Kategorier
Vardagstrams

Vad får man göra som gravid?

Ni vet när man är gravid så är man lite helig. Det är ju så att vara kvinna; antingen är man en hora eller så är man en madonna och mer madonna än HAVANDES MED BARN kan man inte bli och då jävlar placeras man på en piedestal som är svår att komma undan.

Vilket osökt för mig till dagens fråga; När ni var gravida, fanns det saker ni fortsatte göra som folk helt plötsligt blev chockade över?

Själv gick jag på en konsert med Marilyn Manson samt en bikerfest med fylla, bikers, röj och ett par medlemmar från hells angels.

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Vad får man göra som gravid?”

Jag spelade laserdome i v 22, kicked some ass om man får säga så också.. Kom på 4:e plats av alla och var bäst av tjejerna. Mouhaha..
Vi flyttade när jag var höggravid, jag bar grejor, lådor, monterade möbler osv. Åkte & handlade och bar kassar från bilen och in i lägenheten. Skottade bort en ca 300 kg tung hög med snö. Tidningsutdelarna & posten gnällde över en stor snöhög som låg intill vår brevlåda, mannen hade halkat i en trappa & landat på ryggen så han kunde knappt röra sig.
Många var på och gnällde om att jag dammsugade, lagade mat, diskade, slängde sopor osv. Jag var ju graaaaaaviiiid och tydligen därmed handikappad

En behöver inte göra så mycket för att folk ska bli chockade. Vid ett tillfälle när jag var synligt gravid så var jag och handlade på systemet för att jag och några vänner gemensamt skulle ge alkohol i present till en kompis som fyllde år. Folk skämdes inte för sig själva utan stannade, stirrade, skakade på huvudet åt mig. Det förvärrade säkert deras syn på saken eftersom jag var ung (22 år) och såg ung ut också, men att en handlar alkohol behöver naturligtvis inte betyda att en förtär den, vilket verkar svårt att förstå för många.
Sedan var jag med ute med mina vänner och dansade på ett stort uteställe och folk frågade mig, däribland min sambos vänner som HAN var ute med, vad jag gjorde där, jag som var gravid. Som om jag inte kunde dansa utan att supa. (att en blivande pappa däremot är ute, super och lever om är tydligen inte det minsta konstigt)
Folk blev även upprörda över att jag bar matkassar och även flyttlådor i och med att vi flyttade i sjätte månaden. Jag hade inga besvär som gjorde att jag var avrådd att lyfta och av rent praktiska skäl (stor mage) så släpade jag naturligtvis inte på soffan och tvn men lite kassar eller lådor var jag verkligen inte oförmögen att bära och det skadade varken mig eller ungen (som är den starkaste unge jag vet såhär ett gäng år senare, det kanske inspirerade hen i magen 😉 )

Jag tränade under hela graviditeten. Gymmade fram till ca 2 mån innan BF. Vet inte hur många gånger jag var tvungen att förklara för folk att det inte var farligt, samt försäkra dem om att jag tog det lugnare än vanligt…

Ja, 1985 på sportlovet var vi i Sälenfjällen/Kläppen. Jag hade aldrig åkt slalom så jag tog ett par privatlektioner. Skidläraren Pierre såg lite förskräckt ut när jag sa att jag aldrig åkt slalom och att jag var gravid i sjunde månaden. Det gick bra! Till våren fyller Nisse 29. Hepp!

Ja, 1985 på sportlovet var vi i Sälenfjällen/Kläppen. Jag hade aldrig åkt slalom så jag tog ett par privatlektioner. Skidläraren Pierre såg lite förskräckt ut när jag sa att jag aldrig åkt slalom och att jag var gravid i sjunde månaden. Det gick bra! Snart fyller Nisse 29. Hepp!

Har aldrig varit gravid men jag kan tänka mig att om jag får ha en hyfsats smärtfri/enkel graviditet så skulle jag väl försöka leva som vanligt -sista chansen ju utan att man har någon annan mänsklig varelse som är beroende av att man tar hand om den! Kanske inte skulle hoppa fallskärm och sånt där, men det gör jag ju inte nu heller..
Och jag håller med Lina, det är himla märkligt att pappan får gå ut under graviditeten men inte mamman! Person som person känner jag..

Jag spelade en fotbollsmatch (kickoff/jobbgrej) i mitten av graviditeten. Det var däremot ingen som blev så chockad över det. Jag gick också på systemet, flera ggr, i olika ärenden men jag såg ingen som höjde på ögonbrynen, eller så valde jag bara att inte se sånt eftersom jag struntar fullkomligt i höjda ögonbryn.
I övrigt levde jag precis som vanligt, gjorde så lite jobbiga saker som möjligt och så mycket roligt som möjligt.
När vi satt på en uteservering och mina kompisar drack drinkar och öl satt jag med alkoholfri öl, det var ju inte ens i närheten av så kul som det hade varit om jag inte hade varit gravid men man försöker ju till det yttersta att leva så normalt som möjligt.
Min sambo levde såklart som vanligt, mitt enda krav var att han inte fick dricka 2-3 veckor innan min dotter var beräknad.
Enda skillnaden mellan mig som gravid och ogravid var nog att jag var jävligt otrevlig som preggo, det är jag inte längre sedan hon föddes.

Vad bra att du kunde göra så mycket och såg till att ha kul även under graviditeten! 🙂 Av vilken anledning ville du inte att din sambo skulle dricka de sista veckorna? Var det för att han inte skulle råka vara berusad när barnet kom? Eller kanske av sympati för dig som också var nykter?

Jag gjorde färdigt En svensk klassiker. Sprang Lidingöloppet i v 18. De flesta var positiva, men flera undrade varför och om det var klokt. Och så klättrade jag klättervägg i v 24. Det var flera som, av reaktionerna att döma, trodde att jag klättrade upp 8 m UTAN säkerhetslina.

En del blev förvånade över att jag fortsatte träna som vanligt (mycket lugnare mot slutet såklart) och inte ba slängde mig på soffan för att ligga där och käka godis i nio måndader. Det verkade vara lite allmän uppfattning att man ska ”passa på”. Jag kände mer passa på att vadå, få graviditetsdiabetes, förlora muskelmassa, bli svag, trött och slö? inser att jag låter vidrigt hurtig nu men jag dömer absolut ingen som väljer sofflocket och daglig godismulning, jag visste ju bara att JAG inte skulle må bra av det. OBS att jag åt mycket choklad (och mat) under graviditeten, men det gör jag i ovälsignat tillstånd också. Gud vad jg håller på och ursäktar mig! Så.

Har fortsatt med sushi som innan. Inte så radikalt kanske men shit vad det lyfts ögonbryn, speciellt bland fellow preggos som valt att göra på annat sätt. Cyklar fortfarande till jobbet också vilket man tydligen inte heller ”ska” göra. Speciellt nu när det inte är sommar och sol.

Jag gick på fester och var ute på krogen, satt på uteserveringar och drack både öl och vin. Fick ofta ogillande blickar från folk, antagligen för att dom ansåg det var fel miljö att vistas i som gravid och för att dom utgick ifrån att det var alkohol i glaset och inte alkoholfria alternativ.
Jag har aldrig mått så bra som jag gjorde under min graviditet, jag hade en otrolig tur. Visst var det kämpigt att vara så stor (var i princip höggravid från vecka 19-20), fötter och händer svullnade osv men klarade mig helt från illamående och hade bara jättelite foglossning på slutet. Graviditeten var toppen OM det inte vore för alla människor som kom med sina ”råd” och åsikter hela jävla tiden.

Jag fortsätter träna som vanligt. Höjer nog en del ögonbryn, men än så länge är magen så liten att ingen riktigt bryr sig (v 25). Sen har jag ont i fogarna och är allmänt trött så jag orkar inte riktigt samma umgänge som förut. Men det är ju självvalt.
Jag ser inte att något skulle vara förbjudet för mig. Sen att jag inte hittat konserter att gå på eller festivaler har nog mer att göra med årstiden och min ekonomiska situation.

Folk säger åt mig varenda gång jag tar en kopp kaffe, ”du borde väl inte dricka kaffe? Du är ju gravid”. Jag g´kräver inte att folk ska veta vad som är ok och inte om dom inte själv är gravida, men det är alltid sådana som aldrig själv har varit på smällen som dömer utan att ha någon kundskap. Blir så irriterad. Jag orkar inte ens förklara längre att ca 3 koppar kaffe är ok utan jag säger bara ”jag gör vad jag vill”. Samma sak när det gäller sushi.

Jag fick foglossning tidigt och blev mer eller mindre handikappad. Finns inget särskilt normbrytande eller utmanande med en gravid som sitter i en soffa i sju månader mer eller mindre. Utom att jag (tydligen) gick upp alldeles för mycket i vikt då eftersom mitt högsta nöje på den tiden blev att plöja tv-serier och äta B&J och choklad i kombination med att jag inte kunde ”röra på mig som vanligt” vilket alla påpekade att jag borde försöka göra.
Däremot var det normbrytande och utmanande att min kille valde att sluta dricka alkohol och gå ut med sina kompisar på krogen de sista två-tre månaderna av graviditeten. Det var tydligen orimligt av mig att begära det av honom (?) och min kille fick höra att han var en toffel.

Sista månaden innan BF hade sambon semester och vi valde att tillbringa den mesta tiden på landet. Det tyckte folk i omgivningen var lite risky business, tänk om förlossningen satte igång. Men folk föder ju barn över hela landet, finns ju förlossningsklinik att tillgå även i Nyköping som är/var närmaste stad.

Jag var i väg på metal town i somras. Dock var jag inte långt gången, det syntes inte ens att jag hade bulle i ugn så det var inte så många som tyckte det var konstigt. Desto fler undrade nog hur det kom sig att jag drack alkoholfritt. (sen var det den sämsta semestern evah, pga mådde jävligt dåligt)
Åt lax har jag gjort och la upp bild på facebook. Vilket ramaskri det blev! Blev beordrad att genast spotta ut. Blev själv vansinnig.
Nu orkar jag inte göra nåt mer än att sova och äta. Längtar efter att hen tittar ut så jag kan få dricka vin med vänner igen. Ute. På krogen. (det får man fan heller inte säga, för jag ska aldrig mer vilja kliva utanför dörren utan hänge hela mitt liv till bebisen. Alltså, jag tänker inte lämna hen ensam hemma. Men jag tänker gå ut. Utan bebis. Punkt och slut)

Det jag gjorde var så ”skamligt” att jag har bara sagt det anonymt på ett forum och fyfan vad mycket skit jag fick för det.. ingen i min närhet vet om det förutom min sambo..
Jag drack energidryck ett par gånger i veckan när jag var i v.8-20..
Jag drack inte the, kaffe eller alkohol, jag åt inga ”farliga” livsmedel och jag gjorde allt annat som man ”ska”
och samtidigt så drack jag dom där underbara energidryckerna från Lidl eller Power king med tranbärssmak..
läste på om det innan, och bestämde mig för att det var värt ”risken”
spydde ett par gånger varje dag mellan v.7-17, var nära att hamna på akuten flera gånger för uttorkning men energidrycken räddade mig (det och onyttiga, fettiga, degiga ostfrallor) den höll mig uppe och efter jag drack den så spydde jag inte utan fick behålla både mat och annan dryck.

Fyra dagar över tiden med första barnet så var jag på fest, och hade nog tänkt att gå ut på den cityfestival som var i vår lilla stad också om inte förfesten varit så trevlig att vi blev kvar där såpass att festivalen och krogen hann slå igen innan vi kom oss för med att gå därifrån. Det var ganska roligt faktiskt, när folk frågade när det var dags, och jag fick svara ”i tisdags!”. Framförallt grabbarna som var på plats reagerade ganska starkt och blev vääääldigt ”omtänksamma” (läs daltiga.) Mig daltar man inte med i vanliga fall, så det var rätt fånigt. Än bättre blev det när de frågade var min sambo, den blivande pappan var, och jag svarade att han var hemma och tog igen sig för han var trött. Det ställde till det i många huvuden.
Höggravid med barn nummer två var jag på krogen. Jag dricker sällan även som ogravid, och har liksom förmågan att sänka nivån till umgängets vilket innebär att jag har precis lika roligt ändå. Det skapade också reaktioner, inte hos några vars åsikt jag värderar, men ändå.
Jag resonerar som så att mår jag bra och inte skadar någon, så backar jag intr för att det anses ”opassande”. Jag ÄR opassande hela tiden, högljudd, gapig och fuldansande på krogen med bebis i magen likväl som utan bebis i magen. Den jag är och vad jag tycker är roligt ändrades inte bara för att jag blev befruktad.

Jag har lite annan erfarenhet än många som kommenterat, nämligen att det var väldigt provocerande för vissa att jag inte ”levde som vanligt”. Jag mådde fysiskt och framförallt psykiskt dåligt som gravid och hade inte den minsta lust att göra nästan något. Jag klarade av att jobba, knappt, sedan låg jag hemma och häckade. Jag var heller inte speciellt glad och tyckte definitivt inte att jag var vacker eller att det var kul att vara gravid utan snarare ett rent helvete. I efterhand antar jag att det var en kombination av hormoner och att jag upplevt en del annat negativt som gjorde att jag mådde så pass dåligt.
Några saker som chockade andra som jag faktiskt gjorde: drack öl som innehöll 0,5% alkohol för det kan minsann skada barnet (eeeeh nej…), drack kaffe (höll mig under 3 koppar per dag utom någon enstaka gång) och att jag åt kycklinglever (den innehåller inte lika mycket av a-vitamin som andra sorter så jag bedömde det tillräckligt säkert för att jag skulle vara OK med det). Jag vågade inte ens berätta för folk att jag drack lättglögg och opastöriserad mjölk också.

Upplever också att jag borde vara smal och pigg och fräsch. Ursäkta mig – jag är FET och det är ASjobbigt!!! En praktikant på jobbet hintade att det är bra för förlossningen att träna. Detta är mitt andra barn, hon var 22 år. Shuttupp!!!

Har inte gjort så mycket (är gravid v 38 nu), däremot har inte jag kännt att det alltid varit så harmoniskt och fantastiskt att känna bebisen i magen. Kläckt ur mig några gånger att jag tycker det är en äcklig och obehaglig känsla. Då har vissa blivit tysta och kollat på mig som ”ska du verkligen ha barn, det är ju uuuuunderbart att känna livet i sig?”
Men grejen är att jag längtar ju efter den här bebisen så jag håller på att dööö. Men tycker ändå det är en småäcklig känsla när den bökar som sjutton och har sig. Mysigt ibland också såklart. Bäst o lägga till det.

Åh vad skönt att det inte bara är jag som tycker att det är lite småäckligt med rörelserna i magen.
Jag fattar inte alls grejen och klöks lite när en armbåge eller fot sakta rör sig tvärs över magen.
Men så får man ju verkligen inte tycka tydligen…

Att gå på fest nykter (gravid som icke gravid) är alltid konstigt här där jag bor. Det tkte folk var konstigt. Var i tidig graviditet (men sent nog för att berätta för utomstående) under sommaren när byn blommar ut o lever. Så tänkte ju inte direkt sitta hemma o tråka medan alla andra (inklusive) sambo var på puben o levde rövare till bra musik.

– fick BLICKAR när jag handlade två flaskor vin till en middag
– fick kommentaren ’jag hoppas inte det är du som ska äta det där’ med blick på magen från gubbe när jag handlade fisk (what?)
– fick absolut ingen hjälp när jag höggravid (v37), med packning och tvååring måste springa genom flygplats pga byte från försenat flyg
– cyklade hela graviditeterna, inklusive hem från jobbet (=över 100 höjdmeter, uppåt..) två timmar innan vattnet gick. (kommentarer: hur länge ska du hålla på med det där?)
– gick aldrig till läkaren (enligt defaultschema här i landet) pga kände mig inte sjuk (och ville inte känna mig som ett case..)
– antagligen fler saker eftersom jag inte har känslan av att jag ändrade så mycket när jag var gravid: yogade, åkte skidor (landade en gång på magen (7:e månaden?) pga annan balanspunkt, lösare leder och sämre kontakt med parerande muskler – tog det kanske lite lugnare efter det..)
– låter kanske inte så crazy, och det är det ju inte heller..

Jag körde motorcykel fram till v28 när jag inte fick plats i stället längre och så var jag på tre konserter – Dropkick Murphys, Bruce Springsteen och Iron Maiden varav den sista var en stor arenakonsert och jag var gravid i vecka… 35 kanske? Dom sålde alkoholfri öl men man fick inte ta med sig glasflaskan från baren utan det hälldes upp i stora sådana typiska festivalplatsglas, så där stod jag med min öl och skrålade till Run to the hills som en packad Barbamamma. Ej poppis bland vissa andra i publiken.

Jag är bosatt på Malta och tränade i princip som vanligt i sjätte månaden när en kvinna såg på mig och skakade på huvudet i omklädningsrummet. Jag försökte helt enkelt skaka av mig det, när jag steg ut ur duschen stod hon framför spegeln med sina små vackra bröst och sminkade sig. Hon vände sig plötsligt om och frågade om jag var redo att bli mamma, hur gammal jag egentligen var och jag var medveten om vilken påfrestning för kroppen det är med en graviditet- jag bör absolut inte träna. Jag blev så paff och fick kort och gott förklara att det gör både mig och babyn gott att jag rör på mig och tar hand om mig. Jag tillade också att jag givetvis läst på om ämnet. Några veckor senare berättade en väninna för mig att det är generellt ovanligt att maltesiska kvinnor tränar och de skulle absolut aldrig göra det gravida. Väldigt konstigt det där.

Drack för mycket kaffe. Jobbade vaken natt. Sköljde inte alltid frukt och grönt innan jag åt (ja, folk påpekade olämpligheten i detta). Åt sushi och brieost. Lyfte tungt. Åt lufttorkad skinka (fast den varit fryst hade folk åsikter). Men det som var värst var nog att jag drack alkohol och ammade..

Körde 65 mil skoter på en vecka i fjällen i mitten av min första graviditet.
Var ute och gick 8km varje dag typ fram till jag födde.
Jobbade på som vanligt som snickare tills min chef tyckte att det började bli farligt för mig och skickade hem mig med havandeskapspenning.:)
Precis innan jag åkte in och födde barnet var jag ute och klippte gräsmattan.
Ska tilläggas att jag aldrig haft foglossning eller några andra ”gravidsympom”så jag hat kunnat göra det mesta jag velat och det är då ingen som sagt något rakt ut till mig att jag borde passa mig för vissa saker,eller att dom tycker att jag ska ligga hemma och äta praliner.

Detta med att bära saker! Typ klättra upp på en stol och sträcka sig och lyfta ner en låda, det får en tydligen inte göra även fast en känner att det går bra.
Skulle vilja höra med dig om du har några tankar/idéer kring syskon? Dina barn verkar ha en fin relation och Ninja verkar omtänksam mot Tamlin tex. Sitter här och gror nummer två och undrar om det finns några hemligheter till att skapa fin stämning hemma?

2 månader innan Bf med minstingen, stoppade jag mellantrollet i sidovagnen och stortrollet bakpå (gubbens järn saknar bönpall) och körde till StPetersburg för en veckas umgänge med goda vänner….det får en tydligen inte göra enligt vissa.

Jag var ute på krogen ibland och drack alkoholfri öl. Älskade att folk gav en sura blickar men inte en jävel vågade säga till eller ens fråga. Åt sushi och drack kaffe som om det inte fanns någon morgondag. Och choklad… Så. Mycket. Choklad. Hade någon vågat säga ”behöver du verklige äta det där?” så hade ”någon” antagligen inte levt idag.

Jobbade 60-80 h/vecka med att producera (=bakom kameran) extrema bondagefilmer. Det var faktiskt bara en holländsk arbetskamrat som sade att i Holland sjukskrivs kvinnor rutinmässigt den sista månaden och skulle inte jobba alls. Men han var lite äldre, vet inte om det gäller mu.
Yogaläraren protesterade och sade att jag inte fick yoga mer på den nivån 🙁

Jag orkade knappt göra nåt eftersom jag mådde så dåligt under min graviditet, men jag förändrades inte i övrigt utan hade samma intressen som innan så en del tyckte väl att det var skumt att jag kollade på skräckfilm. En sådan liten grej liksom :-S Vad trodde de? Att barnet skulle bli traumatiserat för att jag gjorde en grej som jag gjort sedan jag var 7 år? (Jo, jag vet att jag började med skräck lite väl tidigt men jag förstod tidigt skillnaden på verklighet och film och har inte lidit överhuvudtaget av det förutom att jag numera inte är lättskrämd. Förutom av Nyheterna. De skrämmer mig ofta :-/.)

Inte bara graviditet, som mamma har jag fått uppleva att folk blir chockade över att jag dragit opassande skämt i en kontext där övriga dragit samma typ av skämt – d v s sexskämt. Dock var de andra barnlösa 😛

Jag var ut på krogen och dansade 1 vecka innan äldsta sonen är född. Fick många sneda blickar, och när jag skulle hämta ut jackan från garderoben blev en vän irriterad över att alla puttade och trängdes med mig så hon försökte säga till alla att vara försiktiga för jag var gravid. ’Gå hem och sticka då!’ Var ett svar från en full tjej. Trevligt.

Skulle du servera alkohol till din bebis/barn?
Är man gravid förtär barnet allt som du stoppar i munnen. Därmed inte sagt att man måste vara heliga maria herself, ät lax och vad fuck annat som anses ”dåligt” som gravid, men av respekt till barnet som växer i en kanske man inte ska slå till på en redig fylla. En fylla är väl förmodligen ingenting farligt, men regelbundet alkoholintag kan göra stor skada på barnet.
Detta är i alla fall min princip att leva efter, vill andra supa skallen av sig som gravid så jättebra fint kör på

Jag gick på krogen under första graviditeten – fick tillsägelser av andra kvinnor där att jag borde vara hemma.
Jag var med på fester.
Handlade på systemet.
Målade om hemma.
Sedan pajade kroppen och då var jag inte ”glad nog” eller ”tacksam nog”. Inte heller var jag ”sjuk” när jag sjukskrevs – jag var ju ”bara gravid”.
Det är galet svårt att tillfredsställa massan…

Jag studerade ett tekniskt ämne på högskolenivå, och fick en hel del undrande blickar under graviditeten. Under min studietid är jag den enda gravida studerande jag sett i detta ämnesområde. Alltså väldigt udda och utstirrad.
Sedan flyttade vi en vecka efter BF. Jag tyckte det var perfekt med alla lyft för igångsättning (funkade ej tyvärr), men det var jag ensam om.

Fick en kort kort sväng chocka omgivningen med att ha blivit oplanerat gravid när jag var singel, arbetslös, bostadslös och utan utbildning. Jag och mannen fick dock rätt snabbt ordning på oss och har sedan dess varit rätt ochockerande som gravid, så där tog det roliga slut. Eller ja, åkte iväg och jobbade en vintersäsong på krogen också där jag inte kände någon och delade ett mögligt rum på 16 kvm med bara 18-åringar som festade konstant, det tyckte nog en del var märkligt. Men så låg jag mest och kollade på tv och åt baguette och brownies och längtade hem när jag inte jobbade också, så den roligaste sysselsättningen var det inte 🙂

Jag tog ledigt från mitt ideella arbete då jag knappt kunde röra mig pga foglossning. Behövde bädda med satinlakan för att öht kunna vända på mig i sängen.
Men då fick jag höra (bakom ryggen) att graviditet minsann inte är en sjukdom.
Nä, kanske inte. Men man kan bli sjuk av sin graviditet och jag tänker då inte förstöra min kropp för ett arbete jag utför helt gratis!

Förlåt för att jag inte håller mig till ämnet alls.
Lady D, jag väntar mitt första barn till sommaren och vill VÄLDIGT gärna använda bärsjal. Problemet (?) är att jag är tjock. Hur funkar det då? Finns det tillräckligt långa sjalar? Känns som risken för att råka klämma bebisen i en valk/mellan tuttarna är stor. Alltså HUR GÖR MAN?

Förutom att jag tränade anpassad gravidträning hela första graviditeten så gjorde jag det tydligen hemskaste misstaget av alla. En sen jobblunch bredde jag Lätt och Lagom på min lunchmacka. Tydligen är man inte vatten värd som blivande mamma då. Som osäker förstagångsmamma tog jag jätteilla vid mig och frågade senare gråtande barnmorskan hurvida det var farligt för barnet. Varpå den kossan spär på mitt dåliga samvete ytterligare genom att antyda att h o n minsann inte köpte något annat än Bregott till sina barn. (Samma BM gav mig f ö dåligt samvete för att jag ibland drack alkoholfri öl. För enligt henne ”kunde det ju vara skadligt om man trodde att det var skadligt. Och det var ju kanske okej att dricka någon enstaka gång men…”) Tips till er som arbetar med gravida. Är något bevisat skadligt/riskfyllt tala om det och motivera varför. Men ge f-n i att skrämma upp folk för sådant som det inte finns några som helst bevis på att det ger fosterskador. Punkt

Jag var alldeles för gravid tydligen. Man får inte vara för glad och förväntansfull.
Sen precis som Blondinbella hade jag en toppenförlossning som var en riktig boost av lycka, välmående och självförtroende. Det var inte heller ok.

Jag hade för liten mage tydligen enligt alla kvinnorna på jobbet… Barnmorskan tyckte den var normal men det klart att kreti och pleti vet bättre än utbildat folk! Jag renoverade också huset, konstigt nog hade ingen åsikter om det…
Sen gick vi på nyårsfest två dagar över tiden. Ingen sa något om det egentligen men ett par av killarna var tydligt oroliga att förlossningen skulle starta där och då och höll sig till andra sidan rummet. De såg nog framför sig att mitt vatten skulle gå och väta ned samtliga festdeltagare. Hehe… Jag gick ytterligare 12 dagar över tiden efter det.

Jag åt det jag kände för, sushi, mögelost, charkuterier, väl påläst och fick också ”förklara mig” ett antal gånger. Ingen alkohol men jag bedömde att cider från Ica (2,25%) inte räknas som alkohol.
Jag red till och med v 35 och slutade enbart för att vädret var så tråkigt (regn, regn, regn). Det var det många som hade synpunkter på. HUR kunde jag ta en sådan risk?! Både stötarna och risken att ramla av nämndes. (Att foglossningarna kom först när jag slutade tar jag som starkt argument att rida längre nästa gång..)
Yogade tom v 30, sen blev det för klumpigt (fanns ingen särskild gravidyoga i närheten). Det fick jag däremot cred för..

Jag med 🙂
(ok så fick reda på graviditeten veckan innan)
Har även flyttat, flyttstädat, lyft/packat flyttlådor…
Med 3e barnet var jag på Doro konsert i Götet i typ 4e månaden 🙂

Gick på teater samt på krogen på min due date. Visste på morgonen att det inte skulle bli barn den dagen, och var så himla trött på att vara gravid. Det var kul för både på teatern och på puben så frågade folk när det var beräknat, och fick en glansig panikhinna i ögonen när jag sa att det var beräknat samma dag. Särskilt män. Kan föreställa mig hur de febrilt började gå igenom scenarion och planera hur de skulle göra om jag började föda just då.
Fast tydligen tyckte bartendrarna att jag var cool, fick jag höra i efterhand av min sambo.

Få se:
Jobbade ända fram till bf (samma dag), dock var grabben några dagar sen.
Åt sushi, brie och annat mumsigt
Drack alkoholfri öl (senast häromdagen för att bli av med lite misstankar från arbetskamrater, är gravid med tvåan och inte redo att berätta än)
Stod på köksbänken och torkade kakel när jag hade gått över sex dagar (var så sjukt uttråkad.. Tur jag jobbade till bf:-))
Efter bebis kom började jag jobba halvtid efter sju månader (jobbade lite hemifrån redan efter ett par veckor. Tydligen väldigt provocerande, och tydligen underligt att leva med en man som inte är tappad bakom en vagn.. Tänk han klarar också av att ta hand om bebis..

Än så länge (v. 20/21):
– reaktioner när jag INTE tackat ja till den sista kakan/chokladbiten. ”Men är du inte hungrig du har ju en till därinne!” Ja visst, men den där extra personen är drygt en halv linjal lång…
– häpnad/förvåning/frågetecken att både jag och pappan är delaktiga i alla möbel-, kläd- och övriga inköp rörande bebisen samt att han varit och kommer att vara med på ALLA besök hos barnmorskan. Det är väl inte bara jag som ska bli förälder?
– saker jag gjort och kommer fortsätta göra som säkert sticker andra i ögonen är äta sushi och färga håret, ska även börja gravidträna nu och det VET jag en del anser inte ger något, som att så fort du blir gravid stannar kroppen i det tillstånd du råkar vara i och inget kan göras för att förbättre dina krämpor. Suck?

Åååh, samma grejer inträffade för mig! På väg hem ifrån Eurovision-finalen sa en ur personalen som skulle hjälpa turister på perrongen att jag inte borde springa i mitt tillstånd. Var då i 8de månaden! Jag kutade som en gasell bara för att jävlas! Den tjejen kunde ju inte veta vad min kropp kunde utstå och inte! Folk tar sig gärna rätten att handikappförklara/omyndigförklara en när man har kula på magen. Helt plötsligt beter de sig som man tappat hjärnan bakom sig och det enda som återstår är det stackars fostret därinne!

Rida. Relativt långt gången. Herre Gud vad det provocerar.
Förstår inte hur Malin Baryard klarade av att tävla till 7e månaden, måste fått så mkt ifrågasättanden. Var en lättnad andra gången när foglossningen satte stopp för ridandes redan i vecka 15ish…

Är gravid nu och folk blir förvånade och ifrågasätter mitt och sambons val att ”ändå” gifta oss när jag är i 7mån! Folk reagerar med att jag får ju inte dricka, så varför gifta sig? Eeeh?! Bröllop är inte lika med ’fullast-vinner’ fest…
Folk reagerar även på Sushi och koffein..

Å så kan man, som jag, råka ut för att bli sjukskriven från v 28 pga hotande förtidsbörd vilket innebär att jag inte får göra något annat än att ligga och sitta still. Jag är en aktiv och hyfsat vältränad person så jag hade mer än gärna tränat, lyft, sprungit, dansat och burit ända fram till förlossningen men får helt enkelt låta bli med allt sånt.
ja, Så kan det gå och det finns ingen som kan förklara vad det beror på…

Jag levde i stort på som vanligt när jag var gravid, men det
var inte helt poppis hos den kvinnliga delen av de jag hade omkring mig (gjorde alltså inget skadligt för vare sig mig eller barnet)…vilket jäkla tjatter, både från dem som varit gravida själva och dem som aldrig varit det…”ska du verkligen!?” ” du borde inte” ”var försiktig” osv osv..Jobbade med mest killar och de frågade mer nyfiket om det var ok det jag gjorde (var en hel del lyft, men fixade de flesta) och nöjde sig med svaret och hjälpte mig med sånt jag talade om att jag behövde hjälp med. De tyckte det var häftigt att det gick att gå på konsert, fortsätta träna osv 🙂
Sen fick jag lite komplikationer och behövde tillfälligt sjukskrivas…då satte kärringarna omkring igång igen och tjattra om att ”graviditet är ingen sjukdom” och att de minsann ”jobbat tills de födde” (gjorde jag också sen men inget jag slår mig för bröstet för..utan det var för att komplikationen gav sig och jag och barnet mådde bra igen på slutet)
Blir fullkomligt galen på folk som liksom inte kan förstå att alla graviditeter inte är lika deras egen.. (inte ens för samma person om den får fler barn)

Måste tillägga..det var faktiskt EN karl som reagerade lite knepigt..
Min morfar var smått orolig under hela min graviditet och trodde på fullaste allvar att barnet skulle bli förkylt när jag gick med jackan uppknäppt och bara t-shirt under mitt i vintern. 🙂 (är varm av mig annars och under graviditeterna så var jag överhettad hela tiden)

Jag var på skidsemester i Alperna och åkte igenom hela systemet i v 26. Undvek off pist och drog inte på som vanligt i pisterna heller men fick en del ”borde du verkligen åka skidor när du är gravid”-föreläsningar trots att jag pratat med både BM och läkare och fått ok att åka, med ovan förmaningar 🙂

Lyfte upp soffan tre trappor när jag var i 8 månaden (hade dock lite bärhjälp i andra ändan av maken).
Jag var ute och festade hela graviditeten (obs, drack inte, är i princip nykterist), gick på den nattklubb jag jobbat innan för det kändes tryggare med en liten i magen.
Gick hem klockan 5 på natten från mitt bartenderjobb (det reagera många på).
Min man var med på allting, barnmorskebesök, klädshopping, allt.
Fanns säkert fler saker med. Är inte särskilt ”kvinnlig” av mig.

Jag har för tillfället en väldigt het diskussion angående en väns bild.
Hon lägger upp en bild på chokladbollar och omnämner detta som negerbollar. Jag reagerade direkt och bad väldigt vänligt att hon skulle undvika att använda sig utav ”negerboll” då det är rasistiskt, kränkande och nedvärderande.
Helvetet bryter lös och jag får flertalet personer som käftar med mig (utan några som helst argument eller fakta från deras sida)
Och en kvinna skriver;
””Att hoppa på en människa, dessutom höggravid, för ett inlägg med ett av våra vanligaste ord – (som förknippas med nåt gott) är för mig.inte nåt tecken på vare sig en vettig människosyn eller intelligens. Kunde jag skulle jag tagga. Påhopp av det är slaget bör man väl kunna anmäla? påstå att någon inte har en vettig intelligens och människosyn är väl kränkande om något. Anmäl henne. Kram””
Att uttrycka sig kränkande är inte okej, att det ska vara okej bara för att man råkar ha en bäbis i sin livmoder? NOPE!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *