Kategorier
Vardagstrams

Min son kommer växa upp och bli en del av förtrycket

Jag tänker ibland på att Tamlin faktiskt är en pojke som most likely kommer att växa upp och bli man och då ingå i kollektivet som förtrycker och föraktar kvinnor.
Nej, förstå mig rätt; jag tror inte (hoppas) att Tamlin kommer att bli en elak illvillig rövhatt som hatar kvinnor och vill slåss men en del av problemet är att även de snällaste, mest medvetna och schyssta killarna faktiskt också är jävligt dumma i huvudet emellanåt när det väl kommer till kritan. Det märks inte alltid och det är sällan medvetet men kvinnohatet i vår kultur är så internaliserat att det inte ens uppfattas. Och mitt barn kommer växa upp och upprätthålla samt skörda frukterna av detta och kanske aldrig ens behöva reflektera över sina privilegier eller sin position.
Eller ja, han har ju mig som mamma så tvingas reflektera kommer han ju men ni fattar kanske hur jag menar.

20140129-095239.jpg

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Min son kommer växa upp och bli en del av förtrycket”

Alltså, jag förstår om du inte alls är villig att upplysa mig.. Men jag undrar verkligen uppriktigt här. Från början när jag läste din blogg så vet jag att du ofta poängterade att fet är viktigt att inte prata i termer som flickar, pojkar, kvinnor och män, utan snarare om barn och människor.
Det tycker jag är så bra!
Jag tycker att det är skrämmande hur samhället ser ut idag när det gäller orättvisor mellan människor och framförallt klasskillnader. Jag tycker absolut att vi måste jobba för ett mer jämställt samhälle på alla nivåer!!!
Men det jag inte förstår är: Du nämner ”illvillig rövhatt som hatar kvinnor”.. Det är ju helt förskräckligt att det finns sådana människor, våldtäktsmän, pedofiler, mördare, you Name it! Verkligen helt förskräckligt!! Men på vilket sätt är det mer ok att vara manshatare och hata männen som kollektiv grupp? Blir inte det kontraproduktivt? Jag förstår att kvinnor är en förtryckt grupp och det finns det ju andra grupper i samhället som också är. Men jag tänker att om han uppmuntrar till hat (manshat osv) så bygger vi ju ett hatiskt samhälle där alla grupper som är förtryckta hatar grupper som ”står över” dem. Det kan väl inte bli bra i förlängningen? Hur ska det kunna minska klyftan mellan män ex män och kvinnor?
Jag förstår att du kommer tycka att detta är en korkad kommentar, och kanske inte ens vilja bemöta den. Men jag är verkligen uppriktigt intresserad!
Ha en fin dag!

Jag som inte har några barn själv kan inte alls veta hur det är. Det jag tänker kring är mer bottnat i egen barndom och tankarna om eventuella framtida föräldraskap. Finns det en rädsla hos föräldrar att barnen i en tonårsrevolt ska göra precis tvärt om vad man fostrat dem till? Det är ju i sig ingen grej som hindrar en från att vara en fantastisk och pedagogisk förälder som har sina principer och sina värderingar intakta, men man vill ju inte att barnen ska trampa i samma klavertramp som en själv.

Just därför är en så viktig i sin föräldraroll och jag önskar att många fler än i dag uppfostrade sina barn i samma anda som ni gör. Det är nog den vanligaste slutsatsen när jag och mina vänner har diskuterat maktstruktur och förtryck. Det goda och rättvisa måste komma inifrån och det är kommande generationer som från början måste lära sig att ifrågasätta normer och strukturer.
Jag har bara rent systematiskt ifrågasätt allt sedan jag var säg 15-16. Så är det ju också med de flesta andra som engagerar sig inom jämställdhet, de har lärt sig det på vägen och någon gång fått insikten.
Jag själv till exempel vill inte skaffa barn i nuläget just på grund av vilken slags värld de kommer födas in i. Det kan ju i och för sig också bero på att .. att jag deltidsjobbar och inte på något vänster skulle kunna försörja bägge två… :p
Nu känns det (som nästan alltid) som om jag bara slänger ur mig en massa ostrukturerat babbel men jag tror jag har fått fram min poäng. Fler borde vara som dig, du är awesome!

Ladyn, är säker på att du tycker min fråga är korkad, men så jag liksom kan greppa…
Om kvinnohatet är internaliserat så det ibland knappt ej uppfattas och en del män skördar dessa frukter… Är det ett kvinnohat då? Det är detta som så många, (jag själv)inte riktig förstår. Och att prata om hat skrämmer många som inte känner igen sig (kvinnor pratar jag om då) och så upplevs feminismen som konstig och kvinnor i min närhet känner inte alls igen sig.
Hänger du med? Det är så många som jag känner som säger att de självklart vill arbeta för jämställdhet och lika för alla osv. Men när man börjar prata om strukturer i samhället, kvinnoförtryck och kvinnohat så ser de mest trötta ut. Mer ”ja, ja”. Av 40 kvinnor i min närhet så kallar sig 2 feminister även om alla 40 vill ha lika för alla, jämställdet osv.

Det är en så otroligt konstig tanke för mig dels att se vår unge som ”pojke” och dels (ännu konstigare) att tänka sig honom som ”man”. Jättejättekonstigt. Och ganska läskigt också. Vi kommer naturligtvis, liksom du, prata mycket med honom om normer, makt och förtryck och förhoppningsvis bidra till att han växer upp till världens finaste individ – men så har vi hela samhället också. Det samhälle som redan stämplar honom som ”grabb, höhö”.
Apropå att snälla killar också kan bete sig som skit… tänker på just de där snälla killarna jag har mött i min roll som lärare och hur de också blir en del av förtrycket, t.ex. genom att de lär sig att tjejer ”faktiskt måste lära sig att säga nej” och ”inte kan säga ja först och ångra sig sen” när det kommer till sex. Bara genom att de lär sig att det ÄR skillnad på ”tjejer” och ”killar” och främst uppmuntas att umgås och prata om ”känsliga saker” med andra killar leder ju till att de formas (eller riskerar formas) till, ja, förtryckare.
Tänker på detta gamla inlägg: https://minasannaord.wordpress.com/2013/05/24/vem-kommer-vart-barn-bli/

Min son är 17 år. Jag har pratat massor med honom och han är mycket medveten om hur det ser ut, han reagerar på orättvisor och hur kvinnor blir behandlade av män osv. Men oavsett min uppfostran och all tid jag lagt ner på att pratat med honom och även om han förstår och ser igenom så är han ändå påverkad av att vara man i ett samhälle som gynnar mannen. Det blir inte minst tydligt när jag ser på min 13-åriga dotter. Vi pratar mycket hela familjen, jag har förstås uppfostrat båda barnen med jämställdhetstänk och förklarat för båda men deras reaktioner är delvis olika och deras utgångspunkter är olika pga deras kön. Även om jag tror att båda mina barn får med sig en bra grund och förståelse och även om jag förstås kommer att fortsätta prata även när de är vuxna så är det ändå inte helt enkelt då omgivningen och samhället ser ut som det gör. Vi blir påverkade på olika sätt och den fördel det ändå är att vara man är svår att komma åt.

Sådär har jag också tänkt och fortfarande tänker till viss del. Och har anpassat mina samtal med mina söner efter det. Började tidigt prata om hur man behandlar tjejer för att få till någon sorts jämställdhet i sättet att se på det andra könet. Vilket faktiskt inte alls var lätt! De tyckte det var en enorm skillnad från ca 5 år och uppåt. Men nu är dom vuxna och jag tror det lyckats hyfsat. Fast man kan ju inte veta säkert, hur mycket insyn som helst har man ju inte.. Men otroligt viktigt att prata om det, tjata in det, för så känns det som jag fick göra.

OT, men:
känner du till Carolina Falkholt och hennes konst?
Om inte så kolla tex hennes insta – färg & fittor!: @carolinafalkholt
Reaktioner på hennes viktiga & vackra konst här:
http://www.gp.se/kulturnoje/1.2259532-fitt-troja-fick-rektor-att-kasta-ut-konstnar
och här:
http://www.gp.se/kulturnoje/1.2248436-kvinnokon-gick-inte-hem-hos-kommunen
(de vill ha något ’mer subtilt’ än en blommande fitta på väggen – kanske sprutande spritpennskukar som på min gamla högstadieskola..?)

Jag vet. Känner samma sak. Min son är 7 och man ser hur han vill ”smälta in” i skolan utan en jobbig mamma. Men jag pratar vidare. Alla-har-rätt-till-sin-egen-kropp Man-får-aldrig-vara-elak Man-måste-respektera-alla-lika-mycket-tjejer-killar-barn-vuxna-gamla blablabla. Han vet men frågan är vad som händer sen… Vi kan väl inte mer än att föregå med gott exempel o tjata vidare… 😉

Mitt barn som är 5,5 år är en POJKE med allt vad det innebär. Han är OCKSÅ snäll, pysslig och gullig men han är fullt ut medveten om vad som förväntas av honom som pojke. På förskolan t.ex. leker han nästan enkom med pojkar och gör sånt som pojkar traditionellt brukar göra. Och nästan ALDRIG annat. Eftersom han redan så tydligt uppfattat hur normen ser ut för pojkar tänker jag att det kommer fortsätta så… Jag är oerhört tyngd och orolig över hur han kommer bli som man. Jag har nästan redan gett upp.

Förlåt men.. ”Oerhört tyngd och orolig över hur han kommer bli som man” och han är bara 5,5 år? Vilka krav du ställer på pojken. Jag tror inte Du behöver vara orolig ännu. Han kan ändra sitt beteende flera gånger om, han är så liten.

Det var det första jag tänkte när vi fick veta att det kommer en lillebror till oss. Jag fick en liten krypande känsla att det kändes lättare att ”uppfostra” en stark tjej än att få en ”grabb höhö” på rätt väg.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *