Kategorier
Vardagstrams

Det stora miljöhotet är producenterna, företagen och kapitalismen, inte en småbarnsmorsa från förorten.

Det har varit mycket fortsatt diskussion kring ekologisk mat (och leverne) de senaste dagarna, inte bara här utan på twitter och i andra bloggar och en sak som gör mig väldigt ledsen är hur man fokuserar på individen och inte på strukturerna som både möjliggör men allra mest omöjliggör för många att välja mer etiskt. Oavsett om det handlar om mat eller livsstil för ekologi stannar inte vid vilken julskinka eller vilka morötter du köper hem.

För att få förändringar krävs det att våra makthavare och beslutsfattare skapar lagar och regelverk kring hur mat får produceras och vilken mat som ska importeras och vilken slags mat som ska beskattas hårdare osv. Sen behöver man möjliggöra och uppmuntra genom installationer (t.ex sorteringsstationer), subventioner, utbildning osv. Ekologi är politik.

För folket har fullt upp att överleva och med det menar jag inte bara de allra fattigaste som inte har råd med mat på bordet utan vanliga jävla vardagssvensson som försöker få det sk vardagspusslet att gå ihop. Man vill ge sina barn drägliga liv, drägligt boende, kunna ha råd med aktiviteter, kläder, julklappar, födelsedagskalas, TV, dator the list goes on men det som är viktigast att komma ihåg är att ju mer pengar vi har, desto mer konsumerar vi och det är DÄR vi måste börja och vi ska prata om individer. Vem är det som konsumerar? Vem är det som tjänar på att vi konsumerar? Vem är producenten och vilket ansvar har hen?

Det är inte folket som shoppar loss på Hm eller Ullared som är orsaken till vår kommande eko-apokalyps. Det är inte arbetarklassen som prioriterar ett paket cigg framför en påse med ekologiska morötter som bidrar till miljöproblemet så kan vi snälla sluta peka fingrar.

Jag handlar den mesta maten ekologiskt, jag sopsorterar allt och jag har en kompost. Jag äger och åker aldrig bil, flyger aldrig, köper nya kläder när de gamla ramlar av kroppen och kör till största del kemikaliefritt i hem och hår, äter nästan bara vegetariskt (serveras inget kött alls i vårt hem) men jag har lyxen att kunna välja rätt och skulle aldrig drömma om att alla har samma förutsättningar som jag.

När man snackar om klass så får man inte glömma kapitalet. Ni kommer ihåg det va? Det handlar inte bara om det materiella: hur mycket pengar har jag att spendera? Det handlar även om det kulturella och sociala: vad för slags kunskap är tillgänglig? Här kan man hävda att alla kan läsa böcker och alla kan surfa på nätet eller se på rätt program på TV, men tillgång till information ÄR också en klassfråga. Och framförallt förmågan att kunna tillgodogöra sig samt förstå den information man får.

Jag läste nånstans (hittar inte nu) att debatten kring ekologi har slutat handla om hur vi kommer tillrätta med de stora bovarna och blivit nånting som medelklassen kan skrävla om vid matbordet, ”titta på mig jag äter ekoloooogiskt minsann” trots att deras leverne i mångt och mycket är ett större hot mot miljön än maten de bytte bort. Men det är såklart bekvämt att peka neråt på det outbildade packet som dumshoppar på HM, medan man tröstar sig själv, förlåt UNNAR sig lite lyxprodukter och märkeskläder från NK. Bara man äter ekologiskt (hemma iallafall) så kan man flyga, shoppa, äta, unna sig så mycket man vill halleluja.

karolin karolin2 karolin3

Nä jag vet inte. Jag är bara så jävla less på att det för många verkar vara omöjligt att lyfta och uppmuntra etiskt leverne utan att sparka på andra i processen. Därför vill jag passa på att lyfta fram en av mina absoluta ekofavoriter; Maria från Vilda Barn. Om ni vill inspireras utan att känna er utpekade som egoister.

Sen kan vi kanske ägna kommentarsfältet till att tipsa om små enkla förändringar man kan göra i vardagen för ett mer etiskt och miljövänligt leverne.

Läs gärna Fanny Åströms inlägg om ekologisk mat. 

Mer om ekologisk mat

Alla kan inte handla ekologiskt

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Det stora miljöhotet är producenterna, företagen och kapitalismen, inte en småbarnsmorsa från förorten.”

Ett tips angående vatten.
I mitt hus tar det skitlång tid innan vattnet ur kranen blir kallt nog att dricka, så jag har börjat fylla en karaff/flaska med vatten och ställt in i kylen.
Nu slipper flera liter vatten spolas bort i väntan på kallvatten! 😀

Ja men exakt! De som är duktiga och köper ekologisk mat och ekologiska kläder till sina ungar är ofta de som instagrammar om sin resa till Thailand, och att de köpt en ny bil. Det ena behöver givetvis inte utesluta det andra- men visst blir det lite konstigt? Själv har jag inte råd med varken bil eller utlandsresor (kan inte ens ta tåget till Stockholm) och heller ej ekologisk mat. Visst köper jag eko-ägg, vindruvor och krav-bananer ibland, även kaffet vi dricker är rättvisemärkt när jag tänkte efter. Men har absolut inte råd att ”PRIORITERA” att allt vi äter ska vara eko.

Just att köpa en ny bil kan vara riktigt bra för miljön, beroende på vad du byter till. Skulle mitt hushåll ha råd med en bil som drar hälften av den vi har nu skulle vi använda 120 liter mindre bensin per månad. När den gamla lämnas till skroten kan en stor mängd metall återvinnas. Det gäller att räkna, jämföra och utvärdera för det är ganska ofta så att det vi uppfattar som dåligt för miljön inte är så farligt, medan det vi tror är okej inte alls är det.

Jag förstår ju att det finns stora saker man kan göra för miljön och det finns små saker man kan göra. Men när man säger att folk inte ska lägga ner energi på de små sakerna för det finns värre miljöbovar så känner jag att det börjar luta lite åt den välkända härskartekniken ”varför-bry-sig-om-genus-när-det-finns-folk-som-svälter-i-tredje-världen” om du förstår hur jag tänker. Det ena behöver ju inte utesluta det andra och var och en får ju kämpa för miljön på sitt sätt, känner jag.

Fast nu var det ju ändå inte det hon skrev?
Kontentan av det hela är väl att låta alla vara miljömedvetna på den nivån de själva i just sin livssituation kan, utan att skuldbelägga. Och att fler ser de bakomliggande strukturer som gör att det ens är möjligt att kunna välja t.ex. icke-eko.

Jag håller med till stor del. Den strukturella aspekten får inte glömmas bort, då blir det verkligen bara en statusfråga och att medelklassen ska rädda världen med sina allmosor och ”goda hjärtan” istället för att vi gör en grundläggande förändring gemensamt i samhället.
Jag känner ju dock inte riktigt igen det här med att peka finger och att anklaga ”småbarnsmorsan i förorten” som boven i dramat. Kanske är det jag som inte har full koll på de sociala medierna, vad vet jag, men jag uppfattar det inte så. Eller kanske är det jag som inte läser in det utifrån min egen bakgrund.
Jag skriver en del om miljö och samtidigt som jag försöker ha fler perspektiv med mig när jag gör det, som tex klass och andra strukturella förutsättningar, så har jag svårt för att ALLTID lägga till ”man gör så gott man kan”, ”känn inga skuldkänslor” och att smeka medhårs. Det är svårt, för att min referensram utgår så mycket ifrån den grupp du beskriver, de som flyger på långresor utan betänkligheter, unnar sig de ena och det andra, konsumerar och renoverar som om det verkligen inte fanns någon morgondag samtidigt som de vet mycket väl vad deras val har för effekter. Samtidigt som de har alla förutsättningar i världen att göra annorlunda. Och den gruppen (som jag själv tillhör/tillhörde) känner jag inte behöver smekas medhårs utan snarare få höra SKÄRP ER FÖR FAN.
Det blir en balansgång att skriva om det här. Jag vill liksom vara en nagel i ögat på en grupp, samtidigt som jag inte vill skuldbelägga eller döma en annan, och samtidigt sprida info, argument och tips. Tar gärna emot tips på hur man gör det på ett bra sätt.
Ska skriva något mer med smarta vardagstips också!

En av de viktigaste sakerna att göra för miljön och som även bidrar till förbättrad privatekonomi är att använda all mat vi köper. Det slänga bort så groteska mängder I mitt tycke bättre att köpa icke-eko som faktiskt äts upp än eko som blir mögel och hamnar i soporna.
Odla själv, t ex örtkryddor, groddar, krasse, tomat, chili och paprika funkar även i lägenhet.
Byt ut engångsartiklar mot återanvändbara alternativ. Exempelvis tygbindor, menskopp, tygblöjor, virka/sticka/sy tvättlappar, disktrasor bomullsrondeller mm.
Sen tänker jag att svaret på varför dåliga saker tillverkas är att det finns en efterfrågan. Alltså av samma skäl som ekologiska produkter tillverkas. Jag tror starkt på konsumenternas makt att påverka efterfrågan. Även om en individ står för en liten andel så, många bäckar små.

Men vem säger att ALLT ansvar ligger på den enskilda individen? Att det måste vara antingen individuellt eller politiskt?
Detta är EN kampanj som Naturskyddsföreningen driver. De kritiserar även tillväxt vilket är en form av kapitalismkritik.
Det finns massor av personer som jobbar för förändring, överallt, inom näringslivet, i offentlig sektor, som egenföretagare, som aktivister, som politiker, som tillväxtkritiker, som privata downshiftare osv. ALLA behövs för det går långsamt och trögt.
Varför måste ”Alla har ett ansvar” bli samma sak som ”Det är bara ditt ansvar”?
Jag är även förvånad över att du tar till ”det är inte där problemet ligger” med tanke på dina tidigare inlägg om att du själv får skäll för vad du lägger energi på. Ökad efterfrågan på mat med mindre gifter är EN del av förbättringen om jordbruket ska ställas om. Jag ser ingen som säger att det löser allt och att ansvaret ligger på bara morsan i förorten, någonstans?
Och håller med Marias blogg är typ världens bästa och mest inspirerande. Men de som ryter ifrån behövs också, allt förändringsarbete kan inte inspireras fram, några behöver vara ganska jobbiga också.

Det är jag som skrivit tweetsen som finns med i inlägget & jag kan ju förklara lite hur jag tänker. Jag menar inte att nån är helt fri från ansvar, men diskussioner som tar sin utgångspunkt i andras livsmedelskonsumtion är ganska platta, särskilt om/när de förs från ett ovanifrånperspektiv där man menar att mindre bemedlade bara måste prioritera om så har även de råd. Det man kräver då är alltså att de som redan idag står för en betydligt mindre del av alla utsläpp ska ta ett ännu större ansvar, medan vi andra gör…vaddå? Handlar eko, kör miljöbil, köper utsläppsrätter till flygresan, köper schysst producerade kläder, bor i villor & förbrukar långt mycket mer el?
Medan många av dessa som man säger ska ”prioritera” varken kör bil, flyger, har en villa eller köper nya kläder.
En New York-resa tur och retur motsvarar ca 900 kg koldioxid per person. En Bangkok-resa 2,5 ton. Även om man betalar för utsläppsrätter så är utsläppet ett faktum.
Genom att köpa ekologiskt & mer än halvera köttkonsumtionen kan man enligt Naturvårdsverkets jämförelse med PRO-kassen spara in ca 83 kg koldioxid per månad, dvs 996 kg/år. Självklart vore det jättebra om alla gjorde detta, men jag tycker man måste sätta det lite i perspektiv. De som redan snålar & vänder på varje krona ska alltså göra detta ytterligare så vi andra kan fortsätta flyga utomlands, eller? Det blir lätt att man kräver något av andra som man inte är beredd att göra själv.
Det ÄR vettigt med ekokampanjer & vegetariskt inspiration, absolut! Det är inte vettigt att säga ”Alla har råd” & sen inte ta resonemanget vidare. Varför finns det t.ex inte eko-krav på kommunerna vid offentlig upphandling av matleverantörer? Varför ökar inte subventionerna av ekojordbruk ytterligare? Varför har vi inga restriktioner på köttimport? Varför KRÄVER vi inte mer av PRODUCENTERNA istället för konsumenterna?

Så bra skrivet! Eventuellt ett litet sidospår, men det känns lite som när folk gav ”amen minska på utgifterna och sluta köpa onödiga saker!” som ”spartips” till mig när jag var frilansare och levde på typ 7000 i månaden. Jag kände liksom ”Tack men min hyra ligger på 5500 och sedan köper jag bara mat, exakt VILKA utgifter ska jag dra ner på?”.
Det var ju liksom inte så att jag sprang och köpte trehundra Odd Molly-koftor i veckan som jag bara kunde sluta med.

Mitt bästa tips för att äta klimatsmart och billigt är att äta veganskt. Veganska proteinkällor som linser, bönor och groddar är oftast mycket billiga, särskilt om man kokar och odlar själv.

Fast vegansk mat ar inte sa bra for halsan (mycket kolhydrater, och man far brist pa t.ex. B12), vilket leder till mer sjukvardsbehov i framtiden, vilket ocksa sliter pa jordens (och samhallets) resurser.

En tomat som du äter är bättre än en ekologisk tomat som du slänger. Nästan hälften av all mat går som svinn (gick någon dokumentär för ett tag sen, går säkert att googla/svt:a) för att de har fel form, fel färg etc. Ta de ensamma bananerna som inte sitter i klase. Ta grädden som går ut idag om du ändå skall laga den idag. Ta inte alltid det finaste grönsakerna, ta de som ser ut att behöva ätas först. (kvalitén är det ingen skillnad på trots att paprikan är asymmetrisk) Släng inte pasta som gått ut. Köp inte flaskvatten. Ät vegetariskt istället för kött, välj sill istället för lax. De bästa sätten att leva mer ekologiskt är också de billigaste.
//Emma Hå

Tack för att fler lyfter upp det här perspektivet. Det handlar inte enbart om att välja ekovaror, man köper sig inte fri bara för att man ställer ekologisk mjölk på bordet.
Och börja i den egna kylen, vill jag lägga till. Alldeles för många omkring mig (även ekomats-ivrare) rensar ut allt på bäst före-datum utan att lukta, smaka, tänka och slänger grönsaker som blivit det minsta lilla slokiga.
Många affärer har dessutom billigare priser på kort datum. Win-win.
Och nej, det är varken farligt eller ofräscht. Alla datum är satta med god marginal. Man märker när något är dåligt.

Så glad jag blir när du tar upp miljön ofta, Moder Jord vidar ju oss verkligen att det är inte oket nu..Jag tror vi alla har vår skyldighet att göra lika mycket som någon annan.. Vem vem är beredd att typ konsunera mindre, leva enklare,, osv..

Jag har själv varit dryg i mitt tänkande kring det här. Var nåt år sen jag såg när Jamie Oliver ”avslöjade” kött- och äggindustrin. En mamma som trots att hon fick reda på kring hur satans jäkla dåligt djuren har det ändå skulle välja de dåliga lågprisäggen. För hon inte hade råd med annat till sin familj.
Då tänkte jag ”men för helvete låt bli äggen då?!” utan en sekunds eftertanke. Nu ser jag längre än så. Det handlar om sociala och kulturella kapital och att skapa ett drägligt liv för sig själv och sin familj. Idag är många vardagsmatsprylar en lyx för många.
Sen tycker jag det är drygt när folk skryter om ekokött och ekoägg och ditten och datten de minsann har råd med, men det gör knappt ett skvatt för djuren av att köpa ekologiskt, bara det egna blidkade samvetet. *ler kulturellt och ekonomisk rik och samvetsfri person*

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *