Kategorier
Vardagstrams

För snävt fokus på mannen och strukturer, av Burgschki

För mig handlar feminism om att få vara sig själv. Eller snarare att få ro att finna sin egen röst utan bruset utifrån som dikterar hur jag ska vara baserat på det kön jag tilldelats. Att som kvinna känna att jag kan vara människa fullt ut, jag kan vara den jag är. Det är för mig den yttersta personliga friheten feminismen har gett mig.

Feminismen har också gett mig förmågan att se strukturer i samhället. Något samhället fullkomligt kryllar utav och patriarkatet är en av dessa.

Patriarkatet är en social struktur baserat på könsskillnader med principen att dessa bör bestämma hur vi ser på varandra, vilken roll vi har i samhället, vem som har rätt att utöva makt med mera. Patriarkatet handlar inte om en grupps direkta maktutövning på en annan grupp utan om indirekt sådan. En social struktur skapas när makt går från att vara direkt till att bli indirekt. Det vill säga, makten som påverkar oss manifesteras inte (nödvändigtvis) via fysiskt våld eller direkt tvång, utan utövas via kultur, sociala normer, språk, ritualer osv.

Patriarkat upprätthålls inte av män mot kvinnor, utan patriarkatet upprätthålls indirekt genom vårt sociala beteende, hur vi umgås med varandra, via institutioner, genom kultur, traditioner, religion och så vidare. Just därför är det inte så lätt att säga att Ameh kvinnor har ju rösträtt och får nu ansöka om kreditkort på samma villkor som män så samhället ÄR redan jämställt. För om vi bara ändrar på lagar men inte på normer och vårt sociala interagerande, så finns denna sociala struktur kvar. Problemet är av kollektiv karaktär och så måste även lösningen vara. Och precis därför tjänar det ett syfte att synliggöra och prata om strukturer.

Men, ett för snävt och ensidigt fokus på en samhällelig maktstruktur kan ha en kontraproduktiv verkan. Vi får inte bli så fokuserade på att finna bevis på att vi är förtryckta av män att vi glömmer våra egna privilegier. För vårt sociala system innefattar ju som bekant inte en enda maktstruktur, utan det är fullt möjligt att mina fördelar som vit akademikerkvinna långt överskrider de privilegier min manliga granne åtnjuter. Män socialiseras också in i roller, preferenser, normer. Påverkas av media, politik, reklam. Det är liksom inte så att min granne själv fritt valt att älska det rådande kvinnliga kroppsidealet, ej heller har han ensam skapat det.

Jag skönjer ibland tendenser inom feminismen att diskutera män och mäns ondska som primära grundorsak till varför vi har en könsmaktsordning, vilket är felaktigt eftersom strukturer inte fungerar på det viset. Men mannen tenderar att bli en vit val för feminismen och taggar såsom #MänGillar startas där vi enbart ytterligare bidrar till polariseringen mellan könen.Vi kommer inte ur våra snäva förväntningar på könen om vi gång på gång sprider en manlig stereotyp. En stereotyp som berättar om Den Korkade, Känslokalla Mannen, oförmögen att uttrycka känslor, alltid självisk i sängen och ständigt kvinnoförtryckande. Vi återskapar denna stereotyp enbart genom att sprida den. Och så vips har vi bidragit till reproduceringen av de sociala strukturer vi kritiserar.

Det pratas ibland om personligt ansvar som oförenligt med samhälleliga strukturer. Som om personligt ansvar skulle göra strukturer ogiltiga. Men det är fullt möjligt att inse att ens handlingar kommer utav normer, att ens beteende är influerat samt begränsat av maktförhållanden och samtidigt ta ansvar för sig själv och verka utifrån de förutsättningar en har.

Jag anser att det finns en fara i att för ensidigt fokusera på strukturer. Att känna sig fångad av en struktur kan lamslå en. Få en att känna sig maktlös, oförmögen att ändra sin situation. Vilket inte stämmer. Ett strukturellt tänk kan förklara varför vissa verkar ha det så mycket lättare än andra och synligöra orättvisor i samhället. Men du har fortfarande svängrum att röra dig på. Du kan göra så mycket. För du är stark. Och tillsammans är vi starka nog att ändra på de sociala strukturer som begränsar oss.

/Burgchki

twit

Burgschki har hängt med ett tag. Vi har blockat varandra i perioder, kanske mest för att jag blivit så jävla kränkt över hennes relevanta och skarpa kritik, men idag är vi vänner och jag är grymt tacksam för hennes input. Burgschkan är 30 bast, exilsvensk i Tyskland sen sju år och bor sen fyra år i Berlin. 

Hennes twitter är hemlig men värd att följa. Hennes blogg är skarp som få och hon har en känga redo för tramsiga feminister men säljer aldrig ut sina medfeminister för att lyfta sig själv eller feminismen. Vill man skicka hyllningsmail så kan man göra det också! burgschki@hotmail.com

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”För snävt fokus på mannen och strukturer, av Burgschki”

Fy, satan vad bra. Vet inte vad mer jag ska säga. Det rann en rysning rakt igenom kroppen och jag vet typ inte vart jag ska göra av mig själv.
Får dansa iväg, stärkt som attan.

Burgschki är så jäkla bra på att väcka nya tankar. En åsikt jag själv aldrig delat framförd så att jag måste fundera över mina egna värderingar och åsikter.
De feministiska röster från icke-cis alt icke-vita vill jag också peppa. Känns som att jag bär med mig och grunnar över dessa varje dag i olika situationer.

”Patriarkat upprätthålls inte av män mot kvinnor, utan patriarkatet upprätthålls indirekt genom vårt sociala beteende, hur vi umgås med varandra, via institutioner, genom kultur, traditioner, religion och så vidare.”
Så rätt! och så klart applicerbart på alla aspekter av makt och privilegier i samhället. Det är ju här vi tappar så många människor (av alla kön) som inte förstår, eller vill förstå, feminism.
Bra skrivet!

Ursäkta men alltså.. va. Vad är det här. Det klart att män ska kritiseras. Det klart att det ska sättas press på män att reflektera deras del i förtrycket. Ja, patriarkatet upprätthålls av strukturer. Men anledningen till att man ofta pratar om män är för att de har den förtryckande rollen. De har mest makt.
På samma sätt har vita det, ja. Men vad har det med män att göra inom feminismen. Känns verkligen som att så fort män får lite mothugg så ska man helt plötsligt inte fokusera på dem. Snälla.
Kan vi öht sluta diskutera hur man ska förhålla sig till män inom feminismen. Vad som är rättvist mot dem. Det är så sjukt uttjatat.
Det talas alltid om strukturer inom feminismen. Det är så många som talar för hur män också är offer för strukturer. Anledningen till att man ibland pratar om män är för att feminismen även tillåter oss att känna frustration och uttrycka den. Det här känns som sån sjuk shaming av förtryckta som sparkar ut mot sina förtryckare och försöker få dem att ta ansvar.
Det är en sån osanning att feminister inte pratar om strukturer och bara fokuserar på män. Det är inte konstigt att uttrycka sig om en förtryckande grupp. Men det är inte det enda vi gör

Det är inte riktigt så jag menar, även om jag kan förstå att texten kan tolkas så.
Jag är såklart helt för att män kritiseras. Jag tycker även det är viktigt att feminismen kan bli ett forum där kvinnor och flickor får utbyta sin frustration och dela med sig av erfarenheter.
Jag menar inte heller att det INTE pratas om strukturer. Utan jag menar ju snarare tvärtom att det finns en fara i att enbart se strukturer och inte till sin egen individuella styrka.

Blir bara trött av det här inlägget. Finns det något mer uttjatat än detta?
Feminister diskuterar strukturer 24/7 och att någon feminist därute skulle tro att patriarkatet upprätthålls för ”män är onda” låter bara som trams antifeminister anklagar feminister för. Alltså suck, ja patriarkatet upprätthålls av alla, ja man kan ha privilegier och vara förtryckt samtidigt och självklart är det alltid bra att granska sina privilegier och det förtryck man utövar över andra och det är sånt som diskuteras inom feminismen HELA TIDEN.
Reproducera könsrollerna som vi trycks in i gör hela samhället, i varje tidning, tvprogram, film, spel osv att feminister aktivt riktar kritik mot mansrollen och män som utövar förtryck är inte vad som reproducerar den.

Håller med. Finns väl absolut inget som ältas så mycket (på gott och ont) inom feminismen. Att (igen) ge bilden av feminister som kvinnor på jakt efter att sätta dit män känns enormt tjatigt och kontraproduktivt.
Och känner inte alls igen att medvetenhet om strukturer får en att känna sig ”lamslagen” – tvärtom har det gett mig otroligt mycket styrka att kunna flytta saker från individnivå och se strukturer och sammanhang. Att inse att saker inte bara är mina egna privata problem och tillkortakommanden, utan delar i ett mycket större sammanhang har gett mig mycket mer handlingskraft än jag hade tidigare.

Jag tycker det är intressant det du skriver om att en som kvinna kan ha privilegier män inte har. För jag som rasifierad kan ofta bli obekväm av manshat eftersom jag ofta känner att arbetarklassmän och invandrare fortfarande får den stora slängan av hatet, av kvinnor som kanske är mer priviligierade än dem på vissa sätt. Samtidigt vet jag hur frigörande det är att som kvinna få uttrycka hat eller vilken negativ känsla som helst, så det är en svår fråga för mig.

Jag kan tycka att den grupp jag tillhör, vita medelklassfmeinister, att vi blir lite till oss ibland i vår förtryckta roll att vi glömmer att anlägga flera perspektiv. Och jag känner igen det du beskriver, det är väldigt lätt att peka finger åt truckförar-Svens pinup-plakat på samma vis som det är lätt att skratta åt SDare.
Men jag är inte heller emot att uttrycka hat mot sin förtryckare såklart, detta hat ser jag som helt berättigat. Men frågan är ju hur och till vilken grad, vem som är mottagare och avsändare osv.

Skitbra! Strukturer ska vara något som förklarar och finns i bakgrunden, ingen snuttefilt eller något man skyller sitt agerande på. För mig känns det bara kvävande och nedtyngande om inte det individuella får komma fram, vad man själv kan göra där man står och hur man som enskild kan bidra till att förändra något större.

Måste bara uttrycka hur mycket jag gillar (okej, beundrar *fangirl*) Burgschki i allmänhet. Alltid så förbannat skarpt och ibland sådär obekvämt att man tvingas tänka ett varv till och rannsaka sig själv. Just det där personliga rannsakandet blir särskilt obekvämt, men är det som är det allra nyttigaste och som får en att utvecklas mest.

Även kvinnliga ”akademiker” (vad det nu är) är lika utsatta för våld av män.
Vita ”medelklassfeministers” kamp har hjäpt ALLA kvinnor.Blir så trött på historielösheten ibland….

Vita ”medelklassfeministers” kamp har hjalpt alla kvinnor i egenskap av kvinnor men inte nar konet korsas med en massa andra fortryck manniskor upplever. Fragor som ror just vita ”medelklassfeminister” har aven alltid premierats av feminismen, medan andra fragor forringats. Till foljd av detta har manga andra grupper av kvinnor faktiskt skadats av hur feministisk kamp forts. Om det ar nagot som ar ”historielost” sa ar det att ignorera detta.

av kommentarerna att döma så verkar det tyvärr finnas några som har förväxlat feminism med misandri. Ja, jag vet att det ena inte utesluter det andra, men de kan heller inte ersättas av varandra.

Jättebra. Jag är liberal så kanske vi skulle lägga vågskålen mellan struktur och individ annorlunda, men jag håller med helt och hållet. Tack för intressant läsning! Första, men inte sista, lästa inlägget.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *