniken. Rekommenderar östersjökliniken varmt. Underbar service och trevlig kirurg. Gick från en stor E kupa till en B kupa (fick välja storlek själv tillsammans med kirurgens råd) gjorde operationen för två månader sen och jag är fruktansvärt nöjd. Känns som jag missat så mycket med mina enorma bröst. Kan nu röra mig fritt. Köpa billigare bhar,ryggsmärtorna har försvunnit helt och mår helt underbart psykiskt.
Så mitt slutgiltiga råd är. GÖR DET. Det är absolut värt det.
🙂

Jag gjorde min operation 2002 och tejpade i 6 mån, lite jobbigt och omständigt kan man tycka men idag syns min ärr nästan inte alls. Min mamma gjorde samma operation 20år innan mig och tejpade inte och hennes ärr ser ut som nåt ur en skräckfilm. Den första tiden gjorde det ganska ont, typ klä av sig tröjan, öppna tunga dörrar, knäppa byxorna…
Jag har nu efter drygt 10år fått tillbaka nästan all känsel men i vissa områden är känseln lite förvirrad.
Bröstförminskningen är det bästa jag nånsin gjort för mig själv. Jag kan hoppa, jogga, ligga på mage (när ärren läkt), äta utan att tappa oliver i urringningen. Dessutom är mina bröst snygga utan BH om man får vara lite ytlig också.
Jag gjorde operationen via landstinget men kirurgen jobbade på både privatklinik och på sjukhuset jag var på. Jag fick inte välja strl själv utan de hade mallar de gick efter, jag hade kanske kunnat tänka mig att ha lite mindre men det ser bra ut.
Det kanske roligaste som hände efteråt var att bekanta inte kände igen mig utan trodde att jag var min syster(jag har ingen syster). Många av mina närmare vänner gissade på bytt frisyr, hårfärg, NÅT HAR DU GJORT!!
Gör det, du kommer inte ångra dig.

Min mamma gjorde en bröstreduktion i slutet av 70-talet efter att ha fött två barn. Hennes ankarärr syns knappt ingenting men så har jag bara sett dem långt senare så jag vet inte riktigt hur lång tid det tog för dem att blekna. Det jag ville säga är att hon fick två barn till efter operationen (varav den ena var jag) och att brösten då växte tillbaka med buller och bång. Det händer säkert inte alla men jag tänker att om du ska lägga egna pengar på det och funderar på fler barn är det värt att tänka på. Fast å andra sidan har de hållt formen bra efter op och växt mer i volym än på längden och jämfört med hennes systrat och min mormor som inte opererat sig har hon mindre problem med långa tuttars ”biverkningar”. Stort lycka till!

Detta är något jag tänkt extremt mycket på! Jag har storlek 70 F men mina bröst ser inte speciellt stora ut när jag är påklädd (och bär nån bh som kostat mig typ en halv månadslön….). Jag har inte heller jättestora problem med detta rent fysiskt. Visst kan det göra lite ont att hoppa eller springa och kroppen känns ofta jäkligt otymplig och tung trots att jag är rätt smal. Ändå har jag sedan typ elvaårsåldern, då dessa stora påsar växte ut, varit så extremt sugen på operation. Som… eeehhh…medveten feminist™…..har detta alltid stört mig lite.
Den här känslan av att ha en kropp som är ett problem. Att ständigt snegla på smala tjejer med raka kroppar och tänka att fan va lätt de måste ha det. Jag tror att en stor del av vår individuella tuttångest bottnar i vårt ärvda kvinnohat. Den problematiska kroppen som inte är en manskropp.
Nu kanske jag svamlar lite. Jag tycker ditt beslut är fantastiskt och kommer säkert också göra detta i framtiden. Att ha stora bröst ÄR fysiskt påfrestande, jag vill inte på något sätt förminska dina problem. Jag tror bara att det som tynger ner våra axlar och ryggar inte bara är tuttar utan också vår ständiga kroppsmedvetenhet.
Men som sagt, U GO GIRL!
En annan tanke:
Idealet för hur bröst ska se ut känns så rätt snävt. Eller egentligen tror jag inte det är själva brösten som är det stora ”problemet”. Man ser nakna bröst i olika storlekar hela tiden. Vad man däremot sällan ser, inte ens i typ ”vi älskar våra kroppar i olika storlekar”-reportage i Amelia och VR, är stora VÅRTGÅRDAR.
Vårtgårdar, dessa två fläckar som jag hatat så mycket och gjort att jag typ sällan vågat visa mig naken för snubbar eller ens i omklädningsrum. En kroppsdel som är så extrem svår att ”lära sig älska” då de enda man ser som liknar ens egna är typ skämtbider på internet. Hur fan ska man komma över detta?
Tack för mig.

jag har alla tjejers mardrömsbröst, långa och hängiga och vårtgården täcker 50% av bröstet. mina bröstvårtor tittar ner i golvet. b-kupa. är ej överviktig och har ej fött barn, är 22. du fattar! grät när jag visade mina bröst för en kille för första gången och visade mig aldrig naken för någon tidigare. vad jag vill säga är att det inte lönar sig att försöka älska sina bröst om dom faktiskt är så pass avvikande från normen, istället tycker jag du ska försöka acceptera dem. man kan acceptera utan att älska. de senaste två åren har jag faktiskt lyckats börja acceptera mina bröst mer och mer, vågar byta om inför folk på ett öppnare sätt etc. Det tar tid men man måste bara inse att man faktiskt inte behöver älska sin kropp, men att man kan lära sig acceptera den. gör livet väldigt mkt enklare och mindre destruktivt. jag är född så här och kan inte göra nåt åt att mina bröst är som dom är. kram på dig syster!

Jag tycker absolut att du ska forsoka att ga ner i vikt INNAN du gar sa langt att du bestammer dig for ett kirurgiskt ingrepp, som faktiskt kan vara valdigt psykologiskt pafrestande, och inte ar riskfritt.
Dessutom kan detta med att du gor kirurgiskt ingrepp bara for din egen lattjas skull paverka dina barn negativt, genom att det kommer att tro att ingrepp/plastikkirurgi ger en enkel losning pa svara problem som kanske egentligen borde angripas fran psykologiskt hall istallet.
Aven om du har stora brost sa ar jag saker pa att de ej skulle vara lika mycket ”ivagen” om du gick ner i vikt till normalvikt. (Ca 19-20 bmi ar ”egentligen” normalvikt, oavsett vad dagens ideal forsoker intala oss, da ursprungsbefolkningarna — kvinnorna — hade denna vikt. Vi bar idag nastan alla pa flera kilos overvikt, vilket sjalvklart paverkar bade var rorelseformaga i dagliga livet, och var halsa.)
Det ar ditt val, men jag tycker att du ska ge din kropp en arlig chans forst pa ”naturligt” vis. Ofta beror overvikt pa psykologiska orsaker, som man behover ta tag i. KBT t.ex. kan hjalpa. Sjalv markte jag att jag holl mig ”trostatande” i schack pa ett helt annat satt nar jag mediterade, sa aven det ar ett bra ”naturligt” tips. (Sjalvklart bor du ju ocksa utesluta allt socker/kolhydrater/tillsatser, som ju ar beroendeframkallande, och lagga till massa fett sa du blir riktigt matt, men det vet du ju redan…)
Lycka till vad du an beslutar (jag hoppas pa den icke kirurgiska vagen..).

Ursäkta, normalvikt är BMI 19-20? BMI är ett jävla medeltidsmått som inte tar hänsyn till muskelmassa överhuvudtaget. Spegeln, måttbandet och det sunda förnuftet är bättre mått på normalvikt. Tyvärr är det där sunda förnuftet sällan sunt pga utav det här jävla samhället som försöker att få oss att bli besatta av siffror som inte är medicinsk korrekta.

Hej!
Min mamma förminskade sina bröst genom landstinget, det här är nog över 10 år sedan. jag tycker de är jättefina! Ärren var rätt röda länge, men det försvann ju. Bröst är ju alltid vackra, med eller utan ärr men idag syns det nästan ingenting av ärren. Hon är tre barnsmor och vi hjälpte till att bära matkassar i några månader. Kommer ihåg när hon tog bort tejpen och sken upp då
hon såg att det var så fint under!

Min gamla svägerska förminskade brösten för ett år sedan, dom blev faktiskt sjukt snygga! Ärren bleknar ju och storlek och form etc får man välja själv. Man ska vara försiktig med att bära i början och man ska såklart ta hand om ärren. Men hon är jättenöjd och med all rätt, det blev skitbra!

Jag gjorde det för ca 7-8 år sedan, blir någon form av kombioperation eftersom de även behöver lyfta efter reducering (tog bort en dm i hud efter fettreduceringen). Kostade 30.000 kr och jag gjorde sjukt mycket research för att hitta bästa läkaren för mig (mejla om du vill ha tips). Jag behövde inte gå ner i vikt trots övervikt, men det var noga att min vikt var STABIL det senaste året och kommer vara det framöver (går man upp efteråt stretchas ju ärren tex etc). Hade en grym uppplevelse och proffsigt bemötande, tryggt. Läkaren var realistisk och ärlig och sa exakt vad jag kunde vänta mig, och lovade inte mer än jag fick. Var även rädd för narkos och de lät mig ha möte med narkosläkaren innan för att förklara allt tydligt. Var på totalt 4 träffar innan operationen pga nojig.
Jag vaknade snabbt, var sjukt pigg och lättad och glad direkt – väldigt adrenalinpumpad i flera dygn. Tog inte en enda alvedon och kände ingen smärta.
Blev ankar-ärr, som jag tejpade i 1 år. Hade även sport-BH dygnet runt natt/dag i ett halvår.
Brösten blev sjukt fina, de är plötsligt symmetriska och mina ärr är vita och syns inte för andra om jag inte pekar ut dem. Bröstvårtorna är dock inte längre helt runda i kanterna, men det känns som ett litet estetiskt problem. Jag kommer kunna amma. Däremot har jag fått lite försämrad känsel i det ena bröstet. Lycka till!

Jag ska göra en förminskning inom 1-2 månader, står just nu i kö. Jag fick remiss via vårdcentralen och det känns jävligt bra. Jag har skolios (sned ryggrad) och kupstorlek I. Jag kan inte jogga, köpa tröjor i min storlek (måste köpa en eller två storlekar för stora för att få plats med bysten), ont i axlarna jämt, trött i ryggen osv. Dessutom jobbar jag inom vården… Det är tungt från morgon till kväll.
Men snart ska jag bli av med skiten. Jag har just nu 2.8 liter tuttar och man rekommenderar att minst 50% måste tas bort för att man ska bli av med sina problem. Om jag gör det så har jag ändå kupstorlek E efter operationen. Så jag lär ta bort 60-70%, annars kommer jag ändå få köpa specialbhar och för stora kläder.
Kirurgerna kommer ju att ge tuttarna ett lyft och flytta på vårtorna, men jag tror inte man kan välja utseende på dom, om man inte gör operationen inom privata vården. Däremot kan vårtan trilla av efter operation (nekros), men det sker i ca 5% av fallen. Då får kirurgerna skapa en helt ny vårta, hur nu det går till. Låter ju rätt så äckligt.
Jag kommer ta en joggingrunda efter läkningen, bara för att jag kan göra det då, utan att ha minst två sportbhar på mig….

Tycker det låter som ett jättebra beslut att du ska göra operationen! Särskilt när du tänkt på det så himla länge och har fysisk smärta etc. Själv har jag små bröst, vilket inte alltid är så kul när man påminns om överallt att en borde se annorlunda ut (jävla ideal, egentligen tycker jag ju om min kropp massor!), men känner har åtminstone inga som helst besvär fysiskt och det är jag väldigt glad för. Verkar verkligen besvärligt att brösten är i vägen som du beskriver och jag hoppas verkligen det kommer kännas bättre efter operationen. Ingen ska behöva leva med en sån smärta när det nu går att göra något åt det. Stort lycka till!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *